Hoppa till innehållet

Joe Biden

Redigera länkar
Från Wikipedia
 Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2024-07)
Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan.
Uppslagsorden ”Biden” och ”Joseph Biden” leder hit. För hans son, se Beau Biden. För andra betydelser, se Biden (olika betydelser).
Joe Biden

Joe Biden i mars 2021.
Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
20 januari 2021
Vicepresident Kamala Harris
Företrädare Donald Trump
Tid i befattningen
20 januari 2009–20 januari 2017
President Barack Obama
Företrädare Dick Cheney
Efterträdare Mike Pence
Ledamot av USA:s senat från Delaware
Tid i befattningen
3 januari 1973–15 januari 2009
Företrädare Cale Boggs
Efterträdare Ted Kaufman
Född Joseph Robinette Biden Jr.
20 november 1942 (82 år)
Scranton, Pennsylvania, USA
Nationalitet USA Amerikan
Politiskt parti Demokratiska partiet
Alma mater University of Delaware (BA)
Syracuse University (JD)
Yrke Politiker, advokat, författare
Ministär Regeringen Obama och Regeringen Biden
Religion Katolik
Residens Wilmington, Delaware (privat) Vita Huset (officiellt)
Maka Neilia Biden (gift 1966; hennes död 1972)
Jill Biden (gift 1977)
Barn Beau, Hunter, Naomi, Ashley
Föräldrar Joseph Biden Sr (far)
Catherine Finnegan (mor)
Släktingar Släkten Biden
Namnteckning Joe Bidens namnteckning
Webbplats www.joebiden.com

Joseph Robinette Biden Junior ([ˈd͡ʒoʊsəf ɹɑbɪnɛt ˈbaɪdən ˈdʒunjɚ]), oftast kallad Joe Biden, född 20 november 1942 i Scranton i Pennsylvania, är en amerikansk jurist och demokratisk politiker samt USA:s 46:e och nuvarande president. Han tillträdde ämbetet som president den 20 januari 2021 efter att ha vunnit presidentvalet i USA 2020. Hans valmanifest 2020 sammanfattas med slagorden ”Build Back Better”.[1]

Biden har en lång karriär inom politiken. Han är en av de som fullgjort flest år i USA:s senat, där han representerade delstaten Delaware åren 1973–2009. År 2009 lämnade han senaten då han 2009–2017 blev USA:s vicepresident under Barack Obamas presidentperiod.

Han räknas som en mitten- eller högerorienterad demokrat (på engelska används begreppet ”moderate Democrat”), till skillnad från mer vänsterorienterade eller ”progressiva” demokrater som Bernie Sanders och Elizabeth Warren.[2] Baserat på hur Biden har röstat i senaten, mellan åren 2003 och 2008, ligger han i mitten bland Demokraterna politiskt.[3]

Den 21 juli 2024 meddelade president Joe Biden att han inte kandiderar i presidentvalet 2024 och att han stöder vicepresidenten Kamala Harris som presidentkandidat för Demokraterna.[4]

Uppväxt och tidig karriär

Joe Biden föddes den 20 november 1942 i Scranton, Pennsylvania,[5]. Hans föräldrar var bilförsäljaren Joseph Robinette Biden Sr (1915–2002).[6] och Catherine Eugenia Biden, född Finnegan (1917–2010)[7]. Han var det första barnet i syskonskaran som så småningom skulle bli fyra till antalet. Hans mor hade irländska rötter[8][9]. Farföräldrarna Joseph H. Biden och Mary Elizabeth Robinette hade engelskt, franskt och irländskt påbrå[10]. Joe Biden växte från 11 års ålder upp i nordvästra Delaware, då hans familj flyttade dit.

Biden avlade 1965 Bachelor of Arts-examen i historia och statsvetenskap vid University of Delaware i Newark[11] och 1968 juristexamen vid Syracuse University.[12] År 1969 blev han advokat och året därpå fick han sitt första politiska uppdrag när han blev invald i New Castle Countys fullmäktige (county council).[13] 1972 ställde han upp i valet till USA:s senat och besegrade med knapp marginal den sittande republikanske senatorn Cale Boggs, vilket vid tiden sågs som en stor överraskning.[14]

Åren i senaten

Biden med Jimmy Carter i Ovala rummet.
Biden (till höger) och Ronald Reagan (till vänster) 1984

Under sina första år i senaten, från 1972 och framåt, fokuserade Biden på konsumentskydd och miljöfrågor. Han var också involverad i debatten kring bussning av elever för att motverka segregering, att färgade barn gick på vissa skolor och "vita" på andra skolor[15][16][17] Detta engagemang utvecklades till kritik av bussning som metod för att minska segregationen mellan skolor, och ledde till att Demokratiska partiet så småningom huvudsakligen avstod från att förorda den metoden.[18]

Under många år var Biden medlem av senatens utrikesutskott (Foreign Relations Committee).[19] Inom utrikespolitiken hade Biden fokus på nedrustning och vapenkontroll. Efter att kongressen hade underlåtit att skriva på SALT II-avtalet som signerats av Sovjetunionens ledare Leonid Brezjnev och USA:s president Jimmy Carter tog Biden ett initiativ i frågan genom att möta Sovjetunionens utrikesminister Andrei Gromyko för att påtala de amerikanska intressena och bekymren. Han lyckades också säkra ett antal förändringar i skrivningarna utifrån invändningarna och kritiken från utrikesutskottet.[20]

Han motsatte sig Irakkriget 1991. I fråga om Bosnienkriget förespråkade han däremot amerikansk intervention 1994 och 1995.

Biden var också ledamot i justitieutskottet (Committee on the Judiciary) under många år. Han var bland annat dess ordförande 1987 till 1995. Under hans tid som ordförande hade utskottet på sitt bord två särskilt kontroversiella nomineringar till Högsta domstolen: Robert Bork 1987 och Clarence Thomas 1991.

Biden medverkade till flera omfattande nya lagar under 1990-talet, bland annat följande:

  • "Lagen om våldsbrott och brottsbekämpning från 1994", en lag om brott och brottsbekämpning som Biden var med om att författa och som antogs som amerikansk lag 1994.[21] Lagen var mycket omfattande och bestod av 356 sidor lagtext. Innebörden av lagen var att 100 000 nya poliser skulle finansieras, fängelserna skulle få 9,7 miljarder dollar och 6,1 miljarder dollar skulle gå till förebyggande program.[22]
  • Violence Against Women Act of 1994 var en federal lag som undertecknades av Bill Clinton den 13 september 1994. Lagförslaget lades fram av Biden och den republikanske senatorn Orrin Hatch. Det fick också stöd från en bred koalition av grupper och organisationer.[23] Lagen tillhandahöll 1,6 miljarder dollar för utredning och lagföring av våldsbrott mot kvinnor. Dessutom medförde den också vissa juridiska förändringar, inklusive skrivningar om hårdare straff för våldsbrott mot kvinnor. Lagen fick majoritetsstöd av både demokrater och republikaner i kongressen och passerade därefter både representanthuset och senaten med majoritet för lagen.[24]

Presidentvalskampanjen 1988

Biden 1987

Efter femton år i senaten tog Biden 1987 steget till att kandidera till att bli det demokratiska partiets presidentkandidat i 1988 års presidentval. Formellt meddelade han detta beslut på järnvägsstationen i Wilmington den 9 juni 1987[25]. Redan i september samma år avslutade han dock kampanjen, efter att ha kritiserats för att ha plagierat andra politiker i flera av sina tal.[26]

Presidentvalskampanjen 2008

Barack Obama och Biden i Springfield, Illinois, 23 augusti 2008 strax efter att den förre tillkännagivit den senare som sin vicepresidentkandidat.

Den 31 januari 2007 tillkännagav Biden sin kandidatur till att bli vald till demokratiska partiets presidentkandidat i presidentvalet 2008. I samband med tillkännagivandet kallade han president Bushs Irak-politik för "kanske den största utrikespolitiska katastrofen i vår tid".[27] Han var dock en av de starkaste förespråkarna bland demokraterna för en amerikansk invasion i mars 2003.

Bara en dag efter att han meddelat att han skulle ställa upp i presidentvalet fällde han en kommentar som kom att överskugga hans kampanj. I en kommentar om sin medkandidat Barack Obama sade han: "Han är den förste vardaglige afro-amerikanen som är vältalig och smart och ren och ser rätt bra ut."[28] Detta uttalande fick många i det afro-amerikanska samhället att rasa.

Biden valde i januari 2008, efter att bara ha kommit på femte plats i nomineringsvalet i Iowa, att avsluta sin presidentkampanj.[29]

Vicepresident 2009–2017

Barack Obama meddelade den 23 augusti 2008, efter att han vunnit Demokraternas primärval, att han valt Joe Biden som sin vicepresidentkandidat.[30] På morgonen den 5 november 2008 stod det klart att Biden skulle bli USA:s näste vicepresident efter att Obama utropats till segrare i presidentvalet. De båda valdes 2012 även för en andra mandatperiod.

En av de största och viktigaste nya lagarna som Biden var engagerad och delaktig i under tiden som Obamas vicepresident var hälsovårdslagen Patient Protection and Affordable Care Act, informellt kallad Obamacare.

Under hösten 2015 meddelade Biden, som då nyligen hade varit med om en personlig tragedi när sonen Beau avlidit i cancer, att han avstod från att försöka bli Demokraternas kandidat i presidentvalet 2016.[31]

Presidentkampanjen 2020

Biden i Philadelphia, maj 2019

Joe Biden nämndes som en potentiell Demokratisk presidentkandidat från 2016 och framåt i ett flertal tidningar och medier. I samband med ett evenemang i Bogotá, Colombia, den 17 juli 2017 nämnde han, som en respons på dessa spekulationer, att han avsåg att ha bestämt sig i den frågan i januari 2019.[32]

Den 25 april 2019 meddelade Biden sin kandidatur i presidentvalet 2020.[33] Under 2019 låg han därefter så gott som konstant etta i opinionsmätningarna över vilken presidentkandidat som de demokratiska väljarna föredrog. I nomineringsmötet (engelska: caucus) i Iowa gick det dock sämre och i primärvalet i New Hampshire den 11 februari 2020 kom han först på femte plats, men senare gick det bättre och han blev demokraternas presidentkandidat. Den 11 augusti 2020 meddelade Biden att Kamala Harris blev hans vicepresidentkandidat.[34]

Politiskt program

Miljö och klimat

Miljö- och klimatpolitiken var ett av Bidens fokusområden i hans presidentvalskampanj. Han förespråkade en massiv plan för att få USA att bli ett land med enbart ren energi. På kampanjhemsidan står det bland annat:

"Getting to a 100% clean energy economy is not only an obligation, it’s an opportunity. We should fully adopt a clean energy future, not just for all of us today, but for our children and grandchildren." (svenska: "Att uppnå en ekonomi med 100 procent ren energi är inte bara ett krav, utan en möjlighet. Vi måste komma till en framtid med ren energi, inte bara för vår egen skull utan också för våra barns och våra barnbarns skull.")[35]

Debatter och opinionsmätningar

I de flesta opinionsmätningar bland presumtiva Demokratiska väljare under 2019 låg Joe Biden på första plats, med kandidater som Bernie Sanders, Elizabeth Warren och Pete Buttigieg en bit efter. Han betraktades därför allmänt som det Demokratiska partiets "frontrunner" under 2019. I caucusen i Iowa och i primärvalet i New Hampshire gick det dock sämre för Biden. I dessa val blev det istället Bernie Sanders och Pete Buttigieg som i stort delade på segern, men sedan gick det bättre och han stod till slut ensam kvar som segrare i premiärvalet, stöttad av både Sanders och Buttigieg (och Warren).

Hösten 2019

Strax före primärvalsdebatten i Westerville i Ohio den 15 oktober 2019 hade dock Warren kommit före Biden i en opinionsmätning. I den debatten pressades Biden om sin son Hunter Bidens nära kontakter med ett ukrainskt naturgasföretag, vilket skedde samtidigt som Biden var vicepresident under Barack Obamas administration. Biden svarade med att säga: “Look, my son did nothing wrong.” Biden framhöll att han är den av presidentkandidaterna som verkligen har kapacitet att få stora saker att hända, att han varit med och tagit beslut om stora och viktiga lagar. I slutet av debatten kastade dock Bernie Sanders in några hårda ord mot Biden, apropå att få saker att hända. Sanders sa då följande: "Joe, you talked about working with Republicans and getting things done. But you know what you also got done … you got the disastrous war in Iraq done. You got the bankruptcy bill which is hurting middle-class families all over this country. You got trade agreements like NAFTA and PNTR with China done which have cost us 4 million jobs."[36]

Det förberedande valmötet i Iowa den 3 februari 2020

Kandidat Första omgången (%) Andra omgången (%) Nationella delegater
Pete Buttigieg 21,3 25,0 14
Bernie Sanders 24,4 26,5 12
Elizabeth Warren 18,6 20,3 8
Joe Biden 14,9 13,7 6
Amy Klobuchar 12,7 12,2 1
Andrew Yang 5,0 1,0 0
Tom Steyer 1,7 0,2 0

Primärvalet i New Hampshire den 11 februari 2020

Kandidat Röster (antal) Röster (%) Nationella delegater
Bernie Sanders 25,7 9
Pete Buttigieg 24,7 9
Amy Klobuchar 19,8 6
Elizabeth Warren 9,3 0
Joe Biden 8,4 0
Tom Steyer 3,6 0
Tulsi Gabbard 3,2 0
Andrew Yang 2.8 0

Debatten i Nevada 19 februari 2020

Joe Biden var en av sex presidentkandidater på scenen under primärvalsdebatten i Las Vegas, Nevada, den 19 februari 2020. Debatten präglades av hård kritik mot framför allt miljardären Michael Bloomberg, som på kort tid och med hjälp av en stor kampanjbudget och ändrade regler från DNC:s sida lyckats kvala in till primärvalsdebatten. Joe Biden deltog också i denna kritik mot Bloomberg, åtminstone i viss mån, genom att hävda att Bloomberg inte lyckats sköta New York så bra under den period han var stadens borgmästare. Däremot fick inte Biden så mycket kritik från de övriga i denna debatt. Till skillnad från under debatterna under 2019, då han som upplevd "frontrunner" fick ta emot mycket kritik från övriga presidentkandidater under debatterna.

När Biden höll sitt avslutningsanförande i debatten hördes en skara demonstranter som skrek ut sitt missnöje med Bidens migrationspolitik under den förre presidenten Barack Obamas administration. Demonstranterna, som menade att Biden var ansvarig för "deportation av tre miljoner människor", kom från "RAICES Action", ett nätverk som enligt hemsidan står upp för invandringsreform och ökade rättigheter för flyktingar.[37] Dagarna före debatten blev Biden intervjuad av spanskspråkiga amerikanska TV-nätverket Univisions nyhetsankare Jorge Ramos, bland annat om just dessa deporteringar. I intervjun sa Biden att deporteringarna, eller delar därav, var ett stort misstag och framhöll även att han har politik för ökad legal migration, förbättrad asylprocess och att byggnationen av en mur mellan USA och Mexiko stoppas.[38]

USA:s president

Biden blev vald som den 46:e presidenten i USA:s historia i november 2020. Han segrade över den sittande presidenten Donald Trump och blev därmed den första att besegra en sittande president sedan Bill Clinton vann mot George H. W. Bush år 1992. Han är den äldsta presidenten någonsin,[39][40] samt den första presidenten från Delaware (han föddes dock i Pennsylvania). Joe Biden är den andra katolska presidenten efter John F. Kennedy.

Valet 3 november blev jämnare än vad som förutsades i opinionsundersökningar, men Biden och hans vicepresidentkandidat Kamala Harris utropades den 7 november 2020 som segrare av de ledande amerikanska mediekanalerna.[41][42][43] Biden höll samma kväll ett segertal i hemstaden Wilmington, där han sa att "det är dags för USA att läka" och manade till ett slut på "eran av demonisering".[44][45] Den sittande presidenten Donald Trump erkände sig dock inte besegrad och ifrågasatte rösträkningen i flera delstater.[46]

Den 14 december 2020 röstade elektorskollegiet fram Joe Biden som tillträdande president, vilket bekräftades när vicepresident Mike Pence verifierade rösterna 7 januari i senaten.[47] Valresultatet och verifierandet av rösterna ledde till protester som tidigare under kongressens sammanträde 6 januari urartat i en stormning av kongressbyggnaden, utförd av anhängare till Donald Trump.[48]

Tillträdande president

Dagar efter valresultatet skapade Biden en rådgivande nämnd (Covid-19 Advisory Board) för bekämpningen av Covid-19 pandemin, vilken skulle ersätta Trump-administrationens Coronavirus-arbetsgrupp.[49][50] Biden avsåg att införa ett större statligt ansvar för bekämpning av pandemin än vad som funnits tidigare, med ökat antalet tester, mer pålitlig tillgång till skyddsutrustning, arbete med vaccin och medel för skolor och sjukhus.[51]

Den 11 november 2020 valde Biden Ron Klain som sin stabschef. Klain hjälpte Biden i senaten på 1980-talet, han var Bidens första stabschef som vicepresident och däremellan även stabschef för vicepresident Al Gore.[52]

Den 23 november 2020 gjorde Biden sina första nomineringar och utnämningar för nationell säkerhet; Antony Blinken som USA:s utrikesminister, Alejandro Mayorkas som USA:s inrikesminister, Avril Haines som direktör för nationell underrättelsetjänst, Jake Sullivan som nationell säkerhetsrådgivare, Linda Thomas-Greenfield som Förenta staternas ambassadör vid FN, Janet Yellen som USA:s finansminister[53] och den tidigare utrikesministern John Kerry som särskilt sändebud för klimatfrågan.[54] Haines blev därmed den första kvinnan i rollen som direktör för den nationella underrättelsetjänsten.

Den 23 november erkände Emily W. Murphy (chef för General Services Administration) Biden som den slutgiltiga vinnaren av valet 2020 och godkände starten av övergångsprocessen till Biden-administrationen.[55]

I samband med det ceremoniella mottagandet och bekräftandet av delstaternas elektorsdelegationers röstresultat den 6 januari 2021 i en gemensam session för de båda kamrarna av USA:s kongress inträffade ett större upplopp, då anhängare till valets förlorare Donald Trump stormade Kapitolium med flera dödsfall som resultat bland Kapitoliums polisstyrka och upploppsdeltagarna. Kongressledamöterna, senatorerna och vicepresident Mike Pence tvingades evakueras från mötessalen då säkerhetshotet bedömdes som akut. Därigenom försenades det formella fastställandet av Bidens valseger i elektorskollegiet med flera timmar till sent på natten. Rösträkningen drog också ut på tiden då flera republikanska kongressledamöter formellt protesterade mot valresultatet i några vågmästarstater som Arizona och Pennsylvania, dock utan att påverka rösträkningens resultat. Då Trumps agitation och uppmaning till handling i strid mot det preliminära valresultatet sågs som den utlösande faktorn i upploppet, kom den demokratiska majoriteten i USA:s representanthus samt tio republikanska kongressledamöter att väcka åtal om riksrätt mot Trump. Biden kritiserade Trumps handlande och kallade upploppsmakarna "inhemska terrorister",[56] men i frågan om riksrättsåtalet valde han att hänvisa till kongressens egna beslutsrätt i frågan. En eventuell riksrättsrättegång mot Trump i USA:s senat väntades sammanfalla med de första dagarna av Bidens ämbetstid.

Första dagarna

Biden svär presidentens ämbetsed 20 januari 2021.

Biden installerades traditionsenligt genom att tillsammans med vicepresident Harris svära ämbetseden kort före det formella överlämnadet av ämbetet klockan 12 lokal tid den 20 januari 2021. Ämbetseden förestavades som brukligt av chefsdomaren vid högsta domstolen John Roberts, med familjen Bidens familjebibel från 1893 som Biden använt vid alla sina tidigare ämbetseder i senaten och som vicepresident. Vid ceremonin, som på grund av pandemirestriktioner genomfördes med en begränsad publik, framträdde bland andra artisterna Lady Gaga, Garth Brooks och Jennifer Lopez. Poeten Amanda Gorman höll ett uppmärksammat framträdande där hon framförde den nyskrivna dikten The Hill We Climb om bland annat vikten för USA att offentligt bearbeta historiska sår som slaveriet.[57] Den avgående presidenten Donald Trump gjorde ett avsteg från traditionen genom att inte närvara, men den avgående vicepresidenten Mike Pence och de tidigare presidenterna Bill Clinton, George W. Bush och Barack Obama deltog. Biden uppmanade till nationell enighet och samarbete och inledde sin ämbetsperiod med en tyst bön för COVID-19-pandemins offer.[58][59]

På sin första dag i ämbetet 20 januari 2021 undertecknade Biden ett antal exekutiva beslut som bland annat införde krav om att bära ansiktsmask för skydd mot COVID-19 på federal mark, inledde processen för att återansluta USA till FN:s klimatavtal och till WHO, samt avslutade de särskilda krisbestämmelser som införts av Trumpadministrationen vid gränsen mellan USA och Mexiko.[60][61]

Biden utarbetade ett stort stimulanspaket under sina första hundra dagar som lagstiftades av kongressen den tionde mars 2021. Paketet innebar 1,9 biljoner us-dollar, däribland 1 400 dollar arbetslöshetsersättning till amerikanska medborgare.[62] På grund av stimulanspaketets storlek blev Bidens politik jämförd med Franklin D. Roosevelts New Deal.[63]

Upptäckt av hemligstämplade dokument

Den 2 november 2022 hittade Bidens advokater hemligstämplade dokument från hans vicepresidentskap i en "låst garderob" när de packade filer på Penn Biden Center.[64] Enligt Vita huset rapporterades dokumenten den dagen till National Archives and Records Administration, som återfick dokumenten dagen efter.[65] Den 20 december upptäcktes en andra grupp hemligstämplade dokument i garaget i Bidens Wilmington, Delaware-residens.[66] I januari 2023 offentliggjordes dessa fynd, och den 12 januari utnämnde justitieminister Merrick Garland Robert K. Hur till särskild utredare för att utreda "möjlig obehörig borttagning och lagring av hemligstämplade dokument eller andra register".[67][68] Den 20 januari, efter en 13-timmars sökning av FBI-utredare, beslagtogs ytterligare sex hemligstämplade dokument i Bidens bostad i Wilmington.[69]

2023

Kinesiska ballongincidenten 2023 inträffade från 28 januari till 4 februari 2023 då en stor vit höghöjdsballong av kinesiskt ursprung korsade det nordamerikanska luftrummet Ballongen passerade Montana den 1 februari och Missouri den 3 februari innan den sköts ner utanför Surfside Beach, South Carolina den 4 februari på order från Joe Biden.[70] Incidenten förvärrade de ansträngda relationerna mellan USA och Kina, vilket gjorde att USA:s utrikesminister Antony Blinken sköt upp ett nära förestående diplomatiskt besök i Peking.[71]

Den 20 februari 2023 besökte Joe Biden Ukraina för ett kort besök, det första sedan Rysslands invasion av Ukraina ett år tidigare.[72]

Politiska ståndpunkter

Biden har karakteriserats som en moderat demokrat.[73] Han stödde stimulansåtgärden i The Recovery Act från 2009;[74] reproduktiva rättigheter;[75] samkönat äktenskap[76] och minskade militära utgifterna i Obama-administrationens budget för 2014.[77] Bidens åsikter om abort har förändrats under åren. Han motsatte sig ursprungligen federal finansiering för abort och sade år 1974 att Roe mot Wade "gick för långt" och "en kvinna [har inte] ensamrätten att säga vad som ska hända med hennes kropp." I en intervju från 2006 sa han: "Jag ser inte abort som ett val och en rättighet. Jag tror att det alltid är en tragedi[.]" År 2019 kallade han Roe mot Wade "landets lag",[78] och sa att han skulle arbeta för att kodifiera beslutet till federal lag.[79]

Miljö och klimatförändringar

Han anser att åtgärder måste vidtas mot den globala uppvärmningen. I juni 2019 publicerade Bidens valkampanj en klimatpolitisk plan med investeringar om 1,7 biljoner dollar med målet att stoppa utsläppen helt år 2050.[80] Biden har dessutom lovat att återansluta sig till Parisavtalet (som Trump lämnade).[81]

Transport

Under Obamas regering hade Biden en ledande roll för förslaget att investera 53 miljarder dollar inom loppet av sex år för byggandet av en nationellt höghastighetsjärnväg. Det var en del av Obamaadministrationens mål att utöka tillgången till höghastighetståg till 80 procent av den amerikanska befolkningen under ett kvartssekel.[82][83] Förslaget skrotades efter att det blivit nedröstat i kongressen av den republikanska majoriteten.[84][85]

Under sin valkampanj 2020 presenterade Biden en investeringsplan på 1,3 biljoner dollar för att förbättra den nationella infrastrukturen, vilket skulle vara en uppföljning på Obamaregeringens prioriteringar.[86] I planen var det $50 miljoner som skulle gå till att reparera nuvarande vägar och broar, redan det första året. Planen innefattar även investeringar i höghastighetståg, kollektivtrafik och cykling, men även skolor, ersätta vattenledningar samt annan vatteninfrastruktur och utöka bredbandet på landsbygden.[87] I planen finns även ett konkret förslag om en ombyggnad av Hudson River Tunnel, en utbyggnad av Northeast Corridor, samt tåginvesteringar i Kalifornien, Mellanvästern och Västra USA.[85] Finansieringen planerades ske genom höjda skatter för höginkomsttagare och företag.

Europa

Balkan

Joe Biden (längst ned till höger) på väg till Bosnien med dåvarande presidenten Bill Clinton (mitten) på Air Force One, 1997.

Under 1990-talet var Biden involverad i att stoppa folkmord på bosnier av den bosnienserbiska armén.[88] Han stödde "lift and strike"-policyn som innebar militärt understöd genom Natos luftangrepp.[89][90] Biden själv har valt att kalla sin personliga roll som sitt "stoltaste ögonblock i det offentliga livet" relaterat till utrikespolitiken, med argumentet att han påverkade Balkanpolitiken i mitten av 1990-talet.[91]

NATO-allierade

Joe Biden önskade att stärka förhållandet mellan USA och övriga Natomedlemsländer, vilket han menar varit på tillbakagången under Trumps tid som president[92] Biden kritiserade Trumps beslut att dra tillbaka 9 500 amerikanska soldater från Tyskland.[93] Biden har kritiserat Trump för att ha behandlat Nato som "en beskyddarverksamhet" snarare än "den viktigaste militära alliansen i världens historia". Bidens utrikespolitiska experters analys är att Nato är en nyckelkomponent för att motverka Kinas växande inflytande.[93]

Polen

Biden fördömde ''HBTQ-fria zoner'' i Polen, och sade ''de har ingen plats i den Europeiska Unionen eller någonstans i världen''.[94]

Utmärkelser

Barack Obama delar ut Presidentens frihetsmedalj till Joe Biden 12 januari 2017.

I samband med avslutningen av sin vicepresidentperiod tilldelades Biden den 12 januari 2017 Presidentens frihetsmedalj (i högre klass), som är USA:s främsta ickemilitära utmärkelse.[95]

Amerikanska

Utländska

Uppkallat efter Biden

  • 2017 grundade Joe Biden ett institut vid Delawares Universitet. Institutet fick namnet Biden Institute.
  • 2017 grundade University of Pennsylvania centret Penn Biden Center for Diplomacy and Global Engagement i Washington, D.C..[105]
  • Ett poolområde i parken vid namn "Brown-Burton-Winchester Park" i Wilmington har omdöpts till Joseph R. Biden Jr. Aquatic Center. Joe Biden hade jobbat där som badvakt 1962, varför poolområdet fick detta namn.[106]
  • Järnvägsstationen Joseph R. Biden Jr. Railroad Station i Wilmington, Delaware, har detta namn sedan 2011.[107]

Familj

1964 träffade Biden lärarstudenten Neilia Hunter som gick vid Syracuse University i delstaten New York. Året därpå flyttade Biden till Syracuse för att gå juristutbildningen och för att komma närmre Neilia och den 27 augusti 1966 gifte de sig.[108][109] Det var mot hennes föräldrars vilja att hon gifte sig med en katolik. Vigselakten skedde i en katolsk kyrka i Skaneateles, New York. De fick tre barn tillsammans: Joseph R. "Beau" Biden III (1969–2015), Robert Hunter Biden (född 1970) och Naomi Christina "Amy" Biden (1971–1972).[109] Den 18 december 1972, strax efter att Biden valts till senaten för första gången, omkom Neilia och dottern Naomi i en bilolycka.[110] Biden övervägde självmord och var fylld av ilska och religiösa tvivel.[111] 2015 dog hans äldste son Beau i cancer.[112]

Den 17 juni 1977 gifte Biden om sig med läraren Jill Tracy Jacobs. Tillsammans har de dottern Ashley Biden (född 1981).[113]

Han har sju barnbarn: Naomi King (*1993), Finnegan James (*1998), Roberta Mabel "Maisy" (*2001), Natalie Paige (*2004), Robert Hunter (*2006),[114] Navy Joan (*2018) och Joseph Robinette "Beau" (*2020).[115]

Referenser

  1. ^ ”Build Back Better Plan” (på engelska). Wikipedia. 2022-04-27. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Build_Back_Better_Plan&oldid=1084938485. Läst 27 april 2022. 
  2. ^ Kruzel, John (May 6, 2019). ”Biden says he was a staunchly liberal senator. He wasn't”. https://www.politifact.com/truth-o-meter/statements/2019/may/06/joe-biden/joe-biden-claims-he-was-staunch-liberal-senate-he-/. 
  3. ^ ”Joseph Biden Jr., President of the United States” (på engelska). GovTrack.us. https://www.govtrack.us/congress/members/joseph_biden/300008. Läst 27 april 2022. 
  4. ^ Johan Wicklén (21 juli 2024). ”Joe Biden: ”Jag kandiderar inte””. Sveriges Television. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/joe-biden-jag-kandiderar-inte. Läst 21 juli 2024. 
  5. ^ Witcover, Jules (2010). Joe Biden: A Life of Trial and Redemption. New York City: William Morrow. ISBN 978-0-06-179198-7. https://archive.org/details/isbn_9780061791987 
  6. ^ ”Joseph Biden Sr., 86, father of the senator”. The Baltimore Sun. 3 september 2002. Arkiverad från originalet den 30 december 2019. https://web.archive.org/web/20191230113231/https://www.baltimoresun.com/news/bs-xpm-2002-09-03-0209030023-story.html. Läst 16 februari 2020. 
  7. ^ Chase, Randall (January 9, 2010). ”Vice President Biden's mother, Jean, dies at 92”. Associated Press. WITN-TV. https://www.witn.com/home/headlines/81062772.html.  Arkiverad 20 maj 2020 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200520012620/https://www.witn.com/home/headlines/81062772.html. Läst 16 februari 2020. 
  8. ^ Smolenyak, Megan (July 2, 2012). ”Joe Biden's Irish Roots”. Huffington Post. https://www.huffpost.com/entry/joe-bidens-irish-roots_b_1641678. Läst 6 december 2012. 
  9. ^ ”Number two Biden has a history over Irish debate”. The Belfast Telegraph. November 9, 2008. https://www.belfasttelegraph.co.uk/sunday-life/number-two-biden-has-a-history-over-irish-debate-28454443.html. Läst 22 januari 2008. 
  10. ^ Smolenyak, Megan (April–May 2013). ”Joey From Scranton—Vice President Biden's Irish Roots”. Irish America. https://irishamerica.com/2013/03/joey-from-scranton-vice-president-bidens-irish-roots/. 
  11. ^ Taylor, Paul (1990) (på engelska). See how They Run: Electing the President in an Age of Mediaocracy. Knopf. ISBN 978-0-394-57059-4. https://books.google.se/books?id=JMxWRDTR_sMC&redir_esc=y. Läst 8 november 2020 
  12. ^ Sloan, Karen. ”Biden Will Be First Lawyer-President Without a JD From the 'T-14' in a Century”. Law.com. https://www.law.com/2021/01/19/biden-would-be-first-lawyer-president-without-a-jd-from-the-t-14-in-a-century/?slreturn=20210423175247. Läst 23 maj 2021. 
  13. ^ ”Biden, Joseph Robinette (Joe), Jr.”. Biographical Directory of the United States Congress. https://bioguide.congress.gov/search/bio/B000444. Läst 4 augusti 2024. 
  14. ^ Newell, Jim (11 juni 2019). ”When Joe Biden Was the Candidate of the Young” (på engelska). Slate. https://slate.com/news-and-politics/2019/06/joe-biden-1972-race-senate.html. Läst 4 augusti 2024. 
  15. ^ Sokol, Jason (April 25, 2019). ”How a Young Joe Biden Turned Liberals Against Integration”. Politico Magazine. https://www.politico.com/magazine/story/2015/08/04/joe-biden-integration-school-busing-120968. Läst 25 april 2019. 
  16. ^ Bartning, Delores de la Torre; and others (February 1979). "Desegregation of the Nation's Public Schools: A Status Report". (PDF) Commission on Civil Rights, Washington, D.C. Accessed August 28, 2019.
  17. ^ Zeleny, Jeff (June 28, 2019). ”Letters from Joe Biden reveal how he sought support of segregationists in fight against busing”. CNN. https://edition.cnn.com/2019/04/11/politics/joe-biden-busing-letters-2020/index.html. Läst 28 augusti 2019. 
  18. ^ Gadsden, Brett (May 5, 2019). ”Here's How Deep Biden's Busing Problem Runs”. POLITICO Magazine. https://www.politico.com/magazine/story/2019/05/05/joe-biden-busing-problem-226791. Läst 5 maj 2019. 
  19. ^ ”Joseph R. Biden” (på engelska). National Constitution Center. https://constitutioncenter.org/about/board-of-trustees/joseph-r-biden. Läst 17 augusti 2024. 
  20. ^ Salacuse, Jeswald W. (2005). Leading Leaders: How to Manage Smart, Talented, Rich and Powerful People. American Management Association. ISBN 0-8144-0855-9. https://archive.org/details/leadingleaders00jesw  p. 144.
  21. ^ Lopez, German (29 september 2020). ”The controversial 1994 crime law that Joe Biden helped write, explained” (på engelska). Vox. https://www.vox.com/policy-and-politics/2019/6/20/18677998/joe-biden-1994-crime-bill-law-mass-incarceration. Läst 17 augusti 2024. 
  22. ^ ”Violent Crime Control and Law Enforcement Act of 1994”. Violent Crime Control and Law Enforcement Act of 1994. National criminal justice reference service. http://www.ncjrs.gov/txtfiles/billfs.txt. 
  23. ^ ”Report: Violence against women...”. Report: Violence against women.... https://www.whitehouse.gov/sites/default/files/2014_vawa_report.pdf. Läst 6 maj 2018.  Arkiverad 30 december 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 december 2016. https://web.archive.org/web/20161230060327/https://www.whitehouse.gov/sites/default/files/2014_vawa_report.pdf. Läst 18 februari 2020. 
  24. ^ ”Report: 1 Is Too Many: Twenty Years Fighting Violence Against Women and Girls from The White House”. whitehouse.gov. https://www.whitehouse.gov/sites/default/files/2014_vawa_report.pdf. Läst 6 maj 2018.  Arkiverad 30 december 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 december 2016. https://web.archive.org/web/20161230060327/https://www.whitehouse.gov/sites/default/files/2014_vawa_report.pdf. Läst 18 februari 2020. 
  25. ^ Dionne Jr.; E. J. (June 10, 1987). ”Biden Joins Campaign for the Presidency”. The New York Times. https://www.nytimes.com/1987/06/10/us/biden-joins-campaign-for-the-presidency.html. 
  26. ^ Gorenstein, Nathan (24 september 1987). ”Joe Biden bows out of 1988 presidential race” (på engelska). The News Journal. https://eu.delawareonline.com/story/news/politics/2019/07/10/archives-joe-biden-bows-out-1988-presidential-race/1693466001/. Läst 22 augusti 2024. 
  27. ^ SVT text-TV
  28. ^ Jason Horowitz (4 februari 2007). ”Biden Unbound: Lays Into Clinton, Obama, Edwards” (på engelska). The New York Observer. https://observer.com/2007/02/biden-unbound-lays-into-clinton-obama-edwards/. Läst 25 november 2008. 
  29. ^ ”Dodd and Biden drop out of White House race” (på engelska). Reuters. 4 januari 2008. https://www.reuters.com/article/us-usa-politics-senators-idUSN0427118820080104. Läst 7 november 2023. 
  30. ^ BarackObama.com (2008). Barack Obama kampanjsida Arkiverad 27 augusti 2008 hämtat från the Wayback Machine.. Hämtat 23 augusti 2008.
  31. ^ Sirén, Stina (21 oktober 2015). ”Biden ställer inte upp”. YLE. https://yle.fi/a/7-990007. Läst 31 juli 2024. 
  32. ^ Hayes, Christal (17 juli 2018). ”Joe Biden says he will decide whether he's running for president by January”. USA Today. https://www.usatoday.com/story/news/politics/onpolitics/2018/07/17/joe-biden-president-january-decision/793771002/. Läst 18 juli 2018. 
  33. ^ ”Joe Biden ställer upp som presidentkandidat i valet i USA”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/joe-bidden-staller-upp-i-presidentvalet/. Läst 25 april 2019. 
  34. ^ ”Kamala Harris blir Joe Bidens vicepresidentkandidat”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/senatorn-kamal-harris-blir-joe-bidens-vicepresidentkandidat/. Läst 11 augusti 2020. 
  35. ^ ”Hemsidan”. Arkiverad från originalet den 10 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190610032524/https://joebiden.com/Climate/. Läst 15 februari 2020. 
  36. ^ Grim, Ryan JOE BIDEN, IN STUMBLING DEBATE PERFORMANCE, CLAIMS CREDIT FOR ELIZABETH WARREN’S SIGNATURE ACHIEVEMENT The Intercept. Publicerat 16 oktober 2016 (läst 20 februari 2020)
  37. ^ Goldmacher, Shane 6 Takeaways From the Democratic Debate in Nevada New York Times. Publicerad 19 februari 2020 (läst 20 februari 2020)
  38. ^ Barrow, Bill https://abcnews.go.com/Politics/wireStory/time-biden-calls-obama-deportations-big-mistake-69010125 For first time, Biden calls Obama deportations 'big mistake' ABC News. Publicerad 16 februari 2020 (läst 20 februari 2020)
  39. ^ Peter, Josh. ”Joe Biden will become the oldest president in American history, a title previously held by Ronald Reagan” (på amerikansk engelska). USA TODAY. https://www.usatoday.com/story/news/politics/2020/11/05/oldest-president-joe-biden/6181672002/. Läst 12 januari 2021. 
  40. ^ ”Birthday time: Biden turns 78, will be oldest U.S. president”. AP NEWS. 20 november 2020. https://apnews.com/article/joe-biden-donald-trump-health-ronald-reagan-coronavirus-pandemic-b43ea0d0049ae2cd72aead6e1816f6d5. Läst 12 januari 2021. 
  41. ^ ”Därför pekas Joe Biden ut som vinnare nu”. DN.SE. 7 november 2020. https://www.dn.se/varlden/darfor-pekas-joe-biden-ut-som-vinnare-nu/. Läst 8 november 2020. 
  42. ^ Steinhauser, Paul (7 november 2020). ”Biden wins presidency, Trump denied second term in White House, Fox News projects” (på amerikansk engelska). Fox News. https://www.foxnews.com/politics/biden-wins-presidency-trump-fox-news-projects. Läst 7 november 2020. 
  43. ^ ”Election results live: Joe Biden wins presidency” (på engelska). CNN. 7 november 2020. https://www.cnn.com/politics/live-news/trump-biden-election-results-11-07-20/index.html. Läst 7 november 2020. 
  44. ^ ”Joe Biden i segertal: Dags att läka”. Hufvudstadsbladet. 8 november 2020. https://www.hbl.fi/artikel/3b76aee9-2ec6-461a-ac56-e513dc0c192d. Läst 7 mars 2023. 
  45. ^ ”Joe Biden’s victory speech, annotated” (på engelska). Washington Post. 7 november 2020. https://www.washingtonpost.com/politics/2020/11/07/annotated-biden-victory-speech/. Läst 7 mars 2023. 
  46. ^ ”Trumplägret vägrar erkänna segern – hävdar valfusk”. Sveriges Television. 7 november 2020. https://www.svt.se/nyheter/giluliani-de-vill-inte-att-sanningen-kommer-fram. Läst 7 mars 2023. 
  47. ^ ”Congress affirms Biden's Electoral College victory” (på engelska). CNN. 7 januari 2021. https://edition.cnn.com/politics/live-news/congress-electoral-college-vote-count-2021/index.html. Läst 7 januari 2021. 
  48. ^ ”Pro-Trump mob storms US Capitol in bid to overturn election”. AP NEWS. 6 januari 2021. https://apnews.com/article/78104aea082995bbd7412a6e6cd13818. Läst 18 januari 2021. 
  49. ^ Feuer, Will (7 november 2020). ”President-elect Joe Biden announces Covid task force” (på engelska). CNBC. https://www.cnbc.com/2020/11/07/president-elect-joe-biden-to-announce-covid-task-force-on-monday.html. Läst 12 januari 2021. 
  50. ^ Dan Merica; Jeff Zeleny. ”Biden to announce coronavirus task force as part of presidential transition”. CNN. https://www.cnn.com/2020/11/07/politics/transition-biden-coronavirus-task-force/index.html. Läst 12 januari 2021. 
  51. ^ Goodnough, Abby; Stolberg, Sheryl Gay (14 oktober 2020). ”Biden’s Covid Response Plan Draws From F.D.R.’s New Deal” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2020/10/14/health/covid-biden-pandemic-plan.html. Läst 12 januari 2021. 
  52. ^ ”Biden announces Ron Klain will be White House chief of staff” (på engelska). POLITICO. https://www.politico.com/news/2020/11/11/biden-klain-chief-staff-436168. Läst 12 januari 2021. 
  53. ^ ”All of President-elect Joe Biden’s Cabinet Nominees” (på amerikansk engelska). Intelligencer. 11 januari 2021. https://nymag.com/intelligencer/article/joe-bidens-cabinet-begins-to-take-shape.html. Läst 12 januari 2021. 
  54. ^ ”Nominees and Appointees” (på amerikansk engelska). President-Elect Joe Biden. https://buildbackbetter.gov/nominees-and-appointees/. Läst 12 januari 2021. 
  55. ^ Kristen Holmes; Jeremy Herb. ”First on CNN: Key government agency acknowledges Biden's win and begins formal transition”. CNN. https://www.cnn.com/2020/11/23/politics/transition-biden-gsa-begin/index.html. Läst 12 januari 2021. 
  56. ^ Lisa Andersson (7 januari 2021). ””Det var inte protester – det var inhemsk terrorism””. Omni. https://omni.se/det-var-inte-protester-det-var-inhemsk-terrorism/a/8651mw. Läst 30 oktober 2024. 
  57. ^ Gelin, Martin (20 januari 2021). ”Unga poeten stal rampljuset under Bidens installation”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/varlden/martin-gelin-unga-poeten-stal-rampljuset-under-bidens-installation/. Läst 21 januari 2021. 
  58. ^ Wallnor, Frida (19 december 2020). ”Huvudstaden gör sig redo för ett unikt maktskifte”. Dagens industri. https://www.di.se/nyheter/huvudstaden-gor-sig-redo-for-ett-unikt-maktskifte/. Läst 12 januari 2021. 
  59. ^ Sundberg, Marit (20 januari 2021). ”Joe Biden installerad som ny president i USA”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/varlden/joe-biden-installerad-som-ny-president-i-usa/. Läst 21 januari 2021. 
  60. ^ ”Biden's first act: Orders on pandemic, climate, immigration”. AP NEWS. 2021-01-20. https://apnews.com/article/joe-biden-executive-orders-b5b409da08e42414b9a12e2c67ee2df6. 
  61. ^ ”Biden signs executive actions on COVID, climate change, immigration and more” (på amerikansk engelska). www.cbsnews.com. https://www.cbsnews.com/news/biden-executive-orders-watch-live-stream-today-2021-01-20/. 
  62. ^ ”USA:s kongress klubbar Bidens historiska stimulanspaket”. di.se. 10 mars 2021. https://www.di.se/nyheter/usa-s-kongress-klubbar-bidens-historiska-stimulanspaket-1/. Läst 1 maj 2021. 
  63. ^ ”Joe Biden was a boring candidate. He now draws comparisons to FDR”. https://www.economist.com/united-states/2021/05/01/joe-biden-was-a-boring-candidate-he-now-draws-comparisons-to-fdr. Läst 1 maj 2021. 
  64. ^ Collins, Phil Mattingly,Evan Perez,Maegan Vazquez,Kevin Liptak,Kaitlan (11 januari 2023). ”Biden's legal team found another batch of classified documents in search of second location | CNN Politics” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2023/01/11/politics/biden-classified-documents/index.html. Läst 29 januari 2023. 
  65. ^ Baker, Peter; Savage, Charlie; Thrush, Glenn (10 januari 2023). ”Biden Lawyers Found Classified Material at His Former Office” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2023/01/09/us/politics/biden-classified-documents.html. Läst 29 januari 2023. 
  66. ^ ”Hemligstämplade dokument hittades i Joe Bidens garage”. Omni. https://omni.se/hemligstamplade-dokument-hittades-i-joe-bidens-garage/a/5BLWW6. Läst 29 januari 2023. 
  67. ^ Aghamn, Albin (12 januari 2023). ”Särskild utredare tillsatt efter Joe Bidens dokumenthärva”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/tidigare-aklagare-ska-utreda-joe-bidens-dokumentharva. Läst 29 januari 2023. 
  68. ^ ”Särskild utredare granskar Bidens hemliga dokument”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/joe-biden-utreds-av-sarskild-utredare/. Läst 29 januari 2023. 
  69. ^ Wilson, Roger (22 januari 2023). ”Ytterligare sex hemligstämplade dokument hittade hemma hos Biden”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/nya-hemliga-dokument-hittade-hemma-hos-biden. Läst 30 januari 2023. 
  70. ^ ”Nedskjutningen. The Drive, läst 6 februari 2023”. https://www.thedrive.com/the-war-zone/f-22-shoots-down-chinese-spy-balloon-off-carolinas-with-missile. 
  71. ^ ”Kina möte skjuts upp. CNN, läst 6 februari 2023”. https://edition.cnn.com/2023/02/03/politics/china-us-balloon-intl/index.html. 
  72. ^ ”Joe Biden i Kiev. CNN, läste 20 februari 2023.”. https://edition.cnn.com/europe/live-news/russia-ukraine-war-news-2-20-23/index.html. 
  73. ^ Washington, District of Columbia 1100 Connecticut Ave NW Suite 1300B; Dc 20036. ”PolitiFact - Joe Biden claims he was a staunch liberal in the Senate. He wasn’t” (på amerikansk engelska). @politifact. https://www.politifact.com/factchecks/2019/may/06/joe-biden/joe-biden-claims-he-was-staunch-liberal-senate-he-/. Läst 13 augusti 2020. 
  74. ^ ”OP-ED by Vice President Joe Biden in Today's USA Today” (på engelska). whitehouse.gov. 17 februari 2010. https://obamawhitehouse.archives.gov/the-press-office/op-ed-vice-president-joe-biden-todays-usa-today. Läst 13 augusti 2020. 
  75. ^ ”Biden's Pro-Abortion Stance Will Cost Him Moderate Voters | RealClearPolitics”. www.realclearpolitics.com. https://www.realclearpolitics.com/articles/2020/03/19/bidens_pro-abortion_stance_will_cost_him_moderate_voters_142701.html. Läst 13 augusti 2020. 
  76. ^ ”May 6: Joe Biden, Kelly Ayotte, Diane Swonk, Tom Brokaw, Chuck Todd” (på engelska). msnbc.com. 6 maj 2012. http://www.nbcnews.com/id/47311900/ns/meet_the_press-transcripts/t/may-joe-biden-kelly-ayotte-diane-swonk-tom-brokaw-chuck-todd/. Läst 13 augusti 2020. 
  77. ^ ”Statement by Vice President Biden On the Bipartisan Debt Talks” (på engelska). whitehouse.gov. 23 juni 2011. https://obamawhitehouse.archives.gov/the-press-office/2011/06/23/statement-vice-president-biden-bipartisan-debt-talks. Läst 13 augusti 2020. 
  78. ^ Cummings, William. ”Catholic priest says he denied Joe Biden Holy Communion at Mass in South Carolina because of abortion views” (på amerikansk engelska). USA TODAY. https://www.usatoday.com/story/news/politics/2019/10/29/joe-biden-denied-communion/2494025001/. Läst 13 augusti 2020. 
  79. ^ Siders, David. ”Biden calls for enshrining Roe v. Wade in federal law” (på engelska). POLITICO. https://politi.co/31OInbx. Läst 13 augusti 2020. 
  80. ^ Carr, Bob (2 september 2020). ”Joe Biden's bold climate policies would leave Australia behind | Bob Carr” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/commentisfree/2020/sep/02/joe-bidens-bold-climate-policies-would-leave-australia-behind. Läst 8 oktober 2020. 
  81. ^ CNN, By Eric Bradner and Arlette Saenz (4 juni 2019). ”Joe Biden's climate plan targets net-zero emissions by 2050” (på engelska). CNN Digital. https://www.cnn.com/2019/06/04/politics/joe-biden-2020-climate-plan/index.html. Läst 19 januari 2021. 
  82. ^ ”Vice President Biden Announces Six Year Plan to Build National High-Speed Rail Network” (på engelska). whitehouse.gov. 8 februari 2011. https://obamawhitehouse.archives.gov/the-press-office/2011/02/08/vice-president-biden-announces-six-year-plan-build-national-high-speed-r. Läst 19 januari 2021. 
  83. ^ Mitchell, Jared A. Favole And Josh (8 februari 2011). ”Biden Announces $53 Billion Rail-Funding Plan” (på amerikansk engelska). Wall Street Journal. ISSN 0099-9660. https://www.wsj.com/articles/SB10001424052748704364004576132091951242426. Läst 19 januari 2021. 
  84. ^ ”GOP critic calls Joe Biden's $53 billion high-speed rail plan 'insanity'”. Christian Science Monitor. 8 februari 2011. ISSN 0882-7729. https://www.csmonitor.com/USA/Politics/2011/0208/GOP-critic-calls-Joe-Biden-s-53-billion-high-speed-rail-plan-insanity. Läst 19 januari 2021. 
  85. ^ [a b] Snyder, Tanya. ”Joe Biden's infrastructure deja vu” (på engelska). POLITICO. https://www.politico.com/news/2019/11/14/joe-biden-infrastructure-plan-070977. Läst 19 januari 2021. 
  86. ^ Snyder, Tanya. ”Biden releases $1.3 trillion infrastructure plan” (på engelska). POLITICO. https://www.politico.com/news/2019/11/14/biden-releases-13-trillion-infrastructure-plan-070848. Läst 19 januari 2021. 
  87. ^ Pramuk, Jacob (14 november 2019). ”Joe Biden proposes $1.3 trillion infrastructure overhaul — and swipes at Trump for inaction” (på engelska). CNBC. https://www.cnbc.com/2019/11/14/joe-biden-releases-infrastructure-plan-and-criticizes-trump.html. Läst 19 januari 2021. 
  88. ^ ”Joe Biden Woos America’s Bosnian, Albanian Voters Before Polls” (på amerikansk engelska). Balkan Insight. 20 oktober 2020. https://balkaninsight.com/2020/10/20/joe-biden-woos-americas-bosnian-albanian-voters-before-polls/. Läst 19 januari 2021. 
  89. ^ Gordon, Michael R. (24 augusti 2008). ”In Biden, Obama chooses a foreign policy adherent of diplomacy before force (Published 2008)” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2008/08/24/world/americas/24iht-policy.4.15591832.html. Läst 19 januari 2021. 
  90. ^ Barone, Michael (2007-10) (på engelska). The Almanac of American Politics 2008. National Journal Group. ISBN 978-0-89234-117-7. https://books.google.com/books?id=Shp_PAAACAAJ. Läst 19 januari 2021 
  91. ^ Facebook; Twitter; options, Show more sharing; Facebook; Twitter; LinkedIn (24 augusti 2008). ”On foreign policy, he's willing to go his own way” (på amerikansk engelska). Los Angeles Times. https://www.latimes.com/archives/la-xpm-2008-aug-24-na-foreignpol24-story.html. Läst 19 januari 2021. 
  92. ^ ”Biden eyes major foreign policy shifts if he wins”. AP NEWS. 1 augusti 2020. https://apnews.com/article/ap-top-news-iran-nuclear-middle-east-foreign-policy-politics-1d2a57631fee12c761f91053124606ab. Läst 19 januari 2021. 
  93. ^ [a b] Hunnicutt, Joseph Ax, Trevor (9 juli 2020). ”Exclusive: Biden to review Trump decision to cut troops in Germany if elected” (på engelska). Reuters. https://www.reuters.com/article/us-usa-election-biden-germany-exclusive-idUSKBN24A293. Läst 19 januari 2021. 
  94. ^ ”Joe Biden condemns Poland's 'LGBT-free zones'” (på engelska). NBC News. https://www.nbcnews.com/feature/nbc-out/joe-biden-condemns-poland-s-lgbt-free-zones-n1240757. Läst 19 januari 2021. 
  95. ^ ”Obaman yllätys sai Joe Bidenin itkemään – Korkein kunniamerkki ja suitsutusta: "Niin hyvä mies kuin Jumala on koskaan luonut"” (på finska). Yle Uutiset. 13 januari 2017. https://yle.fi/a/3-9401449. Läst 24 juli 2023. 
  96. ^ ”EIHS Medalists” (på engelska). Ellis Island Medals of Honor Archive. http://medalists.eihonors.org/index.html. Läst 24 juli 2023. 
  97. ^ ”Teenetemärkide kavalerid” (på estniska). Vabariigi Presidendi Kantselei. 2023. https://president.ee/et/teenetemargid/teenetemarkide-kavalerid. Läst 24 juli 2023. 
  98. ^ Laura Rozen (22 juli 2009). ”Biden in Tbilisi: U.S. support for Georgia is a "bipartisan sentiment"” (på amerikansk engelska). Foreign Policy. https://foreignpolicy.com/2009/07/22/biden-in-tbilisi-u-s-support-for-georgia-is-a-bipartisan-sentiment/. Läst 24 juli 2023. 
  99. ^ ”Amerikāņi aizmirst Latvijas prezidenta vārdu” (på lettiska). Dienas Bizness. https://www.db.lv/zinas/amerikani-aizmirst-latvijas-prezidenta-vardu-237478. Läst 24 juli 2023. 
  100. ^ ”Remarks by Vice President Joe Biden With Ukrainian President Petro Poroshenko” (på engelska). whitehouse.gov. 17 januari 2017. https://obamawhitehouse.archives.gov/the-press-office/2017/01/17/remarks-vice-president-joe-biden-ukrainian-president-petro-poroshenko. Läst 24 juli 2023. 
  101. ^ ”Zelenskiy gives Biden military medal from HIMARS unit captain” (på engelska). Reuters. 21 december 2022. https://www.reuters.com/world/us/zelenskiy-gives-biden-military-medal-white-house-meeting-2022-12-21/. Läst 24 juli 2023. 
  102. ^ ”Joe Biden to receive Israeli Presidential Medal of Honor” (på amerikansk engelska). The Jerusalem Post. https://www.jpost.com/israeli-news/article-711429. Läst 26 juli 2023. 
  103. ^ ”NATO Summit: President Biden Receives Order Of Vytautas The Great From Lithuania” (på amerikansk engelska). The Pavlovic Today. 11 juli 2023. http://thepavlovictoday.com/nato-summit-president-biden-receives-order-of-vytautas-the-great-from-lithuania/. Läst 26 juli 2023. 
  104. ^ ”Official visit by the President of the United States of America” (på engelska). Bundespräsidialamt. 18 oktober 2024. https://www.bundespraesident.de/SharedDocs/Berichte/EN/Frank-Walter-Steinmeier/2024/241018-meeting-biden.html. Läst 18 oktober 2024. 
  105. ^ ”Vice President Joe Biden to lead the Penn Biden Center for Diplomacy and Global Engagement” (på engelska). Penn Today. 2017-02-01. https://penntoday.upenn.edu/spotlights/vice-president-joe-biden-lead-penn-biden-center-diplomacy-and-global-engagement. 
  106. ^ Jedra, Christina (2017-06-26). ”Wilmington names pool after Joe Biden, former lifeguard” (på engelska). Delaware Online. https://www.delawareonline.com/story/news/local/2017/06/26/wilmington-names-pool-after-joe-biden-former-lifeguard/408917001/. 
  107. ^ Larsen, Emily (2019-12-25). ”The Delaware sites named after 'Uncle Joe' Biden” (på engelska). The Washington Examiner. https://www.washingtonexaminer.com/news/the-delaware-sites-named-after-uncle-joe-biden. 
  108. ^ Weiss, Abby (24 februari 2022). ”The One – Joe Biden’s 1st wife Neilia Biden shaped his life, career while at Syracuse” (på engelska). The Daily Orange. https://dailyorange.com/2022/02/joe-bidens-1st-wife-neilia-biden-shaped-life-career-syracuse/. Läst 4 augusti 2024. 
  109. ^ [a b] ”Timeline of Biden's life and career”. web.archive.org. 25 september 2008. Arkiverad från originalet den 25 september 2008. https://web.archive.org/web/20080925021142/http://www.sfgate.com/cgi-bin/article.cgi?f=%2Fn%2Fa%2F2008%2F08%2F22%2Fpolitics%2Fp222636D16.DTL. Läst 12 januari 2021. 
  110. ^ ”BIDEN'S WIFE, CHILD KILLED IN CAR CRASH” (på amerikansk engelska). The New York Times. 19 december 1972. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/1972/12/19/archives/bidens-wife-child-killed-in-car-crash.html. Läst 27 april 2022. 
  111. ^ Max Cohen (17 augusti 2020). ”Biden says he thought about suicide after 1972 death of his wife and daughter” (på engelska). POLITICO. https://www.politico.com/news/2020/08/17/biden-contemplated-suicide-after-1972-deaths-wife-daughter-397487. Läst 29 november 2024. 
  112. ^ ”Beau Biden, son of US vice-president Joe Biden, dies of brain cancer at 46”. https://www.theguardian.com/us-news/2015/may/31/beau-biden-dies-of-brain-cancer. Läst 19 maj 2021. 
  113. ^ Erik Ohlsson (23 augusti 2008). ”Troende katolik som är för abort”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/troende-katolik-som-ar-for-abort/. Läst 25 november 2008. 
  114. ^ ”Biden's mother dies at 92”. https://www.politico.com/story/2010/01/bidens-mother-dies-at-92-031286. Läst 16 maj 2021. 
  115. ^ ”Joe Biden and baby grandson share precious moment at inauguration — and his name is Beau”. https://www.today.com/parents/joe-biden-s-baby-grandson-beau-was-adorable-inauguration-t206415. Läst 16 maj 2021. 

Externa länkar

Politiska uppdrag
Företräddes av
Donald Trump 		 USA:s 46:e president
20 januari 2021– 		Sittande
Företräddes av
Dick Cheney 		 USA:s 47:e vicepresident
20 januari 2009–20 januari 2017 		Efterträddes av
Mike Pence
Företräddes av
Cale Boggs 		 Ledamot av USA:s senat från Delaware
3 januari 1973–15 januari 2009 		Efterträddes av
Ted Kaufman
 
Ämnen relaterade till Joe Biden
v • r
USA:s presidenter
USA:s tidiga expansion
(1789–1861)		USA:s presidents sigill
Inbördeskrig–rekonstruktion
(1861–1914)
Världskrig och depression
(1914–1945)
Kalla kriget
(1945–1989)
USA sedan 1989
Detaljerad lista
v • r
USA:s vicepresidenter
USA:s tidiga expansion
(1789–1861)		Seal of the Vice President of the United States
Inbördeskrig–rekonstruktion
(1861–1914)
Världskrig och depression
(1914–1945)
Kalla kriget
(1945–1989)
USA sedan 1989
Detaljerad lista
v • r
Presidentvalet i USA 2008
Kandidater 2008 · Tidslinje · Primärvalen · Resultat i primärvalen · Supertisdagen 2008 · Presidentval i USA · USA:s presidenter
Demokratiska partiet
Nominerad till presidentkandidat
Barack Obama (tillträdde presidentposten 20 januari 2009)
Nominerad till vicepresidentkandidat
Joe Biden (tillträdde vicepresidentposten 20 januari 2009)
Tillbakadragna kandidaturer
Republikanska partiet
Nominerad till presidentkandidat
Nominerad till vicepresidentkandidat
Tillbakadragna kandidaturer
Andra partier
Obundna kandidater
← Föregående val, 2004 · Nästa val, 2012 →
v • r
Ledamöter av USA:s senat från Delaware
Klass 1
Klass 2
v • r
Personer utnämnda till Person of the Year av tidskriften Time
1927–1950
Charles Lindbergh (1927) · Walter Chrysler (1928) · Owen D. Young (1929) · Mohandas Gandhi (1930) · Pierre Laval (1931) · Franklin D. Roosevelt (1932) · Hugh S. Johnson (1933) · Franklin D. Roosevelt (1934) · Haile Selassie (1935) · Wallis Simpson (1936) · Chiang Kai-shek / Soong May-ling (1937) · Adolf Hitler (1938) · Josef Stalin (1939) · Winston Churchill (1940) · Franklin D. Roosevelt (1941) · Josef Stalin (1942) · George C. Marshall (1943) · Dwight D. Eisenhower (1944) · Harry S. Truman (1945) · James F. Byrnes (1946) · George C. Marshall (1947) · Harry S. Truman (1948) · Winston Churchill (1949) · Den stridande amerikanske mannen (1950)
1951–1975
Mohammad Mosaddeq (1951) · Elizabeth II (1952) · Konrad Adenauer (1953) · John Foster Dulles (1954) · Harlow H. Curtice (1955) · Ungerska frihetskämpar (1956) · Nikita Chrusjtjov (1957) · Charles de Gaulle (1958) · Dwight D. Eisenhower (1959) · Amerikanska vetenskapsmän: George Wells Beadle / Charles Draper / John F. Enders / Donald A. Glaser / Joshua Lederberg / Willard Frank Libby / Linus Pauling / Edward M. Purcell / Isidor Isaac Rabi / Emilio Segrè / William B. Shockley / Edward Teller / Charles H. Townes / James Van Allen / Robert Woodward (1960) · John F. Kennedy (1961) · Påve Johannes XXIII (1962) · Martin Luther King, Jr. (1963) · Lyndon B. Johnson (1964) · William Westmoreland (1965) · Generationen av 25-åringar och yngre (1966) · Lyndon B. Johnson (1967) · De 8 Apolloastronauterna: William Anders / Frank Borman / Jim Lovell (1968) · Medelamerikanerna (1969) · Willy Brandt (1970) · Richard Nixon (1971) · Henry Kissinger / Richard Nixon (1972) · John Sirica (1973) · Kung Faisal (1974) · Amerikanska kvinnor: Susan Brownmiller / Kathleen Byerly / Alison Cheek / Jill Conway / Betty Ford / Ella T. Grasso / Carla Hills / Barbara Jordan / Billie Jean King / Susie Sharp / Carol Sutton / Addie Wyatt (1975)
1976–2000
Jimmy Carter (1976) · Anwar Sadat (1977) · Deng Xiaoping (1978) · Ayatollah Khomeini (1979) · Ronald Reagan (1980) · Lech Wałęsa (1981) · Datorn (1982) · Ronald Reagan / Jurij Andropov (1983) · Peter Ueberroth (1984) · Deng Xiaoping (1985) · Corazon Aquino (1986) · Michail Gorbatjov (1987) · Den hotade jorden (1988) · Michail Gorbatjov (1989) · George H.W. Bush (1990) · Ted Turner (1991) · Bill Clinton (1992) · Fredsskaparna: Yassir Arafat / F.W. de Klerk / Nelson Mandela / Yitzhak Rabin (1993) · Påve Johannes Paulus II (1994) · Newt Gingrich (1995) · David Ho (1996) · Andrew Grove (1997) · Bill Clinton / Kenneth Starr (1998) · Jeff Bezos (1999) · George W. Bush (2000)
2001–idag
Rudolph Giuliani (2001) · Visselblåsarna: Cynthia Cooper / Coleen Rowley / Sherron Watkins (2002) · Den amerikanska soldaten (2003) · George W. Bush (2004) · Bono / Bill Gates / Melinda Gates (2005) · Du (2006) · Vladimir Putin (2007) · Barack Obama (2008) · Ben Bernanke (2009) · Mark Zuckerberg (2010) · Demonstranten (2011) · Barack Obama (2012) · Påve Franciskus (2013) · Bekämparna av ebola: Jerry Brown / Kent Brantly / Ella Watson-Stryker / Foday Gollah / Salome Karwah (2014) · Angela Merkel (2015) · Donald Trump (2016) · The Silence Breakers (2017) · Sanningens väktare (2018) · Greta Thunberg (2019) · Joe Biden / Kamala Harris (2020) · Elon Musk (2021) · Volodymyr Zelenskyj / Ukrainska andan (2022) · Taylor Swift (2023)
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Joe_Biden&oldid=56355613”