Prins Gustaf av Sverige och Norge

Gustaf
Gustaf
	Prins av Sverige och Norge
	Hertig av Uppland
Gemål	Ogift
Barn	inga barn
Personnamn	Frans Gustaf Oscar
Ätt	Bernadotteska ätten
Far	Oscar I av Sverige och Norge
Mor	Drottning Josefina
Född	18 juni 1827; Haga slott, Solna socken
Död	24 september 1852 (25 år); Kungliga slottet, Kristiania
Begravd	Riddarholmskyrkan, Stockholm
	Vapensköld
	;

Uppslagsordet ”Prins Gustaf” leder hit. För andra betydelser, se Prins Gustaf (olika betydelser).

Frans Gustaf Oscar, född 18 juni 1827 på Haga slott, död av tyfoidfeber 24 september 1852 på Kungliga slottet, Kristiania, var prins av Sverige och Norge och hertig av Uppland. Son till Oscar I och Josefina. Sångarprinsen, som han kallades, är mest känd för gemene man genom Studentsången (Sjungom studentens lyckliga dag) som han själv komponerade musiken till. Texten skrevs av Herman Sätherberg.

Biografi

Prins Gustaf fick liksom sina bröder, en vårdad uppfostran på Stockholms slott, ledd av olika informatorer, utsedda av deras mor kronprinsessan Josefina. Han blev liksom sina syskon uppfostrad under överinseende av grevinnan Christina Ulrika Taube. Därefter studerade prinsen tillsammans med sina bröder Carl och Oscar vid Uppsala universitet, och man hade då sin bostad i det så kallade Prinshuset. Han gjorde också kariär inom det militära. Han började som volontär i Livregementets dragoner och bleb utnämnd underlöjtnant 1845 och blev till sist överstelöjtnant 1850. Han komponerade en marsch "Dragonmarschen" när han var 16 år gammal.^[1] 1850 tilldelades prins Gustaf Stjernsunds slott utanför Askersund som sommarresidens, men hann knappt inreda det färdigt innan han avled.

Prins Gustaf fick hedersnamnet Sångarprinsen, och är den hittills största musikbegåvningen inom ätten Bernadotte. Han studerade musik för kompositören Adolf Fredrik Lindblad och blev en utmärkt pianist och sångare. Gustaf och hans bror Oscar(II) studerade också under operasångaren Isak Albert Berg.^[1] Han gjorde sig också känd som kompositör (under pseudonymen "G*****"), och mer än 50 av hans kompositioner finns bevarade: marscher, romanser och visor. Två av hans tonsättningar för manskör sjungs ofta än idag, Studentsången ("Sjungom studentens lyckliga dag") och Vårsång ("Glad såsom fågeln i morgonstunden"), båda till text av Herman Sätherberg. En tredje, Kälkbackssång, framförs av tradition en gång per år på Ultuna. Han sjöng själv ofta romanser och manskvartett med sina bröder och inbjudna studenter under prinsarnas studenttid vid Uppsala universitet, och enligt samtida vittnen hade han en mycket vacker och lyrisk tenor. En inte lika uppmärksammad sida av prinsen liv är hans djupa religiösa intresse, som ökade alltmer under åren. Som 23-åring skrev han en andlig komposition som sedan användes som koral för psalm 451, ”Mina levnadstimmar stupa” i den Wallinska psalmboken. Tonsättaren Karl-Erik Svedlund har i sin bok De sågo himlen öppen gett ett porträtt av prins Gustaf, hans utveckling, kristna tro och musikskapande, liksom den påverkan som friherrinnan Josephine Hamilton (av släkten Hamilton) hade för prinsen och hans utveckling.^[2]

Den 11 februari 1846, samma dag som sin äldre bror Karl, invaldes han som förste hedersledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Prins Gustaf avled av tyfoidfeber på Kungliga slottet i Kristiania och jordfästes där i slottskapellet. Norska ångkorvetten Nidaros förde därefter kistan till Stockholm för gravsättning i Riddarholmskyrkan.^[3]

Zacharias Topelius skrev om Gustaf efter hans död:

”

Pärlan i en kungakrona
Blomman i ett furstehus
Slocknat som en älsklig blomma
Slocknat i sin höjd av ljus

„

^[4] Kungliga Musikaliska akademien lät år 1854 uppföra Prins Gustafs monument i Hagaparken, nära Haga slott. En porträttlik staty av Carl Eldh, invigd 1927, finns vid universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala.

Kompositioner

Pianomusik

Till Andra livgardet, 1843
Marsch till Livregementets dragoner, 1843
Dragonmarschen, tillägnad Upplands dragoner, 1843
Eugeniavals, 1844
Polka spelad på en bal i rikssalen vid Oscar I:s kröning, 1844
Tullgarnsgalopp, 1844
Sorgmarsch, vid begravningen av farfadern, Karl XIV Johan, den 26 april 1844
Till Andra livgrenadjärregementet, 1846
Debardeurmarsch, 1847. Minne av en kostymbal.
Militärrast, 1848. Till Andra livgardet.
Stridssignaler, 1848. Till Skånska husarregementet vid Herrevads kloster.
Polka melancolique
Sorgmarsch, komponerad vid en minnesfest i Frimurarelogen 1849
Paradmarsch, utförd den 19 juni 1850 vid Kungliga Svea livgardes musikkår vid kronprins Carls förmälning med prinsessan Louise av Nederländerna.
Sorgmarsch mig sjelf tillegnad, 1850. Spelades av Stockholms garnisons musikkårer, då hans stoft den 14 oktober 1852 fördes från korvetten Nidaros till Riddarholmskyrkan.

Manskvartetter

15 manskvartetter, däribland:

Sorg (Johan Gabriel Carlén), 1846. Utförd vid sorgefesten över Korvetten Carlskronas förolyckande i Mexikanska golfen.
Till aftonstjärnan (Johan Ludvig Runeberg), 1846
Snödroppen (Herman Sätherberg), 1846
Hälsning hem till Sverige (Herman Sätherberg), 1846
Vårsång ("Glad såsom fågeln") (Herman Sätherberg), 1846
Den 14 mars, 1848
Studentsång (eller Marsch) ("Sjungom studentens lyckliga dag"), 1852. (Herman Sätherberg)
- Musiken förekom även som Marsch till chefen för Jönköpings regemente
Kälkbackssång, "de kälkåkande på Ultuna vänskapsfullt tillegnad", 1852
Du undersköna dal för kvartett och solosång skriven på Stjärnsund, 1851 (Herman Sätherberg)
En månskensstund (Herman Sätherberg)

Flerstämmiga sångstycken

6 flerstämmiga sångstycken

Jägarsång, 1845 (Herman Sätherberg)
Serenad, 1845 (Herman Sätherberg)
Morgonhymn, 1845 (Herman Sätherberg)
En kvartett i anledning av nöden i Uppsala län, 1845
Vilan, 1848

Trior

Frisk luft, 1844
Nyårsnatten, 1847
Sångarens längtan, 1850

Solosånger

13 solosånger, däribland:

Romans ("I rosens doft"), 1846 (Herman Sätherberg)
Julvisa, 1846 (text: Prins Gustaf), tillägnad prins Oscar
Våren ("Allt i naturen"), 1846
För evigt (Otto Lindblad), 1848
Hemlängtan (Herman Sätherberg), 1848
Julklockorna (text: Prins Gustaf), 1848
Han vill det så (Arvid August Afzelius), 1849
Psalmen 451 ("Mina lefnadstimmar stupa"), 1850
Romans ("O säg mig strålar") (text: Prins Gustaf), 1851
Svanens sång (Johan Ludvig Runeberg), 1849

Sångspel

Hvita frun på Drottningholm, tillsammans med Ivar Hallström, 1846. Orkestrerad av Jacob Niclas Ahlström. Text av Herman Sätherberg. Uppförd på Kungliga Teatern den 9 april 1847.

Oklassificerade verk

Dragonvisa, 1843
Vänskap, 1847
Låt alla sorger fara, 1848
Tidens flykt (text: Prins Gustaf), 1848. Tillägnad Oscar I på hans födelsedag.
Vigselkransen, 1851 (text: Prins Gustaf)
Saknaden, 1851 (Johan Ludvig Runeberg)
Tiden ilar, postumt verk, textförfattare okänd
Andens nedstigande, postumt verk, textförfattare okänd
Låt segerfacklan tändas, postumt verk, textförfattare okänd

Anfäder

Advokat Henri Bernadotte

Kung Karl XIV Johan

Jeanne de Saint Vincent

Kung Oscar I

Rådman François Clary

Drottning Desideria av Sverige och Norge

Rose Françoise Somis

Prins Gustaf

Vicomte Alexandre de Beauharnais

Hertig Eugène av Leuchtenberg, vicekung av Italien

Kejsarinnan Joséphine av Frankrike

Prinsessan Joséphine av Leuchtenberg

Kung Maximilian I Joseph av Bayern

Prinsessan Augusta Amalia av Bayern

Lantgrevinnan Auguste av Hessen-Darmstadt

Se även

Prins Gustaf (film) (1944)
D/S Prinds Gustav

Referenser

Tryckta källor

Prins Gustaf i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
Martin Tegen: Prins Gustaf av Sverige och Norge i Svenskt biografiskt lexikon (1969)
Sohlmans musiklexikon, Band 3 (1976)
The New Grove Dictionary of Music and Musicians, Band 7 (1980) (engelska)

Webbkällor

Militärmusiksamfundet

Fotnoter

^ [a b] Elgklou, Lars (1995). Familjen Bernadotte: en kunglig släktkrönika. Fischer. sid. 78. ISBN 978-91-7054-755-3. Läst 13 november 2024
^ Svedlund, Karl-Erik (1966). De sågo himmelen öppen: tjugo snabbporträtt av kristna sångdiktare, kompositörer och sångare. Stockholm: Norman. Libris 1590456
^ Johannes Almén: Ätten Bernadotte, Biografiska anteckningar (Andra tillökade upplagan Stockholm 1896) sid.204
^ Elgklou, Lars (1995). Familjen Bernadotte: en kunglig släktkrönika. Fischer. sid. 82. ISBN 978-91-7054-755-3. Läst 13 november 2024

Vidare läsning

Efvergren, Carl (1925). Svenska tondiktare : kortfattade levnadsteckningar. Läsebok för fortsättningsskolor ; 2. Stockholm: Folkskolans barntidning. sid. 65-80. Libris 1972326. https://runeberg.org/ecsveton/0065.htm
Geijer, Gösta (1912). Prins Gustaf: hans lefnad och tondiktning. Göteborg: Åhlén & Åkerlund. Libris 1633796
Horn, Vivi (1946). Prins Gustaf. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 1401054

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Prins Gustaf av Sverige och Norge.
Bilder & media

[:0-1] [a b] Elgklou, Lars (1995). Familjen Bernadotte: en kunglig släktkrönika. Fischer. sid. 78. ISBN 978-91-7054-755-3. Läst 13 november 2024

[2] Svedlund, Karl-Erik (1966). De sågo himmelen öppen: tjugo snabbporträtt av kristna sångdiktare, kompositörer och sångare. Stockholm: Norman. Libris 1590456

[3] Johannes Almén: Ätten Bernadotte, Biografiska anteckningar (Andra tillökade upplagan Stockholm 1896) sid.204

[4] Elgklou, Lars (1995). Familjen Bernadotte: en kunglig släktkrönika. Fischer. sid. 82. ISBN 978-91-7054-755-3. Läst 13 november 2024

[1]

[2]

[3]

[4]