Andrakammarvalet i Sverige 1924

Andrakammarvalet i Sverige 1924

19-21 september 1924
Sveriges riksdags andra kammares 230 platser
Första parti Andra parti Tredje parti   Ledare Hjalmar Branting Arvid Lindman Carl Gustaf Ekman Parti Socialdemokraterna Allmänna valmansförbundet Frisinnade folkpartiet Föregående val 93 62 41 Erhållna mandat 104 65 28 Mandatförändring +11 ▲ +3 ▲ −13 ▼ Röster 725 407 461 257 228  913 Andel 41,1% 26,1% 13,0%   Fjärde parti Femte parti Sjätte parti   Ledare Johan Johansson Erik Nilson Karl Kilbom (bilden) Nils Flyg Parti Bondeförbundet Liberala riksdagspartiet Sveriges kommunistiska parti Föregående val 21 - 7 Erhållna mandat 23 5 4 Mandatförändring +2 ▲ +5 ▲ -3 ▼ Röster 190  396 69  627 63  601 Andel 10,8% 3,9% 3,6%   Sjunde parti   Ledare Zeth Höglund Parti Sverges kommunistiska parti Föregående val - Erhållna mandat 1 Mandatförändring +1 ▲ Röster 26  301 Andel 1,5%
Statsminister före valet Ernst Trygger Nationella partiet Ny statsminister Hjalmar Branting Socialdemokraterna

Andrakammarvalet i Sverige 1924 ägde rum den 19-21 september 1924. I samband med valutgången, tillträdde Regeringen Branting III.

Valkampanj

1923 hade Liberala samlingspartiet splittrats grund av frågan om förbud för alkoholhaltiga drycker. Förbudsvännerna organiserade sig i Frisinnade folkpartiet medan förbudsmotståndarna samlades i Liberala riksdagspartiet.

Sverges socialdemokratiska vänsterparti hade gått upp i Socialdemokraterna 1923, men bara några veckor innan 1924 års val splittrades vänstern på nytt: Tredje internationalen i Moskva var missnöjd med hur Zeth Höglund ledde Sveriges kommunistiska parti och den 20 augusti 1924 ockuperade partiledningens moskvatrogna del redaktionslokalerna hos partiets tidning Folkets Dagblad Politiken ("Revolutionen på Luntmakargatan"). Höglund med flera uteslöts, och följden blev att två kommunistiska partier ställde upp i valet: ett fortsatt kominternanslutet under ledning av Karl Kilbom och Nils Flyg, och ett självständigt under ledning av Höglund.

Valets stora fråga var försvaret. Socialdemokraterna, kommunisterna och Frisinnade folkpartiet ville minska utgifterna för försvaret genom att dra ned på utbildningstiden för de värnpliktiga samt lägga ned regementen. Högern intog en mer försvarsvänlig attityd och ville lösa frågan genom kompromisser med övriga borgerliga partier. Det var också det första valet i vilket rösträttsvillkoren var lika för kvinnor och män, då kravet på fullbordad värnpliktsutbildning för män avskaffats (1921 hade kvinnor alltså haft ovillkorlig rösträtt i detta avseende, medan manliga värnpliktsvägrare eller -eftersläntrare inte haft rösträtt).

På valdagen stod högerns Arvid Lindman utanför en vallokal och delade ut valsedlar. Detta var veterligen första tillfället en partiledare gjorde så; detta grepp togs över av andra partiledare i nästa val och har sedan dess ingått i alla valkampanjer.

Partiernas valaffischer:

• Högerlasset blockerar vägen för all reformverksamhet. Rösta med Arbetarpartiet!
• Bort med slöseriet. Främja sparsamhetssträvandena genom att rösta med de frisinnade
• Vilken del av Sverige skall uppgivas? Hela riket skall försvaras. Rösta med högern
• Din röst fattas ännu! Rösta med Arbetarpartiet!

Valresultat

För samtliga genom valet invalda riksdagsmän, se Lista över ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare 1925-1928.

Parti		Partiledare	Röster			Mandatfördelning
			Antal	%	+− %	Antal	+−
	Sveriges socialdemokratiska arbetareparti	Hjalmar Branting	725 407	41,1	+4,7	104	+11
	Allmänna valmansförbundet	Arvid Lindman	461 257	26,1	+0,2	65	+3
	Frisinnade folkpartiet	Carl Gustaf Ekman	228 913	13,0	-5,7	28	-13
	Bondeförbundet	Johan Johansson i Kälkebo	190 396	10,8	−0,3	23	+2
	Liberala riksdagspartiet	Erik Nilson	69 627	3,9	—	5	+5
	Sveriges kommunistiska parti (Kominternanslutet)	Karl Kilbom & Nils Flyg	63 601	3,6	−1,0	4	−3
	Sveriges kommunistiska parti (Icke kominternanslutet)	Zeth Höglund	26 301	1,5	—	1	+1
	Övriga partier	—	84	0,0	—	—	—
Antal giltiga röster			1 765 586	100,00		230
Ogiltiga röster			5 021
Totalt			1 770 607 (53,0 %)

I valet 1921 fick Liberala samlingspartiet 18,7% av rösterna och 41 mandat. Om resultatet för Liberala riksdagspartiet och Frisinnade folkpartiet sammanförs så gick frisinnade och liberaler bakåt med 1,8% och 7 mandat. I tabellen ovan jämförs dock Liberala samlingspartiet med Frisinnade folkpartiet, som fick det största väljarstödet, och dessutom, efter splittringen, bibehöll kopplingen till samlingspartiets riksorganisation Frisinnade landsföreningen.

Inför valet var 3 338 892 personer röstberättigade.

Regeringsbildning

Valresultatet innebar endast måttliga förändringar och inom regeringen Trygger fanns det flera statsråd som ansåg att regeringen skulle sitta kvar, däribland justitieminister Birger Ekeberg. Efter flera veckors diskussioner lämnade regeringen den 14 oktober in sin avskedsansökan.

Försök att bilda en koalitionsregering mellan Frisinnade folkpartiet och Liberala riksdagspartiet misslyckades och Gustaf V gav uppdraget att bilda ny regering till socialdemokraternas Hjalmar Branting. Den 18 oktober tillträdde regeringen Branting III, men Branting tvingades avgå till följd av hälsoskäl i januari 1925, och dog en månad senare. Uppgiften att bilda regering gick vidare till socialdemokraten Rickard Sandler, men i juni 1926, till följd av Stripakonflikten, avgick även regeringen Sandler. De frisinnades Carl Gustaf Ekman tillträdde som statsminister och ledde regeringen Ekman, en koalition mellan frisinnade och liberaler, fram till andrakammarvalet 1928.

Källor

• SCB: Riksdagsmannavalen 1922-1924

Litteratur

Peter Esaiasson (1990). Svenska valkampanjer 1866-1988. Stockholm: Allmänna förlaget. sid. 128-131. ISBN 91-38-92035-2  [1]