Ungerns historia

Ungerns historia går åtminstone tillbaka till 800-talet, då de nomadiserande magyarerna invaderade det pannoniska bäckenet runt Donaus mellersta lopp. Deras bosättning i området etablerade den nya nationen Ungern.

Historik

Ursprung och medeltid

I slutet av 800-talet vandrade magyariska stammar under Árpád västerut från nuvarande Ryssland. Några av dessa stammar bosatte sig på slätten mellan Duna (Donau) och Tisza. Furst Géza som var den förste av Árpáddynastin som lät sig kristnas hade redan under 900-talets slut genom att öppna landet för kristna missionärer lagt grunden för en ungersk kristen statsbildning, men hans son Vajk, senare Stefan I kom att fullborda enandet av landet. Stefan begär av påven Sylvester II en krona och han kröns i Székesfehérvár julhelgen år 1000 eller möjligen 1001. Stefan som visar sig vara en mycket kraftfull konung vägrar svära lojalitet mot den tysk-romerske kejsaren och slår även ned dennes angrepp på Ungern år 1030. Därmed försäkrades Ungerns fortsatta självständiga existens i Europa. Vidare påbjuder Stefan att var tionde by skall uppföra en kyrka, samt inbjuder ytterligare missionärer till landet. Stefan förlänas därmed av påven titeln Apostolisk Konung och ger honom rätten att bära det apostoliska dubbelkorset i sitt vapen. Stefan dör 1038 och kanoniseras som kyrkans första helgon som inte kom att dö martyrdöden 1083.

Stefans efterträdare, Peter I, var son till Stefans syster och en venetianare och var själv född i Venedig. Han gjorde anfall på de tyska gränslanden utan att den tyske kejsaren Henrik III, som var upptagen av andra strider, förmådde hindra det. Men redan 1041 dukade han under för en sammansvärjning och ersattes av en annan medlem i Árpáddynastin, Samuel Aba.^[1] Peter flydde nu till Henrik III, som år 1042 framträngde segrande in i Ungern och insatte en tredje Árpád som hertig av Ungern. Men när Henrik med huvudhären återvände till Tyskland blev hans skyddsling förjagad av Aba. Kejsaren företog då ett nytt fälttåg 1043 och fråntog ungrarna landet till Leitha och Morava och förenade det varaktigt med tyska riket. Området befolkades hastigt med tyska nybyggare.^[1]

Under ett tredje fälttåg uppsatte kejsar Henrik III den fördrivne kung Peter I på Ungerns tron och lät honom svära trohetsed som vasall. Men snart störtades åter kungen av Andreas I, som under omväxlande underhandlingar och strider höll sig oberoende av den tyske kungen.^[1] Även kejsar Henrik IV försökte förgäves bevara länshögheten, trots att då åter två pretendenter kämpade om Ungerns krona, av vilka den ene var gift med en syster till kejsaren. Påven Gregorius VII begagnade denna oreda till att försöka göra Ungern till ett påvligt län. Än hotade han med himlens vrede, än uppmanade han Ungerns kung att genom underkastelse under Rom "förvandla apostlarna till dina gäldenärer". Men ungrarna lät sig inte förledas. Just denna tävlan mellan kejsaren och påven att bringa ungrarna i beroende gjorde det lättare för dem att trots inre strider försvara sin oavhängighet.^[1]

Kroatien förenas med Ungern genom personalunion 1102. Mongolerna (tatarerna) invaderar Ungern 1241, men lämnar snart landet på grund av inre stridigheter. Ungern lämnas som ett härjat och plundrat land. Konung Béla IV ber därför företrädesvis tyska invandrare att slå sig ner i det efter tatarinvasionen mer eller mindre avfolkade landet. Rikets storhetstid inföll på 1300- och 1400-talen. Den ungerska Árpáddynastin dör ut i och med konung Andreas III 1301 och härefter regeras Ungern tillsammans med Polen genom personalunion av huset Anjou och Jagiełło. Den ende ungerske konungen under denna period representeras av Matthias Corvinus (Mátyás Hunyadi, son till János Hunyadi) och under hans regeringstid (1458-1490) blomstrar landet, inte minst kulturellt.

Ockupation och tredelning av riket

Det framträngande Osmanska riket besegrade ungrarna 1526 vid slaget vid Mohács. Här delades landet i tre delar: kungliga Ungern (det övre Ungern, ung. nuvarande Slovakien och en del av nordvästra Ungern) styrdes som en provins av habsburgarna, Transsylvanien blev en självständig provins styrd av ungerska furstar men under turkisk insyn, samt resterande, södra och mellersta delarna under direkt osmanskt styre. Den kungliga ungerska administrationen evakuerades från Buda och flyttades till Pozsony, nuvarande Bratislava. Här, nära Wien, i "Stora Kröningskyrkan" kröns elva kungar och åtta drottningar.

Sedan osmanerna besegrats av Österrike 1697 upprättades Ungern åter, nu i en personalunion med Österrike. Furst Rákóczi leder ett uppror mot Habsburgarna 1703-1711.

Revolution och frihetskrig

Detta avsnitt är en sammanfattning av Ungerska revolutionen och frihetskriget 1848-1849.

I mars 1848 bröt en revolution ut mot det österrikiska herraväldet, lett av Lajos Kossuth. Inspirerad av nationalskalden Sándor Petőfi krävde ungrarna total frihet från österrikiskt herravälde. Då österrikarna även möttes av revolution i Wien tillmötesgick den kejserliga administrationen ungrarnas krav. Men då revolutionen krossades i Wien tvingades den begåvningshandikappade österrikiske kejsaren Ferdinand I att abdikera till förmån för Franz Joseph och ungrarnas krav skulle snart glömmas i Wien.

Detta ledde till frihetskriget där ungrarna besegrade den österrikiska hären vid Pákozd (september 1848) samt vid Isaszeg (april 1849). Då katastrofen nalkades österrikarna tillkallade Franz Joseph den ryske tsaren som ockuperade Ungern och krossade den ungerska revolutionen. Lajos Kossuth tvingades i exil men 13 medlemmar av revolutionsledningen avrättades i Arad (nuvarande Rumänien) på order av Julius Freiherr von Haynau. Ungern styrdes därefter hårdhänt av Wienadministrationen.

Österrike-Ungern

Efter det österrikiska nederlaget i det så kallade "brödrakriget" mot Preussen 1866 utnyttjade den ungerska ledningen det österrikiska underläget i syfte att återställa landets integritet och uppnå en jämställd ställning gentemot Österrike. I och med 1867 års Ausgleich ("utjämning", eller kompromiss) bildades slutligen dubbelmonarkin Österrike-Ungern och den ungerska staten tilläts bilda ett självständigt parlament. Nu uppstod två distinkta "rikshälfter", den kejserligt österrikiska samt den konungsligt ungerska (med den allestädes närvarande beteckningen K. und K.). Gemensam administration i form av kejsare, utrikes- och försvarsministerium bibehölls dock i Wien. Ungern återgick till 1848 års konstitution och Frans Josef kunde nu under fredligare omständigheter krönas till ungersk kung.^[2]

Två världskrig

Då Österrike drog ut i krig 1914 drogs även den ungerska "rikshälften" ut i krig. Efter centralmakternas nederlag i första världskriget upplöste segermakterna den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin 1918. Den för det ungerska konungariket separata freden undertecknades på slottet Grand Trianon, Versailles den 4 juni 1920. Vid Trianonfördraget 1920 hamnade mer än två tredjedelar (71,5 %) av det historiska Ungern i Rumänien, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Österrike. Detta fick till följd att stora etniska ungerska grupper kom att hamna som minoriteter i de nya grannländerna. Den ungerska politiken präglades efter kriget av stark irrendentism och revisionism. Det nationella trauma som följde Trianonfreden drev den ungerska politiken mot ett enda mål; att återbörda de förlorade territorierna.

Efter första världskriget uppstod ett mycket kortlivat demokratiskt styre, men kommunisten Béla Kun tog makten och utropade Ungern till socialistisk rådsrepublik och gjorde även försök att värna landets territorium. Folkrepubliken krossades dock när rumänska styrkor intog Budapest den 1 augusti 1919. Den rumänska ockupationen av Ungern omöjliggjorde ungerska protester mot Trianonfördraget i Versailles och den för Ungern bittra freden var ett faktum. 1920 återskapades kungadöme utan kung med amiral Miklós Horthy som riksföreståndare.

Ungern deltog i andra världskriget på axelmakternas sida. Vintern 1944/1945 besatte sovjetiska trupperna landet. Horthy ledde Ungern till 1944 då han ersattes av fascisten, "pilkorsaren" Ferenc Szálasi. Se vidare artikeln Förintelsen i Ungern.

Folkrepublik

Huvudartikel: Folkrepubliken Ungern

Vid valet 1945 fick Oberoende småbrukarpartiet 57 procent av rösterna medan kommunisterna fick 17 procent, men den verkliga makten låg i kommunisternas händer, vilka hade den sovjetiska ockupationsmaktens stöd. Moskvatrogne kommunisten Mátyás Rákosi blir vice premiärminister, men snart utrensar och utmanövrerar han de andra politikerna. Efter valet 1947 ändrar de också konstitutionen så att landet blev en folkrepublik. Kommunistpartiet styrde sedan Ungern fram till 1989.

Den 28 december 1948 förstatligas alla företag och kommunisterna har full kontroll över landet. Säkerhetspolisen ÁVO/ÁVH inleder massarresteringar och tortyr. Efter Stalins död 1953 utnämns Imre Nagy av Kremlledningen som premiärminister. Nagy försöker reformera kommunistpartiet men motarbetas av Rákosi som kommer tillbaka till makten 1955.

1956 Ungernrevolten riktad mot kommunisterna och sovjetdominansen startar 23 oktober. Reformkommunisten Imre Nagy ansluter sig till revolutionärerna och bildar en flerpartiregering som försöker förhandla fram landets oberoende från Sovjetunionen och slutligen även utträde ur Warszawapakten. Den 4 november anfaller sovjetstyrkorna med full kraft och kväver upproret. János Kádár utnämns av Kremlledningen till partiledare, och det politiska klimatet förbättras något. Under slutet av 1950-talet och under 1960-talet, efter avstaliniseringen lättade förtrycket något med bland annat försoning med den katolska kyrkan 1964. Ungern hade mer än något annat land inom östblocket öppnat för en något friare marknadsekonomi och kulturella förbindelser med väst.

Demokrati och Tredje ungerska republiken

Ungerns kommunistiska regering undergräver DDR genom att, den 19 augusti 1989 under den så kallade Paneuropeiska picknicken vid gränsstaden Sopron, tillåta DDR-medborgare ta sig över den ungerska gränsen till väst. Efter det kommunistiskt styrets fall i Östeuropa deklarerade Mátyás Szűrös Tredje ungerska republiken på årsdagen av folkresningen 1956.

Första fria demokratiska valen hölls 1990. Landet anslöt sig till Nato 1999 och till Europeiska unionen den 1 maj 2004.

Högerpartiet Fidesz har styrt Ungern sedan 2010. Premiärminister Viktor Orbáns regering har genomfört den mest radikala samhällsförändringen i Europa sedan kommunistregimernas fall 1989. Regeringen kritiseras av omvärlden, inhemsk opposition och aktivister för att inskränka demokratiska rättigheter och utöva politisk styrning över statliga institutioner, utbildning och rättsväsende.^[3]

Ungerns historia i årtal

ca. 896 Ungrarnas intåg över Karpaterna
973 Fred mellan ungrare och tyskromerska riket, kristnandet påbörjas.
1000 Stefan I krönas med den "Heliga Kronan".
efter 1001 Stefan I tvingar ungrarna att acceptera den nya ordningen.
1083 Stefan I helgonförklaras.
1222 Andreas II proklamerar den "gyllene bullan", Ungerns motsvarighet till Magna Charta
1241 Tatarerna under Batu khan besegrar ungrarna i slaget vid Muhi.
1301 Kungliga ätten Árpád utslocknar och ersätts på Ungerns tron av huset Anjou.
1433 Sigmund av Luxembourg, Ungerns kung, blir tyskromersk kejsare.
1458-1490 Den ungerska monarkin når sin höjdpunkt under kung Mattias Corvinus.
1526 Efter förlust vid slaget vid Mohács har Ungern fallit för Osmanska riket.
1541 Buda intas av turkarna. Ungern är delat i tre.
1586 Vid ett möte i Torda i Transsylvanien enas ungrarna om religionsfrihet
1686 Buda återerövras av Österrike.
1689 Habsburgarna kastar ut osmanerna från Ungern, och ungrarna tvingas erkänna habsburgarnas rätt till den ungerska tronen.
1785 Träldomen avskaffas.
1844 Ungerskan blir officiellt språk.
1848-1849 Lajos Kossuth leder ett uppror mot österrikarna.
1867 "Ausgleich", den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin skapas.
1918 Österrike-Ungern är på den förlorande sidan i världskriget, landet styckas upp.
1919 Béla Kun utropar Kommunistiska sovjetrepubliken Ungern
1920, mars, Miklós Horthy väljs till riksföreståndare.
1920, juni, freden i Trianon.
1944, mars , tyskarna ockuperar landet.
1944, oktober, Horthy ersätts vid makten av den fascistiska Ferenc Szálasi. Judedeportationerna börjar.
1944, december, nationalförsamling samlas i östra, redan sovjetkontrollerade delen av landet och förklarar krig mot gamle bundsförvanten Tyskland.
1946 Folkrepubliken Ungern utropas. Fria val hålls 4 november som vinns av Småbrukarpartiet (55%), medan kommunisterna fick 17%.
1948 Kommunisterna tar full kontroll över landet. Säkerhetspolisen ÁVO/ÁVH inleder massarresteringar och tortyr.
1953 Imre Nagy är premiärminister.
1955 Rákosi avsätter Nagy.
1956 Ungernrevolten riktad mot kommunisterna och sovjetiska kontrollen startar 23 oktober. Reformkommunisten Imre Nagy ansluter sig.
1958 Imre Nagy och hans närmaste avrättas i hemlighet av ryssarna.
1968 Liberalisering av ekonomin, "gulaschkommunism".
1989, februari, kommunistpartiets centralkommitté beslutar att införa flerpartisystem.
1989, oktober, den provisoriska presidenten utropar republiken Ungern.
1999, Ungern blir medlem i Nato
2004, maj, Ungern går med i EU.
2010, maj, högerpartiet Fidesz och Premiärminister Viktor Orbán tar makten

Källor

^ [a b c d] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”226 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/2/0254.html. Läst 26 juni 2021.
^ Ungern i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1920)
^ ”Ungern – Aktuell politik”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/ungern/aktuell-politik/. Läst 23 september 2021.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Ungerns historia.

[:0-1] [a b c d] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”226 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/2/0254.html. Läst 26 juni 2021.

[2] Ungern i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1920)

[3] ”Ungern – Aktuell politik”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/ungern/aktuell-politik/. Läst 23 september 2021.

[1]

[2]

[3]