Hoppa till innehållet

Wikipedia:Projekt Mat och dryck/arbetsplats/arkiv/1

Från Wikipedia
Jag tänkte att inför den svenska äpplesäsongen som börjar nu, kunde det vara bra om vi gör en riktad insats på att förbättra avsnittet om mataspekten i äpple-artikeln, samt fixa till alla rätter och drycker som har anknytning till äpple. //Knuckles...wha? 4 september 2009 kl. 11.10 (CEST)[svara]
Äpplen av sorten Granny Smith

Äpplen är knytnävsstora och söta (sura förekommer)[1] vanligen röda, gula eller gröna falska frukter som äts i hela världen.[2] De kan ätas både råa, eller tillagade.[1] Varifrån äpplet kommer, eller när man började äta det är okänt. Det finns dock bevis för att ympning av äpplen har skett i minst 2000 år. De äldsta sortbeskrivningarna av äpple i Europa kommer från ett brittiskt kloster år 1204.[3] Europeer förde med sig äpplet till sina kolonier, såsom Australien och Amerika.[4]

I Sverige har man hittat ett förkolnat äpple vid utgrävningar i Alvastra nära Omberg i Östergötland som är daterat till 2500 år f.Kr. Under vikingatiden åt man också mycket äpple.[3] I Cajsa Wargs kokbok från 1755 finns det ett recept på skånsk äppelkaka med äppelmos.[5]

Man äter oftast inte kärnhuset, den så kallade äppelskrutten eller äppelskrotten.[2] Det finns drygt 1000 äppelsorter vilka ofta delas in i "sommaräpple", till exempel astrakan som bör ätas direkt, höstäpplen som kan sparas några veckor, till exempel lobo samt vinteräpplen som kan sparas i flera månader, till exempel Ingrid Marie.[6] Andra vanliga sorter är bland andra 'Braeburn', 'Jona Gold' och 'Red Delicious'. I Sverige är äppelodlingar vanliga bland annat i Skåne. Äpplen växer på äppelträdet, som också kallas apel.

Äpplen som blivit stötta blir ofta dåliga efter någon dag. I oskadat skick klarar de sig i månader i rätt temperatur.

Om man biter av en bit från ett äpple och låter det ligga en stund blir fruktköttet brunaktigt. Detta kommer sig av att äpplen är järnrika och järnet i äpplet oxiderar vid kontakt med syre. Detta kan förhindras om ett antioxidant, exempelvis askorbinsyra, täcker ytan.

Äpplen har länge ansetts vara nyttiga. I Storbritannien lyder ett gammalt talesätt An apple a day keeps the doctor away (svenska: Ett äpple om dagen håller doktorn borta). Under 1950-talet myntades i Sverige begreppet Tänderna borsta var morgon och kväll - ät gärna ett äpple men ej karamell. Äpplen, framförallt äppelskalet, innehåller flavonoider, kalium och rikligt med C-vitamin.[6]

Redan i skrifter från Babylon som skapades 800 år före Kristus betecknas äpplet som medicinalväxt. Samma gäller för avhandlingar från medeltiden. Dessa äpplesorter som användes vid dessa tider hade troligtvis en annan smak än dagens äpplesorter, de var oftast mera syrlig, grövre och hade en större mängd garvsyra. Ibland går det inte att avslöja vad de gamla skrifterna syftade på. Men som exempel kan nämnas att äpple med skal är ett laxermedel och kan döda vissa skadliga bakterier.[7]

Matäpple och ätäpple[redigera | redigera wikitext]

Man kan äta äpplen råa, eller tillagade, till exempel i äppelkaka eller i cider, där det är en råvara.[8]

Ett matäpple, eller köksäpple, är ett äpple som inte i första hand äts färskt, utan används till pajer, puddingar, med mera. Matäpplen har ofta kraftigare smak än andra äpplen. 'Bramley' är en välkänd matäpplesort, som även kan ätas som den är.

Ett ätäpple är ett äpple som är avsett att äta färskt, utan tillagning. Äldre beteckningar för dessa äpplen är bordsäpple eller dessertäpple.[9]

Näringsvärde[redigera | redigera wikitext]

100 gram äpple med skal innehåller:[10]

Ämne Mängd
Fibrer 1,8 g
Energi 232 kJ (56 kcal)
Protein 0,3 g
Kolhydrat 12,4 g
Fett 0,1 g
Monosackarider 7,7 g
Disackarider 3,1 g
Sackaros 3,1 g
Vitamin D 0,00 µg
Vitamin E 0,19 mg
α-Tokoferol 0,19 mg
Karoten 11 µg
Tiamin 0,01 mg
Riboflavin 0,02 mg
Askorbinsyra 12 mg
Niacin 0,1 mg
Vitamin B6 0,03 mg
Vitamin B12 0,00 µg
Folat 2 µg
Fosfor 12 mg
Järn 0,14 mg
Kalium 115 mg
Kalcium 4 mg
Magnesium 5 mg
Natrium 1 mg
Selen 0,0 µg
Zink 0,00 mg
Kolesterol 0,0 mg
Aska 0,3 g
Vatten 85,2 g