Hoppa till innehållet

Andra ytstridsflottiljen

Lägg till länkar
Från Wikipedia
(Omdirigerad från 2. Ytstridsflottiljen)

Andra ytstridsflottiljen
(2. ysflj)
Vapen för Andra ytstridsflottiljen tolkat efter dess blasonering. Stjärnan står för torpedbåtsdivisionerna, timglaset för 10. kustkorvettdivisionen och blixten för 13. patrullbåtsdivisionen.
Information
Officiellt namn2. ytstridsflottiljen
Datum1977–2004
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypYtstridsflottilj
RollUtbildningsförband
Del avOperativa insatsledningen [a]
Föregångare1. jagarflottiljen
StorlekFlottilj
HögkvarterHaninge garnison
FörläggningsortBerga
Marsch"Svenska flottan" (Högberg) [b]
Dekorationer2.YsfljMM [c]
Befälhavare
FlottiljchefKommendör Håkan Magnusson [d]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Minnesmedalj
Vapensköld för andra ytrstridsflottiljen.

Andra ytstridsflottiljen (2. ysflj) eller 2. ytstridsflottiljen var ett ytstridsflottilj inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1977–2004. Förbandsledningen var förlagd i Berga örlogsbas i Haninge garnison vid Hårsfjärden.[2][3]

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Första ytattackflottiljen var ett fartygsförband, och bildades som ett grundutbildningsförband den 1 januari 1977 inom Kustflottan. Freds- och krigsförbandet var till en början identiskt med den tidigare 1.Jagarflottiljen, men gavs ny organisation och numrering 1983. Ytattackflottiljen ersatte den tidigare jagarflottiljen som huvudstridsförband inom sjöstridskrafterna.

Första ytattackflottiljen grundutbildade under perioden 1977–1982 personal för två ytattackflottiljer i krigsorganisationen. Dessa benämndes 1. ytattackflottiljen och 2. ytattackflottiljen. De två var initialt identiska med de tidigare krigsförbanden Första jagarflottiljen och Andra jagarflottiljen.

Från 1983 satte även Första ytattackflottiljen upp Andra ytattackflottiljen i krigsorganisationen, detta förband var till stora delar identiskt med förutvarande krigsförbandet 1. jagarflottiljen. Den nyuppsatta grundutbildningsförbandet 4. ytattackflottiljen satte från 1983 upp krigsförbandet 3. ytattackflottiljen i krigsorganisationen, detta förband var till stora delar identiskt med förutvarande krigsförbandet 2. ytattackflottiljen (tidigare 2. jagarflottiljen). 4. ytattackflottiljen bytte namn till 3. ytstridsflottiljen den 1 juli 1994 och övertog då krigsförbandets numrering även i grundorganisationen.

Den 1 juli 1994 bytte flottiljen bytte namn till Andra ytstridsflottiljen, och övertog då krigsförbandets numrering även i grundorganisationen. Detta genom att samtliga förband och enheter inom Försvarsmakten kaderorganiserade, och fick en fast organisation. Flottiljen ingick i en tidigare organisation av den svenska flottan där de olika flottiljerna var indelade efter uppgifterna ytstrid, ubåtstjänst och minkrig. Andra ytattackflottiljen övertog den roll och de uppgifter 1. ytattackflottiljen tidigare innehaft. Vilken i sin tur leder sitt ursprung från 1. jagarflottiljen. Den 1 januari 1998 antogs namnet 2. ytstridsflottiljen.

Inför försvarsbeslutet 2004 pågick ett utvecklingsarbete inom Försvarsmakten gällande sjöstridskrafternas framtida flottiljorganisation. Där minkrigs- och ytstridsflottiljerna skulle anta en nya flottiljorganisation, sjöstridsflottiljer. Varje flottilj skulle inneha alla de funktioner som svenska örlogsfartyg, förutom ubåtar, samt hantera ytstrid, ubåtsjakt och minkrig. I regeringens förslag till riksdagen ansåg regeringen att tyngdpunkten för marinens verksamheten borde finnas i Karlskrona i sydöstra Sverige. Det byggde på en större omorganiseringar av marinen, vilket i sig resulterade en större reduktion av marinens insatsorganisation. På ostkusten fanns inför försvarsbeslutet en marinbas med tre flottiljer. Regeringens förslag till riksdagen byggde på att Ostkustens marinbas och Andra ytstridsflottiljen skulle utgå ur freds- och insatsorganisationen, samt att förbandsledningen för Första ubåtsflottiljen skulle omlokaliseras till Karlskrona. Fördelningen av fartyg ingående i de nya sjöstridsflottiljerna överlät regeringen till Försvarsmakten att besluta om.[4] Den 31 december 2004 avvecklades Andra ytstridsflottiljen, från och med 1 januari 2005 övergick ytstridsflottiljen till en avvecklingsorganisation fram till dess att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 30 juni 2006.[5]

I den nya organisationen skulle Andra ytstridsflottiljens fartyg fördelades mellan Tredje sjöstridsflottiljen och Fjärde sjöstridsflottiljen. Under grundutbildningen 2005 kom dock samtliga fartyg från Andra ytstridsflottiljen att lyda under chefen för Fjärde sjöstridsflottiljen. Vid en ceremoni den 11 januari 2005, halades flottiljens flagga på Berga. Detta skedde i och med att avgående chefen för Andra ytstridsflottiljen lämnade över fartyg och besättningar till och chefen för Fjärde sjöstridsflottiljen. Kvar blev Andra ytstridsflottiljens avvecklingsorganisation som verkade med att administrera avvecklingen av staben för Andra ytstridsflottiljen, vilken enligt riksdagsbeslutet skulle upplösas senast den 30 juni 2006.[6] Den 25 augusti 2005 hölls en minnesceremoni för flottiljens personal.[7]

Verksamhet

[redigera | redigera wikitext]

Ytattackflottiljen kunde lösa följande marina företagstyper (sjömilitära uppgifter):

  • Anfallsföretag
  • (Ubåtsjaktföretag med mycket begränsad förmåga efter det att jagarna utgått och innan kustkorvetterna slutlevererats)
  • Mineringsföretag
  • (Eskortföretag med begränsad förmåga efter det att jagarna utgått och innan kustkorvetterna slutlevererats)
  • Spaningsföretag

Ingående enheter

[redigera | redigera wikitext]

1. ytattackflottiljen ingick i Kustflottan. Flottiljstaben bestod av flottiljchef, flottiljadjutanter, flottiljingenjör. Staben var i fredsorganisationen till del sjögående normalt på HMS Halland eller HMS Småland och till del landbaserad i den så kallade Gula Villan vid Berga örlogsskolor. I krig till del sjögående på HMS Halland och till del landbaserad i anslutning till Marinkommando/Örlogsbas. Från den 1 juli 1994 speglades krigsorganisationen med fredsorganisationen fram till den 30 juni 2000. Från den 1 juli 2000 till att förbandet avvecklades den 31 december 2004, var flottiljen ett utbildningsförband, som utbildade förband till Försvarsmaktens insatsorganisation. Förbanden bemannades av värnpliktig personal från hela Sverige, men med koncentration till Mälardalen och Sydsverige.

Fredsorganisation

[redigera | redigera wikitext]

Åren 1977-1982

[redigera | redigera wikitext]

Åren 1983-1991

[redigera | redigera wikitext]

Åren 1992-1994

[redigera | redigera wikitext]

Åren ????-2004

[redigera | redigera wikitext]

Krigsorganisation

[redigera | redigera wikitext]

Åren 1977-1982

[redigera | redigera wikitext]

Åren 1983-1985

[redigera | redigera wikitext]

Åren 1986-1992

[redigera | redigera wikitext]

Åren 1992-1994

[redigera | redigera wikitext]

Förläggningar och övningsplatser

[redigera | redigera wikitext]

1. ytattackflottiljen (före detta 1. jagarflottiljen) sedermera 2. ytattackflottiljen utgångsbaserade i krigsorganisationen inom Södertörnsbasen (SörB) inom Ostkustens örlogsbas (ÖrlbO), senare Ostkustens marinkommando (MKO).

Heraldik och traditioner

[redigera | redigera wikitext]
Andra Ytstridsflottiljens (2.ysflj) minnesmedalj (2. YsfljMM).

När 2. ytattackflottiljen bildades den 1 juli 1994, antog förbandet ett nytt heraldiskt vapen, "Blått fält, ginbalksvis styckat av en nedåtgående blixt i siler; det övre fältet belagt med en femuddig stjärna, det nedre med två stolpvis ställda motstående trianglar, allt av guld. Skölden krönt av en kunglig krona".[2][8] Den 30 juni 1994 antogs "Fladdrande fanor" (Widqvist) som förbandsmarsch, vilken fastställdes den 13 juni 1996 som förbandsmarsch för Andra ytstridsflottiljen. Marschen övertogs 2005 av Tredje sjöstridsflottiljen.[1]

Den 30 april 1996 tilldelades flottiljen en svensk tretungad flagga av ÖB Owe Wiktorin, vilken överlämnades på Artillerigården i Stockholm.[2] I samband med Hennes majestät drottningens födelsedag den 23 december 2004 genomförde Andra ytstridsflottiljens sista salutskjutning från salutstationen på Skeppsholmen. Salutledare var kapten Fredrik Överby. Salutbesättningen bestod av personal från ytstridsflottiljens korvetter samt lagfartyg.[9] I samband med att flottiljen avvecklades hölls en minnesceremoni den 25 augusti 2005 för flottiljens personal. Under ceremonin avtäcktes flottiljens minnesristning vid hamnen på Berga, och efter ceremonin tilldelades flottiljens personal Andra ytstridsflottiljens minnesmedalj i guld (2. YsfljMM).[7][10]

Materiel vid förbandet

[redigera | redigera wikitext]

Huvudstridsmedel var initialt tung (53 cm) torped, medelsvårt (12 cm) och lätt (40 och 57 mm) allmålsartilleri, antiubåtsraketer och anitubåtsgranater, sjunkbomber samt minor, Luftvärnsrobot 07 och sjömålsroboten 08. År 1982 utgick Robot 07 och tunga antiubåtsgranater (30,5 cm) när landskapsjagarna typ Östergötland utrangerades, men i stället tillfördes Robot 12 med patrullbåt typ Hugin. År 1983 tillfördes Robot 15 och moderna sensor och ledningssystem på de moderniserade robotbåtarna typ Norrköping. Dessutom tillkom lätta antiubåtsgranater m/83. År 1985 tillkom lätt ubåtsjakttorped på kustkorvett typ Stockholm. År 1986 utgick 12 cm artilleri, robot 08 och antiubåtsraketer när den sista landskapsjagaren typ Halland utgick. Vid ceremoni den 11 januari 2005 överfördes en divisionsstab, samt korvetterna HMS Göteborg, HMS Gävle, HMS Kalmar, HMS Sundsvall och stödfartyget HMS Visborg till Fjärde sjöstridsflottiljen.[6] Efter utbildningsåret 2005 överfördes två av korvetterna till Tredje sjöstridsflottiljen i Karlskrona. Två korvetter samt lagfartyget HMS Visborg kvarstod i Berga/Muskö området under Fjärde sjöstridsflottiljens befäl.[11]

Förbandschefer

[redigera | redigera wikitext]

Chefer verksamma vid flottiljens grundorganisationen..[2] Normalt var kustflottans flaggkapten krigsplacerad som chef för den ena ytattackflottiljen åren 1977–1982.

Namn, beteckning och förläggningsort

[redigera | redigera wikitext]
Namn
1. ytattackflottiljen 1977-01-01 – 1994-07-30
2. ytattackflottiljen 1994-07-01 – 1997-12-31
2. ytstridsflottiljen 1998-01-01 – 2004-12-31
Avvecklingsorganisation 2005-01-01 – 2006-06-30
Beteckning(ar)
1. yaflj 1977-01-01 – 1994-07-30
2. yaflj 1994-07-01 – 1997-12-31
2. ysflj 1998-01-01 – 2004-12-31
AO 2. ysflj 2005-01-01 – 2006-06-30
Stabsplats
Haninge garnison/Berga örlogsbas 1977-01-01 – 2006-06-30

Galleri

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Åren 1977–1994 var flottiljen underställd chefen för Kustflottan, åren 1994–2000 Mellersta militärområdet, åren 2000–2004 Operativa insatsledningen
  2. ^ Förbandsmarschen antogs 1994 och fastställdes den 13 juni 1996. Marschen övertogs 2005 av Tredje sjöstridsflottiljen.[1]
  3. ^ Minnesmedalj i guld instiftad 2005.
  4. ^ Håkan Magnusson blev sista chefen för flottiljen.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Sandberg (2007), s. 42
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2011), s. 88
  3. ^ Kjellander (2007), s. 199
  4. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 22 augusti 2018. 
  5. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:43”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/forsvarsmaktens-grundorganisation_GS0343/html. Läst 22 augusti 2018. 
  6. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 januari 2006. https://web.archive.org/web/20060109220509/http://www.2ysflj.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=25661#. Läst 15 november 2016. 
  7. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 januari 2006. https://web.archive.org/web/20060109232346/http://www.2ysflj.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=29218#. Läst 15 november 2016. 
  8. ^ ”Tygmärken Marinen. Ytstridsförband”. uniformsdetaljer.com. Arkiverad från originalet den 13 november 2016. https://archive.today/20161113131804/http://wse93209.ta30.talkactive.net/Tygmarken/Marinen/Tygmarken_Marinen_Ytstridsforband.htm. Läst 13 november 2016. 
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 januari 2006. https://web.archive.org/web/20060109195733/http://www.marinen.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=25625#. Läst 25 augusti 2018. 
  10. ^ ”2. YsfljMM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={2F4C6400-F08C-4F10-91F3-C4D7D5869810}&listmode=0&medal={304F6835-F5BF-4E4E-A6AD-7F214F66CCD8}. Läst 13 november 2016. 
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070204092600/http://www.4minkriflj.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=25673#. Läst 15 november 2016. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Borgenstam, Curt; Nyman, Bo: "Motortorpedbåt: En krönika i ord och bild om "Havets flygande brigad", CB Marinlitteratur, Vimmerby 1981, ISBN 91-8622402-6
  • Borgenstam, Curt; Nyman, Bo: "Attack till sjöss: Med svenska flottans torpedbåtar i 100 år", CB Marinlitteratur, Karlskrona 1985, ISBN 91-970700-0-9
  • Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Åhlund, Bertil: "Kryssare : med svenska flottans kryssare under 75 år", CB Marinlitteratur,1993, ISBN 91-970700-68
  • Braunstein, Christian; Birke, Sune: "Sveriges marina förband under 1900-talet", Växjö, 2011, ISBN 978-91-976220-5-9
  • Forum Navale 67, Sjöhistoriska Samfundets Tidskrift Larsson, Bengt: "Svenska Marinens Sjöoperativa doktrin 1958-61", Stockholm 2011
  • Hafström, Georg,(redaktör: "Kungl. Sjökrigsskolan 1867 - 1942 : Minnesskrift utgiven med anledning av Kungl. Sjökrigsskolans 75-årsjubileum hösten 1942", [del II], Eskilstuna 1942,
  • Jansson, Nils-Ove, Johansson, Christer: "Marinkommando Väst : kronologi över marin verksamhet på västkusten", Warne förlag, Partille 2001, ISBN 91-86425-30-7.
  • Kjellander, Rune: "Svenska marinens högre chefer 1700-2005", Probus förlag, Stockholm 2007, ISBN 978-91-87184-83-3.
  • Klintebo, Roderick (redaktör): "Det svenska ubåtsvapnet 1904-2004", Literatim, Karlskrona 2004, ISBN 91-973075-3-X.
  • Nilsson, Stefan: "Patrullbåtsboken", Stockholm, 2013, ISBN 978-91-978923-2-2
  • Rosenius, Frank, von Hofsten (red): Kustflottan - De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet, Kungliga Örlogsmannasällskapet, Luleå, 2009, ISBN 978-91-977973-1-3
  • von Hofsten, Gustav, Waernberg, Jan: "Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg" , Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Karlskrona 2003, ISBN 91-974015-4-4
  • Wallerfelt, Bengt: ”Si vis pacem – para bellum” Probus förlag, Stockholm 1999, ISBN 91-87184-60-5

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Andra_ytstridsflottiljen&oldid=54205307”