Scandinavian Airlines

Scandinavian Airlines

Flygfakta
Callsign	SCANDINAVIAN
IATA	SK
ICAO	SAS
Baser	Köpenhamn Oslo Stockholm Arlanda
Fokusstäder	Bergen Göteborg Stavanger Tromsø Trondheim
Bonusprogram	EuroBonus
Flygplatslounge	SAS Lounge & SAS Gold Lounge
Allians	SkyTeam
Flottstorlek	95 (130 inkl. dotterbolag) (september 2023)
Destinationer	118 (maj 2023)
Företagsfakta
Huvudkontor	Solna
Nyckelpersoner	Anko van der Werff (VD)
Historia
Grundat	1 augusti 1946
Struktur
Moderbolag	SAS Group
Dotterbolag	SAS Connect SAS Link
Övrigt
Företagsslogan	Journeys That Matter
Webbplats	sas.se

SAS AB (tidigare Scandinavian Airlines och Scandinavian Airlines System) är ett flygbolag baserat i de tre skandinaviska länderna Danmark, Norge och Sverige. SAS AB är koncernens moderbolag och har som största aktieägare svenska staten (21,8 %) och danska staten (21,8 %). Det bildades genom en sammanslagning av flera flygbolag från Sverige, Norge och Danmark. (Se även SAS Group.)

SAS redovisar enligt brutet räkenskapsår, från november till oktober. Under perioden november 2015 till oktober 2016 transporterade SAS över 29,4 miljoner passagerare och genomförde i snitt 1000 flygningar per dygn, vilket gör SAS till Skandinaviens största flygbolag.

Koncernens verksamhet består av inrikes, europeisk samt interkontinental trafik. SAS har baser i fem skandinaviska städer: Stockholm, Köpenhamn, Oslo, Stavanger och Trondheim. Interkontinental trafik utgår från Stockholm, Oslo och Köpenhamn. Viss trafik sker genom dotterbolagen SAS Connect och SAS Link.

Koncernens huvudkontor finns sedan 2014 i Frösundavik, Solna.

Historia

SAS koncernbyggnad i Solna.

Andra världskriget innebar stora begränsningar för den civila luftfarten. I de ockuperade länderna Danmark och Norge låg den privata flygverksamheten nere. I Sverige försökte AB Aerotransport (ABA) att upprätthålla sin verksamhet, men med stora svårigheter och kom att förstatligas. År 1943 startade Svensk Interkontinental Lufttrafik AB (SILA) för framtida utrikestrafik genom initiativ av bröderna Jacob och Marcus Wallenberg. SILA beställde tio flygplan av typen DC-4. Redan 1945 kunde den första flygningen till New York genomföras med en modifierad Boeing B-17.

SAS flög till Grönland till mars 2003, återupptog rutten våren 2007 till januari 2009. Boeing 767-300ER på Kangerlussuaq flygplats år 2001.

McDonnell Douglas MD-82

Airbus A321

• 

Boeing 737

Fokker 50

• 
  Airbus A330

Airbus A340

1946-1959: Ett skandinaviskt flygmonopol formas

SAS bildades den 1 augusti 1946 som ett gemensamt konsortium där grunden utgjordes av norska DNL, danska DDL och svenska Svensk Interkontinental Lufttrafik AB (SILA). Samma år skedde den första flygningen med Douglas DC-4. Dan Viking hette den DC-4 med vilken SAS gjorde sin första flygning över Atlanten, från Stockholm via Kastrups flygplats i Köpenhamn, Prestwick och Gander i Newfoundland till New York LaGuardia Airport. Resan tog ett drygt dygn.

Flygbolaget startade den första kommersiella flygningen över Nordpolen 1954. Sträckan var Köpehamn till Los Angeles.

Konsortieavtalet gällde enbart interkontinental trafik på Nord- och Sydamerika, där de tre bolagen skulle samverka under det samlande namnet Scandinavian Airlines System. På de europeiska linjerna förekom inte någon motsvarande samordning, utan på de stora destinationerna var DDL, DNL och det vid denna tid från SAS helt fristående ABA representerade med försäljningskontor i inbördes konkurrens, (visserligen utgående från var sin flygplats). Inrikestrafiken i respektive land fortsatte också under de egna bolagen DNL, DDL och ABA. Alla tre hade dessutom planer på att öppna egna linjer till Asien och Afrika.

Den 14 maj 1948 överfördes SILA:s verksamhet och engagemang i SAS till ABA och SILA blev holdingbolag för den därmed uppkomna privata ägarandelen av ABA. ABA ingick därefter ett nytt avtal med DDL och DNL om samordnad trafik på Europa från den 1 juli 1948. Dock motsatte sig ABA-personalen och dess fackföreningar sammanslagningen, vilket ledde till en fyra och en halv månader lång strejk innan verksamheten kunde starta. Nu var all internationell flygtrafik som utgick från Skandinavien inordnad i gemensamma konsortier, förutom trafiken som bedrevs av det 1946 bildade bolaget Braathens S.A.F.E. För de statliga bolagens vidkommande existerade dock fem olika organisationer parallellt: Overseas SAS (OSAS), European SAS (ESAS), DDL, DNL och ABA. Detta främjade inte den önskade kostnadseffektiviteten.

När Braathens blivit förbjudna att bedriva utrikeslinjer och hänvisade till norsk inrikestrafik fick SAS i februari 1951 monopol på internationell flygtrafik utgående från Skandinavien. Samtidigt skedde en total sammanslagning av de i SAS ingående nationella bolagens trafik genom ett nytt konsortium. Således upphörde DDL, DNL och ABA att bedriva självständig flygtrafik. Konsortiet stipulerade sin egen bolagsform genom avtalet mellan staterna och har ännu bolagsformen "okänd" i bolagsverkets register. Säte för konsortiet blev inledningsvis ABA:s gamla huvudkontor vid Stockholm-Bromma flygplats.

Tidningsflyg

1950 hade bland annat stockholmstidningarna, för att distribuera tidningar, startat bolaget Aero Scandia, sedermera Airtaco. Tillsammans med SAS bildade man den 2 april 1957 det gemensamma aktiebolaget Linjeflyg för inrikesflygningar i Sverige med såväl passagerare som gods.

Nordpolsflygningar

Under 1950-talet öppnade SAS många långlinjer och blev dessutom först med att flyga över Nordpolen med linjen Köpenhamn–Los Angeles. Linjen gick egentligen inte riktigt via Nordpolen utan via Grönland och norra Kanada, nära den magnetiska nordpolen.

Den 24 maj 1954 gjordes första provflygningen mellan Bodø och Fairbanks över Nordpolen och blev också den första med ett kommersiellt flygbolag. Flygningen gjordes med en DC-6 B med gyrokompass. Senare användes DC-7. Flygningen skedde i huvudsak på 8 000 fots höjd (2 400 m) av bränsleekonomiska skäl. Över bergen i Alaska gick man på 12 000 fot (3 600 m). Flygningen fortsatte därefter via Shemya på Aleuterna till Tokyo. På hemvägen utan passagerare tog man med kameror och kikare i lastrummet. Den första flygningen följdes efter ytterligare någon testflygning på charter av bland annat av medicinsk personal till Tokyo för Koreakriget. Över 400 deltagare i Svenska olympiagruppen flögs också på charter via Nordpolen till Melbourne 1956.

1959-1979: Jetflyg, guldålder och oljekris

Kort före jetålderns inträde köpte SAS ett stort antal propellerdrivna DC-7:or, vilket höll på att ruinera bolaget p.g.a. många tekniska fel på motorerna. För att senare kompensera detta anskaffades bl.a. DC-8:or med kort varsel och redan 1959 levererades det första jetflygplanet, det franska flygplanet Sud Aviation Caravelle III. SAS var första flygbolag att använda detta flygplan, till och med före franska Air France.

SAS satte 1960 in ett av världens mest använda långdistansflygplan Douglas DC-8 i trafik. Douglas DC-8 introducerades under året på linjen till New York den 1 maj, Los Angeles den 3 juni och Tokyo den 11 oktober. Introduktionen av DC-8:an innebar också att SAS flyttade sin interkontinentala trafik från Stockholm till Arlanda. Två år senare 1962 invigs Arlanda officiellt och all utrikestrafik flyttar dit. I Köpenhamn öppnade SAS sitt första hotell, SAS Royal. 1964 öppnades även en linje till Chicago. DC-9-41 anskaffades, ett kort- och medeldistansflygplan som kom att användas flitigt av SAS fram till 2002. Även linjen till Tokyo trafikerades över Nordpolen där planen mellanlandade i Anchorage i Alaska. Efter att Sovjetunionen till slut givit sitt tillstånd till överflygning av Sibirien kunde linjen trafikeras utan avbrott. Det thailändska flygbolaget Thai Airways International startades som ett samriskföretag mellan SAS och den thailändska staten där SAS ägarandel blev 30 procent. Den 4 november 1976 blev SAS först i världen med DC-8-62, ett plan med en extremt lång räckvidd. Den nya flygvägen som öppnades kallades "Trans-Asien Express" mellan Köpenhamn och Sydostasien.

Under 1970-talet inleddes även leveranserna av Boeing 747-200, ett något tveksamt köp mot bakgrund av bolagets trafikunderlag. Konkurrensskäl har ofta förts fram som avgörande vid valet av plan. 1974 anskaffades flygplanet DC-10 av Douglas Aircraft Corp. 1977 köpte SAS sitt första flygplan från den europeiska tillverkaren Airbus i form av modellen Airbus A300. Flygplanet kom att användas för medeldistansflygningar som Köpenhamn–London och Stockholm–London, samt trafik till Mellanöstern. Åren 1965–1975 betecknas som SAS guldålder, med trafik till alla kontinenter utom Oceanien. Alla kurvor pekade länge uppåt, men i slutet av 70-talet var guldåldern definitivt över. Bolaget hade förköpt sig med för stora flygplan och ett alltför omfattande trafiknät med besättningar utstationerade under långa perioder runt om i världen, samtidigt som den globala nedgången i ekonomin minskade efterfrågan. Oljekrisen med höjda flygbränslepriser ökade kostnaderna, särskilt för långlinjerna.

1980-tal: Nystart och avreglering i antågande

Jan Carlzon utnämndes 1981 till VD för SAS-koncernen. Med Carlzon vid rodret fick bolaget en kundtillvänd och innovativ ledare som fokuserade på affärsresenärens behov, bland annat avskaffades första klass och istället infördes business class (Euro-class). I januari 1984 utses SAS till "Airline of the Year" för året 1983 av tidningen Air Transport World. En svävare sätts in på trafiken mellan Köpenhamn och Malmö. En ny strategi som inte lika starkt fokuserade på Kastrup som nav infördes och de tre nationella marknaderna behandlades mer jämbördigt. Detta innebar också att SAS till fullo kunde utnyttja den konkurrensfördel som monopolet på direktflygningar ut från Skandinavien fortfarande innebar.

I Sverige växte även inrikesmarknaden mycket starkt under 80-talet och mot slutet av decenniet var SAS/Linjeflygs nav på Arlanda koncernens största bas. 1984 startades en avdelning inom SAS benämnd SAS Commuter Operations Department, avsedd för matarflygningar i Danmark och Norge med Fokker F-27. 1988 ombildades verksamheten till ett separat bolag, SAS Commuter, med Fokker 50. Trafiken med Boeing 747-200 avvecklades, och 1988 beställde SAS nio stycken Boeing 767-300ER (kom totalt att uppgå till 13 stycken). Två Boeing 767-200 anskaffades för att betjäna tunna och långa linjer, såsom till Rio de Janeiro och Singapore. Planen var aldrig lönsamma och avyttrades efter kort tid. 61 stycken McDonnell Douglas MD-8X av varianterna 81/82/83/87 beställdes samma år. Boeing 767-300ER ansågs vara perfekt för SAS då nonstopflygningar kunde införas, och man slapp mellanlandningar inom Skandinavien före de långa resorna ut i världen. Tidigare hade rutter som Stockholm–Göteborg/Bergen–New York, eller Köpenhamn–Göteborg/Oslo–Chicago krävts för att fylla planen.

SAS köpte 1989 en andel på 18,4 procent av Continental Airlines moderbolag Texas Air Corporation och upprättade ett samarbete som medförde att resenärer med SAS nya mindre 767:or som gick direkt till New York från såväl Köpenhamn, Oslo och Stockholm kunde nå de flesta orter i USA med endast ett byte. Härvid lämnade SAS JFK och började att flyga till Continentals bas i Newark. SAS engagerade sig i Spanair, och köpte även delar av Air Greenland. Den 28 september tecknades ett samarbetsavtal, European Quality Alliance (EQA), med Swissair, Finnair och Austrian Airlines. EQA startade sin verksamhet den 25 mars 1990. SAS blev även under året första västerländska flygbolag som började operera i Baltikum.

I mitten av 1980-talet bildades Transwede som i början av 1989 ansökte om trafiktillstånd för inrikestrafik. Flera andra ansökningar från nya bolag och en global avregleringstrend medförde att regeringen tillsatte en statlig utredning. Utredningen föreslog en partiell avreglering där endast linjer med mer än 300 000 årspassagerare skall tillåtas för konkurrerande bolag. Den socialdemokratiska regeringen avslog dock detta, men öppnade för att SAS och Linjeflyg skulle konkurrera, varför SAS andel av Linjeflyg såldes med hembudsrätt till Bilspedition. Bara månader senare befann sig Sverige i djup kris och 1992 ville Bilspedition sälja Linjeflyg, som till 100 procent övergick i SAS ägo den 1 januari 1993. Den nu borgerliga regeringen genomförde samtidigt en formell avreglering av hela den svenska inrikesmarknaden, vilken öppnades för alla svenska bolag, som uppfyller säkerhetskraven, den första juli 1992. De facto är dock SAS dominerande ställning starkare än någonsin i och med det totala övertagandet av Linjeflyg.

1990-tal: SAS som en marknadsaktör

Avregleringen av flygmarknaden fortsatte i hela Europa och vid mitten av 1990-talet rådde fri etableringsrätt för alla bolag från EU/EES länder för flygtrafik inom området. För linjer till länder utanför EU/EES har avregleringen dock gått trögare och det är först på senare år som avtal mellan till exempel EU och USA har träffats om fri etableringsrätt för linjer mellan respektive område. För SAS, numer ganska ringa internationella linjenät, är det dock i praktiken främst linjerna till Ryssland och Japan som skyddas av ensamrätt. I Rysslands fall gäller att det bara får finnas en aktör från respektive land på respektive linje, vilket medför att ingen annan skandinavisk aktör än SAS får flyga på linjerna Stockholm-Moskva/S:t Petersburg respektive Köpenhamn-Moskva/S:t Petersburg. I fallet med Japan gäller särskilt att endast sju veckoflygningar är tillåtna till Tokyo från Skandinavien oavsett utgångsort. SAS disponerar samtliga avgångar och har sedan slutet av 1990-talet valt att låta alla utgå från Köpenhamn. Under 2010 ökades dock antalet tillåtna avgångar till tio.

Bonus- och lojalitetsprogrammet Eurobonus infördes 1992. Samma år öppnades en nonstop-linje mellan Köpenhamn och Hongkong och en linje mellan Köpenhamn och St Petersburg. I augusti 1994 lades linjen till Los Angeles ned efter 40 år. Den 3 oktober 1994 öppnades en linje till Osaka. SAS International Hotels ingick en allians med hotellkedjan Radisson Hotels under namnet Radisson SAS Hotels Worldwide.

En av de första nya oberoende aktörerna som dök upp på den svenska inrikesmarknaden var Skyways. 1998 träffades emellertid ett samarbetsavtal med SAS som också köpte 25 procent av bolaget.

SAS beställde 1995 41 stycken Boeing 737-600 med möjlighet att omvandla ordern till annan modell i Boeing 737NG-serien.

Under 1990-talet köpte SAS en 40-procentig andel i British Midland som senare såldes till Lufthansa i två steg. Ägarandelen i Continental såldes.

1997 bildade SAS, United Airlines, Air Canada, Lufthansa och Thai Airways samarbetsprojektet Star Alliance. 1998 inleddes ett nytt formspråk för bolaget genom ny flygplansmålning, nya uniformer, ny logotyp och i marknadsföringen blir SAS till Scandinavian Airlines, utan ordet system för att mildra associationerna till det tidigare monopolet. Nya flygplan, Boeing 737-600, introducerades och Oslos nya flygplats Gardermoen öppnades.

I slutet av 90-talet fattade SAS dock beslut om att återgå till den äldre strategin med ett nav i Köpenhamn trots att marknaden nu var avreglerad och att Köpenhamn såväl saknar större lokalt upptagningsområde som naturlig navfunktion för inrikestrafik. En bidragande orsak är att SAS höga kostnadsnivå inte gör det möjligt att utföra en konkurrenskraftig produktion med de relativt små 767:orna. Under nästkommande årtionde skulle denna strategi, liksom oförmågan att i detta skede på allvar banta kostnaderna visa sig ödesdiger. Kostnaderna består i hög grad av höga besättningslöner som är svåra att sänka. Anställda och deras fack motsätter sig lönesänkningar. Nya flygbolag dyker upp som kan anställa personal till nya marknadsvillkor.

1999 valde SAS Airbus A340-300 och Airbus A330-300 som ersättning för Boeing 767-300ER, istället för Boeings konkurrerande 777-200/200ER.

2000-tal: Prispress

År 2000 sattes DeHavilland Dash 8-Q400 in i trafik hos SAS Commuter som ersättning för åldrande Fokker 50. SAS beställde Airbus A321-200 för användning på huvudstadstriangeln samt till större europeiska destinationer som London, Paris och Frankfurt am Main.

Den 6 juli 2001 noterades SAS AB på börserna i Sverige, Danmark och Norge och de tidigare bolagen SAS Sverige AB, SAS Danmark A/S och SAS Norge ASA avnoterades. Aktierna i de tidigare bolagen inlöstes mot nya aktier i SAS AB och bolagen blev helägda dotterbolag till SAS AB.

2001 förbjöd den svenska marknadsdomstolen vid vite om 50 miljoner kronor SAS att använda sitt bonusprogram på inrikeslinjer med begynnande konkurrens på grund av bolagets dominerande ställning. Samma år ersatte Jørgen Lindegaard Jan Stenberg som VD, och blev därmed förste dansk som koncernchef. Huvuduppgiften var att implementera den nya expansionsstrategin med Köpenhamn som nav. Men marknaden var på nedgång och den 11 september 2001 inträffade terrorattackerna som fick hela flygmarknaden att kollapsa.

SAS dotterbolag Spanair försattes i rekonstruktion och sedan huvuddelen av de spanska delägarna lösts ut uppgick SAS ägarandel till cirka 95 procent. SAS kunde inte ta emot beställda flygplan från Airbus och Boeing och flygplanstillverkarna tvingades gå med på uppskjutna leveranser. Delar av Airbusordern omvandlades senare till det mindre A319-100. Uteliggande optioner för flygplansinköp till expansionsstrategin makulerades och långdistansflottan stannade vid elva flygplan.

Den kraftiga nedgången i marknaden medförde även att norska myndigheter nu tillät SAS att ta över konkurrenten Braathens, vilket man tidigare motsatt sig. Detta ledde till omfattande negativ kritik mot SAS i Norge och som en följd av den påföljande dominansen infördes i Norge liksom i Sverige förbud mot Frequent Flyer-program såsom Eurobonus på inrikesmarknaden.

SAS försökte spara kostnader genom att dra in direktlinjer och reducera frekvenser från Stockholm och Oslo för att föra trafiken via Köpenhamn. På den avreglerade marknaden fungerade emellertid inte strategin utan flera nya aktörer tar istället snabbt över de lämnade linjerna. Här kan särskilt nämnas det irländska lågprisbolaget Ryanairs expansion från Stockholm-Skavsta flygplats. Även på de svenska och norska inrikesmarknaderna såg flera nya aktörer möjligheter att plocka marknadsandelar från ett sargat SAS. Så småningom skulle det norska Norwegian, som tidigare samarbetat med Braathens, bli den mest framgångsrika. Lägre priser är avgörande konkurrensfaktorer. På långdistansmarknaden till Asien expanderade Finnair kraftigt och tog marknadsandelar från SAS då man för betydande delar av SAS hemmamarknad blivit det snabbaste alternativet till Asien sedan SAS koncentrerat sin trafik till Köpenhamn.

SAS ekonomi fortsatte att försämras 2002-2003. Mycket personal sades upp, och som ett försök att utmana lågprisflyget bildade SAS lågkostnadskonceptet Snowflake som flög till turistorter. Trots att Snowflake använde plan som annars hade stått parkerade hade man med sina höga besättningslöner svårt att konkurrera på turistmarknaden och detta lades ned. 2004 genomfördes förändringar av konceptet, bland annat delades flygplanen upp i tre priskategorier/ombordklasser:

• Economy
• Economy Extra (Economy Flex på inrikesflygningar), för att möta kundföretagens önskemål om flexibla ekonomiklassbiljetter.
• Business

I syfte att komma tillrätta med den snåriga och kostsamma verksamhetsstrukturen inleddes projektet "Turnaround 2005". Projektet ledde bland annat till att SAS "renationaliserades" genom att bolagen SAS Braathens, SAS Danmark, SAS International och SAS Sverige bildades. De respektive bolagen fick eget ansvar för trafiken och flygplanen delades upp sinsemellan bolagen efter behov. Strategin kan anses ha varit lyckad, om än med vissa problem. Jørgen Lindegaard tog krafttag i riktning mot ett mer kundorienterat företag och de regelbundna strejkerna började upphöra inför hotet om konkurs. Jørgen Lindegaard lyckades dock varken få personalen med sig eller att få den att inse situationens allvar till fullo. Under 2007 hade två omfattande strejker drabbat bolaget. Två personer i ledningen, danske Vagn Sørensen och svenska Marie Ehrling, som varit involverade i att orsaka den situation bolaget hamnat i, fick under Jørgen Lindegaards ledning lämna bolaget.

2007 omvandlades SAS Braathens till SAS Norge och en konsolidering av koncernen under ledning av den nye VD Mats Jansson kunde skönjas. I juli 2007 köpte SAS resten av Spanair för att lättare kunna sälja av hela bolaget. Andelen av Spanair kom inte att säljas under 2008 som var tänkt eftersom SAS inte fick det pris man begärde. Istället tvingades SAS att skänka bort drygt 80 procent av Spanair liksom hela ägarandelen av Air Baltic till nya finansiärer under våren 2009 då SAS saknade kapital att driva de då krisdrabbade bolagen vidare.

I maj 2008 bedömde SAS att man tappat så stora marknadsandelar att den dominerande ställningen på den svenska inrikesmarknaden, som gällde vid marknadsdomstolens beslut, inte längre var aktuell och begärde av konkurrensverket att domen skulle upphävas. Konkurrensverket gick på SAS linje och beslöt i januari 2009 att domen från 2001 inte omfattade ett eventuellt återförande av bonusprogram. Däremot gjorde man ingen egen förhandsbedömning av vad som krävs för att ett nytt bonusprogram skall följa lagen. SAS avslutade bonuspoängssamarbetet med sina inrikespartner och meddelade samtidigt att ägarandelen av Skyways skulle säljas. SAS återstående marknadsandel av svensk inrikestrafik var cirka 40 procent och bonusprogrammet återinfördes.

2009 hamnade SAS i en djup ekonomisk kris, med miljardförluster och konkurs som ett reellt hot. Ägarna, det vill säga till stor del de skandinaviska staterna, samt Wallenbergsfärens bolag skjuter till mer pengar då förtjänsten från de tillgångar som sålts för att finansiera den tidigare krisen under 2000-talet nu nästan är slut. Den återstående ägarandelen av British Midland såldes dock under 2009 och flottan av långdistansplan minskades till endast nio. Förutom ägarandelen i Skyways var andelarna i Air Greenland och Estonian Air avsedda att säljas.

Flera omgångar med personaluppsägningar genomfördes under 2008 och 2009, och ledde till att den sammanlagda personalstyrkan i augusti 2009 var 20 405 personer, att jämföra med närmare 30 000 tio år tidigare och över 40 000 i början av 1990-talet.

2009 och framåt

För att ta sig ur den djupa krisen genomfördes en rad förändringar på olika områden. Bland annat sattes större fokus på punktlighet, vilket ledde till att SAS enligt mätningar av den oberoende organisationen Flightstats sedan mätningarnas början 2009 varje år utsetts till ett av Europas respektive världens tre punktligaste flygbolag.

Under Paris Airshow 2011 tecknade bolaget en order på 30 stycken nya Airbus A320neo och lade en option på ytterligare 11 maskiner.

Under 2012 bestämdes att bolaget skulle leasa 9 fabriksnya Boeing 737-800 och 12 stycken begagnade B737-700 samt 13 stycken A320. Detta för att snabba på utfasningen av MD-80 och Boeing 737 Classic planen.

I november 2012 hade bolaget ekonomiska bekymmer. Efter ultimatum och hot om konkurs från företagsledningen skrev pilot- och kabinföreningarna på avtal om försämringar ifråga om löner, arbetstid och pensioner. Även avyttringar av tillgångar däribland flygbolaget Widerøe, och outsourcing av delar av markservicen gjorde att bankerna gick med på fortsatta lån på förnyade lånevillkor.

Den 26 oktober 2013 gjorde MD-80 flygplanen sin sista arbetsdag hos SAS.

Under 2013 införde SAS nya serviceklasser ombord, delvis i en strävan att ta upp konkurrensen med lågprisflygbolag och nå en mer varierad sammansättning av resenärsgrupper. De tidigare klasserna Economy, Economy extra och Business ersattes av de nya benämningarna SAS GO, SAS Plus och SAS Business med olika grader av service, inkluderande måltider och andra förmåner.

I februari 2013 blev SAS det första flygbolaget i världen att nå platinumnivå i "IATA Fast Travel Award". Detta innebär att SAS under resan tillhandahåller mer än 80 procent av IATA:s listade självbetjäningsalternativ. I slutet av juni 2018 meddelade norska staten att de sålde sitt innehav i SAS, vilket motsvarade en post på 37,8 miljoner aktier eller motsvarar 9,88 procent i flygbolaget.

Nya långdistansflygplan beställda

Efter den tidigare aviserade beställningen av nya Airbus 330-300 Enhanced och Airbus 350-900XWB (Extra Wide Body) så undertecknades det slutliga avtalet den 3 oktober 2013. Avtalet innefattar 4 stycken fabriksnya Airbus A330-300 Enhanced och 8 stycken fabriksnya Airbus A350-900XWB med optioner på ytterligare 6. A330 böjar levereras 2015 och A350 2018. Airbus A350 XWB är ett helt nytt flygplan som består till mer än 50% av kompositmaterial, vilket i sin tur minskar bränsleförbrukningen markant.

Vinst 2012 - 2013

Efter flera år med förluster så kunde SAS redovisa en vinst för helåret november 2012 - oktober 2013.

2020: Pandemin medför neddragning och permittering

15 mars 2020 drog SAS, till följd av den kraftigt minskade efterfrågan på flygresor i och med Coronavirusutbrottet 2019–2021, ner kraftigt på sin verksamhet. Flertalet flighter ställdes in, utom till vissa synnerligen efterfrågade destinationer, och 10 000 personer, ca 90 % av personalstyrkan, permitterades tillfälligt. Från 6 april 2020 och en tid framåt gick endast sex SAS avgångar från Arlanda per vardag: en vardera till Umeå, Kiruna, Luleå, Visby, Oslo och Köpenhamn.

2022 SAS Forward

Den 28 mars presenterade SAS VD Anko van der Werff ännu ett sparpaket och en refinansieringsplan som avser förmå SAS långivare att skriva av skulderna för nyutgivna aktier i SAS.

SAS-Gruppens medlemmar

• SAS Connect
• SAS Link
• SAS Ground Services
• SAS Technical Services
• SAS Cargo

Destinationer

Historiska destinationer

Afrika

Abidjan, Dar-es-Salaam, Entebbe, Johannesburg, Kairo, Khartoum, Lagos, Monrovia, Nairobi, Tunis

Asien

Abadan, Amman, Ankara, Bagdad, Bangkok, Beirut, Bombay, Calcutta, Damascus, Delhi, Dubai, Jakarta, Jidda, Karachi, Kuala Lumpur, Kuwait, Manila, Osaka, Rangoon, Riyadh, Singapore, Tashkent, Teheran

Nordamerika

Anchorage, Houston, Montreal, Seattle, Söndre Strömfjord, Winnipeg

Sydamerika

Bridgetown, Buenos Aires, Montevideo, Port of Spain, Rio de Janeiro, Santiago de Chile, São Paulo

Flotta

31 Oktober 2024 bestod SAS flotta av följande flygplan:

Scandinavian Airlines flotta

Flygplan	I trafik	Beställningar	Optioner	Passagerare				Operatör	Noter
				C	Y	M	Totalt
Airbus A319-100	4	1	—	0	0	150	150	Scandinavian Airlines	En i SAS Retro-målning, Braathens regional börjar flyga 1 st från 2025-01-01
Airbus A320-200	8	—	—	0	0	168	168	Scandinavian Airlines
Airbus A320neo	43	6	—	0	0	180	180	Scandinavian Airlines	Ersätter Boeing 737.
	30							SAS Connect
Airbus A321neo LR	3	—	—	22	12	123	157	Scandinavian Airlines
Airbus A330-300	3	—	—	32	56	174	263	Scandinavian Airlines
	5					178	265
Airbus A350-900	4	2	6	40	32	228	300	Scandinavian Airlines
ATR 72-600	0	12	—	0	0	72	72		Braathens regional börjar flyga 12 stycken från 2025-01-01
Boeing 737-700	1	—	—	0	0	141	141	Scandinavian Airlines	Flyger i räddningsutförande
Bombardier CRJ900	15	—	—	0	0	90	90	Cityjet	Två parkerade
	5			0	0	88	88		En parkerad
Embraer E195	10	—	—	0	0	122	122	SAS Link
Totalt	130	20	6

Snittålder: 7,8 år

Framtida flotta

I juni 2013 undertecknade SAS och Airbus ett samförståndsavtal för beställning av nya långlinjeflygplan. Avtalet omfattar en beställning på åtta stycken A350-900 (med option på sex till) samt fyra stycken A330-300 Enhanced.

Sedan 2016 har även Airbus A320neo börjat introducerats i flottan. SAS har beställt totalt 30 flygplan som har längre räckvidd, samt lägre bränsleförbrukning, än tidigare plan som SAS haft i kort- och medeldistansflottan, bland annat A320 och 737. SAS planerar att i samband med den nya interiören även installera Europas snabbaste Wi-fi ombord på A320neo.

Den 10 april 2018 beställdes ytterligare 50 Airbus A320Neo flygplan från Airbus. 35 stycken ska levereras direkt från Airbus och övriga 15 från ett leasingföretag. Första leverans blir våren 2019, hela ordern slutlevererad 2023. Dessa 50 plan tillsammans med redan pågående leveranser av föregående order på 30 A320Neo innebär att SAS 2023 kommer att få en flotta med totalt 80 stycken A320Neo och en enhetsflotta med enbart Airbus maskiner på kort/medeldistans och långdistans linjerna, A320Neo, A321Neo Long Range, A330-300 och A350XWB.

• 
  Airbus A320neo

Den 12 april 2018 beställde SAS ytterligare en A330-300 Enhanced. Detta för att kunna ersätta reservplanet LN-RKP (A340-300). LN-RKP flyger med en äldre kabin och är äldre än övriga A340 i SAS flottan.

Historisk flotta

SAS gamla logo.

Scandinavian Airlines tidigare flygplansflotta

Typ	År	Rutter	Noteringar
Boeing B-17 'Felix'	1946	Långdistans	från ABA (SILA)
Junkers Ju 52/3m	1946–1956	Norsk inrikestrafik	från DNL
DC-3	1946–1957	Kortdistans
DC-4	1946–1956	Långdistans
Vickers Viking	1948–1949	Kort- o. medeldistans	från DDL
DC-6	1948–1960	Långdistans
Saab 90 Scandia	1950–1957	Kortdistans	från ABA
DC-6B	1952–1964	Långdistans
DC-7	1956–1967	Långdistans
Convair 440 Metropolitan	1956–1976	Europa
Sud Aviation Caravelle III	1959–1974	Kort- o. medeldistans
DC-8	1960–1988	Långdistans
Convair 990	1962–1966	Europa och långdistans
DC-9	1967–2012	Kort-/medeldistans	incl. DC-9-81, -83, -87
BAC 1-11	1967–1968	Kort-/medeldistans	2 inhyrd från British Eagle
Boeing 747	1971–1987	Långdistans
DC-10	1974–1991	Långdistans
Airbus A300	1980–1984	Kort-/medeldistans
Fokker F27	1984–1990	Kortdistans från Danmark	SAS Commuter
Boeing 767	1989–2004	Långdistans
Fokker 50	1990–2010	Kortdistans	SAS Commuter
Boeing 737-500	1993–1995	Kort/Medeldistans	F.d. Linjeflyg Ej att förväxla med SAS Norges
Boeing 737-400	1989–2013	Kort/Medeldistans	F.d. Braathens
Boeing 737-500	1990–2013	Kort/Medeldistans	F.d. Braathens
Fokker F28	1993–1999	Kortdistans från Sverige	Fd Linjeflyg
MD-90	1996–2008	Kort-/medeldistans
Saab 2000	1997–2003	Kortdistans	SAS Commuter
Bombardier Dash 8 Q400	2000–2007	Kortdistans	SAS Commuter, SAS Danmark, SAS Sverige
McDonnell Douglas MD-81/82	1985–2013	Kort-/medeldistans
Boeing 737-600	1998-2019	Kort- /medeldistans
Airbus A340-300	2001-2020	Långdistans

En av SAS Boeing 747:or på Stockholm-Arlanda

Codeshare

SAS flyger codeshare med följande bolag; markerade med asterisk (*) är genom Star Alliance.

• Adria Airways *
• Aegean Airlines *
• Aeroflot, SkyTeam
• Airbaltic
• Air Canada *
• Air China *
• Air New Zealand *
• All Nippon Airways *
• American Airlines
• Asiana Airlines *
• Austrian Airlines *
• Blue1 -2015
• British Midland International
• Brussels Airlines *
• Croatia Airlines
• Egyptair *
• Estonian Air
• Ethiopian Airlines *
• Icelandair
• LOT Polish Airlines *
• Lufthansa *
• Qantas Airways, oneworld
• Rossiya
• Singapore Airlines *
• South African Airways *
• Spanair *-2012
• Swiss International Air Lines *
• Thai Airways International*
• Turkish Airlines *
• United Airlines *
• Widerøe
• Nextjet-2018

Linjenumrering

I princip följer SAS linjenumrering nedanstående uppdelning, men undantag förekommer.

Linjenumrering	Destination
SK001 - SK199	Inrikes Sverige
SK200 - SK399	Inrikes Norge
SK400 - SK499	Huvudstadstriangeln samt Köpenhamn-Göteborg
SK500 - SK599	Storbritannien/Irland/Benelux/Frankrike/Spanien
SK600 - SK699	Tyskland/Schweiz/Österrike/Italien
SK700 - SK799	Finland/Ryssland/Polen eller Grekland/Turkiet/Israel/Egypten/Nice
SK800 - SK899	Intraskandinavisk trafik (utom ARN/OSL/GOT-CPH, i praktiken till/från Norge)
SK900 - SK999	Interkontinentalt
SK900 - SK929	Östra USA
SK930 - SK939	Västra USA
SK940 - SK949	Mellanvästern (USA) och Kanada
SK950 - SK959	Karibien/Sydamerika
SK960 - SK969	Afrika
SK970 - SK979	Asien utom Japan och Kina
SK980 - SK989	Japan
SK990 - SK999	Kina
SK1000 - SK1899	Ungefär samma lista som 0-899
SK1010 - SK1020	Inrikes Sverige
SK1200 - SK1299	Inrikes Danmark
SK1400 - SK1499	Huvudstadstriangeln
SK1500 - SK1599	Storbritannien/Irland/Benelux/Frankrike/Spanien
SK1600 - SK1699	Tyskland/Schweiz/Österrike/Italien
SK1800 - SK1899	Leisure-destinationer
SK2000 - SK2899	Ungefär samma lista som 0-899
SK2800 - SK2899	Intraskandinavisk trafik (förutom huvudstadstriangeln)
SK3000 - SK3999	Codeshare (ungefär samma lista som 0-999)
SK7100 - SK7299	Charter
SK7300 - SK7399	Charter med utgångspunkt Norge
SK7500 - SK7799	Charter med utgångspunkt Danmark
SK7600 - SK7899	Charter med utgångspunkt Sverige
SK8000 - SK8999	Codeshare
SK9000 - SK9999	Icke-kommersiella flygningar (positionering/tomflyg, samt vissa codeshare-flygningar)

Haverier och incidenter

• Den 4 juli 1948 kolliderade en DC-6B, SE-BDA, med ett brittiskt militärplan vid Northwood, norr om London, England. Alla 32 ombord omkom.
• Den 19 januari 1960 havererade en Caravelle III, OY-KRB, nära Ankara i Turkiet. Alla 42 ombord omkom. Se vidare Scandinavian Airlines Flight 871
• Den 13 januari 1969 havererade en DC-8-62, LN-MOO, i vattnet under inflygning till Los Angeles. 15 av de 45 ombordvarande omkom. Se vidare Scandinavian Airlines Flight 933
• Den 19 april 1970 drabbades en DC-8-62, SE-DBE, av motorbrand vid start från Rom. Flygplanet förstördes helt i branden, men inga skadades.
• Den 30 januari 1973, var DC-9-21, LN-RLM SK 370, på väg från Oslo till Alta via Tromsø. Planet fick klartecken att starta från bana 24. Starten var normal och planet lyfte vid angiven hastighet, varefter varningen för stallning utlöstes. Trots den höga farten beslutade piloterna att avbryta starten, men kvarvarande 1100 meter rullbana var otillräckligt för att stanna. Motorreverseringen fungerande inte som avsett och flygplanet hamnade ute på den istäckta Oslofjorden. Planet sjönk inom 20 minuter, men alla ombord kom ur utan skador. Den efterföljande utredningen visade att piloterna hade förlegad information om bromsvärden under rådande väderförhållanden.
• Den 28 februari 1984 landade SAS flygning SK 901, en DC-10 med registreringsnummer LN-RKB från Stockholm via Oslo, på New Yorks John F Kennedy-flygplats. Planet landade 1 440 meter in på landningsbanan 4R och kunde inte landa på den kvarvarande sträckan. Besättningen styrde planet åt sidan för att undvika att kollidera med landningsljusen och planet hamnade i grunt vatten. Inga personskador.
• Den 27 december 1991 havererade ett MD-80-flygplan, OY-KHO "Dana Viking", på en åker utanför Gottröra i Uppland, se vidare Gottröraolyckan.
• Den 8 oktober 2001 inträffade SAS hittills svåraste olycka när en McDonnell Douglas MD-87, SE-DMA med flightnummer SK 686, på väg till Köpenhamn kolliderar med en Cessna Citation på marken på det dimmiga flygfältet Linate i Milano. Se vidare Linateolyckan.
• Den 9 september 2007 låstes inte höger landställ som avsett. Planet av typen Dash 8-Q400 gjorde en planerad nödlandning och landstället vek sig vid nödlandningen i Ålborg på Jylland.
• Den 12 september 2007 inträffade samma sak som den 9 september. Planet, återigen en Dash 8-Q400, var på väg från Köpenhamn till Palanga i Litauen men besättningen beslutade sig för att nödlanda i Vilnius. Efter detta valde SAS att ställa samtliga 23 plan av typen på marken till dess att felet rättats till. Efter tre veckors stillestånd började planen att sättas i trafik igen den 4 oktober, då felet identifierats. SAS begärde ersättning av tillverkaren Bombardier då det var ett konstruktionsfel som låg till grund för haverierna.
• Den 10 oktober 2007 inträffade återigen ett tillbud med en Dash 8-Q400 på väg från Kastrup i Köpenhamn till Gdańsk i Polen men planet återvände till Köpenhamn för en säkerhetslandning.
• Den 12 oktober 2007 inträffade återigen ett tillbud med en Dash 8-Q400 på väg från Warszawa till Kastrup, men planet återvände till Warszawa då inte landställen gick upp.
• Den 19 oktober 2007 inträffade återigen ett tillbud med en Dash 8-Q400 på väg från Stavanger i Norge till Kastrup, då piloten fått indikationer om att luckan till det ena landstället inte låst sig.
• Den 27 oktober 2007 inträffade det nionde tillbudet med SAS Dash 8-Q400 på mindre än två månader. Ett landställ låste inte som avsett. Planet gjorde en planerad nödlandning och landstället vek sig och planet gled med ena vingen mot landningsbanan på Kastrup. Efter olyckan bestämdes att samtliga plan av typen Dash 8-Q400 permanent skulle tas ur trafik..
• Den 2 maj 2013 kolliderade SAS flight SK 908, en Airbus A330, med ExpressJets flight EV 4226, en Embraer 145, på Newarkflygplatsen utanför New York i samband med taxning till rullbanan. Båda flygplanen skadades och återvände till gate utan personskador.
• Den 26 december 2016 kolliderade en Airbus A340 OY-KBC med BRA Avro RJ100 SE-DST på Kastrup flygplats. Ingen person kom till skada. SAS-planets winglet blev skadat, och det blev omfattade skador på rodret samt stabilisatorn på BRA:s RJ100. Incidenten skedde när SAS-planet taxade och BRA-planet stod vid gate. Efter incidenten utredde den danska haverikommissionen tillbudet.
• Den 28 september 2018 drabbades en Boeing 737-600 av motorfel, troligen en s.k. ”compressor stall”, vilket rapporterades i media som ”brand i en motor”. Detta skedde under stigning nära marschhöjd efter start från Kiruna i närheten av Jokkmokk. Planet landade helt normalt med en motor på Kallax flygplats i Luleå.

Övrigt

I december 2004 blev SAS ombett av de skandinaviska regeringarna att bistå med evakueringsflyg från Sydostasien för att hämta hem resenärer efter flodvågskatastrofen.

Även under Libanonkriget 2006 mellan Israel och Libanon, blev SAS ombett att flyga till Aleppo i Syrien för att evakuera svenskar som hade flytt från Libanon.

SAS längsta flygning någonsin genomfördes 6-8 april 2020 då ett plan gick från Stockholm till Lima i Peru och tillbaka och då hämtade hem svenska medborgare och andra skandinaver som inte kunnat lämna Peru som förbjudit all inresa till landet på grund av coronaviruspandemin vilket stoppat allt flyg där. Flygningen beställdes av svenska utrikesdepartementet och genomfördes som flight SK7030/7031 med flygplanet Airbus A350 SE-RSA på 13 timmar. Avståndet var cirka 12 000 km, eller cirka 3 000 km längre än SAS normalt längsta rutt Köpenhamn-Los Angeles. Flygningen gick en liten omväg då man undvek landöverflygning för att undvika att behöva för många tillstånd och endast flög över Panama före Europa. Det föregående rekordet var Lima-Köpenhamn från veckan innan i samma syfte, då beställt av danska utrikesdepartementet.

SAS bonusprogram kallas EuroBonus vilket också går att använda på andra flygningar av bolag inom Star Alliance.

Verkställande direktörer

SAS har haft följande verkställande direktörer sedan 1946:

• 1946–1948: Per A. Norlin
• 1949–1951: Per M. Backe
• 1951–1954: Per A. Norlin
• 1955–1957: Henning Throne-Holst
• 1958–1961: Åke Rusck
• 1961–1962: Curt Nicolin
• 1962–1969: Karl Nilsson
• 1969–1978: Knut Hagrup
• 1978–1981: Carl-Olov Munkberg
• 1981–1993: Jan Carlzon
• 1993–1994: Jan Reinås
• 1994–2001: Jan Stenberg
• 2001–2006: Jørgen Lindegaard
• 2006: Gunnar Reitan (t.f.)
• 2007–2010: Mats Jansson
• 2010–2011: John Dueholm (t.f.)
• 2011–2021: Rickard Gustafson
• 2021: Karl Sandlund (t.f)
• 2021– : Anko Van der Werff

Se även

• SAS Group
• SAS Connect
• Air Greenland
• airBaltic
• Estonian Air
• Linjeflyg
• SAS Commuter
• SAS Danmark
• SAS Norge
• SAS Sverige
• SAS International
• Snowflake SAS
• Star Alliance
• Transwede

Referenser

Webbkällor

• SAS Historia på plane-spotter.com. Från Plane-Spotter.com och från planespotters.net/ kommer också data om SAS flotta.

Vidare läsning

• Hall, Åke (2002) (på swedish). Luftens Vikingar – en bok om SAS alla flygplan. Nässjö: Air Historic Research. ISBN 91-973892-3-4 * 
• Fälting, Lars (1995). Högtflygande planer i debatten om Arlanda 1946. Working papers in transport and communication history, 1104-6988 ; 1995:4. Umeå: Research Group "Transports and Communications in Perspective", Depts. of Economic History, Umeå Univ. and Uppsala Univ. Libris 2059005. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-2353 
• Jakobsson, Hans (2022). 747-B : den stora vikingen. TNF-bok ; 317. Stockholm: Trafik-Nostalgiska förlaget. Libris 5lgsm07b3v0bkrvl. ISBN 9789189243125 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Scandinavian Airlines.
  Bilder & media
• Scandinavian Airlines webbplats