Hoppa till innehållet

Stig Strömholm

Från Wikipedia
Stig Strömholm
Född16 september 1931[1] (93 år)
Boden, Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUniversitetet i Cambridge
Uppsala universitet
Münchens universitet
SysselsättningHistoriker, universitetslärare, diktarjurist
ArbetsgivareUppsala universitet
MakaGunilla Strömholm
Utmärkelser
Riddare av Nordstjärneorden (1973)[2]
Hedersdoktor vid Université Jean-Moulin-Lyon-III (1980)[3]
Hans Majestät Konungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band (1986)[2]
Grand Prix de la Francophonie (1992)
Årets hedersupplänning (1995)
Andra graden av Terra Mariana-korsets orden (1995)[4]
Illis Quorum (1997)[2]
Hedersdoktor vid université Strasbourg-III (2002)[5][6]
Samfundet De Nios Särskilda pris (2011)
Serafimermedaljen (2012)[2]
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna[2]
Kommendör av Hederslegionen[2]
Storkors av Gregoriusorden[2]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden[2]
Kommendör av första graden av Dannebrogorden[2]
Pour le Mérite för vetenskap och konst[2]
Redigera Wikidata
Stig Strömholm 2014.

Stig Fredrik Strömholm, född 16 september 1931 i Boden, är en svensk rättslärd. Han var Uppsala universitets rektor 1989–1997 och är professor emeritus i civilrätt med internationell privaträtt. Strömholm var tidigare professor vid samma universitet i allmän rättslära. Han är även författare och litteraturkritiker, samt tidigare reservofficer. Syskon inkluderar ambassadör Sten Strömholm samt halvbrodern, fotograf Christer Strömholm.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Efter studentexamen vid Katedralskolan i Uppsala, den stad där han växte upp, blev Strömholm filosofie kandidat 1952 och juris kandidat 1957 vid Uppsala universitet. Han var 1956–1957 förste kurator vid Norrlands nation i Uppsala.[7] Diploma of Comparative Legal Studies i Cambridge 1959. Juris licentiat 1960. Han blev juris doktor vid universitetet i München 1964 och juris doktor vid Uppsala universitet 1966. Hans doktorsavhandling, Le droit moral de l'auteur, om 950 sidor i två band, handlade om upphovsrätt i ett historiskt perspektiv; en tredje del utkom senare. Samma år blev han docent i jämförande rättsvetenskap vid Uppsala universitet. Tre år senare utsågs han till professor där i allmän rättslära, och 1982 i civilrätt med internationell privaträtt. Efter att ha varit universitetets prorektor sedan 1978, utsågs han 1989 till rector magnificus vid Uppsala universitet, en post han innehade till 1997 då han blev emeritus.

Han har flera hedersdoktorat, var inspektor vid Norrlands nation (1978–2003) och är en synnerligen produktiv författare av juridisk litteratur såväl som skönlitteratur. Han debuterade som skönlitterär författare 1975 med romanen Dalen, och har därefter utkommit med ett tjugotal böcker. Dalen inledde en trilogi, som utspelar sig i Frankerriket på 400-talet vid hunnernas invasion. Den har översatts till tyska och danska, till det senare språket av drottning Margrethe av Danmark.[8] Han har vidare varit verksam som översättare, med Saint-Simons Minnen från Ludvig XIV:s hov 1691–1723.

Som vetenskapsman har han bland annat deltagit i Haag-konferensen om produktansvar, Europarådets expertkommitté för mänskliga rättigheter, Europarådets konferens för de europeiske juridiska fakulteter, European Cultural Foundation och European Science Foundations.

1980 utsågs han till ordförande för Max-Planck-Institut für ausländisches und internationales Patent-, Urheber- und Wettbewerbsrecht.[9][10] Från 1979 var han preses för Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala, 1985–1993 för Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och 1997–2001 för Academia Europaea. Läsåret 1995/1996 var Strömholm Honorary President för Coimbragruppen.[11] Han valdes till utländsk ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten år 1981 och kallades till dess hedersledamot år 1988.[12] Han är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien sedan 1989,[13] korresponderande ledamot av franska Académie des sciences morales et politiques,[14] ordförande i Riksbankens Jubileumsfond och styrelseordförande för Institutet för Rättsvetenskaplig Forskning.[15] Åren 1998–2005 var han ordförande i Universitets- och studenthistoriska sällskapet i Uppsala.

Den 6 juni 2012 mottog professor Strömholm Serafimermedaljen för sina synnerligen förtjänstfulla insatser inom svenskt universitetsväsen och kulturliv.[16]

Stig Strömholm var till makans död gift med juris och filosofie kandidat Gunilla Strömholm, född Forslund (1935–2013), från Skellefteå.

Bibliografi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi (fullständig)

[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur

[redigera | redigera wikitext]
  • Dalen, roman, Stockholm, 1975
  • Folk : sex berättelser, Stockholm, 1976
  • Fälten, roman, Stockholm, 1977
  • Den hösten, roman, Stockholm, 1978
  • Motskäl, essäer, Stockholm, 1979
  • Från ett museum : svit för fyra röster, Stockholm, 1980
  • Skogen, roman, Stockholm, 1980
  • Varning: återvändsgränd : klokbok för klarögda, Stockholm, 1982
  • Tidvarv, roman, Stockholm, 1982
  • Annat folk : sex berättelser, Stockholm, 1983
  • Ajax : roman, Stockholm, 1984
  • Motströms och medströms : svenska betraktelser, Stockholm, 1985
  • Sändebudet, roman, Stockholm, 1986
  • Livstid : i Arvids dagar, roman, Stockholm, 1990
  • Pärlhandlaren, roman, Stockholm, 1993
  • Fältkamrern, roman, Stockholm, 1995
  • Guvernören eller Inbillningskraften, roman, Stockholm, 2001
  • Inte bara Versailles : bilder från det franska 1600-talet, 2009
  • Resonerande katalog : minnen 1958–2003, 2014

Juridik

[redigera | redigera wikitext]
  • Le droit moral de l’auteur en droit allemand, français et scandinave, avec un aperçu de l'évolution internationale. Étude de droit comparé I–III (1966–1973)
  • Teaterrätt: teatrarnas rättsliga ansvar för innehållet i föreställningar, Stockholm, 1971
  • Rätt, rättskällor och rättstillämpning : en lärobok i allmän rättslära, Stockholm, 1981[17]
  • Immateriellt och internationellt : rättsvetenskapliga uppsatser, 2004

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000019215, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j] läs online, phaleristica.com , läst: 3 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.univ-lyon3.fr .[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, president.ee , läst: 3 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ Journal officiel de la République française, 5 april 2002, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Journal officiel de la République française, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ http://jonassonulf.blogspot.com/2015/04/om-stig-stromholm-en-vis-norrbottning.html
  8. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070609192445/http://www.hum.au.dk/nyheder/arkiv/uni-liv/verdens_bedste_forelaeser.htm. Läst 17 oktober 2006. 
  9. ^ [a b] Olle Blomqvist, Strömholm i pension, KTH:s textnyheter 1997 Arkiverad 12 juli 2015 hämtat från the Wayback Machine., läst 2008-09-11
  10. ^ [1]
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 januari 2013. http://webarchive.loc.gov/all/20130109072203/http://www.coimbra-group.eu/index.php?page=about-us. Läst 13 oktober 2011. 
  12. ^ Finska Vetenskaps-Societeten Årsbok Serie A, LXV. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten. 1988. sid. 7 
  13. ^ Kungl. Vetenskapsakademien: Stig Strömholm Arkiverad 3 december 2020 hämtat från the Wayback Machine., läst 26 april 2009
  14. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 16 november 2006. https://web.archive.org/web/20061116050132/http://www.institut-de-france.fr/institut/acamor.htm. Läst 17 oktober 2006. 
  15. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070221115125/http://wallenberg.org/srf/styrelse.asp. Läst 17 oktober 2006. 
  16. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 september 2012. https://web.archive.org/web/20120923133954/http://www.kungahuset.se/pressrum/pressmeddelanden/2012pressmeddelanden/medaljforlaningar6juni2012.5.4a3da1313658e148c33874.html. Läst 9 juli 2012. 
  17. ^ För fullständig förteckning se: Stig Strömholms tryckta skrifter 1942–2011. Bibliografi sammanställd av Brita Alroth. (1 858 publicerade skrifter)
  18. ^ www.orden-pourlemerite.de Arkiverad 28 november 2016 hämtat från the Wayback Machine. läst 2016-11-26
  19. ^ [2] läst 2016-12-03
  20. ^ www.president.ee/en/estonia/decorations/bearer/21/stig-stromholm
  21. ^ http://www.forseti.is/Falkaordan/Skrayfirorduhafa/ Arkiverad 2 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  22. ^ ”Minor Planet Center 4310 Strömholm” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4310. Läst 13 september 2023. 
  23. ^ 4310 Strömholm från Uppsala astronomiska observatorium, arkiverad på Internet Archive (2012)
  24. ^ Prismotivering 2005, Ann-Kersti och Carl-Hakon Swensons pris, Vitterhetsakademien Arkiverad 9 oktober 2006 hämtat från the Wayback Machine.

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Torgny T:son Segerstedt 		Inspektor för Norrlands nation
1978–2003 		Efterträdare:
Tore Frängsmyr
Företrädare:
Martin H:son Holmdahl 		Rektor för Uppsala universitet
1989–1997 		Efterträdare:
Bo Sundqvist


Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Stig_Strömholm&oldid=54618854”