Hg och Hg2

Hg och Hg2
Hg 785 i Grängesberg Lokmuseet
Fordonstyp	Ellok
Tillverkningsår	1947–1951
Byggt antal	65 st
Tillverkare	ASEA och Motala Verkstad
Axelföljd	Bo'Bo'
Drivhjulsdiameter	1 100 mm
Spårvidd	1 435 mm (normalspår)
Drivmedel	Elektricitet
Transmission	tasslagermotorer
Effekt	1 300 kW
Största tillåtna hastighet	80 km/h
Startdragkraft	157 kN
Tjänstevikt	63,6-64,8 ton
Operatörer	SJ, TGOJ, BJ, SDJ

Hg och Hg2 var två mycket närstående ellokstyper hos SJ (och för Hg även TGOJ) som användes till lätt passagerar- och godstrafik samt växling.

Behov av lätta ellok

I samband med att SJ på 1930-talet började elektrifiera även mindre linjer som inte kunde ta de tunga elloken av D-typ behövde man ett lättare alternativ. De första lättare elloken med mittplacerad enkelhytt var Ha, Hb, Hc och Hd. De hade likartat utseende som Hg och Hg2, men var svagare, lättare och för Ha och Hb även något kortare. De olika modellerna var successiva förbättringar, och Hg (samt Hg2, som egentligen var ombyggda Hg) var slutresultatet i den följden.

Utseende

Loket hade ett mycket karakteristiskt utseende med en mittplacerad enkelhytt och svagt sluttande motorhuvar framför och bakom denna. Strömavtagaren var placerad på det i sidled lätt välvda hyttaket. Som alla lok och vagnar från den här tiden var SJ-versionerna målade i rödbrunt. TGOJ-loken hade dock det vanliga TGOJ-utförandet vid den här tiden: Ljusare brunorange med vita linjer i front och akter, samt en ensam vit linje längs sidan av hytten.

Multipelkörning

Under 1970-talet kom Hg2, som var Hg-lok som hade byggts om så de kunde användas för multipelkörning. På så sätt kunde Hg2-loken användas även för att dra tunga godståg.

Sista åren

Hg och Hg2 användes fram till 1992 hos SJ, 1993 hos TGOJ. Flera lok finns bevarade som museilok.

Se även

• Humle och Dumle (tåg)