Hoppa till innehållet

ACF Fiorentina

Från Wikipedia
ACF Fiorentina
Fotbollsklubb
Grundinformation
Grundad26 augusti 1926 (98 år) (AC Fiorentina)
2002 (ACF Fiorentina)
Fullständigt namnAssociazione Calcio Firenze Fiorentina
Tidigare namnAssociazione Calcio Firenze,
Associazione Fiorentina del Calcio,
Associazione Calcio Fiorentina,
Florentia Viola
SmeknamnViola, Gigliati
SerieSerie A
OrtFlorens, Toscana
HemmaarenaStadio Artemio Franchi
(kapacitet: 47 282)
Klubbfärg(er)         
Nyckelpersoner
ÄgareItalien Rocco B. Commisso
OrdförandeItalien Rocco B. Commisso
TränareItalien Raffaele Palladino
LagkaptenItalien Cristiano Biraghi
Matchställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Serie A2 1956, 1969
Coppa Italia6 1940, 1961, 1966, 1975, 1996, 2001
Italienska supercupen1 1996
Cupvinnarcupen1 1961

ACF Fiorentina är en italiensk fotbollsklubb från Florens i Toscana. Klubben bildades 26 augusti 1926 som "AC Fiorentina" genom en sammanslagning och har Stadio Artemio Franchi som sin hemmaplan. Fiorentina har vunnit den italienska ligan vid två tillfällen, 1955–1956 samt 1968–1969. Man har även vunnit Italienska cupen sex gånger och Supercupen en gång. I Europa har man vunnit UEFA Cup Winner's Cup 1960–1961 men förlorade finalen året efter. Man förlorade finalen i Europacupen 1956–1957 då man förlorade mot Real Madrid.

Historiskt sett hör Fiorentina till skiktet av lag alldeles under de tre bästa i ligan. Stjärnor som Roberto Baggio, Gabriel Batistuta, Rui Costa, Luca Toni, Franc Ribery, Dusan Vlahovic, Fredrico Chiesa och Christian Vieri har spelat för klubben. Dessutom har flera svenskar antingen spelat för eller tränat Fiorentina.

Stadio Artemio Franchi 2007

Den första tiden

[redigera | redigera wikitext]

26 augusti, 1926 skapades klubben som AC Fiorentina genom en sammanslagning mellan "Libertas" och "Club Sportivo Firenze". Idag känns klubben igen på sina lilafärgade tröjor, men från början spelade man i röda och vita färger. De karaktäristiska lila tröjorna (som ger klubben dess smeknamn "I Viola") sägs ha kommit till genom ett misstag, då de rödvita tröjorna fick en lilaaktig färg efter en olycklig tvätt. De "nya" tröjorna bars för första gången 1929 och har sedan dess alltid varit klubbens typiska färger.

Klubben debuterade i Serie A säsongen 1931/1932 och nådde då en överraskande fjärdeplats. Laget etablerade sig snart i skiktet alldeles under de tre bästa och tog hem många fjärde- och femteplatser i ligan. Som bäst har laget kämpat sig till två tredjeplatser (1934/1935 och 1940/1941). Säsongen 1939/1940 fick klubben sin första trofé då man vann den italienska cupen.

Storhetstiden

[redigera | redigera wikitext]

Alldeles efter andra världskriget fortsatte Fiorentina att placera sig alldeles bakom de allra bästa, med många 4:e- och 5:e-platser. Därför kom den första ligavinsten 1955/1956 något som en överraskning med bara en förlust under hela säsongen. Året därefter blev man första italienska lag att nå finalen i Europacupen för mästarlag, där man förlorade mot dåtidens gigant Real Madrid. Ligavinsten följdes av fyra raka andraplaceringar och vinster säsongen 1960/1961 i den italienska cupen, samt vinst i den första Cupvinnarcupen någonsin där man slog Glasgow Rangers i finalen 1961, (2-0 borta och 2-1 hemma där Kurre Hamrin var en av målskyttarna). En central spelare i Fiorentina denna perioden var svensken Kurt Hamrin som spelade i klubben 1958–1967, där han spelade 289 ligamatcher och gjorde 150 mål. I bortamötet mot Atalanta säsongen 1963/1964 gjorde Hamrin fem av de sju målen när Fiorentina slog Atalanta med 7-1, något som fortfarande är rekord i en bortamatch av en spelare.

Året efter vinsten i Cupvinnarcupen nådde man också final, men förlorade mot Atletico Madrid. Några år senare (1966) tog man hem ytterligare en vinst i den italienska cupen och den sista framgången i denna perioden nådde laget med ett nytt ligaguld säsongen 1968/1969.

Blandade resultat

[redigera | redigera wikitext]

Perioden mellan 1970 och mitten av 1990-talet var med undantag av vinsten i den italienska cupen 1975 en period med väldigt blandade resultat i ligan. Klubben blev något av ett ”jojo-lag” i ligan, enstaka år klarade klubben av att placera sig i ligatoppen, året därefter uppnådde man en väldigt beskedlig placering. Under 1970-talet tränade Nils Liedholm klubben under några år och under 1980-talet var Sven-Göran Eriksson en tid tränare i klubben. Som bäst nådde man en andraplats i ligan säsongen 1981/1982. Perioden avslutades med en rad mycket dåliga resultat i början av 1990-talet som till slut ledde till att klubben hamnade på 14:e plats och flyttades ned till Serie B där man spelade en säsong, säsongen 1993/1994.

Den senaste tiden

[redigera | redigera wikitext]

Tillbaka i Serie A och med den notoriske måltjuven Gabriel Batistuta i laget vann man den italienska cupen två gången (1996 och 2001) samt den italienska supercupen. Dessutom nådde man två tredjeplatser. Men dessa framgångar överskuggades av finansiella problem och med påföljande sportsliga problem. Sommaren 2002 var klubben mer eller mindre bankrutt och skulle egentligen spelat i Serie B säsongen 2002/2003, men på grund av de finansiella problemen vägrades klubben en plats i Serie B och slutade därmed att existera. Klubben grundades på nytt i augusti 2002 under namnet Florentia Viola med den nye ägaren Diego della Valle och fick starta om i Serie C2 med huvudsakligen nya spelare. Efter att ha vunnit Serie C2 blev man inte uppflyttad till Serie C1 som normalt utan direkt till Serie B som utökades från 20 till 24 lag på grund av andra omständigheter. Samtidigt köpte också klubben tillbaka rättigheterna till att använda Fiorentinanamnet och klubben återuppstod som ACF Fiorentina. Året därefter var klubben tillbaka i Serie A säsongen 2004/2005 efter bara två år i lägre serier. Efter ett första svagt år gjorde klubben en riktigt god insats säsongen 2005/2006, där målskytten Luca Toni vann skytteligan med 31 mål, vilket var första gången en spelare hade gjort mer än 30 mål i Serie A sedan säsongen 1958/1959.

Klubben var en av fyra klubbar inblandade i Serie A-skandalen 2006 och startade säsongen 2006/2007 med 15 minuspoäng. Klubben slutade på sjätte plats och nådde spel i Uefacupen för nästa säsong.

Klubbfärger

[redigera | redigera wikitext]

Det officiella emblemet för Florens är en röd lilja på vit bakgrund.

Klubben har genom historien haft olika emblem men samtliga har inkluderat en lilja. Liljan är även stadsvapnet för staden Florens.

Dagens logotyp är en sköld i två lager varav i den ena står det "AC" i vitt och bokstaven "F" i rött för klubbnamnet. I den andra delen av skölden är bilden av liljan. Den här logotypen har använts sedan 1992 till 2002 men efter att klubben gått i konkurs fick man använda en annan logotyp. Klubbägaren Diego Della Valle valde dock en liknande lilja och fick för detta betala 2,5 miljoner € vilket gör Fiorentinas logotyp till den dyraste logotypen i italiensk fotboll.

När Fiorentina grundades 1926 bar spelarna rött och vitt, samma färger som i stadsvapnet. Den mera kända lila klubbdressen började användas 1928 och har använts sen dess. Detta har lett till att klubben kallas "La Viola" (det lila laget). Traditionen säger att laget råkade få det lila stället när man av misstag tvättade det röd-vita stället i floden.

Bortastället har alltid varit vitt, ibland med lila eller röda element. Shortsen har alltid varit lila när tröjorna varit vita. Fiorentinas tredjeställ från säsongen 1995–1996 var hel rött med lila ärmar och två liljor på axlarna.

Senast uppdaterad: 22 september 2021.[1]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom från
1 Italien Pietro Terracciano 8 mars 1990 (34 år) Italien Empoli (-19)
25 Italien Antonio Rosati 26 juni 1983 (41 år) Italien Torino (-21)
69 Polen Bartłomiej Drągowski 19 augusti 1997 (27 år) Polen Jagiellonia Białystok (-16)
- Italien Michele Cerofolini 4 januari 1999 (25 år) Italien ACF Fiorentina

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2 Argentina Lucas Martínez Quarta 10 maj 1996 (28 år) Argentina River Plate (-20)
3 Italien Cristiano Biraghi 1 september 1992 (32 år) Italien Pescara (-17)
4 Serbien Nikola Milenković 12 oktober 1997 (27 år) Serbien Partizan Belgrad (-17)
17 Serbien Aleksa Terzić 17 augusti 1999 (25 år) Serbien Röda Stjärnan (-19)
23 Italien Lorenzo Venuti 12 april 1995 (29 år) Italien ACF Fiorentina
29 Spanien Álvaro Odriozola 14 december 1995 (28 år) Spanien Real Madrid (-21)
55 Serbien Matija Nastasić 28 mars 1993 (31 år) Tyskland Schalke 04 (-21)
98 Brasilien Igor 7 februari 1998 (26 år) Italien SPAL (-20)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom från
5 Italien Giacomo Bonaventura 22 augusti 1989 (35 år) Italien Milan (-20)
8 Italien Riccardo Saponara 21 december 1991 (32 år) Italien Empoli (-17)
10 Italien Gaetano Castrovilli 17 februari 1997 (27 år) Italien Bari (-17)
14 Marocko Youssef Maleh 22 augusti 1998 (26 år) Italien Venezia (-21)
15 Chile Erick Pulgar 15 januari 1994 (30 år) Italien Bologna (-19)
18 Uruguay Lucas Torreira 11 februari 1996 (28 år) England Arsenal (-21)
24 Italien Marco Benassi 8 september 1994 (30 år) Italien Torino (-17)
32 Ghana Alfred Duncan 10 mars 1993 (31 år) Italien Sassuolo (-20)
34 Marocko Sofyan Amrabat 21 augusti 1996 (28 år) Italien Hellas Verona (-20)

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom från
7 Spanien José Callejón 11 februari 1987 (37 år) Italien Napoli (-20)
9 Serbien Dušan Vlahović 28 januari 2000 (24 år) Serbien Partizan Belgrad (-18)
22 Argentina Nicolás González 6 april 1998 (26 år) Tyskland Stuttgart (-21)
33 Italien Riccardo Sottil 3 juni 1999 (25 år) Italien Torino (-16)
91 Ryssland Aleksandr Kokorin 19 mars 1991 (33 år) Ryssland Spartak Moskva (-21)

Utlånade spelare

[redigera | redigera wikitext]
Senast uppdaterad: 22 september 2021.
Nr Land Pos Namn
Italien  MF Alessandro Lovisa (i Italien Lucchese till 30 juni 2022)
Italien  A Andrea Milani (i Italien Monopoli till 30 juni 2022)
Italien  F Andrea Poggesi (i Italien Poggibonsi till 30 juni 2022)
Italien  F Christian Dalle Mura (i Italien Cremonese till 30 juni 2022)
Elfenbenskusten  A Christian Kouamé (i Belgien Anderlecht till 30 juni 2022)
Rumänien  F Eduard Dutu (i Italien Aquila Montevarchi till 30 juni 2022)
Italien  A Federico Chiesa (i Italien Juventus till 30 juni 2022)
Italien  F Gabriele Ferrarini (i Italien Perugia till 30 juni 2022)
Italien  A Gabriele Gori (i Italien Cosenza till 30 juni 2022)
Danmark  F Jacob Rasmussen (i Nederländerna Vitesse till 30 juni 2022)
Nr Land Pos Namn
Italien  F Luca Ranieri (i Italien Salernitana till 30 juni 2022)
Italien  MF Malik Djibril (i Italien Vicenza till 30 juni 2022)
Italien  MF Mattia Fiorini (i Italien Fiorenzuola till 30 juni 2022)
Italien  MF Niccolò Pierozzi (i Italien Pro Patria till 30 juni 2022)
Italien  A Samuele Spalluto (i Italien Gubbio till 30 juni 2022)
Italien  MV Simone Ghidotti (i Italien Gubbio till 30 juni 2022)
Polen  MF Szymon Zurkowski (i Italien Empoli till 30 juni 2022)
Spanien  MF Tòfol Montiel (i Italien Siena till 30 juni 2022)
Kroatien  MF Toni Fruk (i Kroatien Gorica till 30 juni 2022)

Berömda spelare i klubben genom åren

[redigera | redigera wikitext]

Italien

Portugal

 

Argentina

Chile

Colombia

Brasilien

Sverige

 

Tyskland

Turkiet

Tjeckien

Danmark

Japan

Rumänien

Ryssland

Pensionerade nummer

[redigera | redigera wikitext]

13Italien Davide Astori, Försvarare, 20152018

Senast uppdaterad: 23 augusti 2021.

Skyttekungar

[redigera | redigera wikitext]

Följande Fiorentinaspelare har blivit skyttekungar i Serie A:

Säsong Spelare Mål
1931/32 Uruguay Pedro Petrone 25
1961/62 Italien Aurelio Milani 22
1964/65 Italien Alberto Orlando 20
1994/95 Argentina Gabriel Batistuta 26
2005/06 Italien Luca Toni 31
  • 1931/32 delad förstaplats med Angelo Schiavio – Bologna
  • 1961/62 delad förstaplats med José Altafini – Milan
  • 1964/65 delad förstaplats med Sandro Mazzola - Inter

Spelare som har gjort mer än 100 mål för klubben (i Serie A)

[redigera | redigera wikitext]
Spelare Mål
Argentina Gabriel Batistuta 168
Sverige Kurt Hamrin 151

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]