Weierstrass elliptiska funktion kan definieras på tre nära relaterade sätt. Den första definitionen är som en funktion av en komplex variabel z och ett gitter Λ i övre planhalvan. En annan definition är med hjälp av z och två komplexa tal ω1 och ω2 som genererar och utgör ett periodpar för gittret. Den tredje definitionen är med hjälp av z och ett komplext tal τ i övre planhalvan. Den här är relaterad till den förra definitionen enligt τ = ω2/ω1. Då bildar Weierstrass funktion för fixerat z en modulär funktion av τ.
Med hjälp av perioderna är Weierstrass elliptiska funktion en elliptisk funktion med perioder ω1 och ω2 definierad som
Då är punkterna vid periodgittret, så att
för ett godtyckligt par av generatorer av gittret definierar Weierstrass -funktion en funktion av en komplex variabel och ett gitter.
Om är ett komplext tal i övre planhalvan är
Summan ovan är homogen av grad minus två, från vilket vi kan definiera -funktion för ett godtyckligt periodpar som
Weierstrass -funktion kan beräknas väldigt snabbt med hjälp av thetafunktioner enligt formeln
Talen g2 och g3 är kända som invarianterna. Summorna efter koefficienterna 60 och 140 är de två första Eisensteinserierna, som är modulära former då de betraktas som funktioner G4(τ) respektive G6(τ)) av τ = ω2/ω1 med Im(τ) > 0.
Notera att g2 och g3 är homogena funktioner av grader −4 och −6; i andra ord,
Därför skrivs vanligen och med hjälp av periodkvotet där antas vara i övre planhalvan som och .
Fourierserien av and kan skrivas med hjälp av variabeln som
Invarianterna kan skrivas med hjälp av Jacobis thetafunktioner. Denna metod är väldigt användbar för numeriska räkningar emedan thetafunktionernas serier konvergerar väldigt snabbt. I beteckningen av Abramowitz och Stegun, men genom att beteckna de primitiva halvperioderna med , satisfierar invarianterna
där
och är periodkvotet, och och är alternativa beteckningar.
Betrakta tredjegradsekvationen 4t3 − g2t − g3 = 0 med rötterna e1, e2 och e3. Dess diskriminant är 16 gånger den modulära diskriminanten Δ = g23 − 27g32. Om den inte är noll är alla dessa rötter skilda. Eftersom den kvadratiska termen av detta kubiska polynom är noll är rötterna relaterade enligt ekvationen
De linjära och konstanta koefficienterna (g2 och g3) är relatrede till rötterna enligt ekvationerna (se elementära symmetriska polynom).[1]
Rötterna e1, e2 och e3 av ekvationen beror på τ och kan skrivas med hjälp av Jacobis thetafunktioner.Som tidigare, låt
då är
Eftersom och kan även dessa skrivas med hjälp av thetafunktioner. I förenklad form är
I fallet av reella invarianter bestämmer tecknet av Δ = g23 − 27g32 naturen av rötterna. Om är alla tre rötterna reella och det är konventionellt att namge dem så att . Om är det konventionellt att skriva (där , ), av vilket följer, och är rellt och icke-negativt.
Halvperioderna ω1/2 and ω2/2 av Weierstrass elliptiska funktion är relaterade till rötterna enligt
där . Eftersom kvadraten av derivatan av Weierstrass elliptiska funktion är lika med den kubiska funktionen ovan av funktionens värde är för . Om igen funktionens värde är lika med en rot av polynomet är derivatan lika med noll.
Om g2 och g3 är reella och Δ > 0 är ei alla reella, och är rell vid randen av rektangeln med hörnen 0, ω3, ω1 + ω3 och ω1. Om rötterna ordnas såsom ovan (e1 > e2 > e3) är första halvperioden reell:
N. I. Akhiezer, Elements of the Theory of Elliptic Functions, (1970) Moscow, translated into English as AMS Translations of Mathematical Monographs Volume 79 (1990) AMS, Rhode Island ISBN 0-8218-4532-2
Tom M. Apostol, Modular Functions and Dirichlet Series in Number Theory, Second Edition (1990), Springer, New York ISBN 0-387-97127-0 (See chapter 1.)
K. Chandrasekharan, Elliptic functions (1980), Springer-Verlag ISBN 0-387-15295-4
Konrad Knopp, Funktionentheorie II (1947), Dover; Republished in English translation as Theory of Functions (1996), Dover ISBN 0-486-69219-1