Hoppa till innehållet

Österrike-Ungern

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ungern-Österrike)
Uppslagsordet ”Dubbelmonarkin” leder hit. För unionen mellan Sverige och Norge, som ibland också kallas Dubbelmonarkin, se Svensk-norska unionen.
Österrike-Ungern
Österreich-Ungarn (tyska)
Ausztria-Magyarország (ungerska)

18671918
Flaggor: Cisleithanien och Transleithanien gemensamt riksvapen (1915-1918)
Valspråk: Indivisibiliter ac inseparabiliter
Nationalsång: Gott erhalte Franz den Kaiser
(Gud bevare kejsar Frans)
Österrike-Ungern år 1914
Österrike-Ungern år 1914
Österrike-Ungern år 1914
Huvudstad Wien och Budapest
Största stad Wien
Språk tyska och ungerska
Religion Romersk-katolska kyrkan
Statsskick personalunion
Sista kejsare Karl I
Bildades 30 mars 1867
 – bildades genom förhandling
 – bildades ur Kejsardömet Österrike
Upphörde 1918
 – upphörde genom första världskriget
 – uppgick i Österrike, Ungern,
Tjeckoslovakien,
Sloveners, kroaters
och serbers stat
,
delar av Italien, Polen,
Ukraina, Rumänien
Areal 680 887 km² (1907)
Folkmängd
 – befolkningstäthet
48 592 000 (1907)
71,37 inv/km²
Valuta gulden, krone (efter 1892)
Föregående
Efterföljande
Kejsardömet Österrike
Republiken Tysk-Österrike
Demokratiska republiken Ungern
Tjeckoslovakien
Västukrainska folkrepubliken
Sloveners, kroaters och serbers stat

Österrike-Ungern (tyska: Österreich-Ungarn; ungerska: Osztrák-Magyar Monarchia), officiellt De i riksrådet företrädda kungarikena och länderna och den heliga ungerska Stefanskronans länder (tyska: Die im Reichsrat vertretenen Königreiche und Länder und die Länder der heiligen ungarischen Stephanskrone; ungerska: A birodalmi tanácsban képviselt királyságok és országok és a magyar Szent Korona országai) även kallat dubbelmonarkin och Donau-monarkin, var en personalunion som bestod av de båda staterna kejsardömet Österrike och kungariket Ungern under åren 1867–1918. Österrike-Ungern bildades den 8 juni 1867 genom det österrikisk-ungerska förlikningsavtaletkejsardömet Österrike ombildades till realunionen Österrike-Ungern. Genom denna förändring jämställdes ungersk etnicitet med den tyska samtidigt som Budapest fick huvudstadsstatus vid sidan av Wien, men detta betydde ingenting för de slaviska folken i riket.

Österrike-Ungern bestod av två rikshälfter, av vilka den österrikiska så kallade cisleithanska delen (den från Wien räknat denna sida om floden Leitha belägna delen av monarkin) omfattade de i österrikiska riksrådet representerade länderna, medan det så kallade transleithanska, kungariket Ungern i vidsträckt mening, omfattade den ungerska kronans länder. Under gemensam förvaltning stod (de med monarkin införlivade) provinserna Bosnien och Hercegovina.

Till Cisleithanien (kejsardömet Österrike) hörde ärkehertigdömet Österrike (delat i kronländerna Övre och Nedre Österrike), hertigdömena Salzburg, Steiermark, Kärnten och Krain, Österrikiska kustlandet (innefattande markgrevskapet Istrien, furstgrevskapet Görz och Gradiska samt staden Trieste), furstgrevskapet Tyrolen med Vorarlberg, kungariket Böhmen, markgrevskapet Mähren, hertigdömet Schlesien, konungariket Galizien och Lodomerien med storhertigdömet Kraków (Krakau), hertigdömet Bukovina och kungariket Dalmatien. Transleithanien (den ungerska kronans land) utgjordes av kungariket Ungern (vilket inkluderade nuvarande Slovakien och Burgenland) med Siebenbürgen (Transsylvanien), staden Fiume med omnejd samt kungariket Kroatien och Slavonien.

Bosnien och Hercegovina var från år 1908 ett gemensamt område, kallat kondominat, för Österrike-Ungern. Den cisleithanska riksdelen omfattade 300 007 km² med 29 193 299 invånare (1913) och den transleithanska 325 411 km² med 21 480 829 invånare (1915). Bosnien-Hercegovina omfattade 51 199 km² med 1 931 802 invånare (1910).

Österrikisk-ungerska monarkin, Österrike-Ungern, var den officiella benämning, som enligt kejserlig handskrivelse av 14 november 1868 tillades förutvarande kejsardömet Österrike, det vill säga samtliga under kejsaren av Österrike och kungen av Ungerns spira förenade länder. Genom första världskrigets resultat och särskilt en rad revolutioner i skilda landsdelar upplöstes statsbildningen i oktober–november 1918. Av riket uppstod staterna Österrike, Ungern och Tjeckoslovakien, utöver att stora delar även tillföll det nybildade Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike (Jugoslavien), det återupprättade Polen respektive Rumänien.

Vardera rikshälften hade sina grundlagar men i uppgörelsen (Ausgleich) år 1867 hade stadgats beslutades att vissa ärenden skulle vara gemensamma, nämligen:

  1. utrikesärenden jämte utrikes diplomatisk och konsulär representation
  2. armé och marin (dock ej värnpliktslagarna och till följd av dem nödiga utgifter)
  3. finansväsendet i vad som rörde gemensamma utgifter.

Gemensamt förvaltades enligt tid efter annan träffade avtal (Ausgleiche) en mängd kommersiella angelägenheter, särskilt tullagstiftningen och lagstiftningen om en del indirekta skatter, myntväsen, bägge rikshälfterna berörande järnvägar m.m. Genom ett separat avtal, det så kallade kroatisk-ungerska kompromissen, skapades provinsen Kroatien-Slavonien som fick autonomi rörande inre förvaltning, rättsväsen, kultur- och undervisningsväsen.

De båda riksdelarnas folkrepresentationer - österrikiska riksrådet (ty. der Reichsrat, omfattande två kammare, das Herrenhaus och das Haus der Abgeordneten) och ungerska riksdagen - utövade sin lagstiftningsrätt i gemensamma frågor genom särskilda utskott, delegationerna. För gemensamma ärendens förvaltning fanns i Wien tre gemensamma ministerier: ministeriet för kejserliga huset och utrikes ärenden, rikskrigsministeriet och riksfinansministeriet, av vilka det sistnämnda även hade högsta ledningen av förvaltningen av Bosnien och Hercegovina. Kontroll över de gemensamma ministeriernas kassa utövades av en gemensam kontrollbyrå (oberster Rechnungshof i Wien).

Riksdelar och länder

[redigera | redigera wikitext]

Zagreb


Österrike-Ungerns riksdelar och länder
     Cisleithanien      Transleithanien      Kondominat
Nr. Provins Huvudstad (invånarantal) Yta (km²) Invånarantal
Cisleithanien (österrikiska riksdelen)[1]
1. Böhmen Prag (224 000) 51 946,09 6 769 548
2. Bukovina Czernowitz (87 000) 10 441,24 800 098
3. Kärnten Klagenfurt (29 000) 10 325,79 396 200
4. Krain Laibach (47 000) 9 953,81 525 995
5. Dalmatien Zara (14 000) 12 830,32 645 666
6. Galizien och Lodomerien Lemberg (206 000) 78 499,28 8 025 675
7. Österrikiska kustlandet Trieste (161 000) 7 969 895 000
8. Nedre Österrike Wien (2 031 000) 19 825,33 3 531 814
9. Mähren Brünn (126 000) 22 221,30 2 622 271
10. Salzburg Salzburg (36 000) 7 153,29 214 737
11. Övre och Nedre Schlesien Troppau (31 000) 5 146,95 756 949
12. Steiermark Graz (152 000) 22 425,08 1 444 157
13. Tyrolen Innsbruck (53 000) 26 683 946 613
14. Övre Österrike Linz (71 000) 11 981,73 853 006
15. Vorarlberg Bregenz (9 000) 2 601 145 408
Totalt för Cisleithanien: 300 003,21 28 571 934
Transleithanien (ungerska riksdelen)
16. Ungern (inklusive Fiume) Budapest (882 000) 282 274,66 18 264 533[2]
17. Kroatien och Slavonien Agram (80 000) 42 488,02 2 621 954[3]
Totalt för Transleithanien: 324 762,68 20 886 487
Gemensamt förvaltningsområde (kondominat)
18. Bosnien och Hercegovina Sarajevo (52 000) 51 199 1 898 044
Totalt för Österrike-Ungern: 675 964,89 51 356 465

Dagens politiska karta

[redigera | redigera wikitext]

Enligt dagens politiska karta har hela eller delar av följande idag självständiga länder under större delen eller någon del av sin historia varit en del av Österrike-Ungern.

Enligt dagens politiska karta har följande områden/landsdelar under större delen eller någon del av sin historia varit en del av Österrike-Ungern.

Försvarsväsen

[redigera | redigera wikitext]
Kejsar Frans Josef I, den österrikisk-ungerska krigsmaktens högste befälhavare, i en tyrolsk jägaröverstes paraduniform 1879.

Österrike-Ungerns krigsmakt, die Bewaffnete Macht, bestod av dubbelmonarkins gemensamma armé k.u.k. Armee och flotta k.u.k. Kriegsmarine, samt den österrikiska riksdelens armé, k.k. Landwehr, och den ungerska riksdelens armé, Magyar Királyi Honvédség (k.u. Landwehr). Lantvärnen var inte en reservstyrkor med mobiliserbara kaderförband, utan reguljära arméer med stående förband.

Allmän värnplikt infördes 1866. Vapenföra män var värnpliktiga från och med det nittonde till och med det fyrtioandra levnadsåret. De tilldelades antingen armén, lantvärnet eller ersättningsreserven. De som tilldelades armén hade att tjänstgöra tre år i aktiv tjänst. De som tilldelades lantvärnet gjorde en första tjänstgöring om ett år i Österrike eller två år i Ungern. Marinens värnpliktiga hade en första tjänstgöring om tre år.

Tyska var kommandospråk och tjänstespråk i armén, marinen och det österrikiska lantvärnet. Tyska var även kommandospråk i det ungerska lantvärnet, medan tjänstespråket var ungerska för det ungerska och kroatiska för det kroatiskt-slavonska lantvärnet.

Den österrikisk-ungerska marinen uppstod med dubbelmonarkin 1867, men dess anor som den österrikiska marinen går tillbaka till den sedan femtonhundratalet bestående Donauflottiljen och den sedan sjuttonhundratalet bestående Medelhavsflottan. Vid första världskrigets utbrott var den världens sjätte största flotta.

Titulaturen för imperiets militär och myndigheter varierade beroende på om det representerade hela riket, endast den österrikiska eller den ungerska riksdelen.

  • Det rörande hela riket benämndes kejserlig och kunglig (tyska kaiserlich und königlich, K.u.k.)
  • Det rörande den österrikiska riksdelen benämndes kejserlig kunglig (tyska kaiserlich königlich, K.k.)
  • Det rörande den ungerska riksdelen benämndes kunglig ungersk (tyska königlich ungarisch, K.u.)

Övriga källor

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]