Hoppa till innehållet

Svenska försvarsmaktens organisation 1989

Lägg till länkar
Från Wikipedia

Denna artikel visar hur den svenska Försvarsmaktens struktur och organisation såg ut 1989. Både i freds- och krigstid leddes det militära försvaret av sex militärområden. Militärområdena och dess struktur hittas i respektive artikel listad under militärområde. Organisationen hade fastställts genom försvarsbeslutet 1987, vilken året därpå, 1988, visade sig underfinansierad. Organisationen kom med det att revideras genom försvarsutredning 1988, där det fastslogs att en ny reducerad organisation skulle börja gälla den 1 juli 1992.

Försvarsstaben

[redigera | redigera wikitext]

Försvarsstaben var överbefälhavarens ledningsorgan i fred, och ledde de tre försvarsgrenarna Arméstaben, Flygstaben, Marinstaben och Hemvärnet. Försvarsstaben ledde även militärområdena och ett antal skolor och samt logistikenheter.

Militärområden

[redigera | redigera wikitext]
Militärområden och militärkommandon 1989:
Militärområdesstaber • Militärkommandostaber
Huvudartikel: Militärområden

Det svenska militära försvaret var starkt decentraliserat, och bestod i freds- och krigstid av sex militärområden (dagligt kallade för Milo), vilka var det högsta ledningsorganet under försvarsstaben. Militärområdena var i sin tur uppdelade på Försvarsområden (dagligt kallade för Fo).

Militärområdena leddes av en Militärbefälhavare (MB), som hade det samlade ansvaret för den operativa ledningen av samtliga stridskrafter inom respektive militärområde. Utöver den territoriella och operativa ledningen av militärområdet, ledde militärbefälhavaren arméförbandens utbildning och biträdes av en ställföreträdande, som var krigsplacerad som fördelningschef. Militärbefälhavaren ledde befälhavarna för försvarsområdena, vilka benämndes som Försvarsområdesbefälhavare (Fobef). Försvarsområdesbefälhavaren ledde i sin tur det territoriella försvaret av försvarsområdet. Försvaret av försvarsområdet bestod av lokalförsvarsstyrkor, mixade av hemvärn, infanteri, ingenjör- och luftvärnsförband samt lätt artilleri. Till skillnad från Militärområdena förvaltades försvarsområdena i fredstid av ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet var i regel ett brigadproducerande regemente, som hade det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet.

På Gotland, i Skåne, på Västkusten och i Norrbotten gjordes vissa avsteg från den principiella organisation, det vill säga att ett försvarsområdesregemente, som satte upp en brigad, tilldelades det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet.

År 1989 var följande militärområden samt deras underställda försvarsområden organiserade.

Armén

[redigera | redigera wikitext]

Under fredstid var endast en brigad bemannad och aktiv, Gotlandsbrigaden. Alla övriga brigader och dess komponenter var enbart planerade att aktiveras vid mobilisering. Personalen till brigaderna utbildades vid arméns regementen och skolor runt om i landet. Regementena och skolorna stod under Arméstabens befäl, i frågor som taktik, organisation, utrustning, personal och utbildning. Den direkta samordningen av utbildningen ansvarade respektive militärområdesbefälhavare, vilka var direkt underställda överbefälhavaren.

Armén 1989

[redigera | redigera wikitext]

Nedan anges de regementen, kårer och skolor som var aktiva 1989, och svarade för utbildade förband till krigsorganisationen.

Beteckning Namn Garnisonsort Utbildade Bataljoner Militärområdes-
tillhörighet 		Försvarsområdes-
regemente
K 3 Livregementets husarer Karlsborgs garnison Fallskärmsjägare
Signalförband 		Husarbataljonen
S 2 – Göta signalbataljon 		Västra militärområdet
K 4 Norrlands dragonregemente Arvidsjaur Norrlandsjägare Övre Norrlands militärområde
P 2 Skånska dragonregementet Hässleholms garnison PB 8 – Göingebrigaden Södra militärområdet
P 4 Skaraborgs regemente Skövde garnison PB 9 – Skaraborgsbrigaden Västra militärområdet Fo 35
P 6 Norra skånska regementet Kristianstads garnison PB 26 – Kristianstadsbrigaden Södra militärområdet Fo 14
P 7 Södra skånska regementet Ystads garnison PB 7 – Malmöbrigaden Södra militärområdet Fo 11
P 10 Södermanlands regemente Strängnäs garnison MekB 10 – Södermanlandsbrigaden Östra militärområdet Fo 43
P 18 Gotlands regemente Visby garnison PB 18 – Gotlandsbrigaden Gotlands militärkommando
I 1 Svea livgarde Kungsängens garnison IB 1 – Gula brigaden K 1 – Livgardets dragoner Östra militärområdet Fo 44
I 2 Värmlands regemente Karlstads garnison IB 2 – Värmlandsbrigaden Bergslagens militärområde Fo 52
I 3 Livregementets grenadjärer Örebro garnison IB 3 – Livbrigaden
IB 33 – Närkebrigaden 		Bergslagens militärområde Fo 51
I 4 Livgrenadjärregementet Linköpings garnison IB 4 – Grenadjärbrigaden T 1 – Svea trängbataljon Östra militärområdet Fo 41
I 5 Jämtlands fältjägarregemente Östersunds garnison NB 35 – Fältjägarbrigaden Nedre Norrlands militärområde Fo 22
I 11 Kronobergs regemente Växjö garnison IB 11 – Kronobergsbrigaden
IB 41 – Blekingebrigaden 		Södra militärområdet Fo 16
Fo 18
I 12 Norra Smålands regemente Eksjö garnison IB 12 – Jönköpingsbrigaden
IB 42 – Kalmarbrigaden 		Södra militärområdet Fo 17
I 13 Dalregementet Falun garnison NB 13 – Dalabrigaden
IB 43 – Kopparbergsbrigaden 		Bergslagens militärområde Fo 53
I 14 Hälsinge regemente Gävle garnison IB 14 – Gästrikebrigaden
IB 44 – Hälsingebrigaden 		Nedre Norrlands militärområde Fo 21
I 15 Älvsborgs regemente Borås garnison IB 15 – Västgötabrigaden
IB 45 – Älvsborgsbrigaden 		Västra militärområdet Fo 34
I 16 Hallands regemente Halmstads garnison IB 46 – Hallandsbrigaden Västra militärområdet Fo 31
I 17 Bohusläns regemente Uddevalla garnison IB 17 – Bohusbrigaden
IB 47 – Göteborgsbrigaden 		Västra militärområdet
I 19 Norrbottens regemente Bodens garnison NB 19 – Norrbottensbrigaden P 5 – Norrbottens pansarbataljon Övre Norrlands militärområde
I 20 Västerbottens regemente Umeå garnison NB 50 – Lapplandsbrigaden Övre Norrlands militärområde Fo 61
I 21 Västernorrlands regemente Sollefteå garnison IB 21 – Ådalsbrigaden
NB 51 – Ångermanlandsbrigaden 		Nedre Norrlands militärområde Fo 23
I 22 Lapplands jägarregemente Kiruna garnison Lapplandsjägare Övre Norrlands militärområde Fo 66
A 1 Svea artilleriregemente Linköpings garnison Fältartilleri Östra militärområdet
A 3 Wendes artilleriregemente Kristianstads garnison Fältartilleri Södra militärområdet
A 4 Norrlands artilleriregemente Östersunds garnison Fältartilleri Nedre Norrlands militärområde
A 7 Gotlands artilleriregemente Visby garnison Fältartilleri Gotlands militärkommando
A 8 Bodens artilleriregemente Bodens garnison Fältartilleri
3x Bandkanon 1C-bataljoner 		Övre Norrlands militärområde Fo 63
A 9 Bergslagens artilleriregemente Kristinehamns garnison Fältartilleri Bergslagens militärområde
Lv 2 Gotlands luftvärnsdivision Visby garnison Luftvärn Gotlands militärkommando
Lv 3 Roslagens luftvärnsregemente Norrtälje garnison Luftvärn Östra militärområdet
Lv 4 Skånska luftvärnsregementet Ystads garnison Luftvärn Södra militärområdet
Lv 6 Göta luftvärnsregemente Göteborgs garnison Luftvärn Västra militärområdet
Lv 7 Luleå luftvärnsregemente Luleå garnison Luftvärn Övre Norrlands militärområde
Ing 1 Svea ingenjörregemente Almnäs garnison Ingenjörtrupper Östra militärområdet
Ing 2 Göta ingenjörregemente Eksjö garnison Ingenjörtrupper Södra militärområdet
Ing 3 Bodens ingenjörregemente Bodens garnison Ingenjörtrupper Övre Norrlands militärområde
S 1 Upplands regemente Enköpings garnison Signaltrupper Östra militärområdet Fo 47
Fo 48
S 3 Norrlands signalregemente Bodens garnison Signaltrupper Övre Norrlands militärområde
T 2 Göta trängregemente Skövde garnison Trängtrupper Västra militärområdet
T 3 Norrlands trängregemente Sollefteå garnison Trängtrupper Nedre Norrlands militärområde
T 4 Skånska trängregementet Hässleholms garnison Trängtrupper Södra militärområdet

Arméflyget

[redigera | redigera wikitext]
Arméflygets Hkp 3A

Arméflyget bestod av två bataljoner med 79 helikoptrar och två flygplan. År 1989 överfördes elva flygplan, Fpl 61, till Flygvapnet.

År 1989 hade arméflyget följande helikopter- och flygplansflotta:

Armeutrustning

[redigera | redigera wikitext]

Krigsorganisation

[redigera | redigera wikitext]

Nästan alla enheter i den svenska armén var inte bemannad under fredstid. Det enda undantaget var Gotlandsbrigaden (PB 18), som var fullt bemannad hela tiden. Vanligtvis rekryterades personal till brigader inom det län där brigaden var baserad. Dock fanns det ett undantag, Gotlandsbrigaden, vars personal kom från hela Sverige.

Arméns resurser efter mobilisering i läge juni 1987 framgår av nedan sammanställning:[1]

  • 7x Arméfördelningstaber
  • 10x Infanteribrigader Typ 77R
  • 8x Infanteribrigader Typ 66M
  • 5x Norrlandsbrigader Typ 85
  • 4x Pansarbrigader Type 63M
  • 1x Mekaniserade brigader Typ Gotland
  • 1x Mekaniserade brigader Typ 85
  • 105x Bataljoner (5x mekaniserade, 10x infanteri-, 16x jägar- (fallskärms-, Norrlands- och Lapplands-), 22x artilleri-, 20x luftvärns- (2x Hawk, 10x RBS 70 och 8x 40 mm Lvakan m/48), 19x ingenjörs- och 13x trängbataljoner)
  • 85x Hemvärnsbataljoner för lokalförsvar
Arméfördelningar
[redigera | redigera wikitext]

Förutom de 29 brigader som aktiverades vid mobilisering inom respektive militärområde, fanns även sju arméfördelningsstaber som aktiverades samtidigt. Arméfördelningarna var till antalet sju, geografiskt sprida över landet, vilka taktiskt ledde 2–4 brigader inom sitt militärområde. Dock fanns det tre undantag:

  1. Bergslagens militärområde, saknade sedan 1979 egen arméfördelningsstab, och dess brigader var en reserv. Brigaderna inom militärområdet tilldelades andra militärområden och arméfördelningsstaber vid behov.
  2. Södra militärområdet skulle aktivera 13. arméfördelningen, som hade kommandot över fyra pansarbrigader i södra Sverige. Arméfördelningen kallades därav för "Pansarfördelningen", och hade som uppgift att agera som arméns reservstyrkor i form av kraftsamlingen mot en fiende.
  3. Östra militärområdet hade två arméfördelningsstaber, vilka hade som uppgift att styra över förstärkningar för försvar av Stockholmsregionen.

De sju arméfördelningar som fanns var:

Förutom de två till fyra brigader som ingick i varje arméfördelningen, betjänades arméfördelningarna av stabs- och sambandsförband.

Brigader
[redigera | redigera wikitext]
Nummer Namn Ort Utbildningsförband Militärområde Rekryteringsområde Typ
IB 1 Gula brigaden Kungsängens garnison I 1 – Svea livgarde Milo Ö Stockholms län Infanteri IB 77R
IB 2 Värmlandsbrigaden Karlstads garnison I 2 – Värmlands regemente Milo B Värmlands län Infanteri IB 77R
IB 3 Livbrigaden Örebro garnison I 3 – Livregementets grenadjärer Milo B Örebro län Infanteri IB 66M
IB 4 Grenadjärbrigaden Linköpings garnison I 4 – Livgrenadjärregementet Milo Ö Östergötlands län Infanteri IB 77R
PB 7 Malmöbrigaden Revingehed P 7 – Södra skånska regementet Milo S Malmöhus län Pansar PB 63M
PB 8 Göingebrigaden Hässleholms garnison P 2 – Skånska dragonregementet Milo S Kristianstads län Pansar PB 63M
PB 9 Skaraborgsbrigaden Skövde garnison P 4 – Skaraborgs regemente Milo V Skaraborgs län Pansar PB 63M
MekB 10 Södermanlandsbrigaden Strängnäs garnison P 10 – Södermanlands regemente Milo Ö Södermanlands län Mekaniserad Typ Ö
IB 11 Kronobergsbrigaden Växjö garnison I 11 – Kronobergs regemente Milo S Kronobergs län Infanteri IB 77R
IB 12 Jönköpingsbrigaden Eksjö garnison I 12 – Norra Smålands regemente Milo S Jönköpings län Infanteri IB 66M
NB 13 Dalabrigaden Falun garnison I 13 – Dalregementet Milo B Kopparbergs län Norrland NB 85
IB 14 Gästrikebrigaden Gävle garnison I 14 – Hälsinge regemente Milo NN Gävleborgs län Infanteri IB 77R
IB 15 Västgötabrigaden Borås garnison I 15 – Älvsborgs regemente Milo V Älvsborgs län Infanteri IB 66M
IB 17 Bohusbrigaden Uddevalla garnison I 17 – Bohusläns regemente Milo V Göteborgs och Bohus län Infanteri IB 66M
PB 18 Gotlandsbrigaden Visby garnison P 18 – Gotlands regemente MKG Gotlands län samt Svenska fastlandet Pansar Typ Gotland
NB 19 Norrbottensbrigaden Bodens garnison I 19/P 5 – Norrbottens regemente Milo ÖN Norrbottens län Norrland NB 85
IB 21 Ådalsbrigaden Sollefteå garnison I 21 – Västernorrlands regemente Milo NN Västernorrlands län Infanteri IB 66M
PB 26 Kristianstadsbrigaden Kristianstads garnison P 6 – Norra skånska regementet Milo S Kristianstads län Pansar PB 63M
IB 33 Närkebrigaden Örebro garnison I 3 – Livregementets grenadjärer Milo B Örebro län Infanteri IB 77R
NB 35 Fältjägarbrigaden Östersunds garnison I 5 – Jämtlands fältjägarregemente Milo NN Jämtlands län Norrland NB 85
IB 41 Blekingebrigaden Växjö garnison I 11 – Kronobergs regemente Milo NN Blekinge län Infanteri IB 66M
IB 42 Kalmarbrigaden Eksjö garnison I 12 – Norra Smålands regemente Milo NN Kalmar län Infanteri IB 77R
IB 43 Kopparbergsbrigaden Falun garnison I 13 – Dalregementet Milo B Kopparbergs län Infanteri IB 66M
IB 44 Hälsingebrigaden Gävle garnison I 14 – Hälsinge regemente Milo NN Gävleborgs län Infanteri IB 66M
IB 45 Älvsborgsbrigaden Borås garnison I 15 – Älvsborgs regemente Milo V Älvsborgs län Infanteri IB 77R
IB 46 Hallandsbrigaden Halmstads garnison I 16 – Hallands regemente Milo V Hallands län Infanteri IB 77R
IB 47 Göteborgsbrigaden Uddevalla garnison I 17 – Bohusläns regemente Milo V Göteborgs och Bohus län Infanteri IB 77R
NB 50 Lapplandsbrigaden Umeå garnison I 20 – Västerbottens regemente Milo ÖN Västerbottens län Norrland NB 85
NB 51 Ångermanlandsbrigaden Sollefteå garnison I 21 – Västernorrland regemente Milo NN Västernorrlands län Norrland NB 85

Brigadorganisationer

[redigera | redigera wikitext]

År 1989 fanns det inom Armén fyra brigadtyper. Två typer av infanteribrigader, en typ av pansarbrigad och en typ av norrlandsbrigad. Utöver dessa brigadtyper fanns det två brigader med en unik organisationsstruktur, då deras primära uppgift skilde sig mot övriga brigader.

  • MekB 10 – Södermanlandsbrigaden, i Strängnäs garnison, vars uppgift var försvar av Stockholmsregionen. Brigaden var av typ Ö (öppen terräng) och utrustad med mindre antal stridsvagnar än vad en pansarbrigad innehöll. Av brigadens tre manöverbataljoner, var en pansar och de två andra mekaniserade.
  • PB 18 – Gotlandsbrigaden, i Visby garnison, vars uppgift var försvar av Gotland. Brigaden var en pansarbrigad av typ Brigad G, och hade fem manöverbataljoner (pansarbataljoner) jämfört med tre bataljoner vid övriga brigadtyper. En annan märkbar skillnad var att varje pansarbataljon inom brigaden endast hade ett kompani med stridsvagnar. Till skillnad från övriga brigader var PB 18 fullt bemannad även i fredstid.
Pansarbrigad 63
[redigera | redigera wikitext]
Organisationsschema över Pansarbrigad Typ 63M (klicka för förstoring)

Inom armén fanns det fyra pansarbrigader organiserade som Pansarbrigad 63M (ursprungligen typ PB 63). Varje brigad mönstrade 5,600 man, och samtliga brigader var koncentrerade till södra Sverige. De brigader som 1989 var organiserade som PB 63M var PB 7, PB 8, PB 9 och PB 26.[2]

  • Pansarbrigad[3]
    • Pansarbrigadstab
    • 3x Pansarbataljon, 1063 man, 587x stridsvagnsminor
    • Pansarhaubitsbataljon, 628 man
      • Pansarhaubitsbataljonsstab med pansarhaubitsbataljonsstabskompani
      • 3x Pansarhaubitskompani, 4x 155mm Haubits F
      • Haubitstrosskompani
    • Pansaringenjörsbataljon, 398 man, 880x stridsvagnsminor
      • Pansaringenjörsbataljonsstab
      • 2x Pansaringenjörskompani
      • Pansaringenjörsmaterielkompani
    • Pansarunderhållsbataljon, 766 man, tillhandahöll 112x Pansarskott m/86 och 1,500x stridsvagnsminor
      • Pansarunderhållsbataljonsstab med pansarunderhållsbataljonsstabskompani
      • Pansartransportkompani
      • Pansarreparationskompani
      • Pansarintendenturkompani
      • Pansarsjukvårdskompani
      • Lätt Pansarunderhållskompani
    • Pansarspaningskompani, 156 man, 6x Pansarbandvagn 302, 4x 90mm Pansarvärnspjäs 1110 (Pvpj 1110)
    • 1. pansarvärnskompaniet, 137 man, 6x RBS 55 (TOW), 220 stridsvagnsminor
    • Brigadluftvärnskompani, 154 man, 9x Robotsystem 70 (RBS 70) luftvärnsrobotsystem.

Haubits-, ingenjör- och logistikbataljonen hade samma numrering som brigaden. Detsamma gäller för spanings- och luftvärnskompanierna, samt kompanierna i underhållsbataljonen. De två pansarvärnskompanierna adderade brigadnumreringen med 1 och 2: till exempel pansarvärnskompanierna vid PB 8 numrerades 81. pansarvärnskompaniet och 82. pansarvärnskompaniet. Kompanierna i ingenjörbataljon bar samma nummer som brigaden, med undantag för 2. pansaringenjörkompaniet, som hade brigadens numrering +100: till exempel PB 8:s pansaringenjörkompani numrerades 8. pansaringenjörkompaniet och 108. pansaringenjörkompaniet.

Infanteribrigad 66
[redigera | redigera wikitext]
Organisationsschema över Infanteribrigad Typ 66M (klicka för förstoring)

Inom armén fanns det åtta infanteribrigader av Typ 66M (IB 66M). Varje brigad mönstrade 6,000 man. Infanteribrigad 66M kom främst att utvecklas främst för fördröjnings- och avvärjningsuppgifter i invasionsförsvarets kraftsamlingsriktningar. Brigaderna var utrustade med äldre utrustning, och hade inte blivit upptagna i organisation IB 77. Skillnaden mellan organisation IB 66 och IB 66M, var genom IB 66M organisationen tillfördes infanteriplutonerna en Bandvagn 202/203. De brigader som 1989 var organiserade som IB 66M var IB 3, IB 15, IB 17, IB 21, IB 41, IB 42, IB 43 och IB 44. I början av 1990-talet upplöstes samtliga IB 66M-brigader.[4]

  • Infanteribrigad
    • Infanteribrigadstab
    • 3x Skyttebataljon
      • Infanteribataljonsstab med infanteribataljonsstabskompani
      • 4x Skyttekompani, Lastbilar och Bandvagn 202/203
      • Tungt Granatkastarkompani, 4x 120mm Granatkastare m/41
      • Infanteritrosskompani
    • Infanterihaubitsbataljon
      • Infanterihaubitsbataljonsstab med infanterihaubitsbataljonsstabskompani
      • 3x Infanterihaubitskompani, 6x 105mm Haubits m/40
      • Infanterihaubitstrosskompani
    • Infanteriingenjörsbataljon
      • Infanteriingenjörsbataljonsstab
      • 2x Infanteriingenjörskompani
      • Infanteriingenjörsmaterielkompani
    • Infanteriunderhållsbataljon
      • Infanteriunderhållsbataljonsstab med infanteriunderhållsbataljonsstabskompani
      • Infanteritransportkompani
      • Infanterireparationskompani
      • Infanteriintendenturkompani
      • Infanterisjukvårdskompani
      • Lätt Infanteriunderhållskompani
    • Infanterispaningskompani
    • Infanteripansarvärnskompani, 90mm Pansarvärnspjäs 1110
    • Stormkanonkompani, 11x Strv 74
    • Infanteriluftvärnskompani, 9xRobotsystem 69 ( Redeye), 9x 20mm 20 mm Lvakan m/40-70
Infanteribrigad 77
[redigera | redigera wikitext]
Organisationsschema över Infanteribrigad Typ 77 (klicka för förstoring)

Inom armén fanns det tio infanteribrigader av Typ Infanteribrigad 77R (IB 77R). Varje brigad mönstrade 5,200 man. IB 77 var efterföljaren till IB 66-organisationen, och innebar i huvudsak att infanteriet motoriserades, och all personal kunde förflyttas uppsuttna i huvudsak terrängfordon. När arméns började tillföras Robot 56 Bill, kom IB 77-organisationen utvecklas till IB 77R.

De brigader som var organiserade som IB 77, var arméns anfallsbrigader, och skulle med egna resurser kunna förflytta sig 500 kilometer per dygn. De brigader som 1989 var organiserade som IB 77R var IB 2, IB 33, IB 4, IB 11, IB 12, IB 14, IB 38, IB 46, IB 46 och IB 47.[5]

  • Infanteribrigad[6]
    • Infanteribrigadstab
    • 3x Brigadskyttebataljon, 959 man,
      • Brigadskyttebataljonsstab och brigadskyttebataljonsstabskompani
      • 4x Brigadskyttekompani, Terrängfordon och Bandvagn 206/208
      • Brigadgranatkastarkompani, 6x 120mm Granatkastare m/41
      • Brigadtrosskompani
    • Brigadhaubitsbataljon, 589 man
      • Brigadhaubitsbataljonsstab med brigadhaubitsbataljonsstabskompani
      • 3x Brigadhaubitskompani, 4x 155mm Haubits 77A
      • Brigadhaubitstrosskompani
    • Brigadingenjörsbataljon, 403 man, över 8,500 minor
      • Brigadingenjörbataljonsstab med brigadingenjörmaterielkompani
      • 2x Brigadingenjörkompani
    • Brigadunderhållsbataljon, 700 man
      • Brigadunderhållsbataljonsstab med brigadunderhållsbataljonsstabskompani
      • Brigadtransportkompani
      • Brigadreparations- och intendenturkompani
      • Brigadsjukvårdskompani
      • 2x Lätt brigadunderhållskompani
    • Brigadspaningskompani, 108 man, 9x Terrängbil 11, 5x Terrängbil 13
    • Brigadpansarvärnskompani, 127 man, 6x 90mm Pansarvärnspjäs 1110, Robot 56 Bill 1
    • Bandpansarvärnskompani, 133 man, 12x Infanterikanonvagn 91
    • 1x Brigadluftvärnskompani, 216 man, 9x Robotsystem 70 (RBS 70) luftvärnsrobotsystem., 9x 20mm 20 mm Lvakan m/40-70
Norrlandsbrigad 85
[redigera | redigera wikitext]
Organisationsschema över Norrlandsbrigad Type 85 (klicka för förstoring)

Inom armén fanns det fem Norrlandsbrigader av Typ Norrlandsbrigad 85 (NB 85). Varje Norrlandsbrigad mönstrade 5.500 man. Norrlandsbrigaderna var en infanteribrigad, utrustad och utbildad för strid i Norrland. Brigadtypen var en anfallsbrigad, och transporterades med Bandvagn 206/208. Brigaderna var baserades i Norrland och angränsande Dalarnas län, och var NB 13, NB 19, NB 35, NB 50 och NB 51.[7]

  • Norrlandbrigad[8]
    • Norrlandbrigadstab
    • 4x Norrlandsskyttebataljon, 770 man, 67x Bandvagn 206/208
      • Norrlandsskyttebataljonsstab och Granatkastarkompani, 6x 120mm Granatkastare m/41
      • 3x Norrlandsskyttekompani,
      • Norrlandstrosskompani
    • Norrlandshaubitsbataljon, 564 man
      • Norrlandshaubitsbataljonsstab med norrlandshaubitsbataljonsstabskompani
      • 3x Norrlandshaubitskompani, 4x 155mm Haubits 77A
      • Norrlandshaubitstrosskompani
    • Norrlandsingenjörsbataljon, 532 man, över 14,000 minor
      • Norrlandsingenjörbataljonsstab med norrlandsingenjörsbataljonsstabs- och trosskompani
      • Tungt Norrlandsingenjörkompani
      • Lätt Norrlandsingenjörkompani
      • Norrlandsingenjörsmaskinkompani
    • Norrlandsunderhållsbataljon, 768 man
      • Norrlandsunderhållsbataljonsstab med norrlandsunderhållsbataljonsstabskompani
      • Norrlandsammunitions- och transportkompani
      • Norrlandsreparations- och intendenturkompani
      • Norrlandssjukvårdskompani
      • 2x Lätt Norrlandsunderhållskompani
    • Norrlandsspaningskompani, 117 man, 18x Bandvagn 202.
    • Norrlandspansarvärnskompani, 93 man, 6x Robot 55 pansarvärnsrobot
    • Norrlandsbandpansarvärnskompani, 132 man, 12x Infanterikanonvagn 91
    • Norrlandsluftvärnskompani, 193 man, 9x Robotsystem 70 (RBS 70) luftvärnsrobotsystem

Flygvapnet

[redigera | redigera wikitext]
Luftförsvarssektorer, flottiljer, skolor och detachement 1989:
JA 37 • JA/SH/SF 37 • AJ 37 • AJ/Sk 37 • J 35J • Sk 60 •
JA 37/Sk 60 • J 32D/E • Markskoleförband • Detachement


JA 37 Viggen ur 132. jaktflygdivisionen uppställda 1982 vid Bråvalla flygflottilj.

Inom Flygvapnet stod jaktflygflottiljer under befäl av fyra luftförsvarssektorer, medan spanings- och attackflygflottiljerna stod under Attackeskaderns E 1) befäl. Eskadern kallades populärt för ÖB:s klubba, då den stod operativt direkt under hans befäl.[9]

Flygvapnets resurser efter mobilisering i läge juni 1987 framgår av nedan sammanställning av attackflyg-, jaktflyg- och spaningsflygdivisioner:[1]

  • 7x jaktflygdivisioner, med JA 37 Viggen – jaktflygplan.
  • 4x jaktflygdivisioner, med J 35J Draken – jaktflygplan.
  • 5.5x attackflygdivisioner, med AJ 37 Viggen – attackflygplan.
  • 3x spaningsflygdivisioner, med SF 37 Viggen/SH 37 Viggen – spaningsflyg.
  • 4x Lätt attackflygdivisioner, med Saab 105C – lätt attackflygplan (ursprungligen skolflygplan).

År 1989 kvarstod endast tre Drakendivisioner kvar inom Flygvapnet. Samtliga Drakendivisioner var baserade vid F 10 i Ängelholm, och fungerade som ett stöd till den tidigare exporten av flygplanssystemet till Danmark, Finland och Österrike. De sju Viggendivisionerna hade blivit åtta, och var baserade vid F 4, F 13, F 16, F 17 och F 21. F 5 och F 16 vidmakthöll de fyra lätta attackflygdivisionerna, vilka i fredstid utbildade flygförare till Flygvapnet.

Flygvapnet 1989

[redigera | redigera wikitext]

Nedan anges de flottiljer, eskadrar, skolor och divisioner som var aktiva 1989, och svarade för förband till krigsorganisationen.

Flygvapnets skolor

[redigera | redigera wikitext]

År 1989 utbildade flygvapnet dess piloter och markpersonal på följande skolor:

Flygvapnets flotta

[redigera | redigera wikitext]
JA 37 Viggen vid Bråvalla flygflottilj 1982

År 1989 bestod Flygvapnets flotta av:

  • 149x JA 37 Viggen – jaktflygplan
  • 106x AJ 37 Viggen – attackflygplan
  • 28x SF 37 Viggen – fotospaningsflygplan
  • 28x SH 37 Viggen – spanings- och havsövervakningsflygplan
  • 18x Sk 37 Viggen – skolflygplan
  • 66x J 35J Draken – jaktflygplan
  • 150x Saab 105A – skolflygplan och lätt attackflygplan
  • 6x J 32D Lansen – målbogserare
  • 14x J 32E Lansen – elektroniskt störflygplan
  • 58x Sk 61A/Sk 61B (11x individer överfördes 1989 från arméflyget).
  • 8x Tp 84 – transportflygplan
  • 4x Tp 101 – transportflygplan
  • 7x Hkp 3B – medeltung transporthelikopter
  • 10x Hkp 4A – medeltung helikopter, började 1988 att överföras till marinflyget
  • 4x Hkp 9B – lätt helikopter, flygräddningshelikopter
  • 2x Hkp 10A – medeltung helikopter, åtta individer levererades under 1990/1991, som ersättare till Hkp 4.

Utöver de flygplan och helikoptrar som var i aktiv tjänst, fanns cirka 200–300 individer av J 35 Draken magasinerade, som en operativ reserv. I krigstid kunde Flygvapnet mobilisera 7x Stridsledning och luftbevakningsbataljoner och 33X basbataljoner, varav en del hade i uppgift att bemanna och aktivera flygbaser samt reservbanor inom Bas 90-systemet. Reservbanor var i regel flygrakor baserade på landsvägar, till exempel riksväg 21 i höjd med Ljungbyhed. Flygbaserna och landsvägsbanorna fanns spridda över hela Sverige, och dess geografiska lokalisering var hemlig.

Marinen

[redigera | redigera wikitext]
Marinkommandon, örlogsbaser, bevakningsområden samt kustartilleriregementen 1989
Flottans HMS Älvsborg (M02), stabs- och lagfartyg, minfartyg
Flottans HMS Orion (A201), signalspaningsfartyg

Den enda enhet som stod under direkt befäl av Marinstaben var 1. Ubflj - 1. ubåtsflottiljen (1.ubflj), där samtliga ubåtar fanns samlade inom flottan. Alla andra marina enheter och skolor stod under respektive Militärbefälhavare, och Gotlands militärkommando i krigstid. Flottans resurser efter mobilisering i läge juni 1987 framgår av nedan sammanställning[1]

  • 4x Torpedbåts-,/kustkorvett-,/robotbåtsdivisionener
  • 4x Patrullbåtsdivisioner
  • 2x Ubåtsflottiljer (motsvarande)
  • 6x Minfartygsflottiljer
  • 8x Minröjningsflottiljer
  • 8x Helikopterdivisioner

År 1989 hade Marinen reducerat antalet divisioner och kombinerade de åtta helikopterdivisionerna i tre större helikoptergrupper. Kustkorvett- och robotbåtsdivisionerna reducerades till tre och minfartygs- och minröjningsdivisionerna reducerades till fyra.

Flottan 1989

[redigera | redigera wikitext]

Nedan anges de baser, flottiljer, skolor och divisioner som var aktiva 1989, och svarade för förband till krigsorganisationen.

Utöver ovanstående fartyg, ingick ett antal lätt beväpnade kustpatrullfartyg: HMS Arild (V03), HMS Viken (V04), HMS Öregrund (V05), HMS Slite (V06), HMS Marstrand (V07), HMS Lysekil (V08), HMS Dalarö (V09), HMS Sandhamn (V10) och HMS Östhammar (V11).

Vid mobilisering kunde svenska marinen mönstra in fiskeminsvepare (civila trålare) som örlogsfartyg i svenska marinen med uppgift att röja sjöminor: HMS Gåssten (M31), HMS Norsten (M32), HMS Viksten (M33, HMS Orust (M41), HMS Tjorn (M42), HMS Hisingen (M43), HMS Blackan (M44), HMS Dämman (M45), HMS Galten (M46), HMS Gillöga (M47), HMS Rödlöga (M48) and HMS Svartlöga (M49). Dessa fartyg kom internt inom flottan att kalls för fiskesmackar.

Kustartilleriet

[redigera | redigera wikitext]
105mm Tornautomatpjäs m/50 på Arholma
120mm Tornautomatpjäs m/70 på Landsort
152mm Kustartilleripjäs m/51 på Gotland

Det svenska kustartilleriet hade i uppdrag att förhindra amfibiska landstigningar av fientliga styrkor på den svenska kusten. För att uppfylla sitt uppdrag, hade kustartilleriet en varierad blandning av enheter:

  • 19x Spärrbataljon, bemanning av fasta artilleripositioner.
  • 6x Rörliga spärrbataljon, ett batteri 3x rörlig 75mm tornpjäs m/65, ett batteri med sjömålsroboten robot 52.
  • 3x Kustartillerietbataljon, med tre batterier av 4x 120mm kustartilleripjäs m/80
  • 4x Kustrobotbatteri, med sjömålsroboten robot 08 (senare reducerat till ett batteri med sjömålsroboten robotsystem 15
  • ?x Rörligt spärrkompani, ett lättkompani bestående av ett robotbatteri med sjömålsroboten robot 52, och en rörlig minspärrtropp. Kompaniet hade egna båttransportmedel.
  • 1x Kustartillerietbatteri, med 3x rörliga 152mm kustartilleripjäs m/37

I fredsorganisationen var utbildningen och materielansvaret fördelat på fem kustartilleriregementen:

Marinflyget

[redigera | redigera wikitext]
Marinflygets Hkp 4B

År 1989 bestod Marinflygets flotta av:

  • 10x Hkp 4B/C – ubåtsjakts- och räddningshelikopter
  • 10x Hkp 6B – lätt transport- och ubåtsjaktshelikopter
  • 1x Tp 89 – ubåtsjakts- och transportflygplan

Hemvärnet

[redigera | redigera wikitext]

Hemvärnet försåg lokalförsvaret med förband och soldater, vanligen bestående av personer, som på grund av ålders- eller andra skäl ej längre är värnpliktiga. Hemvärnsförbanden stod under försvarsområdesbefälhavarens befäl och var i regel ett lätt infanteriförband. Men även andra förbandstyper förekom, som till exempel det marina hemvärnet, vilket bildades 1985. År 1985 fanns omkring 100.000 frivilliga soldater fördelade på 85 hemvärnsbataljoner. Hemvärnsförbandens viktigaste uppgift var att inför och under mobilisering bevaka de mobiliseringsförråd som fanns utspridda i landet. Till Hemvärnet ingick Driftvärnet, som hade till uppgift att skydda myndigheters eller företags egna anläggningar.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Översättningar

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Structure of the Swedish Armed Forces in 1989, 6 november 2016.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] http://data.riksdagen.se/fil/296bb46c-db54-40e8-9b82-a401ca498bd3 Swedish Parliament Resolution: Five Year Defense Plan 1987
  2. ^ Hugemark (2015), s. 128-133
  3. ^ Arméhandbok del 1 Organisation Pansarbrigadensförband. Swedish Army. 28 April 1977. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161010124909/http://www.armehandbok.se/Sida_186.htm. Läst 7 november 2016.  Arkiverad 10 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161010124909/http://www.armehandbok.se/Sida_186.htm. Läst 7 november 2016. 
  4. ^ Hugemark (2015), s. 149
  5. ^ Hugemark (2015), s. 146-149
  6. ^ Arméhandbok del 1 Organisation Infanteribrigadförband AH1:IB 77. Swedish Army. 10 March 1991. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161010125701/http://www.armehandbok.se/Sida_192.htm. Läst 7 november 2016.  Arkiverad 10 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161010125701/http://www.armehandbok.se/Sida_192.htm. Läst 7 november 2016. 
  7. ^ Hugemark (2015), s. 149-150
  8. ^ Arméhandbok del 1 Organisation Norrlandsbrigadensförband AH1:NB 85. Swedish Army. 8 June 1990. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161011054743/http://www.armehandbok.se/Sida_191.htm. Läst 7 november 2016.  Arkiverad 11 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161011054743/http://www.armehandbok.se/Sida_191.htm. Läst 7 november 2016. 
  9. ^ ”Första flygeskadern dirigent med "ÖB:s klubba"”. fht.nu. http://www.fht.nu/bilder/Flygvapnet/Flygvapennytt/fv_nytt_4_72_ob_s_klubba_e1.pdf. Läst 4 november 2016. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Hugemark, Bo, red (2015). Den stora armén. Skrift / Forskningsprojektet Försvaret och det kalla kriget (FOKK), 1652-5388 ; 44. Stockholm: Medström i samarbete med forskningsprojektet Försvaret och det kalla kriget (FoKK). Libris 17457270. ISBN 9789173291231 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svenska_försvarsmaktens_organisation_1989&oldid=54045035”