Erik Strandmark

	Erik Strandmark
	Erik Strandmark och Harriet Andersson i filmen Kvinna i leopard (1958).
Född	Erik Alfred Strandmark; 14 september 1919; Storvik, Ovansjö församling, Gästrikland
Död	5 januari 1963 (43 år); Port of Spain, Trinidad ; (skriven i Storkyrkoförsamlingen, Stockholm)
	IMDb SFDb

Erik Alfred Strandmark, född 14 september 1919 i Storvik, Ovansjö församling, Gästrikland, död 5 januari 1963 i Port of Spain på Trinidad, var en svensk skådespelare, regissör och manusförfattare.

Biografi

Strandmark studerade vid Dramatens elevskola 1938–1941, efter studierna kom han mest att arbeta med film. Han gjorde några scenframträdanden i gästroller på bland annat Malmö stadsteater och Dramaten. Han filmdebuterade i Lauritz Falks Lev farligt (1944), och kom att medverka i drygt 50 film- och TV-produktioner. Han tillhörde den första fasta ensemblen vid TV-teatern.

Inte sällan kunde Strandmark växla mellan komik och svårmod, såsom är fallet när han gör sin gestaltning av Carlsson, en av de ledande rollerna i Arne Mattsons färgfilm Hemsöborna. Strandmarks samspel mot Hjördis Pettersons madam Flood är ett av de mest minnesvärda inslagen i filmen.

Strandmark kunde också vara övertygande i biroller. I Nattbarn gjorde han således ett skarpt utmejslat porträtt av en gangsterchef. Och i Seger i mörker, som handlar om AGA-chefen och nobelpristagaren Gustaf Dalén, gjorde han en av sina mest pregnanta biroller. Det är ett gripande porträtt av en arbetare, som undrar om det går att skänka sina ögon till nobelpristagaren, som blivit blind efter en sprängolycka.

Sin kanske främsta roll inom TV-teaterns ram gjorde han som kapten Queeg i dramat Myteriet på Caine.

Strandmark omkom i en flygolycka på Trinidad och var vid dödsfallet kyrkobokförd i Storkyrkoförsamlingen, Gamla Stan, Stockholms stad. Han var gift med Ena Bernadine Strandmark (1924–2019) från Trinidad sedan 1948 och hade två döttrar, Katarina och Erika.

Filmografi (urval)

1944 – Den osynliga muren
1944 – Vi behöver varann
1952 – Ubåt 39
1953 – I dimma dold
1953 – Vägen till Klockrike
1953 – Fartfeber
1953 – Gycklarnas afton
1954 – Karin Månsdotter
1954 – Seger i mörker
1954 – Salka Valka
1955 – Hemsöborna
1955 – Kärlek på turné
1955 – Vildfåglar
1956 – Sceningång
1956 – Nattbarn
1956 – Lille Fridolf och jag
1956 – Tarps Elin
1956 – Den hårda leken
1956 – Flickan i frack
1956 – Kulla-Gulla
1957 – Blondin i fara
1957 – Prästen i Uddarbo
1957 – Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt
1957 – Vägen genom Skå
1957 – Nattens ljus
1957 – Det sjunde inseglet
1957 – Möten i skymningen
1958 – Kvinna i leopard
1958 – Vi på Väddö
1959 – Med mord i bagaget
1959 – Den inbillade sjuke
1959 – Sköna Susanna och gubbarna
1960 – Myteriet på Caine
1960 – Spökhotellet

Regi

1959 – Sköna Susanna och gubbarna
1959 – Skuggornas klubb

Filmmanus

1959 – Sköna Susanna och gubbarna

Teater

Roller

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1940	Stenkol	Mycket väsen för ingenting William Shakespeare	Alf Sjöberg	Dramaten
	Ed Carmichael	Koppla av Moss Hart	Carlo Keil-Möller	Dramaten
	Livmedikus	Den lilla hovkonserten Toni Impekoven och Paul Verhoeven	Rune Carlsten	Dramaten
1941	En portvakt	Vi skiljas Victorien Sardou och Émile de Najac	Alf Sjöberg	Dramaten
	George Gorell	Lycklig resa! Samson Raphaelson	Rudolf Wendbladh	Helsingborgs stadsteater
	Anton Steinberg	Christina August Strindberg	Rudolf Wendbladh	Helsingborgs stadsteater
	Saladin Sinbad En främmande man	Aladdin Adam Oehlenschläger	Herman Ahlsell Rudolf Wendbladh	Helsingborgs stadsteater
	Främlingen	Kungl. Logen Karl Farkas och Hans Lang	Rudolf Wendbladh	Helsingborgs stadsteater
1942	Kurre Östberg	Som folk är mest. En stockholmshistoria Herbert Grevenius	Albert Nycop	Helsingborgs stadsteater^[1]
1943		I evighet amen Anton Wildgans	Per-Axel Branner	Nya teatern^[2]
1946		Kleptomani och gröna skogar Sune Bergström och Einar Molin	Bengt Ekerot	Vasateatern^[3]
1947		Tjuvarnas bal Jean Anouilh	Bengt Ekerot	Malmö stadsteater
1947		Lycko-Pers resa August Strindberg	Gösta Folke	Malmö stadsteater
1948		Köpmannen i Venedig William Shakespeare	Olof Molander	Malmö stadsteater
		Kalifens son Axel Strindberg	Gösta Folke	Malmö stadsteater
		En skugga Hjalmar Bergman	Bengt Ekerot	Malmö stadsteater
		Vår lilla stad Thornton Wilder	Gösta Folke	Malmö stadsteater
		Streber Stig Dagerman	Bengt Ekerot	Malmö stadsteater
		Lycko-Pers resa August Strindberg	Gösta Folke	Malmö Stadsteater
		Drömmarnas berg Maxwell Anderson	Gösta Folke	Malmö stadsteater
1949		Gustav Vasa August Strindberg	Gösta Folke	Malmö stadsteater
		Yerma Federico Garcia Lorca	Bengt Ekerot	Malmö stadsteater
		Linje lusta Tennessee Williams	Stig Torsslow	Malmö stadsteater
		Bröllopet på Seine Marcel Achard	Gösta Folke	Malmö stadsteater
		Hans nåds testamente Hjalmar Bergman	Stig Torsslow	Malmö stadsteater
		Avgrunden Silvio Giovaninetti		Malmö stadsteater
1950		Tre systrar Anton Tjechov	Bengt Ekerot	Malmö stadsteater
		Lunchrasten Herbert Grevenius	Gösta Folke	Malmö stadsteater
	Peder Welamson, Göran Perssons systerson	Erik XIV August Strindberg	Alf Sjöberg	Dramaten
1951	Thomas Mendip, en avskedad soldat	Kvinnan bör inte brännas Christopher Fry	Alf Sjöberg	Dramaten
1951	Simon Angus	Simon trollkarlen Tore Zetterholm	Arne Ragneborn	Dramaten
1952	Lukas Luderkratta, stadsvakt Den blinde	De vises sten Pär Lagerkvist	Alf Sjöberg	Dramaten
1958	Medverkande	Spetsbyxor, vaudeville P.A. Henriksson	Nils Poppe	Idéonteatern

Radioteater

Roller

År	Roll	Produktion	Regi
1952	Droskägare Sture Sjögren	Hillmans semester: Liten tuva... Folke Mellvig	Lars Madsén^[4]
1953	Freddy Sjöström	Hillmans bästa: Naturlig död? Folke Mellvig	Lars Madsén^[5]
1953	Freddy Sjöström	Hillmans detektivbyrå: Vattengraven Folke Mellvig	Lars Madsén^[6]
1959	Prisipkin	Vägglusen Vladimir Majakovskij	Staffan Aspelin^[7]
1960	Grigorij Vassilij Groholskij	Han som sålde sin fru David Tutaev	Staffan Aspelin^[8]

Källor

Fotnoter

^ ”Teater Musik Film: 'Som folk är mest' i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 10. 18 september 1942. https://arkivet.dn.se/tidning/1942-09-18/253/10. Läst 6 november 2021.
^ ”Tysk rapsodi”. Dagens Nyheter: s. 9. 13 maj 1943. http://arkivet.dn.se/tidning/1943-05-13/128/9. Läst 15 mars 2017.
^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 11. 29 maj 1946. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-05-29/145/11. Läst 5 maj 2016.
^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 6 september 1952. https://arkivet.dn.se/tidning/1952-09-06/242/20. Läst 19 december 2021.
^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 30 maj 1953. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-05-30/143/22. Läst 19 december 2021.
^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 30. 28 november 1953. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-11-28/323/30. Läst 19 december 2021.
^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016.
^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 47. 29 september 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-09-29/265/47. Läst 18 mars 2016.

Externa länkar

[1] ”Teater Musik Film: 'Som folk är mest' i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 10. 18 september 1942. https://arkivet.dn.se/tidning/1942-09-18/253/10. Läst 6 november 2021.

[2] ”Tysk rapsodi”. Dagens Nyheter: s. 9. 13 maj 1943. http://arkivet.dn.se/tidning/1943-05-13/128/9. Läst 15 mars 2017.

[3] ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 11. 29 maj 1946. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-05-29/145/11. Läst 5 maj 2016.

[4] ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 6 september 1952. https://arkivet.dn.se/tidning/1952-09-06/242/20. Läst 19 december 2021.

[5] ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 30 maj 1953. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-05-30/143/22. Läst 19 december 2021.

[6] ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 30. 28 november 1953. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-11-28/323/30. Läst 19 december 2021.

[7] ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016.

[8] ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 47. 29 september 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-09-29/265/47. Läst 18 mars 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]