Hoppa till innehållet

Cirkelpassaren

Från Wikipedia
För ritverktyget, se Passare (ritverktyg).
Cirkelpassaren
Circinus
Lista över stjärnor i Cirkelpassaren
Latinskt namnCircinus
FörkortningCir
Rektascension15 h
Deklination-60°
Area93 grad² (85)
Huvudstjärnor3
Bayer/Flamsteedstjärnor9
Stjärnor med exoplaneter2
Stjärnor med skenbar magnitud < 30
Stjärnor närmare än 50 ljusår0
Ljusaste stjärnanAlfa Circini (3,19m)
Närmaste stjärnanAlfa Circini (53,50 )
Messierobjekt0
MeteorregnAlfa Circiniderna
Närliggande stjärnbilderVargen
Kentauren
Flugan
Paradisfågeln
Södra triangeln
Vinkelhaken,
Synlig vid latituder mellan +30° och −90°
Bäst synlig klockan 21:00 under juli.

Cirkelpassaren (Circinuslatin) är en liten, svag stjärnbildsödra stjärnhimlen.[1][2][3] Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella astronomiska unionen.[4]

Stjärnbilden beskrevs först av den franske astronomen Nicolas Louis de Lacaille 1756, för att täcka en lucka på stjärnhimlen mellan Södra triangeln och Kentaurens framben.

Stjärnbilden Cirkelpassaren (Circinus) som den kan ses med blotta ögat.
Röntgenbinären Circinus X-1 sedd av Chandra-teleskopet.

Cirkelpassaren är en ljussvag stjärnbild med bara några huvudstjärnor som fått Bayer-beteckning.[5][3]

  • α - Alfa Circini är den ljusstarkaste stjärnan i Cirkelpassaren, en dubbelstjärna med magnitud 3,19.
  • β - Beta Circini är en vit stjärna av magnitud 4,07.
  • γ - Gamma Circini är en dubbelstjärna där huvudstjärnan är en blåvit stjärna av magnitud 4,51 och följeslagaren är en gulvit stjärna av magnitud 5,71.
  • ε - Epsilon Circini är en orange jätte av magnitud 4,85.
  • δ - Delta Circini är en dubbelstjärna av magnitud 5,09.

Djuprymdsobjekt

[redigera | redigera wikitext]
Den planetariska nebulosan NGC 5315 med centralstjärna sedd av Hubbleteleskopet.

Det finns inga Messierobjekt i Cirkelpassaren.[5][3]

  • Circinusdvärgen (ESO 97-G13) är en galax som ligger 20 miljoner ljusår bort. Den troddes först vara en dvärggalax, därav namnet. Det har emellertid visat sig att stora delar av galaxen döljs bakom gas- och stoftmoln. Magnitud 9,84.
  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 26 januari 2014. 
  3. ^ [a b c] ”Circinus Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/circinus-constellation/. Läst 26 januari 2014. 
  4. ^ http://www.iau.org/ The International Astronomical Union (IAU)
  5. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 350-351. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]