Kungliga Sjökrigshögskolan (eller bara Sjökrigshögskolan) inrättades den 11 mars 1898. Tidigare hade motsvarande utbildningen bedrivits i begränsad utsträckning vid Högre artilleriläroverket i Marieberg i västra Stockholm. Den 30 september 1961 upplöstes och avvecklades skolan tillsammans med Krigshögskolan och Flygkrigshögskolan, och utbildningen överfördes till den nya skolan Militärhögskolan.[2]
Sjökrigshögskolan ansvarade för utveckla kompetens samt utbilda marinens officerare för att fullfölja sjöförsvarets syfte. Utbildningen bestod av en ettårig allmän kurs för subalternofficerare, samt ettåriga fortsättningskurser (allmänna, artilleri-, torped- och minkurserna) för officerare som genomgått allmän kurs. Ämnena i den allmänna kursen bestod av strategi, taktik, kustfästningslära, landtkrigskonst, militär kustgeografi, artilleri, torpedlära, minlära, fysik och matematik (matematik var valfritt). I fortsättningskurserna bestod undervisning dels av specialämnen, men även ämnen från den allmänna kursen förekom. Sjökrigshögskolans ständiga personal utgjordes av en chef, en adjutant, bibliotekarie, lärare i 15 ämnen, repetitörer och en vaktmästare. Tillstånd att följa undervisningen i ett eller flera ämnen kan av chefen lämnas såväl marinen tillhörande person av officers rang som officer tillhörande armén.[1]
Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700-2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 (inb.)