Hoppa till innehållet

Valfisken (stjärnbild)

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Cetus” leder hit. För mytologiska havsvidundret, se Ketos (mytologi).
Valfisken
Cetus
Lista över stjärnor i Valfisken
Latinskt namnCetus
FörkortningCet
SymbologiVal eller sjömonster
Rektascension1,42[1] h
Deklination11,35[1]°
Area1231 grad² (4)
Huvudstjärnor15
Bayer/Flamsteedstjärnor88
Stjärnor med exoplaneter9
Stjärnor med skenbar magnitud < 33
Stjärnor närmare än 50 ljusår5
Ljusaste stjärnanDeneb Kaitos – Diphda eller Beta Ceti (2,01[2]m)
Närmaste stjärnanLuyten 726-8 (8,73 )
Messierobjekt1
Meteorregn3

Oktober-cetiderna
Eta-cetiderna

Omikron-cetiderna
Närliggande stjärnbilderBildhuggaren, Väduren, Fiskarna, Vattumannen, Ugnen, Eridanus, Oxen
Synlig vid latituder mellan +70° och −90°
Bäst synlig klockan 21:00 under November (New York).
När variabeln Mira är som ljusstarkast, är den stjärnbildens ljusstarkaste stjärna med magnituden 2,0

Valfisken (Cetuslatin) är en stor stjärnbild på den södra stjärnhimlen och ekliptikan.[3][4] Stjärnbilden är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den internationella astronomiska unionen.[5]

Stjärnbilden var känd i Mesopotamien tusen år före Kristus och var förknppad med den mytologiska draken Tiamat.[6]

Stjärnbilden var med när stjärnbilderna listades av astronomen Klaudios Ptolemaios på 100-talet e. Kr. i hans samlingsverk Almagest.

Kartritare på 1500- och 1600-talet, som Petrus Plancius och Johann Bayer, tecknade Cetus som en märklig blandning av val och sjömonster. Stjärnbilden finns på den del av himlavalvet som kallas för Vattnet där man också hittar Floden Eridanus, Fiskarna och Vattumannen.[7]

Enligt mesopotamisk mytologi var Tiamat en kvinnlig monstergestalt som förknippades med saltvatten. När Tiamat förenade sig med Apsu, sötvattnet, uppstod livet. Tiamat dödades av guden Marduk som skapade världen av hennes kropp. Tiamat är också den första kända "drakgestalten" i historien.

Inom den grekiska mytologin var Ceto (valfisken) en gudinna över havets dolda faror. Ceto var dotter till Pontus (Havet) och Gaia (Jorden).[8] Stjärnbilden Valfisken förknippas även med det havsmonster som Perseus räddade Andromeda från.[9][10]

Stjärnbilden Valfisken (Cetus) som den kan ses med blotta ögat.

Valfisken är en stjärnbild som innehåller flera spännande stjärnor.[5][11]

  • β - Deneb Kaitos (Diphda, Beta Ceti) är ljusstarkast med magnitud 2,01. Den är en orange jätte av spektralklass K0 III, som håller på att utvecklas till en röd jätte.[2] Egennamnet Deneb Kaitos kommer från arabiska Al Dhanab al Ḳaiṭos al Janūbīyy, som betyder “Valfiskens södra stjärt”.
  • α - Menkar (Menkab, Alfa Ceti) är en riktigt gammal röd jättestjärna, med magnitud 2,54. Alfa Ceti förekommer ofta i science fiction. I Star Trek: The Original Series är Alfa Ceti V den planet där Khan och hans besättning är strandsatta. I Star Trek: Enterprise är samma planet tillflykt för mänskligheten sedan Xindi utplånat jorden.
  • ο - Mira (Omikron Ceti) är onekligen stjärnbildens mest intressanta stjärna. Mira var den första periodiska variabla stjärnan som upptäcktes och är en så kallad röd variabel stjärna, och typstjärna för Miravariabler. En variabeltyp till vilken i början av 2000-talet cirka 6500 stjärnor räknas. David Fabricius upptäckte variabeln i augusti 1596. Misstanken om variationerna i ljusstyrka bekräftades så småningom, men först 1667 av den polske astronomen Johannes Holwarda. Mira varierar i ljusstyrka under en 330 dagars lång period och är i vissa maximum Valfiskens ljusstarkaste stjärna med magnitud 2,0.[12]
  • τ - Tau Ceti är en annan stjärna som ofta nämns i science fiction, eftersom den liknar solen både i massa och spektraltyp och finns i vår närhet. Tau Ceti är den 17:e närmaste stjärnan. I Isaac Asimovs roman Stålgrottorna (1954) är den innersta planeten hos Tau Ceti den första exoplaneten som mänskligheten koloniserar. [13] Allra först att befolka Tau Ceti var emellertid en annan amerikansk science fiction-författare, Lyon Sprague de Camp, i novellsamlingen The Queen of Zamba (1949).[14] Tau Ceti är av spektralklass G8.5 och sålunda en gul dvärgstjärna precis som solen, med magnitud 3,5.

Djuprymdsobjekt

[redigera | redigera wikitext]
Ett fotografi i infrarött av NGC 246, taget med Spitzerteleskopet.

Stjärnbilden har ett antal intressanta objekt, varav ett Messierobjekt.[11][5]

Landskapsstjärnbild

[redigera | redigera wikitext]

Valfisken är Bohusläns landskapsstjärnbild.

  1. ^ [a b] ”Cetus, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/themes/constellations/#cet. Läst 4 oktober 2014. 
  2. ^ [a b] ”Basic data: bet Cet -- Variable Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Beta+Ceti&submit=SIMBAD+search. Läst 8 oktober 2014. 
  3. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  4. ^ ”De nutida stjärnbilderna – Valfisken”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html#tableUbookmark. Läst 8 oktober 2014. 
  5. ^ [a b c] ”Cetus Constellation” (på engelska). http://www.constellation-guide.com/constellation-list/cetus-constellation/. Läst 8 oktober 2014. 
  6. ^ Britannica/ Cetus
  7. ^ ”Ian Ridpath’s Star Tales – Cetus – The Seamonster” (på engelska). http://www.ianridpath.com/startales/cetus.htm. Läst 8 oktober 2014. 
  8. ^ http://www.theoi.com/Ther/Ketea.html
  9. ^ ”Andromeda in Perseus and Andromeda”. www.shmoop.com. Arkiverad från originalet den 17 september 2016. https://web.archive.org/web/20160917162915/http://www.shmoop.com/perseus-andromeda/andromeda-character.html. Läst 6 september 2016. 
  10. ^ Komarraju, Sharath (17 juli 2014). ”The Original Damsel in Distress: Andromeda”. Arkiverad från originalet den 11 september 2016. https://web.archive.org/web/20160911165616/https://sharathkomarraju.com/2014/07/17/the-original-damsel-in-distress-andromeda/. Läst 6 september 2016. 
  11. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 346-347. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  12. ^ ”Mira revisited”. The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsots_mira2. Läst 8 oktober 2014. 
  13. ^ Asimov, Isaac (1973). Stålgrottorna. Science fiction-serien, 99-0891726-9 ; 4. Stockholm: Lindfors. Libris 7630286. ISBN 91-7268-014-8 
  14. ^ Cosmic Manhunt (1954). 1995. sid. 79 
  15. ^ ”Basic data: M 77 – Seyfert 2 Galaxy” (på engelska). SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Messier+77&submit=SIMBAD+search. Läst 8 oktober 2014. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]