Göta signalkår
Göta signalkår (S 2) | |
Vapen för Göta signalkår tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Göta signalkår |
Datum | 1944–1997 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Typ | Signaltrupperna |
Roll | Utbildningsförband |
Del av | Livregementets husarer [a] |
Storlek | Kår [b] |
Högkvarter | Karlsborgs garnison |
Förläggningsort | Karlsborg |
Valspråk | "Det omöjliga tar bara litet längre tid" |
Färger | Blått och vitt |
Marsch | "Svensk militärmarsch" (Brodin) [c] |
Befälhavare | |
Kårchef | Per Jörgen Ivhammar [d] |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | |
Truppslagstecken m/1960 | |
Förbandstecken m/60 | |
Tilläggstecken |
Göta signalkår (S 2) var ett signalförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1944–1997. Förbandsledningen var förlagd i Karlsborgs garnison i Karlsborg.[2][3][4]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Bildandet
[redigera | redigera wikitext]Regementet har sitt ursprung från ett kompani ur Signalregementet som detacherades 1944 till Skövde garnison, Signalregementets kompani i Skövde och som samlokaliserades med Livregementets husarer (K 3). Kompaniet fick förbandsbeteckningen S 1 Sk och omorganiserades den 1 juli 1958 till en fristående bataljon under namnet Signalbataljonen i Skövde (S 2).
Flytten till Karlsborg
[redigera | redigera wikitext]Inför försvarsbeslutet 1958 föreslog chefen för armén bland annat att Livregementets husarer (K 3) och Sundsvalls luftvärnskår (Lv 5) skulle avvecklas och upplösas. Det kasernområde som Livregementets husarer skulle efterlämna sig i Skövde föreslogs utnyttjas helt för Signalbataljonen i Skövde, som samtidigt skulle ombildas till en signalkår. Därigenom kunde området nyttjas för signalutbildning, samt att en flytt av teletekniska installationer då kunde undvikas.[5] År 1959 föreslog chefen för armén i en skrivelse om en ändring av delar av försvarsbeslutet. Där han istället föreslog att Sundsvalls luftvärnskår (Lv 5) skulle kvarstå som fredsförband. Istället skulle Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) utgå ur fredsorganisationen. Som ett regionalpolitiskt stöd till Karlsborgsregionen fick chefen för armén uppdraget att undersöka lämpligt ersättningsförband. Chefen för armén ansåg att Karlsborg utgjorde en värdefull tillgång och borde bibehållas för utbildning. Men att det samtidigt inte var lämpligt för infanteri-, pansar-, artilleri- eller ingenjörförband. Etablissementet ansågs dock lämpligt för träng- eller signalförband. Därav var endast Göta trängregemente (T 2) i Skövde eller Signalbataljonen i Skövde (S 2) de två förband som kunde komma ifråga för omlokalisering till Karlsborg. Chefen för armén föreslog att omlokalisera Signalbataljonen till Karlsborg, det på grund av att det ekonomiskt skulle bli en lägre kostnad jämfört med att omlokalisera Göta trängregemente. Vidare så tryggades signaltruppernas framtida behov av förläggningsutrymmen i Karlsborg. Det överskott av förläggningsutrymme som ändå uppkom i Karlsborg, kunde täckas upp med att samlokalisera Fallskärmsjägarskolan med Signalbataljonen. Fallskärmsjägarskolan var tidigare förlagda till ett barackläger utanför fästningen. Att Fallskärmsjägarskolan samlokaliserades underlättade även att ansluta skolan administrativt till Signalbataljonen, som samtidigt omorganiseras till regemente.[6]
Den 12 mars 1961 höll Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) en avvecklingsceremoni och den 31 mars 1961 avvecklades och upplöstes regementet officiellt.[7] Den 1 april 1961 omlokaliserades Signalbataljonen till Karlsborg, som samtidigt antog namnet Kungl. Göta signalkår. Den 1 juli 1962 fick förbandet regementsstatus och namnändrades samtidigt till Kungl. Göta signalregemente.
OLLI-reformen
[redigera | redigera wikitext]I samband med OLLI-reformen vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973–1975, sammanslogs Skaraborgs regemente (P 4) med Skaraborgs försvarsområde (Fo 35) och bildade den 1 juli 1974 försvarsområdesregemente P 4/Fo 35. Detta medförde att Göta signalregemente som ingick i Skaraborgs försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), samt att dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Skaraborgs regemente, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).[8]
1974 års regeringsform
[redigera | redigera wikitext]I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet på regementet från Kungliga Göta signalregemente till enbart Göta signalregemente. Den 1 juli 1977 påbörjades inom garnisonen ett försök med att samordna förplägnadstjänsten, som övertogs av Västgöta flygflottilj (F 6).[9] Vilket följdes upp den 1 juli 1979 med att flottiljen även övertog ansvaret för intendents- och fastighetsenhetens organisation. Den 1 juli 1981 övertog Västgöta flygflottilj ansvaret även för förplägnadstjänsten inom garnisonen. Därigenom fick flottiljen det samlade ansvaret för fortifikations- och fastighetsärenden inom garnisonen. Vid de tillfällen som flottiljen övertog ansvar inom ett område, övertogs även personal från Göta signalregemente.[10]
Försvarsbesluten
[redigera | redigera wikitext]Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog Överbefälhavaren att avveckla Göta signalregemente senast år 1984. För att istället förlägga huvuddelen av regementets utbildningsansvar till Upplands regemente (S 1). Även om regementet skulle avvecklas, så skulle det i Karlsborg finnas kapacitet och resurser för grundutbildning av ett kompani, samt för repetitionsutbildning av vissa stabs- och sambandsförband. Vid denna förändring i försvarets grundorganisation, friställdes lokaler i Karlsborg. Vilka övertogs av Livregementets husarer (K 3), som omlokaliserades till Karlsborg sommaren 1984.[11]
Den 30 juni 1984 upplöstes Göta signalregemente som självständigt förband. Och från den 1 juli 1984 uppgick förbandet som en utbildningsbataljon inom Livregementets husarer (K 3). Livregementets husarer övertog samtidigt förvaltningsansvaret för Fallskärmsjägarskolan.
Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementesstorlek, ej heller skulle benämnas regemente. Detta då regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisationen.[12] I samband med det kom dessa förband att benämnas kår istället för regemente. Från den 1 juli 1994 antog Göta signalbataljon namnet Göta signalkår, dock inom bibehållen organisationen, som en del av Livregementets husarer. Genom försvarsbeslutet 1996 kom även bataljonen att avvecklades den 31 december 1997.
Ingående enheter
[redigera | redigera wikitext]Fallskärmsjägarskolan
[redigera | redigera wikitext]Fallskärmsjägarskolan (FJS) var en tidigare enhet inom den svenska armén som utbildade fallskärmsjägare. Skolan bildades 1952 och lokaliserades till Karlsborg. Skolan administrerades åren 1952–1961 av Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1), åren 1962–1984 av Göta signalregemente (S 2). Älvsborgs regemente (I 15) var dock så kallad truppregistreringsmyndighet för skolans värnpliktiga. I samband med att Livregementets husarer omlokaliserades till Karlsborg, kom skolan från den 1 juli 1984 bli en del av Livregementets husarer.[13][14] Sedan 2009 är Fallskärmsjägarskolan avvecklad, de ingående delarna delades mellan Särskilda operationsgruppen och 32. underrättelsebataljonen.
Förläggningar och övningsplatser
[redigera | redigera wikitext]När förbandet bildades 1944 som Signalregementets kompani i Skövde, förlades det i kavallerikasernen och samlokaliserades med Livregementets husarer. Den 1 april 1961 omlokaliserades förbandet till Karlsborg, där man övertog förläggningsområdet från avvecklade Karlsborgs luftvärnsregemente. Den 30 juni 1984 övertogs förläggningarna i Karlsborg av Livregementets husarer, vilka omlokaliserades från Skövde.[4]
Heraldik och traditioner
[redigera | redigera wikitext]Den 25 augusti 1962 överlämnade kung Gustaf VI Adolf en förbandsfana till Göta signalregemente. I samband med att Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) avvecklades den 31 mars 1961, överfördes dess standar till Göta signalregemente, som förde det vid vissa tillfällen. Den 1 juli 1984 uppgick Göta signalregemente som en utbildningsbataljon inom Livregementets husarer (K 3). Standaret kom då att överföras den 8 oktober 1984 till Luftvärnsskjutskolan (LvSS).[15] Sedan den 1 juli 2000 bevaras minnet av Karlsborgs luftvärnsregemente av Luftvärnsregementet (Lv 6).[16] Den 30 april 1996 överlämnade ÖB Owe Wiktorin en ny fana till Göta signalkår. Efter att Göta signalkår avvecklades ärvde Upplands regemente dess traditioner. Och sedan 1 januari 2007 är Ledningsregementet traditionsförande förband över Göta signalkår.
Förbandschefer
[redigera | redigera wikitext]Förbandscheferna åren 1944–1997.[17]
- 1944–1948: Major Nils Jetzel
- 1948–1949: Major Gunnar Friberg
- 1949–1952: Major Sven Almqvist
- 1952–1957: Major Ragnar Dylte
- 1957–1960: Major Nils Schale
- 1961–1970: Överste Ingemar Bratt
- 1970–1976: Överste Edvin Eriksson
- 1976–1980: Överste Håkan Hallgren
- 1980–1982: Överste Bertil Lövdahl
- 1982–1984: Överste Kurt Olofsson
- 1984–1987: Överstelöjtnant Per Granath
- 1987–1989: Överstelöjtnant Nils Göran Nilsson
- 1989–1991: Överstelöjtnant Bengt-Åke Gelin
- 1991–1993: Överstelöjtnant Christer Levin
- 1993–1995: Överstelöjtnant Christer Ejnarsson
- 1995–1997: Överstelöjtnant Jörgen Ivhammar
Namn, beteckning och förläggningsort
[redigera | redigera wikitext]
|
|
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Åren 1944–1957 var förbandet underställt chefen för Signalregementet, åren 1957–1958 chefen för Upplands signalregemente, åren 1958–1966 chefen för III. militärområdet, åren 1966–1984 chefen för Västra militärområdet, åren 1984–1997 chefen för Livregementets husarer.
- ^ Åren 1962–1984 var förbandet organiserat som ett regemente. Åren 1984–1997 motsvarade förbandet en bataljon i storleksordning.
- ^ Förbandsmarschen fastställdes 1962 genom arméorder 418/1962.[1]
- ^ Ivhammar blev sista chefen för förbandet.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sandberg (2003), s. 21
- ^ Braunstein (2003), s. 263-264
- ^ Kjellander (2003), s. 268
- ^ [a b] Holmberg (1993), s. 40
- ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110-ar-1958_EJ37110b1/html. Läst 1 januari 2019.
- ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1959”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-117-ar-1959_EK30117. Läst 1 januari 2019.
- ^ Holmberg (1993), s. 31-32
- ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 28 maj 2016.
- ^ Ignell, Räftegård (1999), s. 140
- ^ Ignell, Räftegård (1999), s. 141
- ^ Regeringens proposition 1981/82:102
- ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 21 maj 2016.
- ^ Holmberg (1993), s. 19
- ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-sakerhets--och-forsvarspoli_G503102/. Läst 1 januari 2019.
- ^ ”Standar m/1938 för Karlsborgs luftvärnsregemente”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/011024263617. Läst 14 maj 2016.
- ^ Braunstein (2003), s. 225-226
- ^ Westergren (2012), s. 384
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Ignell, Ragnar; Räftegård, Börje (1999). Västgöta flygflottilj - F 6. [Stockholm]: Allt om hobby. Libris 7749569. ISBN 91-85496-47-2 (inb.)
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. ISBN 91-87184-74-5
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
- Nelsson, Bertil; Lannerbäck, Alf; Nordin, Mats; Sjögren, Lasse (1993). Från Brunkeberg till Nordanvind: 500 år med svenskt infanteri. Stockholm: Probus. Libris 7762911. ISBN 91-87184-23-0
- Svensk rikskalender 1908. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. 1908. https://runeberg.org/rikskal/1908/
- Westergren, Per-Olof (2012). Signaltruppernas historia: 1871–1937–1997–2006. Enköping: Ledningsregementets och Upplands regementes historiekommitté. Libris 12637649. ISBN 978-91-633-9245-0
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-sakerhets--och-forsvarspoli_G503102/. Läst 17 maj 2015.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Carlsson, Gunnar, red (1963). Kungl. Göta Signalregemente. Libris 12140389
- Olofsson, Kurt, red (1984). Göta signalregemente 1961-1984. Karlsborg: Regementet. Libris 447293
- Andersson-Hultin, Inger, red (1999). S 2: Göta signalbataljon/signalkår 1984-1997. Karlsborg: Signalkåren. Libris 3104311
- Westergren, Per-Olof (2012). Signaltruppernas historia: 1871–1937–1997–2006. Enköping: Ledningsregementets och Upplands regementes historiekommitté. Libris 12637649. ISBN 978-91-633-9245-0
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Göta signalkår.
- Carlsborgs Fästnings Kamratförening
|