Andrakammarvalet i Sverige 1878

Andrakammarvalet i Sverige 1878 hölls under år 1878.

Enligt valforskare Peter Esaiasson är det "svårt att hitta karakteristiska kännetecken för 1870-talets tre andrakammarval". Valrörelserna var lokalt inriktade och i långa stycken isolerade från varandra och någon nationell valdebatt samlad kring en eller flera centrala valfrågor förekom inte. Avsaknaden av politiska partier och dåvarande valmetoden, oftast majoritetsval i enmansvalskretsar, uppmuntrade därtill till utpräglade personval. Esaiasson ger dock valen epiteterna första, andra respektive tredje försvarsvalet då det speglar decenniets viktigaste politiska fråga, reformeringen av försvaret (se indelningsverkets avskaffande och beväringen).^[1]

Valsystem

Valsättet var en blandning av indirekta- och direkta val. I 73 av landsbygdens 140 valkretsar tillämpades direkta val och detsamma gällde 37 av de 40 stadsvalkretsarna. Resterande 67 landsbygdsvalkretsar och 3 stadsvalkretsar tillämpade alltså indirekta val, vilka utfördes av elektorer. Stadsvalkretsarna valde totalt 64 ledamöter. Dessa var i regel enmansvalkretsar med undantag för de största städerna som fick fler mandat, dessa var; Stockholm (16 mandat), Göteborg (7 mandat), Malmö (3 mandat) och Norrköping (2 mandat). Alla landsbygdsvalkretsar hade ett mandat var.

Rösträtt till andra kammaren hade män som var över 21 år och hade inkomst på minst 800 kronor per år eller ägde en fastighet taxerad till minst 1 000 kronor, eller arrenderade en fastighet taxerad till minst 6 000 kronor. För att vara valbar skulle man ha fyllt 25 år och bo i valkretsen.^[2] Av folkmängden den 31 december 1877, 4 484 542, var 270 337 (6,0 %) valberättigade.

Valresultat

Siffrorna avser de sammanlagda röstetalen för riksdagsledamöter som tillhörde respektive partigrupp under riksdagen 1879. Det ska också påpekas att partigrupperingarna var löst sammansatta och att partigruppsbyten inte var ovanliga. Kandidaterna gick inte till val under partibeteckningen och ställde ofta inte ut något valprogram. Uppgifter om antalet röster, liksom antalet mandat, baserat på uppgifter om riksdagsledamöters partitillhörighet från bokserien Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Röstetalen på valkretsnivå är hämtade från SCB. I stadsvalkretsar med flera mandat har röstetalen skattats ^[3].

Parti		Röstfördelning		Mandat
Parti		Röster	Elektorer	Antal	+/-
	Lantmannapartiet	10 453	914	92	+-0
	Centern	5 010	175	34	+4
	Obundna	9 171	451	78	+2
	Övriga	16 799	700	-	-
Antal giltiga röster		41 433	2 240	204	+6
Ogiltiga röster		1 253	43
Totalt		42 686	2 283

Valdeltagande

Antal

	Direkta val	Indirekta val	Samtliga val
Städerna	16 168	639	16 807
Landsbygden	26 518	11 496	38 014
Hela Sverige	42 686	12 135	54 821

Andel

	Direkta val	Indirekta val	Samtliga val
Städerna	39,8	33,0	39,5
Landsbygden	23,1	10,2	16,7
Hela Sverige	27,5	10,6	20,3

Fotnoter

^ Esaiasson, Peter (1990). Svenska valkampanjer 1866-1988. Allmäna förlaget. https://libris.kb.se/bib/7269161. Läst 13 februari 2025.
^ Sveriges historia under 1800- och 1900-talen, Lars-Arne Norborg
^ I dessa valkretsar har ett partis röstetal dividerats på antalet röster varje väljare hade att ge. Annars skulle dessa valkretsar överrepresenteras kraftigt i röstfördelningen.

Källor

Statistiska centralbyrån Riksdagsmannavalen 1876-1878
Tvåkammarriksdagen 1867–1970 från Almqvist & Wiksell International.

[1] Esaiasson, Peter (1990). Svenska valkampanjer 1866-1988. Allmäna förlaget. https://libris.kb.se/bib/7269161. Läst 13 februari 2025.

[2] Sveriges historia under 1800- och 1900-talen, Lars-Arne Norborg

[3] I dessa valkretsar har ett partis röstetal dividerats på antalet röster varje väljare hade att ge. Annars skulle dessa valkretsar överrepresenteras kraftigt i röstfördelningen.

[1]

[2]

[3]