1975 års upplaga av Elitloppet hade samlat ett mycket starkt fält, och den ende hästen som saknades ur världseliten var Bellino II från Frankrike. Solvalla hade bland annat lyckats locka dit dubbla världsmästarinnan och Prix d'Amérique-segrarinnan Delmonica Hanover, Lotteria-vinnaren Dimitria, amerikanske segermaskinen Quick Work och fjolårets Elitloppsvinnare Timothy T. som skulle kämpa om segern. Årets upplaga är en av få gånger som loppet inte körts sista helgen i maj.[2]
Även tröstloppet Elitloppet Consolation kördes detta år, för de hästar som deltagit i kvalheaten, men som inte lyckats kvala in till finalen.[3][4]
Elitloppet är ett inbjudningslopp och varje år bjuds 16 hästar som utmärkt sig in till Elitloppet. Hästarna lottas in i två kvalheat, och de fyra bästa i varje försök går vidare till finalen som sker 2–3 timmar senare samma dag. Desto bättre placering i kvalheatet, desto tidigare får hästens tränare välja startspår inför finalen. Samtliga tre lopp travas sedan 1965 över sprinterdistansen 1 609 meter (engelska milen) med autostart (bilstart).[5] I Elitloppet 1975 var förstapris i finalen 100 000 kronor, och 25 000 kronor i respektive kvalheat.