E-lok och E2-lok
E och E2 | |
Skånska Järnvägars E2 979 vid Brösarps station | |
Fordonstyp | Överhettarånglok |
---|---|
Tillverkningsår | 1907–1920 |
Ombyggnadssår | 1935–1951 |
Byggt antal | 134 st (E) |
Ombyggt antal | 90 st (→E2) |
Tillverkare | Nohab, Motala Verkstad, Nya AB Atlas, Vagn och Maskinfabriken i Falun |
Axelföljd | D-3 (E) 1'D-3 (E2) |
Drivhjulsdiameter | 1 388 mm |
Drivmedel | kol |
Transmission | koppelstång |
Största tillåtna hastighet | 65 km/h (E) 70 km/h (E2) |
Startdragkraft | 88 kN |
Tjänstevikt | 50 ton (E2) 57,5 ton (E2) |
Operatörer | Statens Järnvägar, Ostkustbanan, Kalmar Järnvägar, Sävsjöström-Nässjö Järnväg |
Mellan 1907 och 1920 levererades 131 ånglok littera E till Statens Järnvägar, 2 till Kalmar Järnvägar samt 1 till Sävsjöström - Nässjö Järnväg. Tillverkningen lades på de stora verkstäderna Nya AB Atlas (Atlas) i Stockholm, Nydqvist & Holm AB (Nohab) i Trollhättan, Vagn och Maskinfabriken i Falun (VMF) och AB Motala Verkstad.
I och med ökningen av trafikmängden och tåglängderna i Norrland behövdes en ersättare för de lok, littera K och L, som i huvudsak utförde detta arbete. Axeltrycket på T-loken, som började levereras 1899, var för högt för de norrländska spåren, och därför utvecklade man E-loken. Dessa fick fyra drivande axlar och saknade löpaxlar för att få all tyngd på drivhjulen. Axeltrycket blev 12,5 ton per axel. De två cylindrarna placerades innanför ramverket och pannorna byggdes med överhettare. Loken levererades med treaxliga tendrar.
14 lok såldes till Ostkustbanan under senare delen av 1920-talet. Dessa lok återkom dock till SJ 1933 när OKB förstatligades. Mellan 1935 och 1951 ombyggdes 90 av loken med en löpaxel framför drivhjulen, och ny littera E2. Ångpannan flyttades då också längre fram i ramverket, detta för att förbättra lokens gång och för att kunna höja lokens hastighet. Denna ökades genom ombyggnaden från 65 till 70 km/h. Ett antal lok försågs också med fyraxliga tendrar för ökad räckvidd. De sista E- och E2-loken togs ur trafik 1972. I ångloksepokens slutskede ställdes ett större antal lok undan i beredskapsreserv.
Ett större antal lok är alltjämt bevarade hos museer och veterantågsföreningar.
Notera
[redigera | redigera wikitext]Ytterligare en loktyp med littera E har funnits vid Statens Järnvägar. Det var två lok tillverkade i Tyskland 1873. Dessa fick ny littera De 1898.
Lokbilder
[redigera | redigera wikitext]-
SJ E 900. Tillverkat 1909 av Nohab för SJ. Loket slopades 1972 och överlämnades till Sveriges Järnvägsmuseum. SJ E 900 var det för loket av denna typ som tillverkades.
-
KJ E 16. Tillverkat 1917 för Kalmar Järnvägar av Motala verkstad. Köpt 1940 av SJ och omlittererat till SJ E 1536. Omlittererat 1943 till SJ E5 1536. Loket slopades 1970 och skrotades i Vislanda 1971.
Tillverkade lok samt ombyggnader och överlåtelser
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Statens Järnvägar 1906–1931 Kungliga Järnvägsstyrelsen, 1931
- Normalspåriga ånglok vid statens järnvägar Diehl, Fjeld och Nilsson, 1973
- Bevarandeplan för järnvägsfordon Sveriges Järnvägsmuseum, 2004
- ”Förteckning över tillverkade E-lok, www.svenska-lok.se”. http://www.svenska-lok.se/damp.php?s=19&litra=E&typenr=2. Läst 20 maj 2017.
- ”Fordonslista ånglok Sveriges Järnvägsmuseum”. http://www.trafikverket.se/contentassets/45103634e7ee452b959ca78564518a49/fordonslista_anglok.pdf. Läst 20 maj 2017.[död länk]
- ”Lokinformation www.veteranjarnvagen.se”. http://www.veteranjarnvagen.se/angloksinfo.php?anglok=8. Läst 20 maj 2017.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör E-lok och E2-lok.
- E-loken på Svenska-lok.se
- E2-loken på Svenska-lok.se
|