Tanngnjost och Tanngrisner

Tor i sin vagn med bockarna Tanngnjost och Tanngrisner.

Tanngnjost, Tanngnyst eller Tandgnissle (fornnordiska: Tanngnióstr), och Tanngrisner, Tanngrisne eller Tandglese (fornnordiska: Tanngrísnir), är i nordisk mytologi asen Tors två bockar som drar hans stridsvagn då åskan går.

Etymologi

Det fornnordiska: Tanngnióstr är en sammansättning av förledet tǫnn, som betyder ”tand”, med efterledet gnióstr, ”gnister” i betydelsen ”gnissel, knarr”, till samma familj som ”gnissla (fornsvenska: gnistla), gnyst” etc, vilket på svenska torde bli ”tandgnistre” (”den som gnisslar tänder”).

Det fornnordiska: Tanngrísnir är en sammansättning av förledet tǫnn, som betyder ”tand”, med efterledet grísnir, bestämd maskulin form av adjektivet grís, som betyder ”gles”, vilket på svenska torde bli ”tandglesne” (”den som har glest mellan tänderna”). Adjektivet grís överlevde in i nysvenskan som gris och gres, och lär vara en uttalsvariant av ”gles” genom kakuminal växling av [l] och [r] (gres > gles).

Mytologi

Efter slaget mot Hymer upptäcker Tor att hans ena bock är halt.

I myten om Tors färd till Utgårdaloke berättas om hur bockarna slaktas på kvällen och äts upp, för att återuppväckas till livet på morgonen, då Tor med hammaren Mjölner viger deras skelett. Med på färden var Tors tjänare Tjalve och Röskva. Loke lurade Tjalve att göra en av bockarna halt genom att bryta ett av dess ben för att komma åt märgen när han åt.

Kristet eftermäle

Det är omtvistat men det finns goda skäl^{[källa behövs]} att tro att dessa bockar överlevde kristendomens införande i form av det vi kallar julbocken, både som prydnaden och den bock som innan jultomten slog igenom, var den som delade ut julklapparna. På gutamål kan åskmoln kallas för bukkar (bockar).

Referenser

• Hultkrantz, Åke (1991). Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 90. Libris 7236542. ISBN 9129593956