Första jagarflottiljen

	Första jagarflottiljen; (1. jaflj)
Information
Officiellt namn	1. jagarflottiljen
Datum	1956–1976
Land	Sverige
Försvarsgren	Marinen
Typ	Jagarflottilj
Roll	Krigs- och utbildningsförband
Del av	Kustflottan
Föregångare	Första eskadern
Efterföljare	1. ytstridsflottiljen
Storlek	Flottilj
Högkvarter	Haninge garnison
Förläggningsort	Berga örlogsbas, Saxarfjärdsbasen
Befälhavare
Flottiljchef	Kommendör Lennart Jedeur-Palmgren
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Första jagarflottiljen (1. jaflj) eller 1. jagarflottiljen var ett ytstridsstridsförband inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1956–1976. Förbandsledningen var förlagd i Berga örlogsbas i Haninge garnison vid Hårsfjärden.

Historik

Första jagarflottiljen sattes upp 1956 som ett krigsförband inom Kustflottan. Flottiljen utformades med erfarenheterna från kryssareskadern som grund. Marinens alltmer ansträngda ekonomi medgav inte att kryssarna kunde bibehållas efter 1950-talet. I stället prövades om landskapsjagare typ Halland bestyckade med sjömålsrobot till del kunde överta kryssarnas uppgift. Jagarflottiljen sattes upp som krigsförbandet 1958, och skulle bestå av tre-fyra landskapsjagare och sex torpedbåtar. Flottiljen skulle tillsammans med Andra jagarflottiljen utgöra Kustflottans operativa anfallsförband, och ersätta de tidigare eskadrarna som huvudstridsförband.

Efter avbeställningen 1958 av två nya landskapsjagare typ Halland, kom två landskapsjagare typ Hallandsklass och fyra landskapsjagare typ Östergötland tillsammans med tolv torpedbåtar typ Plejad att utgöra basen för två jagarflottiljer.

Med början av 1956 utprovades den nya flottiljtaktiken. Under 1950- och 1960-talen moderniserades successivt landskapsjagarna med förbättrade sensorer och vapensystem. Nya förbättrade yt- och luftspaningsradaranläggningar ersatte äldre och radarsignalspaningsmateriel infördes. Luftvärnsrobot 07 och sjömålsroboten 08 blev operativ under andra halvan av 60-talet. Till artilleripjäser av alla kalibrar infördes ammunition med så kallad zonrörsfunktion med förbättrad verkan mot luftmål. Slutligen infördes trådstyrda torpeder av ny typ.

Som ersättning för befintliga torpedbåtar typ Plejad projekterades och levererades 1966-68 den så kallade Spicaklassens torpedbåtar dimensionerade för operationer i NBC-kontaminerad stridsmiljö. Marinens ansträngda ekonomi begränsade dock serien till sex enheter.

I början av 1970-talet blev frågan om ersättning av Plejadklassens torpedbåtar akut. Vid Karlskronavarvet projekterades på grundval av den tidigare Spicaklassen den så kallade Norrköpingsklassens (Soica II) torpedbåtar vilka levererades i 12 exemplar 1972-76.

Till följd av försvarsbesluten 1958, 1968 och 1972 upphörde helt möjligheten att ersätta jagarna antingen med nya jagare, fregatter eller korvetter. Detta medförde att jagarflottiljerna under 1970-talet utgick av åldersskäl. I stället togs den nya förbandstypen ytattackflottilj fram som ersättare till jagarflottiljen.

Inför försvarsbeslutet 1972 föreslog regeringen att Ytattackförbandens slagkraftigaste enheter — jagare och fregatter, samt alla kvarvarande motortorpedbåtar skulle utgå under 1970-talet och i början av 1980-talet. Istället skulle en handlingsfrihet skapas genom att ersätta jagarna med flottiljledarfartyg. Med utrangeringen av jagare skulle jagarflottiljerna organiseras till ytattackflottiljer.^[1] Till följd av försvarsbesluten avvecklades såväl grundutbildnings- som krigsförbandet. Grundutbildningsförbandet avvecklades den 31 december 1976, och krigsförbandet den 31 december 1982. Från den 1 januari 1977 uppsattes i stället ytattackflottiljen, där Första ytattackflottiljen blev efterföljare till Första jagarflottiljen.

Verksamhet

Jagarflottiljen ingick i Kustflottan. Flottiljstaben bestod av flottiljchef, flottiljadjutanter, flottiljingenjör. Staben var i fredsorganisationen till del sjögående normalt på HMS Halland eller HMS Småland och till del landbaserad först på Skeppsholmen och därefter i den så kallade Gula Villan vid Berga örlogsskolor. I krig till del sjögående på HMS Halland och till del landbaserad i anslutning till Marinkommando/Örlogsbas. Förbanden bemannades av värnpliktig personal från hela Sverige, men med koncentration till Mälardalen och Sydsverige. Jagarlottiljen kunde lösa följande marina företagstyper (sjömilitära uppgifter):

Anfallsföretag
Ubåtsjaktföretag
Mineringsföretag
Eskortföretag
Spaningsföretag

Ingående enheter

Grundorganisationen

1956-1961

Chefen 1. jagarflottiljen med stab: HMS Halland (J18) eller HMS Småland (J19)
- 11. jagardivisionen: 2-3 jagare typ landskapsjagare
- 12. jagardivisionen: 2 jagare typ stadsjagare eller landskapsjagare
- 11. torpedbåtsdivisionen: 4-5 torpedbåtar typ Plejad

1961–1976

Chefen 1. jagarflottiljen med stab: HMS Halland (J18) eller HMS Småland (J19)
- 11. jagardivisionen: 2-3 jagare typ landskapsjagare
- 11. torpedbåtsdivisionen: 4-5 torpedbåtar typ Plejad, Spica eller Norrköping klassens

Krigsorganisationen

Första jagarflottiljen var i krigsorganisationen baserad i Saxarfjärdsbasen (SaxB), Roslagens örlogsbasavdelning (ÖrlBavd Ro) som del i Kustflottan.

Materiel vid förbandet

Huvudstridsmedel var tung (53 cm) torped, medelsvårt (12 cm) och lätt (40 och 57 mm) allmålsartilleri, antiubåtsraketer och anitubåtsgranater, sjunkbomber samt minor. Efter 1963 Luftvärnsrobot 07 och från 1967 sjömålsroboten 08.

Förbandschefer

I grundorganisationen. Normalt var kustflottans flaggkapten krigsplacerad som chef för den ena jagarflottiljen.

1956–1957: ????
1958–1958: Kommendör Anders Nilsson
1958–1959: Kommendör Willy Edenberg
1959–1960: Kommendör Nils-Erik Ödman
1960–1961: Kommendör Dag Arvas
1962–1963: Kommendör Rutger Tengzelius
1963–1965: Kommendör Christer Kierkegaard
1965–1966: Kommendör Harry Engblom
1966–1967: Kommendör Gunnar Grandin
1967–1970: Kommendör Per Rudberg
1970–1970: Kommendör Göte Blom
1971–1971: Kommendör Carl-Fredrik Algernon
1972–1973: Kommendör Hans Hallert
1974–1974: Kommendör Christer Söderhielm
1975–1976: Kommendör Lennart Jedeur-Palmgren

Namn, beteckning och förläggningsort

**Namn**
1. jagarflottiljen	1956-??-??	–	1976-12-31

**Beteckning(ar)**
1. jaflj	1956-??-??	–	1976-12-31

**Stabsplats**
Haninge garnison/Berga örlogsbas	1956-??-??	–	1977-12-31

Galleri

Jagaren HMS Halland (J18).
Jagaren HMS Gästrikland (J22).
Jagaren HMS Hälsingland (J23)
Torpedbåtarna HMS Norrköping (T131) och HMS Ystad (T142)
Torpedbåten HMS Norrtälje (T133)

Se även

Referenser

Anmärkningar

^ Åren 1956–1976 var flottiljen underställd chefen för Kustflottan
^ Lennart Jedeur-Palmgren blev sista chefen för flottiljen.

Noter

^ ”Kungl. Maj.ts proposition 1972:75”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-forsvarets_FV0375. Läst 1 september 2018.

Tryckta källor

Borgenstam, Curt; Nyman, Bo: "Motortorpedbåt: En krönika i ord och bild om "Havets flygande brigad", CB Marinlitteratur, Vimmerby 1981, ISBN 91-8622402-6
Borgenstam, Curt; Nyman, Bo: "Attack till sjöss: Med svenska flottans torpedbåtar i 100 år", CB Marinlitteratur, Karlskrona 1985, ISBN 91-970700-0-9
Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Åhlund, Bertil: "Kryssare : med svenska flottans kryssare under 75 år", CB Marinlitteratur,1993, ISBN 91-970700-68
Braunstein, Christian; Birke, Sune: "Sveriges marina förband under 1900-talet", Växjö, 2011, ISBN 978-91-976220-5-9
Forum Navale 67, Sjöhistoriska Samfundets Tidskrift Larsson, Bengt: "Svenska Marinens Sjöoperativa doktrin 1958-61", Stockholm 2011
Hafström, Georg,(redaktör: "Kungl. Sjökrigsskolan 1867 - 1942 : Minnesskrift utgiven med anledning av Kungl. Sjökrigsskolans 75-årsjubileum hösten 1942", [del II], Eskilstuna 1942,
Jansson, Nils-Ove, Johansson, Christer: "Marinkommando Väst : kronologi över marin verksamhet på västkusten", Warne förlag, Partille 2001, ISBN 91-86425-30-7.
Kjellander, Rune: "Svenska marinens högre chefer 1700-2005", Probus förlag, Stockholm 2007, ISBN 978-91-87184-83-3.
Klintebo, Roderick (redaktör): "Det svenska ubåtsvapnet 1904-2004", Literatim, Karlskrona 2004, ISBN 91-973075-3-X.
Nilsson, Stefan: "Patrullbåtsboken", Stockholm, 2013, ISBN 978-91-978923-2-2
Rosenius, Frank, von Hofsten (red): Kustflottan - De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet, Kungliga Örlogsmannasällskapet, Luleå, 2009, ISBN 978-91-977973-1-3
von Hofsten, Gustav, Waernberg, Jan: "Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg" , Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Karlskrona 2003, ISBN 91-974015-4-4
Wallerfelt, Bengt: ”Si vis pacem – para bellum” Probus förlag, Stockholm 1999, ISBN 91-87184-60-5

Externa länkar

”Jagarflottiljen anfaller” Publicerad den 14 januari 2004

[1] Åren 1956–1976 var flottiljen underställd chefen för Kustflottan

[2] Lennart Jedeur-Palmgren blev sista chefen för flottiljen.

[3] ”Kungl. Maj.ts proposition 1972:75”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-forsvarets_FV0375. Läst 1 september 2018.

[a]

[b]

[1]