Hoppa till innehållet

Förortssvenska

Från Wikipedia
Rinkeby nämns som en källa till många förortssvenska ord

Förortssvenska (även multietniskt ungdomsspråk[1], Rinkebysvenska[2], blattesvenskan[3], Rosengårdssvenska[4], miljonsvenska[5], ortensvenska[6]) är en sammanfattande benämning på sociolekter som talas i vissa svenska invandrartäta områden, särskilt i eller utanför större städer som till exempel Stockholm, Göteborg och Malmö. Förortssvenska förekommer hos talare både med och utan invandrarbakgrund. Som det gamla södersnacket är den en inbäddad arbetarsociolekt med infödda talare i vuxen ålder. Även den lättaste "klangen av förorten" kan vara stigmatiserande i vissa sammanhang, vilket gör att talarna ofta byter över till ett normativt "standardsvenskt" uttal i mer formella situationer.[7][8] Därför får den inte förväxlas med interimspråk ("importsvenska"), även om förortssvenskans talare ibland själva kallar den för "brytning". Samtidigt finns det ingen gängse vetenskaplig definition av var en sociolekt slutar och en dialekt börjar, vilket gör begreppet "sociolekt" kontroversiell i sig.[9] Exempelvis sågs afro-amerikansk satsmelodi, grammatik och uttalar länge som en sociolekt men anses idag inom lingvistiken vara en dialekt.[10] Studier har visat att vissa som talar förortssvenska till vardags visserligen kan skifta till mer standardsvenska (eller standard för respektive region) när de talar med vuxna i ett annat sammanhang, men där delar av deras för svenskan främmande uttal ändå består[11].

Den svenska språkforskaren Ulla-Britt Kotsinas beskrev 1988 Rinkebysvenska hos ungdomar i Rinkeby och Flemingsberg.[12] Därför betraktar det internationella forskarsamhället förortssvenska som den allra först upptäckta contemporary urban vernacular (CUV). Termen CUV uppfanns av professor Ben Rampton vid King's College London,[13] och definieras som ett europaspecifikt och senmodernt språkligt fenomen med följande tre egenskaper:

  1. hemmahörande i multietniska storstadsområden präglade av invandring och klassklyftor,
  2. åtskilt från tätortens invandrarspråk och traditionella sociolekter och
  3. känt bortom sitt ursprungsområde och representerat i medierna och inom popkulturen[13] (2011:291).

Många andra europeiska storstäder har framväxande sociolekter som talas av den andra generationens invandrare, dvs infödda invånare från invandrartäta arbetarområden: Berlin[14] ("Kiezdeutsch"), Köpenhamn[15] ("perkerdansk"), London[16] ("Multicultural London English"), Oslo[17] ("kebabnorsk"), Paris[18] ("Verlan") och Rotterdam[19] ("straattaal").

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]
 Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-11)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Utländska slangord har dykt upp i det svenska språket i århundraden. Därför är ord som "shoo" eller "guzz" inte så anmärkningsvärda. Relationen mellan stratifierad variation (klass, etnicitet, kön, mm) och historiska språkförändringar är först och främst en fråga om fonetik (Labov, 2010: 259-286).[20] "For most historical and comparative linguists, the regularity of sound change is the basic working principle" (Labov 2010:259).[20] Därför är uttalet den viktigaste forskningsfrågan vid förortssvenska. Dess fonetiska innovationer (och naturligtvis erkännandet som den allra första CUV[12][13]) gör den kulturmärkt och värdefull för det internationella språkforskarsamhället.

Fonetisk variation

[redigera | redigera wikitext]

Talet karakteriseras ibland som "stötigt" eller staccatoartat, vilket beror på en minimerad vokaldurationskontrast mellan två på varandra följande stavelser[21]. Detta kan möjligtvis bero på ett alternativt intonationsmönster,[21] eftersom det inte finns bevis för en kategorisk förlängning av fonologiskt korta vokaler eller en kategorisk förkortning av fonologiskt långa vokaler.[22] Typiskt är också främre varianter för /r/-ljudet ([ɾ] eller [r]) och bakre varianter för sje-ljudet ([x] eller [χ]), vilket gör skillnaden mot vardaglig standardsvenska tydlig.

Syntaktisk variation

[redigera | redigera wikitext]

Det finns även vissa syntaktiska skillnader, som till exempel att rak ordföljd kan användas efter inledande bisatser, istället för omvänd ordföljd, som är bruklig i standardsvenskan. Ett exempel på detta är "igår jag gick", men denna form för syntaktisk variation förekommer sporadiskt. I en studie på 20 gymnasieelever från Stockholm använde eleverna rak ordföljd i 19,6 % av alla möjliga fall i privata samtal mellan vänner och i 9,7 % av alla möjliga fall i klasspresentationer.[23] Det fanns även stor variation mellan eleverna, till exempel använde en av eleverna rak ordföljd i 89 % av alla möjliga fall i ett privat samtal med två vänner.[24]

Slangord och -uttryck

[redigera | redigera wikitext]

I trettonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista finns upptagna två ord som uppstått i förortssvenskan: keff ('dålig') och guzz ('tjej').[25] Abow, gäri, hajde, jalla, len, shuno, cädi walla och yani är exempel på andra vanliga ord som används i förorter runtom i Sverige.[26]

Benämningen

[redigera | redigera wikitext]

Som är vanligt för stigmatiserade talstilar, finns det ingen fast term för denna sociolekt. Det finns inte heller enighet om vilka uttalsformer som bör befinna sig under termen förortssvenska/ortenspråk. I vardagen tänker de flesta på slangord ("shoo" och "guzz"), men för språkvetare är det de fonetiska särdrag som gör den till en sociolekt. Den brukar kallas för ortenspråk eller blattesvenska i själva förorterna, men neutrala termer som används av språkvetare är multietnolekt[27] eller etnolingvistisk repertoar.[28]

Representationer inom populärlitteraturen

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Göteborgs universitet”. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/20500/1/gupea_2077_20500_1.pdf. Läst 17/2-2019. 
  2. ^ ”rinkebysvenska - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rinkebysvenska. Läst 5 mars 2018. 
  3. ^ Johansson, Henrik Sahl. ””Blattesvenskan” har gått från sexistisk till exotisk (SvD Premium) | SvD”. SvD.se. https://www.svd.se/forortssvenskan-omfamnas-en-svensk-vit-publik. Läst 14 augusti 2018. 
  4. ^ Claes Fürstenberg (2 januari 2005). ”- Zlatan har gett Rosengårds-svenskan status”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2005-01-02/--zlatan-har-gett-rosengards-svenskan-status. Läst 4 januari 2020. 
  5. ^ Raja Bahari (25 december 2008). ”Ungdomar har skapat ett eget språk”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/ungdomar-har-skapat-ett-eget-spr%C3%A5k-1.1164843. Läst 4 januari 2020. 
  6. ^ Loudiyi, Monir (11 juni 2016). ”Ortensvenskan - ord direkt från förorten”. gp.se. http://www.gp.se/1.2586616. Läst 18 december 2019. 
  7. ^ Eliaso Magnusson, Josefina; Stroud, Christopher (2012). ”High proficiency in markets of performance”. Studies in second language acquisition 34(2): sid. 321–345. 
  8. ^ Young, Nathan (2014) (på engelska). Suburban Swedish Maturing - Examining variation and perceptions among adult speakers of Swedish contemporary urban vernacular. Master uppsats, Stockholms universitet. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:724444/FULLTEXT01.pdf 
  9. ^ https://academic.oup.com/book/53733/chapter-abstract/422175000?redirectedFrom=fulltext
  10. ^ https://www.cambridge.org/core/journals/english-today/article/abs/new-perspectives-on-african-american-english-the-role-of-blacktoblack-contact/2AB3EC1949ACE71919D3E0B1A549A9FC
  11. ^ https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:706907/FULLTEXT01.pdf
  12. ^ [a b] Kotsinas, Ulla-Britt (1988). ”Rinkebysvenska – en dialekt”. i Per Linell, Viveka Adelswärd, Torbjörn Nilsson och Per A. Petersson. Svenskans beskrivning, 16. Linköping: Linköping University Press. http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:729162/FULLTEXT01.pdf 
  13. ^ [a b c] Ben Rampton (2011). ”From 'multi-ethnic adolescent heteroglossia' to 'contemporary urban vernaculars'” (på engelska). Language & Communication, 31(4): sid. 276–294. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161025175042/http://fulltext.study/preview/pdf/934843.pdf. Läst 25 oktober 2016.  Arkiverad 25 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ Wiese, Heike (2012). Kiezdeutsch: ein neuer Dialekt entsteht. Munich: C.H. Beck 
  15. ^ Hansen, Gert Foget; Nicolai Pharao (2010). ”Prosody in the Copenhagen multiethnolect”. i Pia Quist, Bente Ailin Svendsen. Multilingual Urban Scandinavia. New Linguistic Practices. Toronto: Multilingual Matters. sid. 79–95 
  16. ^ Eivind Torgersen & Anita Szakay (2012). ”An investigation of speech rhythm in London English”. Lingua 122(7): sid. 822–840. 
  17. ^ Svendsen, Bente Ailin; Røyneland, Unn (2008). ”Multiethnolectal facts and functions in Oslo, Norway”. International Journal of Bilingualism 12(1–2): sid. 63–83. 
  18. ^ Fagyal, Zusanna (2010). ”Rhythm types and the speech of working-class youth in a banlieue of Paris: the role of vowel elision and devoicing”. i D.R Preston, N. Niedzielski. A Reader in Sociophonetics. Berlin: Mouton de Gruyter. sid. 91–132 
  19. ^ Cornips, Leonie; Vincent A. De Rooij (2013). ”Selfing and othering through categories of race, place, and language among minority youths in Rotterdam, The Netherlands”. i Siemund, Peter, Ingrid Gogolin, Monika Edith Schulz and Julia Davydova. Multilingualism and language diversity in urban areas: Acquisition, identities, space, education 1. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company. sid. 129–164 
  20. ^ [a b] Labov, William (2010). Principles of Linguistic Change, Volume 3 - Cognitive and Cultural Factors. Oxford: Wiley-Blackwell. http://onlinelibrary.wiley.com.ezp.sub.su.se/book/10.1002/9781444327496 
  21. ^ [a b] ”Young, Nathan 2016. Talrytmens sociala betydelse i dagens stockholmsspråk - Vokaldurationskontrast som ett etnifierat och affektivt indexikalt drag. Svenskans beskrivning 35, Göteborg.”. https://svenskansbeskrivning35.files.wordpress.com/2015/06/young.pdf. Läst 24 oktober 2016. 
  22. ^ Boden (2007). Lena Ekberg. red. ”"Rosengårdssvensk" fonetik och fonologi”. Språket hos ungdomer i en flerspråkig miljö i Malmö (Lund: Studentlitteratur). 
  23. ^ Ganuza, Natalia (2011). ”Syntactic variation in the Swedish of adolescents in multilingual urban settings – a thesis summary”. i Roger Källström, Inger Lindberg. Young Urban Swedish. sid. 95. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/26570/1/gupea_2077_26570_1.pdf. Läst 24 oktober 2016 
  24. ^ Ganuza, Natalia (2011). ”Syntactic variation in the Swedish of adolescents in multilingual urban settings – a thesis summary”. i Roger Källström, Inger Lindberg. Young Urban Swedish. sid. 94. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/26570/1/gupea_2077_26570_1.pdf. Läst 24 oktober 2016 
  25. ^ ”Hajp, keff och guss nytillskott i ordlista”. 24 september 2005. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929125921/http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10615105.asp. Läst 23 juni 2008. 
  26. ^ ”Orten slang - Lista med ord och uttryck från förorten”. Swedish Nomad. 15 juni 2020. https://www.swedishnomad.com/sv/orten-slang/. Läst 15 juni 2020. 
  27. ^ Quist, P. (2008). ”Sociolinguistic approaches to multiethnolect: Language variety and stylistic practice”. International Journal of Bilingualism, 12: sid. 43-61. 
  28. ^ Benor, S. B. (2010). ”Ethnolinguistic repertoire: Shifting the analytic focus in language and ethnicity”. Journal of Sociolinguistics, 14(2): sid. 159-183. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Svenska dialekter
Östsvenska mål
Norrländska mål
Sveamål
Götamål
Sydsvenska mål
Övriga mål
Övrigt
* – övergångsdialekter
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Förortssvenska&oldid=55372393”