Hoppa till innehållet

Nils Poppe

Från Wikipedia
Nils Poppe
Nils Poppe 1942.
Nils Poppe 1942.
FöddNils Einar Jönsson
31 maj 1908
Malmö, Sverige
Död28 juni 2000 (92 år)
Helsingborg, Sverige
Aktiva år1930–1993
MakaInga Landgré
(g. 1949–1959; skilda)
Gunilla Poppe
(g. 1965–hans död 2000)
Betydande roller
Sten Stensson Stéen i Sten Stensson kommer till stan
Harry Orvar Larsson i Pengar – en tragikomisk saga
Fabian Bom i Soldat Bom
Tiburtius "Tibbe" Pettersson i Greven från gränden
Gycklaren Jof i Det sjunde inseglet
IMDb SFDb

Nils Poppe i Blåjackor på Oscarsteatern 1942.

Nils Einar Poppe (före 27 maj 1966 Jönsson),[1] född 31 maj 1908 i S:t Pauli församling[2] på Möllevången i Malmö, död 28 juni 2000 i Helsingborg, var en svensk skådespelare, komiker och teaterdirektör. Han är främst förknippad med folkliga komedier och erhöll utmärkelsen Illis Quorum år 1988. Bland Poppes filmer märks bland andra Tre glada tokar (1942), Aktören (1943), Blåjackor (1945), Sten Stensson kommer till stan (1945), Pengar – en tragikomisk saga (1946), Ballongen (1946), Tappa inte sugen (1947), Soldat Bom (1948), Greven från gränden (1949), Pappa Bom (1949), Det sjunde inseglet (1957) och Djävulens öga (1960).

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Poppes mor var ogift och utackorderade honom till en dansk fostermor i Malmö, som satte honom på en kost som bestod av bröd doppat i öl.[3] Efter två år räddades han från henne[4] av Anders och Amanda Jönsson på Möllevången i Malmö, som blev hans adoptivföräldrar.[5] Hans teaterdrömmar började spira tidigt och i skolan visade han upp sin komiska talang.

Den 1 augusti 1926 tog Poppe värvning vid flottan och utbildades till torpedeldare vid 1. yrkeskompaniet i Karlskrona som nr 427 Jönsson.[6] Den fyraåriga värvningsperioden fick dock avbrytas i förtid den 16 mars 1928, troligen på grund av ett hjärtfel, som strax innan hade medfört 30 dagars vård på Flottans sjukhus. Någon värnplikt blev därefter inte aktuell, men han mönstrade med inskrivningsnummer 936-2/1928.[7] Poppe hade inte tänkt bli skådespelare och gick tack vare ett stipendium från Malmö Arbetarekommun[8] 1929–1930 på Fridhems Folkhögskola i Svalöv. Där studerade han statsvetenskap och ville bli socialdemokratisk politiker.[8] Skolans rektor övertalade honom att söka sig till teatern.[8]

Det var först i vuxen ålder som han fick reda på att han var adopterad och vilka hans föräldrar var. Hans biologiska far erkände aldrig faderskapet, men det gjorde den biologiska modern.[5]

Tidig scenkarriär

[redigera | redigera wikitext]

Karriären började hos Oscar Winge på Hippodromteatern i Malmö 1930.[9] Det var där han fick artistnamnet Nils Poppe, efter att ha berättat att han kallats Poppe i skolan.[10] Från början hade han siktet inställt på att bli en dramatisk skådespelare,[11] men efter hand märkte han att publiken fnissade och skrattade när han visade sig på scenen. Det var uppenbarligen något i hans mimik som lockade till skratt. Han bestämde sig för att utveckla sin komiska ådra. Redan från början hade han naturlig fallenhet för dans och akrobatik, något som han använde sig av under större delen av sin karriär.

Under sina fyra år på Hippodromteatern medverkade han i en lång rad revyer och operetter, bland annat Guds gröna ängar, Äktenskap instiftas i himlen, Storklas och Lillklas och Blomman från Hawaii. Under en folkparksturné med operetten Mr Cinders (1934) blev han erbjuden engagemang i Klangerevyn på Folkets Hus-teatern i Stockholm.[12] Poppe tackade ja och blev stockholmare för lång tid framöver. Poppe blev snabbt en omistlig del av Klangerevyn. Sketcherna där han fick demonstrera sina akrobatiska talanger var något nytt.[13] Han blev känd och populär i det stockholmska nöjesvimlet. Det var på Folkets Hus-teatern, som han för första gången gjorde sin Chaplin-parodi. Nils Poppe kom ofta att bli jämförd med Charlie Chaplin; likheterna var många även om Poppe med tiden utvecklade en alldeles egen stil.[12]

På 1940-talet började en ny epok i karriären då Poppe anställdes av teaterdirektören Gustaf Wally. Wally var känd för sina påkostade uppsättningar och lanserade modern musikteater, så kallade musikaler. Nils Poppes definitiva genombrott kom i operetten Blåjackor på Oscarsteatern 1942. Det var där hans mångåriga samarbete med Annalisa Ericson och koreografen Albert Gaubier startade.[14] Paret Poppe-Ericson blev ett populärt danspar och jämfördes ofta med Ginger Rogers och Fred Astaire.[12] Tillsammans spelade de i musikalen Lorden från gränden på Södra Teatern i Stockholm 1947. Rollen som kanonfotografen Bill Snibson i Lorden från gränden blev en paradroll för Poppe; han spelade den sammanlagt 1 040 gånger på olika scener i Sverige, Finland och Danmark – och med samma byxor på sig.[15] 1949 gjordes en filmversion med titeln Greven från gränden.

Filmkarriären

[redigera | redigera wikitext]
Nils Poppe i Filmstaden i Solna.

Filmdebuten skedde 1937, en blygsam roll som björn i Adolf Jahr-filmen Adolf Armstarke.[16] Sedan följde en rad filmlustspel som Tre glada tokar, Tre skojiga skojare, Melodin från Gamla stan och Karusellen går.

Under 1940-talet blev Nils Poppe landets ledande filmkomiker.[17] Med Annalisa Ericson som partner gjorde han komiska dansfilmer som Tappa inte sugen och Stackars lilla Sven. Han försökte förena sin komiska talang med allvar och eftertanke i filmer som Aktören (1943), Pengar – en tragikomisk saga (1946) och Ballongen (1946), de filmerna blev konstnärliga framgångar, men inga publiksuccéer.

1948 föddes Fabian Bom, den pedantiske översittaren med prickmustascher, som kom att bli en av Poppes mest populära rollfigurer på film. Den första filmen, Soldat Bom, blev en braksuccé som gick 48 veckor på stockholmsbiograferna. Det gjordes sju så kallade Bom-filmer, bland annat Pappa Bom (1949), Tull-Bom (1951) och Flottans överman (1958). Bom-filmerna blev även internationella framgångar, och speciellt populära blev de i Tyskland.[18]

En annan figur som förknippas med Poppe är Sten Stensson Stéen från Eslöv, den skånske kandidaten, som kunde lagens alla paragrafer utantill. Det blev fyra långfilmer med Stensson som centralfigur.

Många höjde på ögonbrynen när komikern Nils Poppe fick en roll i Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet 1957. Men de som tvivlade på Poppe hade fel.[källa behövs] Han gjorde en mycket varm och medmänsklig rollgestaltning av gycklaren Jof. Senare medverkade han i ännu en Bergman-film, Djävulens öga (1960), där han spelade kyrkoherde.

Tiden på Fredriksdalsteatern

[redigera | redigera wikitext]
Nils Poppe (detalj), av Jonas Högström, i Fredriksdalsparken i Helsingborg.

I början av 1960-talet infann sig en svacka i karriären. Lusten att underhålla försvann och populariteten dalade. Han fick en nytändning i karriären när han övertog Fredriksdalsteatern i Helsingborg 1966. Den första pjäsen hette En enkel man och blev starten till en långvarig tradition. Med operetter och farser som Charleys Tant, Vita Hästen, Fars lille påg, Oskulden från Mölle och Min syster och jag gjorde han den vackra friluftsteatern till en riksangelägenhet.[19] Folk vallfärdade från hela Sverige för att se Poppe, i regn såväl som i solsken. När TV började sända pjäserna i trettonhelgen ökade publiksiffrorna än mer. Vid sidan av framgångarna på Fredriksdalsteatern gästspelade han på Lisebergsteatern i Göteborg, Maximteatern i Stockholm, stadsteatrarna i Helsingborg och Malmö. Särskilt minnesvärd är hans Tevje i musikalen Spelman på taket på Helsingborgs stadsteater 1979.

Under hela sin karriär var Poppe försiktig med att framträda privat och berätta om sig själv. Lagom till 80-årsdagen 1988 övertalades han av TV-producenten Bengt Roslund att ställa upp i en intervjuserie som fick namnet Poppe i närbild. Många beundrade och förundrades över Poppes vitalitet och rörlighet; vid 80 års ålder kunde han fortfarande utföra mindre dansnummer på scenen. Han drog sig tillbaka vid fyllda 85 och gjorde sin sista föreställning Bröderna Östermans huskors 1993. Där spelade han mot Eva Rydberg, som sedan kom att ta över Fredriksdalsteatern och föra den vidare i Poppes anda.[19]

Ett bevis på sin internationella storhet fick Poppe redan 1959, då National Theatre i London arrangerade filmkomikerfestivalen 100 clowns. Praktiskt taget alla historiens filmkomiker representerades med ett av sina verk. Där fanns storheter som Harry Langdon, Buster Keaton, Harold Lloyd, Helan och Halvan, Bob Hope, Peter Sellers, Danny Kaye med flera. I denna samling fanns Nils Poppe, som presenterades så här: "Sweden's greatest clown and comedian of the classic mould, which has affinities both with Chaplin and with Kaye."[20]

Sista åren och privatliv

[redigera | redigera wikitext]

De sista åren drabbades Poppe av flera blodproppar som tog synen och talförmågan. Han hamnade även i rullstol.[21][12] Poppe avled år 2000 och ligger begravd på Allerums kyrkogård norr om Helsingborg. Hans gravsten pryds av ett epitafium: "Hälsa och säg att jag ligger på Allerums kyrkogård",[22] något som han ofta sade när han kände sig trött på ålderns höst.

Nils Poppe var gift med Inga Landgré 1949–1959 och med Gunilla Poppe, född Sundberg, från 1965. Han fick barnen Anja Landgré och Dan Landgré samt Thomas Poppe och Mia Poppe.[22]

Poppe bodde 1949–1967 i Danderyd, i en byggnad som tidigare hade varit ett värdshus och som ligger utefter den gamla landsvägen mellan Stockholm och Norrtälje.[23] Från 1968 och fram till sin död bodde han i ett hus i Domsten norr om Helsingborg,[22] som fått namnet Poppegården och används som sommarteater och museum.

Han fick sitt artistnamn Nils Poppe när han började på Hippodromteatern i Malmö.[10] Han ansökte om att få ta artistnamnet som släktnamn under flera år men några personer som redan hette Poppe lade in sitt veto. År 1966 beviljade Patent och registreringsverket namnet Poppe som släktnamn, efter att inget veto lämnats in efter ansökan.[24]

Filmografi

[redigera | redigera wikitext]

Roller

[redigera | redigera wikitext]

Regi

[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus

[redigera | redigera wikitext]

Teater

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1930 Kalle Kärlekstokar och abborrkrokar
Hedvig Nenzén		 Pildammsteatern
1934 Jim Mr Cinders
Vivian Ellis, Richard Myers, Clifford Grey och Greatrex Newman		 Hippodromen
Folkparksturné
1936 Medverkande Heja folket, revy
Harry Iseborg och Nisse Berggren		 Ragnar Klange Folkets hus teater[25]
65, 66 och jag (65, 66 og mig)
Axel Frische		 Ragnar Klange Folkets hus teater[26]
1937 Anton Klarén, innehavare av detektivbyrån "Alltid redo" Här kommer jag
Axel Frische och Fleming Lynge		 Ragnar Klange Folkets hus teater[27]
1938 På kryss med folket
Ragnar Klange		 Ragnar Klange Folkets hus teater, Stockholm
1939 Medverkande Honnör för 39, revy
Kar de Mumma		 Victor Bernau Södra Teatern[28][29]
Uppåt igen
Södra Teatern
1941 Wallyrevyn
Gustav Wally Oscarsteatern[30]
1942 Sam Blåjackor (Boys in Blue)
Lajos Lajtai, André Barde och Lauri Wylie		 Leif Amble-Naess Oscarsteatern[31]
Franck Schultz Teaterbåten (Show Boat)
Jerome Kern och Oscar Hammerstein II		 Leif Amble-Naess Oscarsteatern[32]
1943 Huckleberry Haines Roberta
Jerome Kern och Otto Harbach		 Leif Amble-Naess Oscarsteatern
1944 Medverkande Wallyrevyn
Leif Amble-Naess Cirkus, Stockholm[33]
Harry Livet är ju härligt (The Time of Your Life)
William Saroyan		 Per Knutzon Oscarsteatern[34]
1945 Ökensången (The Desert Song)
Oscar Hammerstein, Otto Harbach, Frank Mandel och
Sigmund Romberg		 Stora Teatern
1946 Behärska dig kvinna (Lady Behave)
Stanley Lupino och Edward Horans		 Johan Jacobsen Chinateatern[35]
1947 Lorden från gränden (Me and My Girl)
L. Arthur Rose och Noel Gay		 Södra Teatern
1950 Lord Fancourt Babberley Var är Charley? (Where's Charley?)
Frank Loesser och George Abbott		 Södra Teatern
1951 Bill Snibson Lorden från gränden (Me and My Girl)
L. Arthur Rose och Noel Gay		 Nils Poppe Helsingborgs stadsteater
1952 Bill Snibson Lorden från gränden (Me and My Girl)
L Arthur Rose och Noel Gay		 Nils Poppe Norrköping-Linköping stadsteater
1954 Fabian Bom Popperetten Bom
Adolf Schütz, Paul Baudisch, Jules Sylvain och Gösta Rybrant		 Nils Poppe Vasateatern[36]
1955 Sam Blåjackor (Boys in Blue)
Lajos Lajtai och Lauri Wylie		 John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
1956 Sam Blåjackor (Boys in Blue)
Lajos Lajtai		 Albert Gaubier Lorensbergs Cirkus[37]
1958 Spetsbyxor
P.A. Henriksson, Hans Alfredson, Tage Danielsson och Jacques Offenbach		 Nils Poppe Odeonteatern, Stockholm
1959 Charley Wykeham Här dansar Charleys tant (Where's Charley?)
Frank Loesser och George Abbott		 Lars-Erik Liedholm Norrköping–Linköping stadsteater[38]
1961 Svejk Den tappre soldaten Svejk (Osudy dobrého vojáka Švejka za světové války)
Jaroslav Hašek		 Folkteatern, Göteborg
Herr Perrichon Perrichons resa (Le voyage de M. Perrichon)
Eugène Labiche		 Mats Johansson Helsingborgs stadsteater[39]
1962 Svejk Den tappre soldaten Svejk (Osudy dobrého vojáka Švejka za světové války)
Jaroslav Hašek		 Åke Falck Skansens friluftsteater[40]
Perrichon Perrichons resa (Le voyage de M. Perrichon)
Eugène Labiche		 Per Edström Riksteatern[41]
1963 Fabian Filosel Min syster och jag (Meine Schwester und ich)
Ralph Benatzky		 Jackie Söderman Norrköping-Linköping stadsteater
1964 Famfam
Jean-Pierre Ferrier, Ricet Barrier och Bernard Lelou		 Jackie Söderman Folkteatern, Göteborg[42]
Blågula Svea
Hagge Geigert		 Uddevalla Folkets Hus
1965 Harry Kääärlek (Luv)
Murray Schisgal		 Keve Hjelm Stockholms stadsteater
på Lilla teatern [43]
1966 Percy En enkel man (Rattle Of A Simple Man)
Charles Dyer		 Hans Råstam Fredriksdalsteatern
Läkaren Sprutt (You'll Come to Love Your Sperm Test)
John Antrobus		 Göran Graffman Stockholms stadsteater[43]
Överste Feng Oss åsnor emellan (The Workhouse Donkey)
John Arden		 Hans Abramson Stockholms stadsteater[43]
1967 Sten Stensson Stéen Sten Stensson Steen från Eslöv
Carro Bergkvist		 Leif Amble-Naess Fredriksdalsteatern[44]
Pengar
Nils Poppe, Arne Wahlberg och Nisse Hansén		 Malmö stadsteater
1968 Lord Fancourt Babberley Charleys Tant (Charley's Aunt)
Brandon Thomas		 Leif Amble-Næss Fredriksdalsteatern
1969 Fabian Bom Den glade soldaten Bom
Carro Bergkvist		 Albert Gaubier Fredriksdalsteatern[45]
1970 Lorden från gränden (Me and My Girl)
L. Arthur Rose och Noel Gay		 Martin Söderhjelm Fredriksdalsteatern[46]
Harry Kääärlek (Luv)
Murray Schisgal		 Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater[47]
1971 Leopold Brandmeyer, kypare Vita Hästen (Im weißen Rößl)
Ralph Benatzky, Erik Charell och Hans Müller-Einigen		 Albert Gaubier Fredriksdalsteatern[48]
Elwood P. Dowd Min vän Harvey (Harvey)
Mary Chase		 Martin Söderhjelm Helsingborgs stadsteater
1972 Pengar
Nils Poppe, Arne Wahlberg och Nils Hansén		 Martin Söderhjelm Fredriksdalsteatern[49]
1973 Célestin/Floridor Lilla Helgonet (Mam'zelle Nitouche)
Hervé, Henri Meilhac och Albert Millaud		 Fredriksdalsteatern
1975 Amandus Propp Fars lille påg (Hurra, ein Junge)
Franz Arnold och Ernst Bach		 Hans Bergström Fredriksdalsteatern/
Lisebergsteatern
1976 Putte Bolster Oskulden från Mölle (Der Keusche Lebemann)
Franz Arnold och Ernst Bach		 Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1977 Perrichon Fantastiska pappa (Le voyage de M. Perrichon)
Eugène Labiche		 Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1978 Calle Pettersson, fröhandlare Hjälten från Öresund (Der kühne Schwimmer)
Franz Arnold och Ernst Bach		 Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1979 Fabian Filosel Min syster och jag (Meine Schwester und ich)
Ralph Benatzky och Robert Blum		 Egon Larsson Fredriksdalsteatern
Tevje Spelman på taket (Fiddler on the Roof)
Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein		 Edith Roger Helsingborgs stadsteater[50]
1980 Pelle Finkel, kamrer Mimmi från Möllevången (Adieu, Mimi)
Ralph Benatzky, Alexander Engel och Julius Horst		 Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1981 Sten Stensson Steen Sten Stensson Stéen går igen
Carro Bergkvist och Arne Wahlberg		 Egon Larsson Fredriksdalsteatern
1982 Jimmy Boy Blomman från Hawaii (Die Blume von Hawaii)
Paul Abraham, Alfred Grünwald och Fritz Löhner-Beda		 Gösta Folke Fredriksdalsteatern
Norman Thayer Jr Sista sommaren (On Golden Pond)
Ernest Thompson		 Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater[51]
1985 Humoristen Amandus Propp Fars lille påg (Hurra, ein Junge)
Franz Arnold och Ernst Bach		 Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1987 Fröhandlare Kalle Pettersson Ta mej! Jag är din! (Der kühne Schwimmer)
Franz Arnold och Ernst Bach		 Fredriksdalsteatern
1988 Sekreterare Putte Bolster AB Dun och Bolster! (Der Keusche Lebemann)
Franz Arnold och Ernst Bach		 Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1990 Emil Pettersson Två man om en änka (Der Regimentspapa)
Rickard Kessler och Heinrich Stobitzer		 Claes Sylwander Fredriksdalsteatern
Perrichon Vår fantastiska pappa (Le voyage de Monsieur Perrichon)
Eugène Labiche		 Gordon Marsh Helsingborgs stadsteater
1991 Jimmy Boy Blomman från Hawaii (Die Blume von Hawaii)
Paul Abraham, Alfred Grünwald, Fritz Löhner-Beda och Imre Földes		 Claes Sylwander Fredriksdalsteatern[52]
1992 Pastor Anton Tideman Spanska flugan (Die spanische Fliege)
Franz Arnold och Ernst Bach		 Fredriksdalsteatern
1993 Nils Österman Bröderna Östermans huskors
Oscar Wennersten		 Hans Bergström Fredriksdalsteatern

Regi

[redigera | redigera wikitext]
År Produktion Upphovsmän Teater
1951 Lorden från gränden
Me and My Girl		 L. Arthur Rose och Noel Gay
Bearbetning och sångtexter Gardar Sahlberg		 Helsingborgs stadsteater
1952 Lorden från gränden
Me and my girl		 L Arthur Rose och Noel Gay
Bearbetning och sångtexter Gardar Sahlberg		 Norrköping-Linköping stadsteater
1954 Popperetten Bom
Adolf Schütz, Paul Baudisch, Jules Sylvain och Gösta Rybrant Vasateatern
1958 Spetsbyxor
P.A. Henriksson, Hans Alfredson, Tage Danielsson och Jacques Offenbach Odeonteatern, Stockholm

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Bilder

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Lindorm, Per-Erik (1978). Ett folk på marsch 1960-1977: en bokfilm. Bonniers folkbibliotek, 99-0133706-2. Stockholm: Bonnier. sid. 94. Libris 8345072. ISBN 91-0-041950-8 (inb.) 
  2. ^ (CD-ROM) Sveriges dödbok 1947-2003 Swedish death index 1947-2003 (Version 3.0). Sundbyberg: Sveriges släktforskarförbund. 2005. Libris 9854744 
  3. ^ Larsson, Veronica (2017-06-27). ”Han kom om sommaren”. Aftonbladet. https://sondag.aftonbladet.se/2017/06/han-kom-om-sommaren/. 
  4. ^ Czenky Persson, Vicky (26 november 2010). ”Nils Poppes liv återberättades”. Norra Skåne. Arkiverad från originalet den 20 september 2012. https://web.archive.org/web/20120920140222/http://www.nsk.se/article/20101126/PERSTORP/711269865/1163/*/*/nils-poppes-liv-aterberattades. Läst 13 februari 2012. 
  5. ^ [a b] Mia Poppe (31 december 2023). ”Nils Poppe: Rolig till varje pris”. Sveriges Television. sid. 13:15. https://www.svtplay.se/video/jmo7vx7/nils-poppe-rolig-till-varje-pris?video=visa&position=789. Läst 17 augusti 2024. 
  6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305210312/http://nad.ra.se/archive_index.aspx?id=2d6da140-8652-423f-b6b0-24386994b822&s=balder. Läst 22 januari 2010. 
  7. ^ Berg, Bo (22 januari 2010). ”Nils Poppe och den svenska militärfarsen”. Riksarkivet. Arkiverad från originalet den 7 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110107011634/http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=21222. Läst 13 februari 2012. 
  8. ^ [a b c] "Nils Poppe – Rolig till varje pris" (vid 26m12s), K-Special, Sveriges Television, 2 januari 2024.
  9. ^ [a b c] Qvist, P O. ”Nils Poppe”. Svensk filmdatabas. https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=60290. Läst 24 maj 2022. 
  10. ^ [a b] Gaby Wigardt (30 juni 2000). ”Blyg clown med känsla för det mänskliga”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/2000-06-30/16/SVD. Läst 17 augusti 2024 (via SvD-arkiv). 
  11. ^ ”Helsingborgs kulturhistoriska profiler: Nils Poppe”. Kulturkortet. 2021-02-25. https://kulturkortet.se/article/helsingborgs-kulturhistoriska-profiler-nils-poppe/. Läst 24 maj 2022. 
  12. ^ [a b c d] Karlsson, Mats (2020-02-19). ”Nils Poppe förlät aldrig sina biologiska föräldrar”. Slakthistoria.se. https://slakthistoria.se/livet-forr/kultur/nils-poppe-forlat-aldrig-sina-foraldrar. Läst 24 maj 2022. 
  13. ^ ”Dödsdansen”. teatermuseet.com. https://teatermuseet.com/sidor/utstallningar/2008/poppe.htm. Läst 24 maj 2022.  Arkiverad 29 november 2020 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ Graham TK, Belinda (2019-09-07). ”BLÅJACKOR – den store Nils Poppes internationella genombrott”. JPS Media. https://www.jpsmedia.se/2019/09/07/blajackor-den-store-nils-poppes-internationella-genombrott/. Läst 24 maj 2022. 
  15. ^ ”Lorden från gränden”. Sjöberg bildbyrå. https://www.sjobergbildbyra.se/fotoweb/archives/5019-40-talet/Classicpicture/Classicpicture60/Celebreties/KG265851.jpg.info. Läst 24 maj 2022. 
  16. ^ ”Adolf Armstarke (1937)”. Svensk filmdatabas. https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=3824. Läst 24 maj 2022. 
  17. ^ ”Poppe, Nils”. Malmö stad. https://malmo.se/Uppleva-och-gora/Arkitektur-och-kulturarv/Malmos-historia/Personer/Poppe-Nils.html. Läst 24 maj 2022. 
  18. ^ Svenska filminstitutet (1969). Skrifter (3rd). A. Bonnier. sid. 123. OCLC 5977767 
  19. ^ [a b] ”Fredriksdalsteatern”. Helsingborgs stadslexikon. 2016-12-08. https://stadslexikon.helsingborg.se/fredriksdalsteatern/. Läst 24 maj 2022. 
  20. ^ Danielsson, Katarina (2016). Svenska stjärnor: från filmens och scenens värld. Lund: Historiska media. sid. 36. ISBN 978-91-7545-387-3. OCLC 958186327. https://www.worldcat.org/oclc/958186327 
  21. ^ Eklund, Jonas (2012). Fenomenet Poppe, mellan scen och skratt: En studie av Nils Poppes komiska skådespeleri utifrån en fenomenologisk utgångspunkt. Stockholms Universitet. sid. 16. OCLC 1234837916. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:624816/FULLTEXT01.pdf 
  22. ^ [a b c d] ”Nils Poppe”. Helsingborgs stadslexikon. https://stadslexikon.helsingborg.se/nils-poppe/. Läst 24 maj 2022. 
  23. ^ ”Nils Poppe: Boende på Danderyds krog 1949–1967”. Nils Poppe: Boende på Danderyds krog 1949–1967. Danderyds hembygdsförening. https://shfstor.blob.core.windows.net/danderyd/files/2017/09/Enebybergsva%CC%88gen-5.pdf. Läst 24 maj 2022. 
  24. ^ ”Poppe behåller namnet”. Svenska Dagbladet: s. 12. 30 juni 1966. https://www.svd.se/arkiv/1966-06-30/12/SVD. Läst 17 augusti 2024 (via SvD-arkiv). 
  25. ^ Ivar Norberg (2 januari 1936). ”Folkets hus teater: 'Heja, Folket!'”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-01-02/1/18. Läst 28 december 2015. 
  26. ^ ”Glad militärfars på Folkets hus”. Dagens Nyheter: s. 18. 4 oktober 1936. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-10-04/270/18. Läst 8 januari 2016. 
  27. ^ Cyrano (3 oktober 1937). ”'Här kommer jag' på Folkets Hus teatern”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-10-03/268/14. Läst 10 februari 2016. 
  28. ^ Mac (2 januari 1939). ”Nyårspremiärerna: 'Honnör för 39' på Södran”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/tidning/1939-01-02/1/11. Läst 4 februari 2017. 
  29. ^ Esq. (2 januari 1939). ”Nyår i revyernas tecken: 'Honnör för 39' stor succé på Södran”. Svenska Dagbladet: s. 11. https://www.svd.se/arkiv/1939-01-02/17. Läst 4 februari 2017. 
  30. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1941 s. 200
  31. ^ ”'Blåjackor' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 22. 20 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-20/50/22. Läst 15 augusti 2015. 
  32. ^ Teaterbåten, programhäfte från Oscarsteatern 1942
  33. ^ Sten af Geijerstam (27 maj 1944). ”Wally bjuder till fest på Cirkus”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-05-27/142/6. Läst 6 februari 2016. 
  34. ^ Sten af Geijerstam (30 april 1944). ”Saroyan på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-04-30/116/26. Läst 31 augusti 2015. 
  35. ^ C.B-n (13 september 1946). ”Musical comedy på China”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-09-13/249/12. Läst 30 augusti 2015. 
  36. ^ ”Popperetten Bom”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14151&pos=468. Läst 6 maj 2016. 
  37. ^ ”'Blåjackor' i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 13. 11 september 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-09-11/247/13. Läst 18 mars 2016. 
  38. ^ Barbro Hähnel (21 februari 1959). ”Poppe i Norrköping”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-02-21/50/10. Läst 25 december 2015. 
  39. ^ Ingvar Holm (27 december 1961). ”Enmansteater i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-12-27/350/16. Läst 8 juni 2018. 
  40. ^ Barbro Hähnel (10 juni 1962). ”Svejk på Skansen: Den breda vägen till publikgunsten”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-06-10/155/12. Läst 20 mars 2016. 
  41. ^ ”Riksteatern spelar upp”. Dagens Nyheter: s. 18. 16 september 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-09-16/251/18. Läst 10 juni 2018. 
  42. ^ Barbro Hähnel (26 mars 1964). ”Den lille mannen i rampljus”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-03-26/84/12. Läst 28 maj 2018. 
  43. ^ [a b c] Rollarkivet Arkiverad 17 februari 2023 hämtat från the Wayback Machine., Stockholms stadsteater
  44. ^ Bengt Jahnsson (12 juli 1967). ”Skål för alla blommor i världen”. Dagens Nyheter: s. 7. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-07-12/185/7. Läst 26 maj 2018. 
  45. ^ Hans Axel Holm (1 juli 1969). ”Poppe fullfjädrad som soldaten Bom”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1969-07-01/174/10. Läst 31 maj 2018. 
  46. ^ Barbro Hähnel (22 juni 1969). ”'Lorden från gränden': Poppes bravurnummer och mycket lågkomik”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-06-22/165/17. Läst 31 maj 2018. 
  47. ^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 14. 21 november 1970. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-11-21/316/14. Läst 13 juni 2018. 
  48. ^ Bengt Jahnsson (21 juni 1971). ”Poppe och 'Vita Hästen' - ett helgalet förnuft”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-06-21/165/16. Läst 29 mars 2022. 
  49. ^ Hanserik Hjertén (23 juni 1972). ”Glada Poppekonster”. Dagens Nyheter: s. 8. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-06-23/168/8. Läst 14 januari 2022. 
  50. ^ Ruth Halldén (2 december 1979). ”Poppe blek och älskvärd”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1979-12-02/327/14. Läst 16 juni 2018. 
  51. ^ Marcus Boldemann (27 november 1982). ”Ljummen 'Sista sommar': Poppe når inte ända fram”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-11-27/322/35. Läst 16 juni 2018. 
  52. ^ Tove Ellefsen (18 juni 1991). ”Fniss när Poppe sparras”. Dagens Nyheter: s. B4. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-06-18/163/20. Läst 30 januari 2022. 
  53. ^ [a b c] ”Våra priser – och pristagare”. Expressen. https://www.expressen.se/om-expressen/vara-priser-och-pristagare/. Läst 24 maj 2022. 
  54. ^ ”Poppepris sedan 1984”. Svenska Dagbladet. 4 juni 2003. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/215c1a91-c65f-3d41-8e77-5c3799bd78e1/poppepris-sedan-1984. Läst 24 maj 2022. 
  55. ^ ”Lisebergsapplåden”. Liseberg. 2016-12-28. https://www.liseberg.se/parken/tradgard-kultur/lisebergsappladen/. Läst 24 maj 2022. 
  56. ^ ”Regeringens belöningsmedaljer och regeringens utmärkelse: Professors namn”. Regeringskansliet. January 2006. Arkiverad från originalet den 2021-11-02. https://web.archive.org/web/20211102152834/https://www.regeringen.se/contentassets/61bab671f59a46af81cb11ee99e0d0eb/regeringens-beloningsmedaljer-och-regeringens-utmarkelse-professors-namn. Läst 18 maj 2022. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Nils_Poppe&oldid=56528131”