Hoppa till innehållet

Uefa Europa League

Från Wikipedia
(Omdirigerad från UEFA-cup)
Uefa Europa League
UEFA Europa League logo (2024 version).svg
Sport(er)Fotboll
RegionEuropa (Uefas medlemsländer)
TidpunktJuli–maj
År1971–
Tidigare namnUefacupen (1971–2009)
ArrangörUefa
Regerande mästareItalien Atalanta (2023/24)
Flest titlarSpanien Sevilla (7)
WebbplatsOfficiell webbplats
Uefa Europa League 2024/2025
Uefa Europa League-finalen 2013 mellan Chelsea och Benfica på Amsterdam Arena.

Uefa Europa League, tidigare kallad Uefacupen, är den näst högsta fotbollsturneringen för klubblag i Europa, under Uefa Champions League och över Uefa Conference League. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, spelades första gången säsongen 1971/72 då organisationen tog över Mässcupen som startat 1955. Från och med säsongen 2009/10 ändrades namnet från Uefacupen till Uefa Europa League.[1]

Formatet, som har ändrats flera gånger genom åren, består av ett seriespel följt av ett slutspel. Före seriespelet är det flera kvalomgångar, även om de flesta klubbarna i seriespelet antingen är direktkvalificerade eller får en plats där efter att ha blivit utslagna i kvalspelet till Uefa Champions League. Lågt rankade länders klubbar har ingen plats i kvalspelet över huvud taget, medan de något bättre rankade ländernas klubbar måste spela upp till fyra kvalomgångar för att ta sig till seriespelet.[2] Vilka länder som får ha direktkvalificerade klubbar och var olika klubbar går in i kvalet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som baseras på prestationerna i de europeiska cuperna under de fem säsonger som föregick den närmast föregående säsongen (för till exempel säsongen 2024/25 tog man alltså hänsyn till de fem säsongerna från och med 2018/19 till och med 2022/23).[3]

När turneringen drog igång i början av 1970-talet och under många år framöver var det dock en ren utslagsturnering. Gruppspel infördes först säsongen 2004/05, och utökades efter det för att sedan minskas.[1] Gruppspel avskaffades och ersattes av seriespel säsongen 2024/25.[4]

I det ursprungliga utslagsformatet, och därefter i det slutspel som följt på grupp- eller seriespel, har klubbarna mötts hemma och borta. Detta gällde från början även finalen, men sedan säsongen 1997/98 avgörs finalen i en enda match på neutral plan.[1] Vid ett tillfälle har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 2002 då Feyenoord besegrade Borussia Dortmund hemma på Feijenoordstadion med 3–2.[5] En gång har den förlorande klubben haft hemmaplan: 2005 då Sporting Lissabon fick ge sig mot CSKA Moskva på Estádio José Alvalade.[6]

Vinnaren av turneringen är garanterad en plats i nästföljande säsongs seriespel i Uefa Champions League och får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Uefa Champions League.[4]

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 14 finalvinster och fem finalförluster i Uefacupen och Uefa Europa League till och med 2024. Italienska klubbar har varit näst bäst med tio finalvinster och åtta finalförluster. Sevilla har varit den mest framgångsrika klubben med sju finalvinster och inga finalförluster.[7] Uefacupen är den enda stora europeiska cup som vunnits av en svensk klubb; detta genom IFK Göteborg som först vann turneringen säsongen 1981/82[8] och sedan återupprepade bedriften säsongen 1986/87[9].

Föregångare

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Mässcupen

Den första Mässcupen (Inter-Cities Fairs Cup), som spelades mellan 1955 och 1958, var en turnering öppen för städer där det hölls mässor och inte nödvändigtvis klubbar – städer med mer än en klubb skickade ibland kombinationslag med spelare från stadens olika klubbar. Sedermera blev kombinationslagen färre, och från mitten av 1960-talet deltog endast europeiska klubbar som kvalificerat sig genom en placering, normalt andra till fjärde plats, i sin inhemska liga. Man införde dock en regel om att endast en klubb per stad fick delta.[10]

Under tidigt 1960-tal dominerade Sydeuropa och framför allt Spanien turneringen; bland de tidiga vinnarna fanns Barcelona, Valencia och Real Zaragoza.[11] Turneringen växte i prestige och omfång och säsongen 1964/65 deltog totalt 48 klubbar.[12] Säsongen 1967/68 vann Leeds United som första klubb från norra Europa turneringen.[11] Samma klubb vann även turneringen under dess sista år, säsongen 1970/71, då totalt 64 klubbar deltog.[13]

Historia

[redigera | redigera wikitext]
Diego Maradona och lagkamrater i Napoli firar segern i Uefacupfinalen 1989.

Mässcupen växte så i betydelse att Uefa redan 1966 tog ett kongressbeslut på att ta över ansvaret för turneringen. Organisatörerna av Mässcupen, däribland engelsmannen Sir Stanley Rous, som även var Fifas president, stretade dock emot och det var inte förrän inför säsongen 1971/72 som Uefa till slut kunde ta över turneringen och göra om den till Uefacupen.[14] Turneringen fick ett startfält med 64 klubbar, vilka var de bäst placerade i sina ligor av de som inte hade kvalificerat sig för Europacupen eller Cupvinnarcupen. Genom fem utslagsomgångar reducerades de till de två finalklubbarna. Alla omgångar, även finalen, spelades som dubbelmöten hemma/borta.[1] Det första målet i turneringens historia gjordes den 14 september 1971 av Yaşar Mumcuoğlu för turkiska Fenerbahçe.[15]

Mässcupens regel om en klubb per stad fortsatte att tillämpas av engelska The Football League, och togs inte bort förrän 1975. Everton hade slutat på fjärde plats i engelska högstaligan och skulle därmed ha kvalificerat sig för Uefacupen säsongen 1975/76, men nekades att spela eftersom Liverpool från samma stad också hade kvalificerat sig genom att komma tvåa. Efter hot från Uefa att utestänga engelska klubbar från spel i de europeiska cuperna om inte regeln togs bort valde The Football League att ändra sig och ge platsen till Everton.[16]

I början av 1980-talet började svenska klubbar röna framgångar i Uefacupen och dessa kröntes med IFK Göteborgs finalvinst säsongen 1981/82 då de besegrade storfavoriten Hamburg med sammanlagt 4–0 i finalen.[8] IFK Göteborg återupprepade bedriften säsongen 1986/87 då de besegrade Dundee United i finalen med 2–1 sammanlagt.[9]

Turneringen var länge öppen för tvåorna och treorna i de inhemska ligorna (förutom i några av de stora ligorna där även fyrorna och femmorna var kvalificerade), men säsongen 1994/95 tillkom mästarna i lägre rankade ligor, vilka under den och de två följande säsongerna var utestängda från spel i Uefa Champions League.[17] Ärligt spel (fair play) av länders klubbar och landslag i Uefa-turneringar under föregående säsong gav från och med säsongen 1995/96 tre platser i Uefacupen (högst en plats per land).[18] Det fanns sex kriterier: Gula och röda kort (som ledde till poängavdrag), positivt spel, respekt för motståndaren, respekt för domaren, lagfunktionärernas uppträdande och publikens uppträdande.[19] Säsongen 1995/96 var också den första säsongen då platser gavs i Uefacupen till klubbar som spelat i Intertotocupen.[20]

Säsongen 1996/97 tillkom klubbar som åkt ut i kvalspelet till Uefa Champions League.[21] Till nästföljande säsong var mästarna i de lägre rankade ligorna tillbaka i Uefa Champions League och samma säsong fick även tvåorna i de högst rankade ligorna delta i Uefa Champions League i stället för i Uefacupen.[17] Från och med den säsongen ändrades också hur finalen i Uefacupen spelades. I stället för ett dubbelmöte hemma/borta avgjordes finalen i en enda match på neutral plan.[1]

Uefa avskaffade Cupvinnarcupen 1999[22] och efter det deltog även vinnarna av de inhemska cuperna i Uefacupen. En annan nyhet säsongen 1999/00 var att treorna i det första gruppspelet i Uefa Champions League flyttades över till Uefacupen. Turneringen svällde därmed till nästan 150 klubbar och en extra kvalomgång lades till.[1]

Spelare i Sevilla firar segern i Uefacupfinalen 2006.

Gruppspel infördes säsongen 2004/05, med 40 klubbar indelade i åtta grupper med vardera fem klubbar, där de tre bästa i varje grupp gick vidare till slutspel. I gruppspelet handlade det om enkelmöten, med två hemmamatcher och två bortamatcher för varje klubb. Till slutspelet gick även treorna i Uefa Champions Leagues gruppspel. Detta format behölls till och med säsongen 2008/09.[1]

Turneringen döptes om till Uefa Europa League inför säsongen 2009/10 och formatet ändrades samtidigt för att efterlikna det som användes i Uefa Champions League.[23] Totalt deltog 192 klubbar den säsongen. I det nya gruppspelet var det tolv grupper med vardera fyra klubbar, totalt 48 klubbar, och inom varje grupp var det nu dubbelmöten så att varje klubb spelade sex gruppspelsmatcher i stället för fyra som det var tidigare. De två bästa i varje grupp gick till slutspel, liksom treorna i Uefa Champions Leagues gruppspel.[1] Eftersom Intertotocupen hade lagts ned[24] var det från och med denna säsong inte längre möjligt att kvalificera sig för turneringen på det sättet.[20] Det första målet i Uefa Europa Leagues gruppspel gjordes den 17 september 2009 av Alberto Zapater för italienska Genoa.[15]

Med början säsongen 2015/16 fick de regerande mästarna av Uefa Europa League en plats i Uefa Champions League, åtminstone i playoffomgången men till och med i gruppspelet om de regerande mästarna av Uefa Champions League kvalificerade sig för gruppspelet även genom ligaplacering.[25] Den första klubben att dra nytta av denna regel var Sevilla, som vann Uefa Europa League säsongen 2014/15.[1] Möjligheten att ta sig in i Uefa Europa League tack vare ärligt spel upphörde inför säsongen 2016/17.[19]

På grund av covid-19-pandemin sköts större delen av slutspelet säsongen 2019/20 upp från våren 2020 till augusti samma år. Alla matcher från kvartsfinal och framåt spelades då som enkelmöten på neutral plan i Tyskland inför tomma läktare.[1] Fördröjningen ledde till att säsongen 2020/21 kom igång senare än vanligt[26] och alla matcher i kvalomgångarna spelades som enkelmöten inför tomma läktare[27].

Inför en match mellan West Ham United och Bayer Leverkusen säsongen 2023/24.

Säsongen 2021/22 avskaffades bortamålsregeln, som hade gällt i alla dubbelmöten i hela turneringen sedan allra första början.[28] Samma säsong genomfördes en stor förändring av Uefa Europa Leagues format i och med skapandet av den lägre rankade turneringen Uefa Europa Conference League. De flesta av klubbarna som tidigare hade kvalificerat sig för spel i Uefa Europa League hamnade nu i stället i Uefa Europa Conference League. Kvar i Uefa Europa League var bara vinnarna av de inhemska cuperna i de 15 högst rankade länderna samt de klubbar som precis missade att kvala in till Uefa Champions League på ligaplacering i de fem högst rankade länderna. I övrigt bestod Uefa Europa League av klubbar som åkt ut ur Uefa Champions League samt föregående säsongs mästare av Uefa Europa Conference League. Gruppspelet i Uefa Europa League minskades från 48 klubbar till 32.[29]

Efter bara tre år genomgick turneringen en ny stor förändring säsongen 2024/25. Då avskaffades gruppspelet till förmån för ett seriespel med 36 klubbar, fyra fler än antalet som hade varit med i gruppspelet de föregående säsongerna. Med så många klubbar i en serie var det inte möjligt för alla klubbar att möta alla de andra, utan det bestämdes att klubbarna skulle spela åtta matcher mot åtta olika motståndare, vilka lottades fram. De åtta bästa klubbarna i serien kvalificerade sig direkt för åttondelsfinal, medan klubbarna på plats 9–24 gjorde upp i dubbelmöten om de åtta kvarvarande platserna.[4]

Format

[redigera | redigera wikitext]

Normalt sett är det totalt 78 klubbar som deltar i turneringen, varav 32 kommer från Uefa Champions League. Turneringen består av tre delar – kvalspel, seriespel och slutspel.[2]

Kvalspel

[redigera | redigera wikitext]

Turneringen inleds med ett kvalspel till seriespelet. Kvalspelet fram till playoffomgången består av två delar – en för icke-mästare (main path), som består av tre omgångar, och en för ligamästare som åkt ur kvalspelet till Uefa Champions Leagues seriespel (champions path), som består av en omgång. Efter dessa separata kvalomgångar följer en gemensam playoffomgång. I kvalspelet deltar normalt sett totalt 54 klubbar som slåss om tolv platser i seriespelet.[30]

Vilka länders klubbar som deltar i kvalspelet och när klubbarna går in i kvalspelet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som baseras på prestationerna i de europeiska cuperna under de fem säsonger som föregick den närmast föregående säsongen.[3]

I varje kvalomgång delas klubbarna in i två lika stora halvor – en seedad och en oseedad. Seedningen baseras på klubbarnas Uefa-koefficient, som baseras på prestationerna i de europeiska cuperna under de fem närmast föregående säsongerna.[31] Det finns möjlighet att vid behov dela in klubbarna i mindre grupper med lika många seedade och oseedade klubbar. Därefter lottas en seedad klubb att möta en oseedad. Två klubbar från samma land får inte mötas i kvalspelet.[32]

Varje möte i kvalspelet består av ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång. Om båda klubbarna sammanlagt gör lika många mål (bortamålsregeln tillämpas inte[28]) blir det förlängning. Om inga mål görs i förlängningen eller om båda klubbarna gör lika många mål blir det till slut ett avgörande via straffsparksläggning. Klubbarna som åker ut i kvalspelet får plats i Uefa Conference League.[33]

Kvalspelet består av fyra omgångar enligt följande grundschema:[34]

  • Första kvalomgången (18 klubbar) (de 9 förlorarna får plats i andra kvalomgångens main path till Uefa Conference Leagues seriespel)
  • Andra kvalomgången (16 klubbar varav 7 nytillkomna) (de 8 förlorarna får plats i tredje kvalomgångens main path till Uefa Conference Leagues seriespel)
    • Vinnarna i första kvalomgången (9 klubbar)
    • Ligatreorna från länder rankade 7–12 (6 klubbar)
    • Ligafyran från land rankat 6 (1 klubb)
  • Tredje kvalomgången (26 klubbar varav 18 nytillkomna)
    • Main path (14 klubbar varav 6 nytillkomna) (de 7 förlorarna får plats i playoffomgångens main path till Uefa Conference Leagues seriespel)
      • Vinnarna i andra kvalomgången (8 klubbar)
      • Cupmästarna från länder rankade 13–15 (3 klubbar)
      • Förlorarna i andra kvalomgångens league path till Uefa Champions Leagues seriespel (3 klubbar)
    • Champions path (12 klubbar varav 12 nytillkomna) (de 6 förlorarna får plats i playoffomgångens champions path till Uefa Conference Leagues seriespel)
      • Förlorarna i andra kvalomgångens champions path till Uefa Champions Leagues seriespel (12 klubbar)
  • Playoffomgången (24 klubbar varav 11 nytillkomna) (de 12 förlorarna får plats i Uefa Conference Leagues seriespel)
    • Vinnarna i tredje kvalomgångens main path (7 klubbar)
    • Vinnarna i tredje kvalomgångens champions path (6 klubbar)
    • Cupmästarna från länder rankade 8–12 (5 klubbar)
    • Förlorarna i tredje kvalomgångens champions path till Uefa Champions Leagues seriespel (6 klubbar)

Om man i stället ser kvalspelet ur de deltagande ländernas synvinkel ser grundschemat ut så här:[34]

  • Länder rankade 1–5
    • Ingen deltagande klubb i kvalspelet
  • Land rankat 6
    • Ligafyran går in i andra kvalomgången
  • Land rankat 7
    • Ligatrean går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 8–12
    • Cupmästarna går in i playoffomgången
    • Ligatreorna går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 13–15
    • Cupmästarna går in i tredje kvalomgången
  • Länder rankade 16–33
    • Cupmästarna går in i första kvalomgången
  • Länder rankade 34–55
    • Ingen deltagande klubb i kvalspelet

Seriespel

[redigera | redigera wikitext]
Karta som visar vilka länder som haft klubbar i Uefa Europa Leagues grupp- eller seriespel (grönt) och vilka länder som inte haft det (blått).

I seriespelet deltar 36 klubbar som kvalificerat sig på följande sätt:[34]

  • Från kvalspelet (12 klubbar)
    • Vinnarna i playoffomgången (12 klubbar)
  • Direktkvalificerade (24 klubbar)
    • Cupmästarna från länder rankade 1–7 (7 klubbar)
    • Ligafemmorna från länder rankade 1–5 (5 klubbar)
    • Förlorarna i tredje kvalomgångens league path till Uefa Champions Leagues seriespel (4 klubbar)
    • Förlorarna i playoffomgångens league path till Uefa Champions Leagues seriespel (2 klubbar)
    • Förlorarna i playoffomgångens champions path till Uefa Champions Leagues seriespel (5 klubbar)
    • Regerande mästarna av Uefa Conference League (1 klubb)

De 36 klubbarna delas inför lottningen in i fyra seedningsgrupper med nio klubbar vardera efter klubbarnas Uefa-koefficienter. Under lottningen ser en dator till att varje klubb slumpmässigt tilldelas två motståndare från varje seedningsgrupp och att en av dessa möts på hemmaplan och en på bortaplan. I princip får inte två klubbar från samma land mötas och en klubb får inte möta fler än två klubbar från ett och samma land, men avsteg från dessa principer kan göras vid behov.[35] Varje klubb spelar därmed åtta matcher mot åtta olika motståndare, fyra hemma och fyra borta. I princip spelar ingen klubb mer än två hemma- eller bortamatcher i rad och varje klubb spelar en hemma- och en bortamatch i de första två omgångarna och i de sista två omgångarna, men avsteg från dessa principer kan göras vid behov. Vinst ger tre poäng, oavgjort ger en poäng och förlust ger noll poäng.[36]

Om två eller fler klubbar hamnar på samma poäng efter det att seriespelet är färdigspelat rankas de efter följande kriterier:[37]

  1. Bäst målskillnad
  2. Flest gjorda mål
  3. Flest gjorda mål på bortaplan
  4. Flest vinster
  5. Flest vinster på bortaplan
  6. Flest poäng som de åtta motståndarna tagit sammanlagt
  7. Bäst målskillnad för de åtta motståndarna sammanlagt
  8. Flest gjorda mål av de åtta motståndarna sammanlagt
  9. Lägst bestraffningspoäng (rött kort ger tre poäng, gult kort ger en poäng, två gula kort i samma match ger tre poäng)
  10. Högst Uefa-koefficient

De åtta högst placerade klubbarna i seriespelet går direkt till åttondelsfinal, medan de 16 klubbarna på plats 9–24 går till slutspelets playoffomgång. För klubbarna på plats 25–36 är säsongens europaspel över, det sker ingen överflyttning till Uefa Conference League i det här läget.[36]

Slutspel

[redigera | redigera wikitext]

Efter seriespelet vidtar slutspelet, där turneringens mästare utses. De 24 klubbar som deltar i slutspelet rankas efter vilken slutplacering de hade i seriespelet. Inför lottningen av den första slutspelsomgången, kallad playoffomgången, som klubbarna på plats 1–8 i seriespelet står över, delas klubbarna in i fyra seedade par (klubbarna på plats 9–10, 11–12, 13–14 och 15–16) och fyra oseedade par (klubbarna på plats 17–18, 19–20, 21–22 och 23–24). Klubbarna på plats 9–10 lottas att möta någon av klubbarna på plats 23–24, klubbarna på plats 11–12 lottas att möta någon av klubbarna på plats 21–22, klubbarna på plats 13–14 lottas att möta någon av klubbarna på plats 19–20 och klubbarna på plats 15–16 lottas att möta någon av klubbarna på plats 17–18. I princip spelar de seedade klubbarna returmatcherna på hemmaplan.[38]

Inför lottningen av nästa omgång, åttondelsfinalerna, delas klubbarna på plats 1–8 i seriespelet in i fyra seedade par (klubbarna på plats 1–2, 3–4, 5–6 och 7–8). Klubbarna placeras in i slutspelsträdet så att klubbarna på plats 1–2 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 15–16 och 17–18, klubbarna på plats 3–4 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 13–14 och 19–20, klubbarna på plats 5–6 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 11–12 och 21–22 och klubbarna på plats 7–8 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 9–10 och 23–24. I princip spelar de seedade klubbarna returmatcherna på hemmaplan.[38]

Det fortsatta slutspelsträdet, omfattande kvartsfinaler, semifinaler och final, är utformat så att de högst placerade klubbarna i seriespelet möts så sent som möjligt om de går vidare. Klubbarna på plats 1 och 2 kan till exempel tidigast mötas i finalen. I kvartsfinalerna och semifinalerna lottas det vilka klubbar som spelar returmatcherna på hemmaplan.[38]

Ändringar av lottningsreglerna i slutspelet som de beskrivits ovan kan göras vid behov.[38]

Varje möte i slutspelet utom finalen avgörs på samma sätt som i kvalspelet, alltså i ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång och där det vid lika ställning efter två matcher följer förlängning och, vid behov, straffsparksläggning. Om omständigheterna kräver det kan ett möte dock avgöras genom en enda match.[39]

Finalen avgörs genom en enda match på en i förväg bestämd neutral arena. Om resultatet är oavgjort vid full tid vidtar förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.[40]

Klubben som vinner Uefa Europa League är garanterad en plats i nästföljande säsongs seriespel i Uefa Champions League och får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Uefa Champions League.[4]

Finalresultat

[redigera | redigera wikitext]

Uefacupfinaler

[redigera | redigera wikitext]

1971/72–1996/97

[redigera | redigera wikitext]

Fram till och med säsongen 1996/97 avgjordes finalen i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras de sammanlagda vinnarna med fet stil.[7]

Säsong Hemmalag Resultat Bortalag Arena Anmärkning
1971/72 Wolverhampton Wanderers England 1–2 England Tottenham Hotspur Molineux Stadium, Wolverhampton Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två engelska klubbar.
Tottenham Hotspur England 1–1 England Wolverhampton Wanderers White Hart Lane, London
1972/73 Liverpool England 3–0 Västtyskland Borussia Mönchengladbach Anfield, Liverpool Första finalen med en tysk klubb.
Borussia Mönchengladbach Västtyskland 2–0 England Liverpool Bökelbergstadion, Mönchengladbach
1973/74 Tottenham Hotspur England 2–2 Nederländerna Feyenoord White Hart Lane, London Första finalen med en nederländsk klubb.
Feyenoord Nederländerna 2–0 England Tottenham Hotspur Feijenoordstadion, Rotterdam
1974/75 Borussia Mönchengladbach Västtyskland 0–0 Nederländerna Twente Rheinstadion, Düsseldorf Första finalen utan engelskt deltagande.
Twente Nederländerna 1–5 Västtyskland Borussia Mönchengladbach Diekmanstadion, Enschede
1975/76 Liverpool England 3–2 Belgien Club Brugge Anfield, Liverpool Första finalen med en belgisk klubb. Liverpool blev första klubb att vinna två gånger.
Club Brugge Belgien 1–1 England Liverpool Olympiastadion, Brygge
1976/77 Juventus Italien 1–0 Spanien Athletic Bilbao Stadio Comunale, Turin Första finalen med en italiensk klubb. Första finalen med en spansk klubb. Juventus vann på flest gjorda bortamål.
Athletic Bilbao Spanien 2–1 Italien Juventus Estadio San Mamés, Bilbao
1977/78 Bastia Frankrike 0–0 Nederländerna PSV Stade Armand-Cesari, Bastia Första finalen med en fransk klubb.
PSV Nederländerna 3–0 Frankrike Bastia Philips Stadion, Eindhoven
1978/79 Röda stjärnan Socialistiska federativa republiken Jugoslavien 1–1 Västtyskland Borussia Mönchengladbach Stadion Crvena Zvezda, Belgrad Första finalen med en jugoslavisk klubb.
Borussia Mönchengladbach Västtyskland 1–0 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Röda stjärnan Rheinstadion, Düsseldorf
1979/80 Borussia Mönchengladbach Västtyskland 3–2 Västtyskland Eintracht Frankfurt Bökelbergstadion, Mönchengladbach Första finalen mellan två tyska klubbar. Eintracht Frankfurt vann på flest gjorda bortamål.
Eintracht Frankfurt Västtyskland 1–0 Västtyskland Borussia Mönchengladbach Waldstadion, Frankfurt
1980/81 Ipswich Town England 3–0 Nederländerna AZ Portman Road, Ipswich  
AZ Nederländerna 4–2 England Ipswich Town Olympiastadion, Amsterdam
1981/82 IFK Göteborg Sverige 1–0 Västtyskland Hamburg Ullevi, Göteborg Första finalen med en svensk klubb.
Hamburg Västtyskland 0–3 Sverige IFK Göteborg Volksparkstadion, Hamburg
1982/83 Anderlecht Belgien 1–0 Portugal Benfica Heyselstadion, Bryssel Första finalen med en portugisisk klubb.
Benfica Portugal 1–1 Belgien Anderlecht Estádio da Luz, Lissabon
1983/84 Anderlecht Belgien 1–1 England Tottenham Hotspur Constant Vanden Stock-stadion, Bryssel Första finalen att gå till förlängning och straffsparksläggning. Tottenham Hotspur vann med 4–3 i straffsparksläggningen.[41]
Tottenham Hotspur England 1–1 (e.f.) Belgien Anderlecht White Hart Lane, London
1984/85 Videoton Ungern 0–3 Spanien Real Madrid Sóstóistadion, Székesfehérvár Första finalen med en ungersk klubb.
Real Madrid Spanien 0–1 Ungern Videoton Santiago Bernabéu, Madrid
1985/86 Real Madrid Spanien 5–1 Västtyskland Köln Santiago Bernabéu, Madrid Real Madrid blev första klubb att vinna två år i rad.
Köln Västtyskland 2–0 Spanien Real Madrid Olympiastadion, Berlin
1986/87 IFK Göteborg Sverige 1–0 Skottland Dundee United Ullevi, Göteborg Första finalen med en skotsk klubb.
Dundee United Skottland 1–1 Sverige IFK Göteborg Tannadice Park, Dundee
1987/88 Espanyol Spanien 3–0 Västtyskland Bayer Leverkusen Sarriàstadion, Barcelona Bayer Leverkusen vann med 3–2 i straffsparksläggningen.[42]
Bayer Leverkusen Västtyskland 3–0 (e.f.) Spanien Espanyol Ulrich-Haberland-Stadion, Leverkusen
1988/89 Napoli Italien 2–1 Västtyskland Stuttgart San Paolo-stadion, Neapel  
Stuttgart Västtyskland 3–3 Italien Napoli Neckarstadion, Stuttgart
1989/90 Juventus Italien 3–1 Italien Fiorentina Stadio Comunale, Turin Första finalen mellan två italienska klubbar.
Fiorentina Italien 0–0 Italien Juventus Stadio Partenio, Avellino
1990/91 Inter Italien 2–0 Italien Roma Stadio Giuseppe Meazza, Milano Andra finalen i rad mellan två italienska klubbar.
Roma Italien 1–0 Italien Inter Olympiastadion, Rom
1991/92 Torino Italien 2–2 Nederländerna Ajax Stadio delle Alpi, Turin Ajax vann på flest gjorda bortamål.
Ajax Nederländerna 0–0 Italien Torino Olympiastadion, Amsterdam
1992/93 Borussia Dortmund Tyskland 1–3 Italien Juventus Westfalenstadion, Dortmund Juventus blev första klubb att vinna tre gånger.
Juventus Italien 3–0 Tyskland Borussia Dortmund Stadio delle Alpi, Turin
1993/94 Casino Salzburg Österrike 0–1 Italien Inter Ernst-Happel-Stadion, Wien Första finalen med en österrikisk klubb.
Inter Italien 1–0 Österrike Casino Salzburg Stadio Giuseppe Meazza, Milano
1994/95 Parma Italien 1–0 Italien Juventus Stadio Ennio Tardini, Parma  
Juventus Italien 1–1 Italien Parma Stadio Giuseppe Meazza, Milano
1995/96 Bayern München Tyskland 2–0 Frankrike Bordeaux Olympiastadion, München Första finalen sedan 1987/88 utan italienskt deltagande.
Bordeaux Frankrike 1–3 Tyskland Bayern München Parc Lescure, Bordeaux
1996/97 Schalke 04 Tyskland 1–0 Italien Inter Parkstadion, Gelsenkirchen Schalke 04 vann med 4–1 i straffsparksläggningen.[43]
Inter Italien 1–0 (e.f.) Tyskland Schalke 04 Stadio Giuseppe Meazza, Milano

1997/98–2008/09

[redigera | redigera wikitext]

Från och med säsongen 1997/98 avgörs finalen i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena.[1]

En asterisk (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Uefa Champions League den säsongen.[7] Detta blev möjligt redan säsongen 1996/97[21], men inträffade för första gången säsongen 1999/00.

Säsong Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1997/98 Inter Italien 3–0 Italien Lazio Parc des Princes, Paris
1998/99 Parma Italien 3–0 Frankrike Marseille Luzjnikistadion, Moskva
1999/00 Galatasaray* Turkiet 0–0 (e.f.) England Arsenal* Parken, Köpenhamn Första finalen med en turkisk klubb. Galatasaray vann med 4–1 i straffsparksläggningen.[44]
2000/01 Liverpool England 5–4 (e.f.) Spanien Alavés Westfalenstadion, Dortmund Matchen avgjordes med golden goal.[45]
2001/02 Feyenoord* Nederländerna 3–2 Tyskland Borussia Dortmund* Feijenoordstadion, Rotterdam Matchen spelades på Feyenoords hemmaarena.
2002/03 Porto Portugal 3–2 (e.f.) Skottland Celtic* Olympiastadion, Sevilla Matchen avgjordes med silver goal.[46]
2003/04 Valencia Spanien 2–0 Frankrike Marseille* Ullevi, Göteborg
2004/05 CSKA Moskva* Ryssland 3–1 Portugal Sporting Lissabon Estádio José Alvalade, Lissabon Första finalen med en rysk klubb. Matchen spelades på Sporting Lissabons hemmaarena.
2005/06 Sevilla Spanien 4–0 England Middlesbrough Philips Stadion, Eindhoven
2006/07 Sevilla Spanien 2–2 (e.f.) Spanien Espanyol Hampden Park, Glasgow Första finalen mellan två spanska klubbar. Sevilla vann med 3–1 i straffsparksläggningen.[47]
2007/08 Zenit Sankt Petersburg Ryssland 2–0 Skottland Rangers* City of Manchester Stadium, Manchester
2008/09 Sjachtar Donetsk* Ukraina 2–1 (e.f.) Tyskland Werder Bremen* Fenerbahçe Şükrü Saracoğlu-stadion, Istanbul Första finalen med en ukrainsk klubb.

Uefa Europa League-finaler

[redigera | redigera wikitext]

En asterisk (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Uefa Champions League den säsongen.[7]

Säsong Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
2009/10 Atlético Madrid* Spanien 2–1 (e.f.) England Fulham HSH Nordbank Arena, Hamburg
2010/11 Porto Portugal 1–0 Portugal Braga* Aviva Stadium, Dublin Första finalen mellan två portugisiska klubbar.
2011/12 Atlético Madrid Spanien 3–0 Spanien Athletic Bilbao Arena Națională, Bukarest
2012/13 Chelsea* England 2–1 Portugal Benfica* Amsterdam Arena, Amsterdam Chelsea blev första klubb att inneha Uefa Champions League-pokalen och Uefa Europa League-pokalen samtidigt.[48]
2013/14 Sevilla Spanien 0–0 (e.f.) Portugal Benfica* Juventus Stadium, Turin Sevilla vann med 4–2 i straffsparksläggningen.[49]
2014/15 Sevilla Spanien 3–2 Ukraina Dnipro Dnipropetrovsk* Nationalstadion, Warszawa Sevilla blev första klubb att vinna fyra gånger.
2015/16 Sevilla* Spanien 3–1 England Liverpool St. Jakob-Park, Basel Sevilla blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
2016/17 Manchester United England 2–0 Nederländerna Ajax* Friends Arena, Solna
2017/18 Atlético Madrid* Spanien 3–0 Frankrike Marseille Parc Olympique Lyonnais, Décines-Charpieu
2018/19 Chelsea England 4–1 England Arsenal Olympiastadion, Baku Första finalen mellan två klubbar från samma stad.
2019/20 Sevilla Spanien 3–2 Italien Inter* Rheinenergiestadion, Köln Sevilla blev första klubb att vinna sex gånger. Finalen spelades inför tomma läktare på grund av covid-19-pandemin.[50]
2020/21 Villarreal Spanien 1–1 (e.f.) England Manchester United* Polsat Plus Arena Gdańsk, Gdańsk Villarreal vann med 11–10 i straffsparksläggningen, den längsta i en final i en Uefa-turnering.[51] Finalen spelades inför ett begränsat publikantal på grund av covid-19-pandemin.[52]
2021/22 Eintracht Frankfurt Tyskland 1–1 (e.f.) Skottland Rangers* Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla Eintracht Frankfurt vann med 5–4 i straffsparksläggningen.[53]
2022/23 Sevilla* Spanien 1–1 (e.f.) Italien Roma Puskás Aréna, Budapest Sevilla blev första klubb att vinna sju gånger. Sevilla vann med 4–1 i straffsparksläggningen.[54]
2023/24 Atalanta Italien 3–0 Tyskland Bayer Leverkusen Aviva Stadium, Dublin Förlusten var Bayer Leverkusens första under säsongen över huvud taget efter 51 raka matcher utan förlust.[55]

Finaler per klubb

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Uefacupen och Uefa Europa League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2023/24.[7]
Nr Klubb Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1 Spanien Sevilla 7 0 2006, 2007, 2014, 2015, 2016, 2020, 2023 -
2 Italien Inter 3 2 1991, 1994, 1998 1997, 2020
3 Italien Juventus 3 1 1977, 1990, 1993 1995
England Liverpool 3 1 1973, 1976, 2001 2016
5 Spanien Atlético Madrid 3 0 2010, 2012, 2018 -
6 Tyskland Borussia Mönchengladbach 2 2 1975, 1979 1973, 1980
7 England Tottenham Hotspur 2 1 1972, 1984 1974
8 Spanien Real Madrid 2 0 1985, 1986 -
Sverige IFK Göteborg 2 0 1982, 1987 -
Italien Parma 2 0 1995, 1999 -
Nederländerna Feyenoord 2 0 1974, 2002 -
Portugal Porto 2 0 2003, 2011 -
England Chelsea 2 0 2013, 2019 -
Tyskland Eintracht Frankfurt 2 0 1980, 2022 -
15 Belgien Anderlecht 1 1 1983 1984
Nederländerna Ajax 1 1 1992 2017
England Manchester United 1 1 2017 2021
Tyskland Bayer Leverkusen 1 1 1988 2024
19 Nederländerna PSV 1 0 1978 -
England Ipswich Town 1 0 1981 -
Italien Napoli 1 0 1989 -
Tyskland Bayern München 1 0 1996 -
Tyskland Schalke 04 1 0 1997 -
Turkiet Galatasaray 1 0 2000 -
Spanien Valencia 1 0 2004 -
Ryssland CSKA Moskva 1 0 2005 -
Ryssland Zenit Sankt Petersburg 1 0 2008 -
Ukraina Sjachtar Donetsk 1 0 2009 -
Spanien Villarreal 1 0 2021 -
Italien Atalanta 1 0 2024 -
31 Portugal Benfica 0 3 - 1983, 2013, 2014
Frankrike Marseille 0 3 - 1999, 2004, 2018
33 Tyskland Borussia Dortmund 0 2 - 1993, 2002
Spanien Espanyol 0 2 - 1988, 2007
Spanien Athletic Bilbao 0 2 - 1977, 2012
England Arsenal 0 2 - 2000, 2019
Skottland Rangers 0 2 - 2008, 2022
Italien Roma 0 2 - 1991, 2023
39 England Wolverhampton Wanderers 0 1 - 1972
Nederländerna Twente 0 1 - 1975
Belgien Club Brugge 0 1 - 1976
Frankrike Bastia 0 1 - 1978
Serbien Röda stjärnan 0 1 - 1979
Nederländerna AZ 0 1 - 1981
Tyskland Hamburg 0 1 - 1982
Ungern MOL Fehérvár 0 1 - 1985
Tyskland Köln 0 1 - 1986
Skottland Dundee United 0 1 - 1987
Tyskland Stuttgart 0 1 - 1989
Italien Fiorentina 0 1 - 1990
Italien Torino 0 1 - 1992
Österrike Red Bull Salzburg 0 1 - 1994
Frankrike Bordeaux 0 1 - 1996
Italien Lazio 0 1 - 1998
Spanien Alavés 0 1 - 2001
Skottland Celtic 0 1 - 2003
Portugal Sporting Lissabon 0 1 - 2005
England Middlesbrough 0 1 - 2006
Tyskland Werder Bremen 0 1 - 2009
England Fulham 0 1 - 2010
Portugal Braga 0 1 - 2011
Ukraina Dnipro Dnipropetrovsk 0 1 - 2015

Finaler per land

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Uefacupen och Uefa Europa League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2023/24.[7]
Nr Land Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1 Spanien Spanien 14 5 1985, 1986, 2004, 2006, 2007, 2010, 2012, 2014, 2015, 2016, 2018, 2020, 2021, 2023 1977, 1988, 2001, 2007, 2012
2 Italien Italien 10 8 1977, 1989, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1998, 1999, 2024 1990, 1991, 1992, 1995, 1997, 1998, 2020, 2023
3 England England 9 8 1972, 1973, 1976, 1981, 1984, 2001, 2013, 2017, 2019 1972, 1974, 2000, 2006, 2010, 2016, 2019, 2021
4 Tyskland Tyskland[a] 7 9 1975, 1979, 1980, 1988, 1996, 1997, 2022 1973, 1980, 1982, 1986, 1989, 1993, 2002, 2009, 2024
5 Nederländerna Nederländerna 4 3 1974, 1978, 1992, 2002 1975, 1981, 2017
6 Portugal Portugal 2 5 2003, 2011 1983, 2005, 2011, 2013, 2014
7 Sverige Sverige 2 0 1982, 1987 -
Ryssland Ryssland 2 0 2005, 2008 -
9 Belgien Belgien 1 2 1983 1976, 1984
10 Ukraina Ukraina 1 1 2009 2015
11 Turkiet Turkiet 1 0 2000 -
12 Frankrike Frankrike 0 5 - 1978, 1996, 1999, 2004, 2018
13 Skottland Skottland 0 4 - 1987, 2003, 2008, 2022
14 Serbien Serbien[b] 0 1 - 1979
Ungern Ungern 0 1 - 1985
Österrike Österrike 0 1 - 1994
  1. ^ Inklusive Västtyskland (4–5)
  2. ^ Inklusive Jugoslavien (0–1)

Maratontabell

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng. Klubbar som spelar i Uefa Europa League säsongen 2024/25 markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2023/24.[56]
Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1 Portugal Sporting Lissabon 203 95 48 60 320 226 +94 238
2 Italien Inter 191 96 44 51 297 173 +124 236
3 Nederländerna PSV 179 91 39 49 305 189 +116 221
4 Italien Roma 174 92 36 46 302 169 +133 220
5 Spanien Sevilla 158 92 33 33 283 133 +150 217
6 England Tottenham Hotspur 153 87 37 29 315 134 +181 211
7 Belgien Club Brugge 182 79 42 61 297 236 +61 200
8 Nederländerna Ajax 159 79 30 50 272 167 +105 188
9 Spanien Villarreal 134 77 31 26 236 137 +99 185
10 Belgien Anderlecht 154 73 38 43 255 170 +85 184

Flest matcher

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Spelare som är aktiva i något av Uefas medlemsländer markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2023/24.[56]
Giuseppe Bergomi har spelat flest matcher i cupens historia.
Nr Spelare Matcher År Klubb(ar)
1 Italien Giuseppe Bergomi 96 1981–1998 Italien Inter (96)
2 Tyskland Frank Rost 90 1995–2010 Tyskland Werder Bremen (22), Tyskland Schalke 04 (28), Tyskland Hamburg (40)
3 Portugal Rui Patrício 88 2008– Portugal Sporting Lissabon (59), England Wolverhampton Wanderers (15), Italien Roma (14)
4 Israel Bibras Natkho 85 2006– Israel Hapoel Tel Aviv (27), Ryssland Rubin Kazan (32), Ryssland CSKA Moskva (6), Grekland Olympiakos (8), Serbien Partizan Belgrad (12)
5 Österrike Aleksandar Dragović 81 2008– Österrike Austria Wien (16), Schweiz Basel (13), Ukraina Dynamo Kiev (19), Tyskland Bayer Leverkusen (19), Serbien Röda stjärnan (14)
Spanien José Reina 81 2000– Spanien Barcelona (7), Spanien Villarreal (30), England Liverpool (27), Italien Napoli (11), Italien Milan (6)
7 Skottland Allan McGregor 80 2006–2022 Skottland Rangers (76), England Hull City (4)
8 Portugal João Pereira 77 2003–2019 Portugal Benfica (13), Portugal Braga (19), Portugal Sporting Lissabon (28), Spanien Valencia (11), Turkiet Trabzonspor (6)
9 Grekland Dimitris Salpingidis 76 1999–2015 Grekland PAOK (52), Grekland Panathinaikos (24)
10 Nederländerna Jeremain Lens 75 2006–2020 Nederländerna AZ (6), Nederländerna PSV (31), Ukraina Dynamo Kiev (19), Turkiet Fenerbahçe (5), Turkiet Beşiktaş (14)

Flest mål

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Spelare som är aktiva i något av Uefas medlemsländer markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2023/24.[56][57]
Henrik Larsson har gjort flest mål i cupens historia.
Nr Spelare Mål Matcher Målsnitt År Klubb(ar)
1 Sverige Henrik Larsson 40 56 &&&&&&&&&&&&&&00.7100000,71 1996–2009 Nederländerna Feyenoord (1), Skottland Celtic (27), Sverige Helsingborg (12)
2 Gabon Pierre-Emerick Aubameyang 37 68 &&&&&&&&&&&&&&00.5400000,54 2009–2024 Tyskland Borussia Dortmund (11), England Arsenal (14), Spanien Barcelona (2), Frankrike Marseille (10)
3 Nederländerna Klaas-Jan Huntelaar 34 54 &&&&&&&&&&&&&&00.6300000,63 2004–2020 Nederländerna Heerenveen (5), Nederländerna Ajax (11), Tyskland Schalke 04 (18)
4 Colombia Alfredo Morelos 32 62 &&&&&&&&&&&&&&00.5200000,52 2016–2022 Finland HJK Helsingfors (4), Skottland Rangers (28)
5 Spanien Aritz Aduriz 31 47 &&&&&&&&&&&&&&00.6600000,66 2012–2018 Spanien Athletic Bilbao (31)
Colombia Radamel Falcao 31 35 &&&&&&&&&&&&&&00.8900000,89 2010–2021 Portugal Porto (18), Spanien Atlético Madrid (13)
7 Tyskland Dieter Müller 29 36 &&&&&&&&&&&&&&00.8100000,81 1973–1983 Västtyskland Köln (25), Västtyskland Stuttgart (1), Frankrike Bordeaux (3)
8 Georgien Sjota Arveladze 27 45 &&&&&&&&&&&&&&00.6000000,6 1994–2007 Georgien Dinamo Tbilisi (2), Turkiet Trabzonspor (4), Nederländerna Ajax (9), Skottland Rangers (3), Nederländerna AZ (9)
Brasilien Vágner Love 27 44 &&&&&&&&&&&&&&00.6100000,61 2005–2021 Ryssland CSKA Moskva (20), Turkiet Beşiktaş (4), Kazakstan Kairat (3)
Belgien Romelu Lukaku 27 46 &&&&&&&&&&&&&&00.5900000,59 2009– Belgien Anderlecht (5), England Everton (8), Italien Inter (7), Italien Roma (7)

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Säsongens spelare

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens spelare i Uefa Europa League sedan utmärkelsen började delas ut efter säsongen 2016/17.

Säsong Spelare Position Klubb Källa
2016/17 Frankrike Paul Pogba Mittfältare England Manchester United [58]
2017/18 Frankrike Antoine Griezmann Anfallare Spanien Atlético Madrid [59]
2018/19 Belgien Eden Hazard Mittfältare England Chelsea [60]
2019/20 Belgien Romelu Lukaku Anfallare Italien Inter [61]
2020/21 Spanien Gerard Moreno Anfallare Spanien Villarreal [62]
2021/22 Serbien Filip Kostić Mittfältare Tyskland Eintracht Frankfurt [63]
2022/23 Spanien Jesús Navas Försvarare Spanien Sevilla [64]
2023/24 Gabon Pierre-Emerick Aubameyang Anfallare Frankrike Marseille [65]

Säsongens unga spelare

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens unga spelare i Uefa Europa League sedan utmärkelsen började delas ut efter säsongen 2021/22.

Säsong Spelare Position Klubb Källa
2021/22 Tyskland Ansgar Knauff Mittfältare Tyskland Eintracht Frankfurt [66]
2022/23 Tyskland Florian Wirtz Mittfältare Tyskland Bayer Leverkusen [67]
2023/24 Tyskland Florian Wirtz Mittfältare Tyskland Bayer Leverkusen [68]

Prispengar

[redigera | redigera wikitext]

Alla klubbar som deltar i Uefa Europa League erhåller prispengar av Uefa. Dessa består dels av förutbestämda belopp och dels av belopp som varierar beroende på klubbarnas Uefa-koefficienter och värdet av deras länders TV-marknader.

För säsongen 2024/25 ser de förutbestämda beloppen ut på följande sätt:[69]

  • Klubbar som deltar i kvalspelet: 175 000 euro per omgång som de spelade i (dock får de klubbar som vinner i playoffomgången inga pengar för den omgången)
  • Klubbar som når seriespelet: 4 310 000 euro
  • Vinst i seriespelet: 450 000 euro
  • Oavgjort i seriespelet: 150 000 euro
  • Klubben på plats 1 i seriespelet: 36 andelar à 75 000 euro (2 700 000 euro), klubben på plats 2 i seriespelet: 35 andelar à 75 000 euro (2 625 000 euro), klubben på plats 3 i seriespelet: 34 andelar à 75 000 euro (2 550 000 euro) och så vidare ned till klubben på plats 36 i seriespelet: 1 andel à 75 000 euro (värdet av andelen ökar för varje oavgjord match i seriespelet, då det vid oavgjort resultat betalas ut 150 000 euro mindre än vid vinst för endera klubben, och dessa "sparade" pengar går in i denna pott)
  • Klubbar på plats 1–8 i seriespelet: 600 000 euro
  • Klubbar på plats 9–16 i seriespelet: 300 000 euro
  • Klubbar som når slutspelets playoffomgång: 300 000 euro
  • Klubbar som når åttondelsfinalerna: 1 750 000 euro
  • Klubbar som når kvartsfinalerna: 2 500 000 euro
  • Klubbar som når semifinalerna: 4 200 000 euro
  • Klubbar som når finalen: 7 000 000 euro
  • Klubben som vinner finalen: 6 000 000 euro

Dessutom fördelas nästan 200 000 000 euro till klubbarna som når seriespelet enligt en invecklad beräkningsmodell, där man tar hänsyn till hur mycket TV-bolagen i de europeiska och icke-europeiska länderna betalar för sändningsrättigheterna och även till klubbarnas Uefa-koefficienter.[69]

Som jämförelse kan nämnas att klubbar som når seriespelet i Uefa Champions League får 18 620 000 euro.[69]

TV-sändningar

[redigera | redigera wikitext]

Från och med säsongen 2021/22 förvärvades de svenska sändningsrättigheterna till Uefa Europa League av NENT Group, som visade alla matcherna från gruppspelet och framåt i strömningstjänsten Viaplay och dessutom vissa matcher på TV (Viasat, TV3 och TV6).[70]

Tre år senare, inför säsongen 2024/25 med dess nya format, köpte Walt Disney Company sändningsrättigheterna i Sverige för tre säsonger. Matcherna visas i strömningstjänsten Disney+.[71]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g h i j k] ”From UEFA Cup to UEFA Europa League” (på engelska). Uefa. 20 april 2021. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2024. https://web.archive.org/web/20241005062255/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0268-121578920573-b970b8f59925-1000--from-uefa-cup-to-uefa-europa-league/. Läst 1 december 2024. 
  2. ^ [a b] ”2024/25 UEFA Europa League: Matches, final, key dates” (på engelska). Uefa. 25 november 2024. Arkiverad från originalet den 25 november 2024. https://web.archive.org/web/20241125103318/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0287-1964b9cd3ccd-cabff8757752-1000--2024-25-uefa-europa-league-matches-final-key-dates/. Läst 1 december 2024. 
  3. ^ [a b] ”How association club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2024. https://web.archive.org/web/20241007110616/https://www.uefa.com/nationalassociations/uefarankings/country/about/. Läst 1 december 2024. 
  4. ^ [a b c d] ”2024/25 Europa League all you need to know: Teams, format, dates, draws, final” (på engelska). Uefa. 25 november 2024. Arkiverad från originalet den 25 november 2024. https://web.archive.org/web/20241125113249/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0290-1bae1122a934-3dd5eac88cff-1000--2024-25-europa-league-all-you-need-to-know-teams-format-da/. Läst 1 december 2024. 
  5. ^ ”Final joy for Feyenoord” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2023. https://web.archive.org/web/20231018095831/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/025a-0eab03e95fa6-ade15fdef681-1000--final-joy-for-feyenoord/. Läst 1 december 2024. 
  6. ^ Sanderson, Pete (18 maj 2005). ”Resilient CSKA sink Sporting” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 14 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230314132553/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0250-0c50f27eee6f-f4e1d5595be3-1000--resilient-cska-sink-sporting/. Läst 1 december 2024. 
  7. ^ [a b c d e f] ”UEFA Cup/Europa League” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/tablese/ec3b.html. Läst 1 december 2024. 
  8. ^ [a b] ”Nordic first as Göteborg take trophy to Sweden” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240828113130/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/history/seasons/1981/. Läst 1 december 2024. 
  9. ^ [a b] ”IFK spoil Dundee United dream to triumph again” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240828113130/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/history/seasons/1986/. Läst 1 december 2024. 
  10. ^ Jensen, Neil Fredrik (3 augusti 2016). ”Homage to an unloved prize” (på engelska). Game of the People. Arkiverad från originalet den 17 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230517084954/https://gameofthepeople.com/2016/08/03/homage-to-an-unloved-prize/. Läst 1 december 2024. 
  11. ^ [a b] ”Fairs' Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. Arkiverad från originalet den 26 september 2024. https://web.archive.org/web/20240926045858/https://www.rsssf.org/tablese/ec3a.html. Läst 1 december 2024. 
  12. ^ ”Inter-Cities Fairs Cup 1964-65” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. Arkiverad från originalet den 26 september 2024. https://web.archive.org/web/20240926045901/https://www.rsssf.org/ec/ec196465.html#icfc. Läst 1 december 2024. 
  13. ^ ”Inter-Cities Fairs Cup 1970-71” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. Arkiverad från originalet den 7 november 2024. https://web.archive.org/web/20241107113219/https://www.rsssf.org/ec/ec197071.html#icfc. Läst 1 december 2024. 
  14. ^ ”Origins of the UEFA Cup” (på engelska) (PDF). Uefa. Maj 2009. Arkiverad från originalet den 29 januari 2024. https://web.archive.org/web/20240129024733/https://editorial.uefa.com/resources/01d8-0f8426804f8a-11dd8e7d32bb-1000/uefadirect_85_05.2009_.pdf. Läst 1 december 2024. 
  15. ^ [a b] ”Who scored the first goals in UEFA's competitions?” (på engelska). Uefa. 14 september 2021. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918110242/https://www.uefa.com/news/0253-0d8226f62167-bb95306965de-1000--chakvetadze-scores-first-goal-in-uefa-nations-league/. Läst 1 december 2024. 
  16. ^ ”Everton to replace Stoke in UEFA Cup” (på engelska). New Straits Times. 8 juni 1975. Arkiverad från originalet den 22 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240522155035/https://news.google.com/newspapers?id=0oMuAAAAIBAJ&sjid=e30FAAAAIBAJ&pg=3071%2C5420035. Läst 1 december 2024. 
  17. ^ [a b] ”Setting the standard for club football” (på engelska). Uefa. 20 april 2021. Arkiverad från originalet den 27 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240627185402/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0268-121578ca9f2b-3ebc8c09202b-1000--setting-the-standard-for-club-football/. Läst 1 december 2024. 
  18. ^ ”Fair Play Entrants” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. Arkiverad från originalet den 16 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230616062109/https://www.rsssf.org/miscellaneous/uefa.html#fairplay. Läst 1 december 2024. 
  19. ^ [a b] ”New Respect Fair Play reward criteria” (på engelska). Uefa. 16 februari 2015. Arkiverad från originalet den 17 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170617084626/http://www.uefa.org/social-responsibility/news/newsid=2210098.html. Läst 1 december 2024. 
  20. ^ [a b] ”Intertoto (UI Cup) Entrants” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. Arkiverad från originalet den 16 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230616062109/https://www.rsssf.org/miscellaneous/uefa.html#intertoto. Läst 1 december 2024. 
  21. ^ [a b] ”Champions' Cup 1996-97” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. Arkiverad från originalet den 25 september 2024. https://web.archive.org/web/20240925172125/https://www.rsssf.org/ec/ec199697.html#cc. Läst 1 december 2024. 
  22. ^ ”Cup Winners' Cup: Winners, history & why European tournament ended” (på engelska). Goal. 10 mars 2019. Arkiverad från originalet den 29 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190729100243/https://www.goal.com/en-ph/news/cup-winners-cup-winners-history-why-european-tournament/9hz9qwmwamv61urqydxc4dwm2. Läst 1 december 2024. 
  23. ^ ”UEFA Cup to become UEFA Europa League” (på engelska). Uefa. 26 september 2008. Arkiverad från originalet den 26 november 2024. https://web.archive.org/web/20241126215751/https://www.uefa.com/news-media/news/01d1-0f8ef23c90b9-fdc5b01d5c6f-1000--uefa-cup-to-become-uefa-europa-league/. Läst 1 december 2024. 
  24. ^ Chaplin, Mark (1 december 2007). ”Champions League changes agreed” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 24 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110224065851/http://www1.uefa.com/UEFA/events/marketing/news/newsid%3D630602.html. Läst 9 december 2020. 
  25. ^ ”Added bonus for UEFA Europa League winners” (på engelska). Uefa. 24 maj 2013. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2024. https://web.archive.org/web/20241008080753/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0253-0d7eeaa6f83e-2abd852aed6e-1000--added-bonus-for-uefa-europa-league-winners/. Läst 1 december 2024. 
  26. ^ ”2020/21 UEFA Europa League: all you need to know” (på engelska). Uefa. 1 oktober 2020. Arkiverad från originalet den 21 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240621174111/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/025e-0fac7d3c463c-cd4fe1542272-1000--2020-21-uefa-europa-league-all-you-need-to-know/. Läst 1 december 2024. 
  27. ^ ”Venues for Round of 16 matches confirmed” (på engelska). Uefa. 9 juli 2020. Arkiverad från originalet den 24 september 2024. https://web.archive.org/web/20240924082744/https://www.uefa.com/news-media/news/025f-0fd8ee39d484-116d3b4051d6-1000--venues-for-round-of-16-matches-confirmed/. Läst 1 december 2024. 
  28. ^ [a b] ”Abolition of the away goals rule in all UEFA club competitions” (på engelska). Uefa. 24 juni 2021. Arkiverad från originalet den 26 september 2024. https://web.archive.org/web/20240926015638/https://www.uefa.com/news-media/news/026a-1298aeb73a7a-5b64cb68d920-1000--abolition-of-the-away-goals-rule-in-all-uefa-club-competitions/. Läst 1 december 2024. 
  29. ^ ”2021/22 UEFA Europa League: all you need to know” (på engelska). Uefa. 13 september 2021. Arkiverad från originalet den 17 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220717041905/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0265-115e8ac3bcf1-d2646a690a85-1000/. Läst 1 december 2024. 
  30. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Annex B - UEFA Europa League Competition System” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2024/25/Annex-B-UEFA-Europa-League-Competition-System-Online. Läst 1 december 2024. 
  31. ^ ”How club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 10 november 2024. https://web.archive.org/web/20241110140715/https://www.uefa.com/nationalassociations/uefarankings/club/about/. Läst 1 december 2024. 
  32. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 14 Draw system – qualifying phase and play-offs” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2024/25/Article-14-Draw-system-qualifying-phase-and-play-offs-Online. Läst 1 december 2024. 
  33. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 15 Match system – qualifying phase and play-offs” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2024/25/Article-15-Match-system-qualifying-phase-and-play-offs-Online. Läst 1 december 2024. 
  34. ^ [a b c] ”Regulations of the UEFA Europa League: Annex A - Access List for the 2024/25 UEFA Club Competitions” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2024/25/Annex-A-Access-List-for-the-2024/25-UEFA-Club-Competitions-Online. Läst 1 december 2024. 
  35. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 16 Draw system – league phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2024/25/Article-16-Draw-system-league-phase-Online. Läst 1 december 2024. 
  36. ^ [a b] ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 17 Match system – league phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2024/25/Article-17-Match-system-league-phase-Online. Läst 1 december 2024. 
  37. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 18 Equality of points – league phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2024/25/Article-18-Equality-of-points-league-phase-Online. Läst 1 december 2024. 
  38. ^ [a b c d] ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 19 Draw system – knockout phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2024/25/Article-19-Draw-system-knockout-phase-Online. Läst 1 december 2024. 
  39. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 20 Match system – knockout phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2024/25/Article-20-Match-system-knockout-phase-Online. Läst 1 december 2024. 
  40. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 22 Match system – final” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2024/25/Article-22-Match-system-final-Online. Läst 1 december 2024. 
  41. ^ ”Tottenham keep cool to dispatch Anderlecht” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240828113125/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/history/seasons/1983/. Läst 1 december 2024. 
  42. ^ ”Leverkusen overturn 3-0 final deficit” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240828113130/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/history/seasons/1987/. Läst 1 december 2024. 
  43. ^ ”Spot-on Schalke hold off Inter” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240828113121/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/history/seasons/1996/. Läst 1 december 2024. 
  44. ^ ”1999/2000: Galatasaray the pride of Turkey” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 30 april 2024. https://web.archive.org/web/20240430092248/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/016e-0e6a3091ff2c-b6d02ad6a643-1000--1999-2000-galatasaray-the-pride-of-turkey/. Läst 1 december 2024. 
  45. ^ ”Liverpool win nine-goal epic with golden goal” (på engelska). Uefa. 1 september 2014. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2023. https://web.archive.org/web/20231004043332/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0219-0e8c058bc741-cf3e180c8807-1000--liverpool-win-nine-goal-epic-with-golden-goal/. Läst 1 december 2024. 
  46. ^ Harte, Adrian (21 maj 2003). ”Derlei decides dramatic final” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 17 november 2024. https://web.archive.org/web/20241117153041/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0252-0cd9ce958ed0-c7a5ba88c4b5-1000--derlei-decides-dramatic-final/. Läst 1 december 2024. 
  47. ^ Haslam, Andrew (16 maj 2007). ”Palop ensures cup joy for Sevilla” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240828193009/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/01c1-0e82f2d9a67d-e255bf07c44c-1000--palop-ensures-cup-joy-for-sevilla/. Läst 1 december 2024. 
  48. ^ ”2012/13: Ivanović heads Chelsea to glory” (på engelska). Uefa. 17 maj 2013. Arkiverad från originalet den 23 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240523081338/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0250-0c51026167b7-fe829669e023-1000--2012-13-ivanovic-heads-chelsea-to-glory/. Läst 1 december 2024. 
  49. ^ ”2013/14: Sevilla leave Benfica dreams in tatters” (på engelska). Uefa. 26 maj 2014. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240828113145/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0250-0c51076192b6-51d10bdf51b5-1000--2013-14-sevilla-leave-benfica-dreams-in-tatters/. Läst 1 december 2024. 
  50. ^ ”2020 Europa League final: when and where” (på engelska). Uefa. 17 augusti 2020. Arkiverad från originalet den 18 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240718042002/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/025a-0e9f78be4647-95c93700f82b-1000--2020-europa-league-final-when-and-where/. Läst 1 december 2024. 
  51. ^ Stone, Simon (26 maj 2021). ”Villarreal 1-1 Manchester United (11-10 on pens): David de Gea spot kick saved in epic Europa League final shootout” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 26 november 2024. https://web.archive.org/web/20241126172746/https://www.bbc.com/sport/football/57224112. Läst 1 december 2024. 
  52. ^ ”All you need to know: 2021 Europa League final” (på engelska). Uefa. 26 maj 2021. Arkiverad från originalet den 21 april 2024. https://web.archive.org/web/20240421111020/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0269-12303551db2d-57a593f090ff-1000--all-you-need-to-know-2021-europa-league-final/. Läst 1 december 2024. 
  53. ^ Pettit, Mark (18 maj 2022). ”Frankfurt 1-1 Rangers (aet, Frankfurt win 5-4 on penalties): Trapp seals shoot-out success” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 26 september 2024. https://web.archive.org/web/20240926032025/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0275-152d4568b8fe-4c36a5db723e-1000--frankfurt-1-1-rangers-aet-frankfurt-win-5-4-on-penalties/. Läst 1 december 2024. 
  54. ^ Pettit, Mark (31 maj 2023). ”Sevilla 1-1 Roma (aet, Sevilla win 4-1 on penalties): Bounou the spot-kick hero for serial winners” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 20 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240720203052/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0281-1825b16a79b7-12fe014d1f96-1000--sevilla-1-1-roma-aet-sevilla-win-4-1-on-penalties-bounou-th/. Läst 1 december 2024. 
  55. ^ ”Atalanta 3-0 Leverkusen: Lookman treble brings UEFA Europa League glory to Bergamo” (på engelska). Uefa. 22 maj 2024. Arkiverad från originalet den 20 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240720024922/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/028d-1af3bf5e7e68-7d9202792002-1000--atalanta-3-0-leverkusen-lookman-treble-brings-uefa-europ/. Läst 1 december 2024. 
  56. ^ [a b c] ”All-time stats” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/history/rankings. Läst 1 december 2024. 
  57. ^ ”Fairs/UEFA Cup/Europa League Topscorers” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/ec/ec3tops.html. Läst 1 december 2024. 
  58. ^ ”Paul Pogba named #UEL Player of the Season” (på engelska). Uefa. 25 augusti 2017. Arkiverad från originalet den 8 februari 2023. https://web.archive.org/web/20230208145649/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/023c-0e97a9238184-684a336e2246-1000--paul-pogba-named-uel-player-of-the-season/. Läst 1 december 2024. 
  59. ^ ”Antoine Griezmann named Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 31 augusti 2018. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220820045706/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0253-0d81f637df0f-b368e0f20f93-1000--antoine-griezmann-named-europa-league-player-of-the-season/. Läst 1 december 2024. 
  60. ^ ”Eden Hazard named Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 30 augusti 2019. Arkiverad från originalet den 20 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230720094826/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0254-0e99e1e83f55-704bd90eeab5-1000--eden-hazard-named-europa-league-player-of-the-season/. Läst 1 december 2024. 
  61. ^ ”Romelu Lukaku named Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 2 oktober 2020. Arkiverad från originalet den 30 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230530212001/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0262-10836e08a61e-46e10483802f-1000--romelu-lukaku-named-europa-league-player-of-the-season/. Läst 1 december 2024. 
  62. ^ ”Gerard Moreno named 2020/21 Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 27 augusti 2021. Arkiverad från originalet den 30 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230730203322/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/026c-13192d1914d3-22f7cd4b8da9-1000--gerard-moreno-named-2020-21-europa-league-player-of-the-s/. Läst 1 december 2024. 
  63. ^ ”Filip Kostić named 2021/22 UEFA Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 20 maj 2022. Arkiverad från originalet den 16 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230516215206/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0275-1530320eb694-ba671ad20f5a-1000--filip-kostic-named-2021-22-uefa-europa-league-player-of-/. Läst 1 december 2024. 
  64. ^ ”Jesús Navas named 2022/23 UEFA Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 4 juni 2023. Arkiverad från originalet den 4 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230604182227/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0282-182d126f80e8-eece8c3aab06-1000--jesus-navas-named-2022-23-uefa-europa-league-player-of-the-s/. Läst 1 december 2024. 
  65. ^ ”Aubameyang named 2023/24 UEFA Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 24 maj 2024. Arkiverad från originalet den 22 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240622031324/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/028d-1af72cc09a3e-b8bc35e6464f-1000--aubameyang-named-2023-24-uefa-europa-league-player-of-the-s/. Läst 1 december 2024. 
  66. ^ ”Ansgar Knauff named 2021/22 UEFA Europa League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 20 maj 2022. Arkiverad från originalet den 22 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230522204831/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0275-153031fed697-7ac041aafcd0-1000--ansgar-knauff-named-2021-22-uefa-europa-league-young-playe/. Läst 1 december 2024. 
  67. ^ ”Florian Wirtz named 2022/23 UEFA Europa League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 4 juni 2023. Arkiverad från originalet den 4 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230604182211/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0282-182d1283e6f7-c924b47ad4e6-1000--florian-wirtz-named-2022-23-uefa-europa-league-young-playe/. Läst 1 december 2024. 
  68. ^ ”Florian Wirtz named 2023/24 UEFA Europa League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 24 maj 2024. Arkiverad från originalet den 24 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240524211320/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/028d-1af72d377c8e-0b2d7634e2cf-1000--florian-wirtz-named-2023-24-uefa-europa-league-young-playe/. Läst 1 december 2024. 
  69. ^ [a b c] ”Distribution to clubs from the UEFA Champions League, UEFA Europa League, UEFA Conference League and the UEFA Super Cup for the 2024–27 cycle (2024/25 season). Payments for the qualifying phases. Solidarity payments for non-participating clubs.” (på engelska) (PDF). Uefa. 22 mars 2024. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2024. https://web.archive.org/web/20241007091654/https://editorial.uefa.com/resources/028b-1a7880138a24-7a993e2e33d1-1000/20240322_circular_2024_13_en.pdf. Läst 1 december 2024. 
  70. ^ ”NENT Group förvärvar två europeiska fotbollscuper”. Viaplay Group. 9 april 2020. Arkiverad från originalet den 27 november 2024. https://web.archive.org/web/20241127113507/https://press.viaplaygroup.se/post/nent-group-forvarvar-tva-europeiska-fotbollscuper. Läst 1 december 2024. 
  71. ^ Larsson, Johan (16 april 2024). ”Disney+ börjar sända Europa League och Conference League i Sverige”. Expressen. Arkiverad från originalet den 30 april 2024. https://web.archive.org/web/20240430003137/https://www.expressen.se/sport/fotboll/disney-borjar-sanda-fotboll-i-sverige/. Läst 1 december 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Vinnare av Uefacupen och Uefa Europa League
Uefacupen (1971–2009)
1971/72: England Tottenham Hotspur (1)
1972/73: England Liverpool (1)
1973/74: Nederländerna Feyenoord (1)
1974/75: Västtyskland Borussia M'gladbach (1)
1975/76: England Liverpool (2)
1976/77: Italien Juventus (1)
1977/78: Nederländerna PSV (1)
1978/79: Västtyskland Borussia M'gladbach (2)
1979/80: Västtyskland Eintracht Frankfurt (1)
1980/81: England Ipswich Town (1)
1981/82: Sverige IFK Göteborg (1)
1982/83: Belgien Anderlecht (1)
1983/84: England Tottenham Hotspur (2)
1984/85: Spanien Real Madrid (1)
1985/86: Spanien Real Madrid (2)
1986/87: Sverige IFK Göteborg (2)
1987/88: Västtyskland Bayer Leverkusen (1)
1988/89: Italien Napoli (1)
1989/90: Italien Juventus (2)
1990/91: Italien Inter (1)
1991/92: Nederländerna Ajax (1)
1992/93: Italien Juventus (3)
1993/94: Italien Inter (2)
1994/95: Italien Parma (1)
1995/96: Tyskland Bayern München (1)
1996/97: Tyskland Schalke 04 (1)
1997/98: Italien Inter (3)
1998/99: Italien Parma (2)
1999/00: Turkiet Galatasaray (1)
2000/01: England Liverpool (3)
2001/02: Nederländerna Feyenoord (2)
2002/03: Portugal Porto (1)
2003/04: Spanien Valencia (1)
2004/05: Ryssland CSKA Moskva (1)
2005/06: Spanien Sevilla (1)
2006/07: Spanien Sevilla (2)
2007/08: Ryssland Zenit S:t Petersburg (1)
2008/09: Ukraina Sjachtar Donetsk (1)
Uefa Europa League (2009–)
v • r
Uefas klubblagsturneringar i fotboll
v • r
Europeiska cupvinnarcupen i fotboll
1960/61 · 1961/62 · 1962/63 · 1963/64 · 1964/65 · 1965/66 · 1966/67 · 1967/68 · 1968/69 · 1969/70 · 1970/71 · 1971/72 · 1972/73 · 1973/74 · 1974/75 · 1975/76 · 1976/77 · 1977/78 · 1978/79 · 1979/80 · 1980/81 · 1981/82 · 1982/83 · 1983/84 · 1984/85 · 1985/86 · 1986/87 · 1987/88 · 1988/89 · 1989/90 · 1990/91 · 1991/92 · 1992/93 · 1993/94 · 1994/95 · 1995/96 · 1996/97 · 1997/98 · 1998/99
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Uefa_Europa_League&oldid=56377819”