Hoppa till innehållet

Robert De Niro

Från Wikipedia
Robert De Niro
Robert De Niro, maj 2016.
Robert De Niro, maj 2016.
FöddRobert Anthony De Niro, Jr.
17 augusti 1943 (81 år)
USA New York, New York, USA
Utbildad vidStella Adler Studio of Acting, Lee Strasberg Theatre and Film Institute, Little Red School House, HB Studio, PS 41 och Rhodes Preparatory School
Aktiva år1963 –
MakaDiahnne Abbott
(1976–1988)
Grace Hightower (1997–2018)
Barn7
Betydande roller
John 'Johnny Boy' Civello i Dödspolarna
Vito Corleone i Gudfadern del II
Travis Bickle i Taxi Driver
Michael Vronsky i The Deer Hunter
Jake LaMotta i Tjuren från Bronx
Rupert Pupkin i The King of Comedy
David 'Noodles' Aaronson i Once Upon a Time in America
Jimmy Conway i Maffiabröder
Leonard Lowe i Uppvaknanden
Max Cady i Cape Fear
Neil McCauley i Heat
Bästa manliga huvudroll
1980 Tjuren från Bronx
Bästa manliga biroll
1974 Gudfadern II
Bästa manliga huvudroll - Drama
1981 Tjuren från Bronx
IMDb SFDb

Robert Anthony De Niro, Jr., känd som Robert De Niro, född 17 augusti 1943 i New York i New York, är en amerikansk skådespelare, filmproducent och filmregissör.[1] Han anses vara en av de bästa skådespelarna ur sin generation och hade fram till 2000-talet ett flertal ikoniska roller, flera av dem i samarbete med regissören Martin Scorsese så som Dödspolarna (1973), Taxi Driver (1976), Tjuren från Bronx (1980), The King of Comedy (1982), Maffiabröder (1990) och Cape Fear (1991).[2] Under 2000-talet skulle han i nästan två decennium medverka i ett flertal filmer som sågades av kritiker men kom att göra comeback med The Wizard of Lies (2017), Joker (2019), The Irishman (2019) och Killers of the Flower Moon (2023).[3]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Robert De Niro föddes som ensambarn till de två konstnärerna Virginia Admiral och Robert De Niro Sr.[4] Hans föräldrar skilde sig när han var två år gammal då hans far kom ut som homosexuell. Han växte upp tillsammans med sin mor i områdena Greenwich Village och Little Italy. Hans far bodde i närheten och fortsatte ha en nära relation till De Niro.[5] De Niro fick smeknamnet "Bobby Milk" av sina barndomsvänner på grund av sin bleka hy. De Niro har fortsatt ha en nära relation till några av sina barndomsvänner. Han blev mot sina föräldrars önskan hemligt döpt i den katolska kyrkan av sina morföräldrar då han bodde med dem under föräldrarnas skilsmässa.[6]

De Niro gjorde sin scendebut som tioåring i en skolpjäs där han spelade det fega lejonet i en uppsättning av Trollkarlen från Oz.[7] Han fortsatte skådespela under sina skolår och blev antagen till High School of Music & Art i högstadiet. Han gick där dock bara ett kort tag. Han skulle hoppa av skolan när han var 16 år för att satsa på att bli skådespelare. De Niro började studera på Lee Strasberg's Actors Studio och HB Studio.[8][9] Han började också studera under Stella Adler där han fick lära sig en metod som kallas Stanislavski's system.[6] Som ung var De Niro inspirerad av skådespelarna Marlon Brando, Montgomery Clift, James Dean, Greta Garbo, Geraldine Page och Kim Stanley.[10]

Tidiga roller

[redigera | redigera wikitext]

De Niro fick sina första roller i kortfilmen Encounter (1965) och Trois chambres à Manhattan (1965).[11] Han skulle sedan få sin första stora roll i den Brian De Palma regisserade Greetings (1968). Han skulle reprisera rollen i uppföljaren Hi, Mom! (1970).[12] De Palma och De Niro påbörjade sitt samarbete redan 1963 då filmen The Wedding Party (1969) spelades in. Filmen förblev outgiven till 1969 då De Palma och filmbolaget bråkade över rättigheterna.[13] De Niro skulle få ett positivt bemötande från kritiker.[14] Han skulle också få positiv kritik för Bloody Mama (1970).[15]

De Niro hade sedan några mindre roller i filmerna Så dog Jennifer (1971), Billy Dynamites partner (1971) och Snedskjutargänget (1971). Under 1972 uppträdde han i en pjäs för enbart två föreställningar.[4] Han skulle sedan få stor uppmärksamhet bland kritiker för sin roll som en baseballspelare med Hodgkins sjukdom i Bang the Drum Slowly (1973).[16] Även filmen kom att bli hyllad och hans motspelare Vincent Gardenia skulle bli Oscarsnominerad.[17]

Genombrott

[redigera | redigera wikitext]

De Niro skulle få sitt genombrott i den Martin Scorsese regisserade Dödspolarna (1973). De Niro blev till en början erbjuden att välja vilken roll han ville i filmen men Scorsese övertalade honom till att ta huvudrollen som gangstern John "Johnny Boy" Civello. Både De Niro och hans medspelare Harvey Keitel improviserade mycket i filmen men regissörassitenten Ron Satlof har vittnat om att De Niro tog sina förberedelser seriöst till den grad att han isolerade sig från resten av skådespelarna och filmens arbetare.[18] Filmen hade premiär på filmfestivalen i Cannes och skulle bli unisont hyllad. Den har blivit kultförklarad och 1997 lades den in för förvaring i USA:s kongressbibliotek för sin kulturella, historiska och estetiska betydelse.[19] Filmen var starten på ett långt samarbete mellan De Niro och Scorsese.

De Niro som John "Johnny Boy" Civello i Dödspolarna (1973).

Han hade sedan en central roll i Francis Ford Coppolas Gudfadern del II (1974) där han spelade en ung Vito Corleone. De Niro hade provspelat för den första delen, Gudfadern (1972), men hoppade av sent i processen för att istället medverka i Snedskjutargänget där han var garanterad en roll. Coppola mindes hans provspelning och gav honom rollen i del II istället.[20] För att förberedda sig inför rollen bosatte han sig några månader i Sicilien för att lära sig den rätta dialekten.[21] Filmen blev hyllad och en kommersiell succé. Den skulle också bli nominerad till elva oscars, varav den vann sex, däribland De Niro för Bästa manliga huvudroll. Det var De Niros första Oscarsnominering och Oscarsvinst.[22] De Niro och Marlon Brando (som spelade Vito Corleone i första filmen) blev det första skådespelarparet som vann en oscar för att ha porträtterat samma karaktär.[23]

De Niro cementerade sitt genombrott ytterligare i sitt nästa samarbete med Scorsese då han gjorde rollen som den ensamma taxichauffören Travis Bickle i Taxi Driver (1976). Då filmen är präglad av ett New York i förfall efter Vietnamkriget så förberedde sig De Niro genom att umgås med veteraner och taxichaufförer och studera deras beteende. Han gick också ner 13 kg i vikt och lärde sig skjuta med vapen.[18] Filmen och särskilt De Niros insats blev hyllad vilket ledde till att han blev oscarsnominerad för Bästa manliga huvudroll.[24] Hans improviserade dialog med det numera ikoniska "You talkin' to me?" anses vara ett av de mest minnesvärda citaten i filmhistorien.[25]

Etablerad karriär

[redigera | redigera wikitext]
De Niro och Dominique Sanda i 1900 (1976).

1976 medverkade De Niro även i det historiska dramat 1900 och Den siste magnaten som baserades på romanen med samma namn av F. Scott Fitzgerald.[26] De Niro återförenades med Scorsese i det musikaliska dramat New York, New York (1977) där han syntes bredvid Liza Minnelli. De Niro lärde sig att spela saxofon av jazzsaxofonisten Georgie Auld i förberedelse för rollen.[21] Filmen kom att få ett blandat mottagande men kritiker berömde De Niros insats. De Niro blev även nominerad till en Golden Globe.[27]

De Niro medverkade tillsammans med Christopher Walken och Meryl Streep i den Michael Cimino regisserade The Deer Hunter (1978). De Niro blev, för sina tidigare framgångar, jagad av producenten Michael Deeley för att vara med i filmen. Efter att ha läst manuset var De Niro först att hoppa på projektet.[28] Filmen och ensemblen kom att bli unisont hyllade. De Niro blev även Oscarsnominerad för Bästa manliga huvudroll.[29]

I sitt fjärde samarbete med Scorsese porträtterade De Niro boxaren Jake LaMotta i den biografiska filmen Tjuren från Bronx (1980). Filmen baserades på huvudkaraktärens memoarer och De Niro har sagt att det är den tuffaste inspelningen han haft då han lärde sig boxa och gick upp 27 kg i vikt.[30] Filmen skulle trots sina hyllningar även bli kritiserad för sitt överdrivna våld. De Niro blev unisont hyllad för sin insats.[31] Den gav honom också en fjärde oscarsnominering vilken han kom att vinna.[32] Filmen fick också 7 andra nomineringar och anses vara en av 80-talets bästa filmer.[33] Även om Jack Nicholson var regissören Stanley Kubricks första val till huvudrollen i The Shining (1980) så var De Niro en stark utmanare till rollen.[34]

Dragning till komedier

[redigera | redigera wikitext]

De Niro fortsatte i kriminalgenren med Avslöjandet (1981) tillsammans med Robert Duvall. Inför rollen hade han bara två veckor på sig att förlora så mycket som möjligt av vikten han hade lagt på sig inför Tjuren från Bronx.[35] Filmen fick ett ojämnt mottagande bland kritiker.[36] För att utveckla sina talanger och sin bredd som skådespelare kom De Niro att söka sig mot roller med en mer komisk ton under 80-talet.[37] Han kom att hitta det i manuset till King of Comedy (1983) som han visade för Scorsese vilket kom att bli deras femte samarbete. Scorsese placerade handlingen i New York och gav manuset en mycket mörkare ton. Som förberedelse för rollen gjorde De Niro en helomvändning som karaktär. Han tittade på mycket ståuppkomiker och sökte upp sina egna fans och stalkers för att be dem om autografer och ställa många frågor.[38] Filmen kom att bli en flopp på biografer men hyllades av kritiker.[39] Filmen har i efterhand blivit kultförklarad och hamnat på flera listor om tidernas bästa film.[40]

De Niro återvände till att spela gangster i Sergio Leones mastodontfilm Once Upon a Time in America (1984). Originalklippningen hade en längd på 229 minuter och hade sin urpremiär på filmfestivalen i Cannes där den fick ett 15 minuter långt stående ovationer. När den släpptes på vanliga biografer i USA hade den klippts ner till 139 minuter vilket inte var populärt bland amerikanska kritiker.[41] De Niro hade blivit erbjuden att få välja mellan att spela karaktärerna Noodles eller Max. När De Niro valde Noodles och var klar för filmen möjliggjorde det för att filmen blev finansierad.[42] Samma år medverkade han tillsammans med Meryl Streep i den romantiska komedin Falling in Love. Filmen blev en flopp på biograferna och kritiker gav den ganska mediokra betyg.[43] De Niro medverkade sedan i sin första science fiction film som även var en svart komedi i Brazil (1985). Filmen blev en flopp på biografer men skulle få höga omdömen från kritiker och har med tiden blivit en kultklassiker.[44]

De Niro på Deauville American Film Festival 1988.

De Niro medverkade tillsammans med Jeremy Irons i perioddramat The Mission (1986). Den fick ett blandat mottagande från kritiker men skulle ändå vinna Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes.[45] Den skulle också bli nominerad till andra priser däribland Oscars, Golden Globes och BAFTAs. 1987 gjorde De Niro två mindre roller. I den första, skräckfilmen Angel Heart spelade han mot Mickey Rourke.[46] I den andra återvände han till kriminalgenren och återförenades med Brian De Palma i De omutbara där han porträtterade Al Capone. Även om De Niro hade lite skärmtid tog han rollen på allvar och gick upp i vikt för rollen samt läste på och tittade på arkivfilmer om Al Capone.[47] Han fick 1,5 miljoner dollar för sin insats och inhandlade kostymer och sidenkalsonger från Capones skräddare.[48] Efter De Omutbara ville De Niro återvända till komedierna och försökte få huvudrollen i Big (1988). Filmens regissör Penny Marshall tyckte han skulle få rollen men filmstudion vägrade och valde Tom Hanks istället.[49] Istället medverkade han i actionkomedin Midnight Run (1988) tillsammans med Charles Grodin. Filmen blev en stor kommersiell succé och fick god kritik.[50]

De Niro skulle sedan avböja ett samarbete med Scorsese och rollen som Jesus i Kristi sista frestelse (1988).[51] Istället skulle han medverka i några mindre uppmärksammade filmer som dramat Jacknife (1989), komedin Änglar på rymmen (1989) och komedin Stanley & Iris (1990). Filmerna skulle också få dåliga recensioner bland kritiker. De Niro och Scorsese skulle sedan återförenas för sjätte gången i Maffiabröder (1990). Även om filmen inte blev en kommersiell succé skulle den bli hyllad bland kritiker. Ensemblen som även innehöll Ray Liotta och Joe Pesci skulle få stor uppmärksamhet.[52] Pesci skulle få en Oscar för Bästa manliga biroll och filmen blev nominerad i ytterligare fem kategorier.[53] Filmen har sedan dess hamnat på flera listor om världens bästa filmer.[54] De Niro skulle istället bli Oscarsnominerad för den en annan film han gjorde samma år – Uppvaknanden (1990) där han spelar en katatonisk patient till Robin Williams karaktär.[53]

Fler kriminaldraman och regidebut

[redigera | redigera wikitext]

De Niro skulle sedan spela en filmregissör som blir svartlistad för att vara en misstänkt kommunist i 20-talets Hollywood i Oskyldigt misstänkt (1991). Filmen fick ett gott mottagande men De Niro skulle få den största uppmärksamheten. Han hade sedan en mindre roll i Eldstorm (1991) som skulle bli en framgång bland både kritiker och publik.[55] De Niros största succé 1991 skulle dock bli i rollen som den dömda våldtäktsmannen Max Cady i Cape Fear. Det kom att bli det sjunde samarbetet med Scorsese och var en nyinspelning av filmen med samma namn från 1962. De Niro skulle bygga upp sig rejält genom styrketräning inför rollen. Han fick också sina tänder nedfilade vilket han bekostade själv. Det kostade honom 5000 dollar, men 20 000 dollar att sedan återställa.[56] Filmen blev en finansiell framgång och fick god kritik. De Niro skulle få den största uppmärksamheten och blev Oscarsnominerad för Bästa manliga huvudroll.[57]

De Niro medverkade sedan i komedin Alla älskar Hollywood (1992), nyinspelningen Natten och staden (1992) och drama komedin Mad Dog and Glory (1993). Den sistnämnda skulle få beröm, särskilt för De Niro och Bill Murrays kemi.[58] De Niro skulle inför den biografiska filmen En främling i familjen (1993) handplocka Leonardo Di Caprio som sin motspelare bland 400 yngre skådespelare.[59] Filmen blev väl mottagen av kritiker men Di Caprio skulle anses "stjäla showen" som bara var 17 år när filmen spelades in.[60] De Niro skulle sedan göra sin regidebut med filmen I skuggan av Bronx (1993) där han också spelade huvudrollen. Filmen baserades på en enmansteater av Chazz Palminteri som sålde rättigheterna till De Niro då han lovat honom en roll i filmen.[61] Filmen skulle bli hyllad av kritiker.[62] De Niro kom sen att spela Monstret i en filmatisering av Mary Shelley's Frankenstein (1994). Även om filmen blev en stor finansiell succé så skulle den få negativa reaktioner från kritiker även om de flesta tyckte att De Niro gjorde bra ifrån sig.[63]

De Niro återförenades med både Scorsese och Joe Pesci i gangsterfilmen Casino (1995). Det blev det åttonde samarbetet mellan Scorsese och De Niro. Den blev också en succé både bland kritiker och publik.[64] Samma år återförenades han med Al Pacino i Heat, vilket var första gången de båda syntes i samma film sedan Gudfadern del II (1974).[65] De båda skulle bli kritikerrosade och filmen skulle bli stilbildande i sin genre samt har kallats för den bästa bankrånarfilmen någonsin.[66] De Niros femtionde filmroll blev den i filmen Sleepers (1996) där han syntes bredvid Brad Pitt, Kevin Bacon och Dustin Hoffman.[67] Han skulle samma år återförenas med Leonardo DiCaprio och Meryl Streep i Marvins döttrar.[68] Han medverkade tillsammans med Sylvester Stallone i kriminaldramat Cop Land (1997) som fick ett gott mottagande.[69] I december 1997 hade filmen Wag the Dog premiär som De Niro både spelade i och producerade. Filmen som var en politisk satir handlar om hur en publicist (De Niro) och en regissör (Dustin Hoffman) fabricerar ett krig i Albanien för att flytta fokus från presidentens sex skandal. En månad efter premiären, i januari 1998 dominerades nyheterna av Lewinsky-affären vilket gjorde att filmen fick mycket uppmärksamhet.[70] De Niro skulle 1997 också ha en biroll i Quentin Tarantinos Jackie Brown.[71]

Komedier och en stagnerande karriär

[redigera | redigera wikitext]
De Niro på en presskonferens för Wag the Dog på Berlins filmfestival 1998.

De Niro medverkade i en modern adaption av Lysande utsikter (1998) som baserades på romanen med samma namn av Charles Dickens. Filmen kom att bli sågad och drog precis in sina inspelningskostnader. Han gjorde samma år en roll i kriminaldramat Ronin som fick ett blandat mottagande men De Niro och rollbesättningen skulle få beröm av kritiker.[72] Han syntes sedan i komedin Analysera mera (1999) som blev en stor finansiell framgång men mottog blandad kritik. De Niro blev även nominerad till en Golden Globe.[73] Han syntes sedan i de sågade filmerna Flawless (1999), Rocky och Bullwinkle på äventyr (2000) och Men of Honor (2000). Den sistnämnda skulle dock bli en finansiell framgång och ge De Niro en Satellite Awards för bästa manliga biroll.[74] De Niro skulle sedan få birollen i Släkten är värst (2000) bredvid Ben Stiller efter sina komiska inslag i Analysera mera.[75] Filmen blev en enorm finansiell framgång och mottogs väl av kritiker.[76]

De Niro återvände kort till kriminalfilmer i 15 Minutes (2001) och The Score (2001) som gick ganska obemärkt förbi. Vid denna tidpunkt började De Niros stjärnstatus att ifrågasättas. Fram till 1997 ansågs han ha haft en ikonisk roll nästan varje år. En journalist började 2016 att gräva i när karriären hade börjat stagnera genom att analysera data och betyg på Rotten Tomatoes. Resultatet blev att det var med filmen Showtime (2002) hans karriär började gå dåligt.[77][3] Fler floppar och sågningar följde med City by the Sea (2002), Analysera ännu mera (2002), Hajar som hajar (2004), The Bridge of San Luis Rey (2004) och Godsend (2004). Den sistnämnda är dessutom den film som presterat sämst och blivit mest sågad i De Niros karriär.[78] Han repriserade sin roll bredvid Ben Stiller i uppföljaren till Släkten är värst, Familjen är värre (2004). Filmen blev precis som föregångaren en finansiell framgång men skulle inte få samma mottagande bland kritiker.[79] Även hans nästa film, skräckfilmen Hide and Seek (2005) skulle bli en finansiell framgång men mottagandet bland kritiker var blandat. De Niro skulle dessutom anses vara helt fel i rollen och kritiker frågade sig varför han ställde upp på mediokra roller.[80]

De Niro 2008.

De Niro avböjde en roll i Scorseses The Departed (2006) för att regissera och spela i filmen Den innersta kretsen (2006).[81] I filmen återförenades han med Joe Pesci och syntes också bredvid Matt Damon, Angelina Jolie och Alec Baldwin. Filmen skulle få mediokra recensioner bland kritiker men blev Oscarsnominerad för bästa scenografi.[82] De Niro medverkade i den romantiska fantasyfilmen Stardust (2007) som baserades på romanen med samma namn av Neil Gaiman. Även om filmen fick ett gott mottagande så blev De Niro sågad för sin insats.[83] Sågningarna och flopparna fortsatte i filmer som What Just Happened (2008), Righteous Kill (2008), Everybody's Fine (2009), Stone (2010) och Little Fockers (2010). Hans insats i Everybody's Fine kallades dock för "De Niros första anständiga och sevärda på ett bra tag".[84] Han skulle 2010, även ha en mindre roll i exploateringsfilmen Machete som fick ett bra mottagande. De Niro återvände snart i floppar och sågningar med Tre lektioner i kärlek (2011), Killer Elite (2011), New Year's Eve (2011), Being Flynn (2012), Red Lights (2012) Freelancers (2012).[85]

Undantag för 2011 och 2012 skulle bli Limitless och Du gör mig galen! som båda blev succéer bland både kritiker och publik. De Niro skulle också bli kritikerrosad för sina insatser. Han fick en oscarsnominering för Bästa manliga biroll för Du gör mig galen!.[86] Han skulle 2011 även belönas med Cecil B. DeMille Award på Golden Globes.[87] Han återgick sedan till att medverka i ett gäng sågade filmer och rolltolkningar som The Big Wedding (2013), Killing Season (2013), Farväl till maffian (2013), Last Vegas (2013), Grudge Match (2013), The Bag Man (2014) och Heist (2015).[88] Han skulle även 2015 medverka i komedin The Intern och komedidramat Joy som båda blev finansiella framgångar med höga betyg.[89] Även filmerna under 2016 skulle bli floppar och sågade av kritiker där komedin Dirty Grandpa stack ut med sin kontroversiella humor och blev av flera kritiker utsedd till årets sämsta film.[90]

Comeback och återförening med Scorsese

[redigera | redigera wikitext]

De Niro porträtterade den ekonomiske brottslingen Bernie Madoff i HBO-filmen The Wizard of Lies (2017) vilket skulle ge honom hyllningar bland kritiker och en Emmy-nominering för Bästa manliga huvudroll.[91] Han skulle också bli nominerad för en Emmy som bästa gästskådespelare när han porträtterade Robert Mueller bredvid Alec Baldwin som porträtterade Donald Trump i Saturday Night Live.[92] Han skulle även bli nominerad för sitt arbete som producent i TV-serien When They See Us (2019).[93] Han skulle sedan medverka som talkshowvärden Murray Franklin i Joker (2019), en film om Batman filmskurken Jokerns ursprung. Filmen var starkt inspirerad och en hyllning till filmerna Taxi Driver (1976) och King of Comedy (1983) som De Niro synts i med sina samarbeten med Scorsese.[94] Filmen blev en stor finansiell framgång och blev nominerad till elva oscars.[95]

Al Pacino och De Niro på Critics' Choice Awards 2020.

De Niro återförenades med Scorsese i deras första samarbete sedan 1995, vilket skulle bli deras nionde samarbete, i The Irishman (2019). Filmen och rollbesättningen skulle bli hyllade av kritiker men skulle även få stark kritik för sin föryngringsteknik då den helt enkelt var för dålig utförd. Skådespelarna blev yngre i ansiktena men de rörde sig fortfarande som 80-åringar.[96] Filmen blev nominerad till 10 oscars men vann inte en enda.[97] Han skulle sedan medverka i de sågade flopparna I krig med morfar (2020), The Comeback Trail (2020), Amsterdam (2021) och Savage Salvation (2022).[98] De Niro återförenades åter igen med Scorsese i deras tionde sammarbete med Killers of the Flower Moon (2023) där han porträtterade koägaren William King Hale. Filmen baserades på romanen med samma namn av David Grann och Leonardo DiCaprio och Lily Gladstone medverkade också.[99] De Niro skulle bli Oscarsnominerad för Bästa manliga biroll för sin insats.[100]

Han medverkade samma år också i komedin About My Father och dramakomedin Ezra. Båda filmerna skulle floppa på biograferna, men Ezra skulle få ett bra mottagande från kritiker. De Niro tog rollen i Ezra då den behandlade ett personligt ämne för honom, om den komplexa relationen mellan en far och en autistisk son då De Niro själv har en autistisk son.[101]

Anseende

[redigera | redigera wikitext]

Flera kritiker, filmvetare och journalister har hävdat att Robert De Niro är en av de bästa skådespelarna ur sin generation.[2] Den erkända kritikern A.O. Scott har förklarat De Niros storhet med att han kan förvandla sig själv psykiskt, vokalt och fysiskt med varje roll han gör och i processen återuppfinna konsten med skådespel rakt framför ögonen på alla.[102] Han har också blivit erkänd för sin mångsidighet och brutala förvandlingar som i Tjuren från Bronx (1980). Det har sagts att De Niro kan ta på sig vilken roll som helst och vara övertygande.[103]

Flera av filmerna som De Niro medverkar i anses idag vara klassiker inom film. Sex av hans filmer finns i förvaring i USA:s kongressbibliotek för sin kulturella, historiska och estetiska betydelse.[104] Fem av hans filmer är med på American Film Institutes lista om de 100 bästa amerikanska filmerna genom tiderna. De Niro och James Stewart delar på platsen om de personer med flest titlar på listan.[105] År 2006 donerade De Niro sin samling av manus, kostymer och rekvisita från filmer han medverkat i till University of Texas.[106] Samlingen tog två år att katalogisera och är nu ett museum öppet för allmänheten.[107]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]
De Niro tillsammans med Grace Hightower 2012.

De Niro gifte sig med skådespelaren Diahnne Abbott 1976. Tillsammans har de sonen Raphael De Niro som också började skådespela men slutade för att göra karriär inom fastigheter i New York.[108] De Niro adopterade även Abbotts dotter (Drena De Niro) från hennes tidigare förhållande. Paret skilde sig 1988. Han träffade sedan modellen Toukie Smith mellan 1988 och 1996. Paret fick tvillingarna Julian and Aaron 1995, genom surrogat.[109] 1997 gifte De Niro sig med skådespelaren Grace Hightower. De fick sonen Elliot 1998 och sepererade sedan 1999. Deras skilsmässa blev aldrig slutförd och 2004 förnyade de sina löften.[110] 2011 fick de dottern Helen via surrogat.[111] Efter 20 år tillsammans separerade paret 2018.[112]

De Niro har fyra barnbarn, ett genom sin dotter Drena och tre genom sin son Raphael.[113] Barnbarnet genom Drena, Leandro De Niro Rodriguez, dog i juli 2023, 19 år gammal, genom en överdos av fentanyl och kokain.[114] I april samma år fick han sitt sjunde barn Gia, tillsammans med Tiffany Chen.[115] Som då, 79-åring är han bland de äldsta i världen som blivit far.[116]

De Niro är en långvarig New York-bo och har investerat mycket i Manhattans Tribeca-område sedan 1989. Han äger fastigheter på västra och östra Manhattan. Han har också en 32 hektar stor egendom i Gardiner som är hans huvudsakliga bostad.[117]

Under 2003 blev De Niro diagnostiserad med prostatacancer och opererades för det i december månad.[118]

De Niro blev italiensk medborgare 2006 trots kritik för att ha skadat den allmänna bilden av italienare genom sina porträtt av italienska gangsters.[119]

I oktober 2018, hittade man en bomb ämnad för De Niro i en av hans fastigheter. Enligt FBI hade bomber skickats till flera demokratiska profiler som Barack Obama, Hillary Clinton, Joe Biden och John Brennan.[120] De Niro är en demokrat och gav Joe Biden sitt stöd för att bli omvald 2024.[121] Han har också varit en stark motståndare mot Donald Trump och kallat honom för en pajas. Han har också uttryckt stor oro över att Trump kan bli en ondskefull diktator.[122] Han har också jämfört Trumps politik med fascism.[123]

Filmografi

[redigera | redigera wikitext]

Film

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Roll Notering
1965 Trois chambres à Manhattan klient vid fiket Okrediterad
1965 Encounter The Nephew Kortfilm
1968 Les jeunes loups Hippe Okrediterad
1968 Greetings Jon Rubin
1969 Sam's Song Sam
The Wedding Party Cecil
1970 Bloody Mama Lloyd Barker
Hi, Mom! Jon Rubin
1971 Så dog Jennifer Mardigian
Billy Dynamites partner Danny
Snedskjutargänget Mario
1973 Bang the Drum Slowly Bruce Pearson
Dödspolarna John "Johnny Boy" Civello
1974 Gudfadern del II Vito Corleone Oscar för bästa manliga biroll
Nominerad — BAFTA för bästa nykomling
1976 Taxi Driver Travis Bickle Nominerad — Oscar för bästa manliga huvudroll
Nominerad — BAFTA för bästa manliga huvudroll
Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – drama
1900 Alfredo Berlinghieri
Den siste magnaten Monroe Stahr
1977 New York, New York Jimmy Doyle Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – musikal eller komedi
1978 The Deer Hunter Michael Vronsky Nominerad — Oscar för bästa manliga huvudroll
Nominerad — BAFTA för bästa manliga huvudroll
Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – drama
1980 Tjuren från Bronx Jake LaMotta Oscar för bästa manliga huvudroll
Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – drama
Nominerad — BAFTA för bästa manliga huvudroll
1981 Avslöjandet Des Spellacy
1983 King of Comedy Rupert Pupkin Nominerad — BAFTA för bästa manliga huvudroll
1984 Once Upon a Time in America David "Noodles" Aaronson
Falling in Love Frank Raftis
1985 Brazil Archibald 'Harry' Tuttle
1986 The Mission Rodrigo Mendoza
1987 Angel Heart Louis Cypher Nominerad — Saturn Award för bästa skådespelare
De omutbara Al Capone
1988 Midnight Run Jack Walsh Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – musikal eller komedi
1989 Jacknife Joseph 'Jacknife' Megessey
Änglar på rymmen Ned
1990 Stanley & Iris Stanley Everett Cox
Maffiabröder James "Jimmy" Conway Nominerad — BAFTA för bästa manliga huvudroll
Uppvaknanden Leonard Lowe Nominerad — Oscar för bästa manliga huvudroll
1991 Oskyldigt misstänkt David Merrill
Eldstorm Donald 'Shadow' Rimgale
Cape Fear Max Cady Nominerad — Oscar för bästa manliga huvudroll
Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – drama
Nominerad — MTV Movie Award för bästa manliga framträdande
Nominerad — MTV Movie Award för bästa skurk
1992 Natten och staden Harry Fabian
Alla älskar Hollywood Evan M. Wright
1993 I skuggan av Bronx Lorenzo Anello Även regissör
Mad Dog och Glory Wayne 'Mad Dog' Dobie
En främling i familjen Dwight Hansen
1994 Mary Shelley's Frankenstein Monstret Nominerad — Saturn Award för bästa manliga biroll
1995 Casino Sam "Ace" Rothstein
De 101 nätterna Le mari en crosière
Heat Neil McCauley
1996 The Fan Gilbert "Gil" Renard Nominerad — MTV Movie Award för bästa skurk
Sleepers Fader Bobby
Marvins döttrar Dr. Wally Nominerad — Screen Actors Guild Award för Outstanding Performance by a Cast in a Motion Picture
1997 Cop Land Moe Tilden
Jackie Brown Louis Gara
Wag the Dog Conrad Brean
1998 Lysande utsikter Arthur Lustig
Ronin Sam
1999 Analysera mera Paul Vitti Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – musikal eller komedi
Flawless Walter Koontz
2000 Rocky och Bullwinkle på äventyr Fearless Leader
Men of Honor Billy Sunday Nominerad — Satellite Awards för bästa manliga biroll
Släkten är värst Jack Byrnes Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – musikal eller komedi
Nominerad — MTV Movie Award för Best On-Screen Team
2001 15 Minutes Eddie Flemming
The Score Nick Wells
2002 Showtime Mitch Preston
City by the Sea Vincent LaMarca
Analysera ännu mera Paul Vitti
2004 Godsend Dr. Richard Wells
Hajar som hajar Don Lino Röst
Familjen är värre Jack Byrnes
The Bridge of San Luis Rey Perus ärkebiskop
2005 Hide and Seek David Callaway
2006 Arthur och Minimojerna Kungen Röst i engelsk version
Den innersta kretsen Bill Sullivan Även regissör
2007 Stardust kapten Shakespeare
2008 What Just Happened Ben
Righteous Kill Thomas "Turk" Cowan
2009 Everybody's Fine Frank Goode
2010 Machete Senator John McLaughlin
Stone Jack Mabry
Little Fockers Jack Byrnes
2011 Tre lektioner i kärlek Adrian
Killer Elite Hunter
Limitless Carl Van Loon
New Year's Eve Stan Harris
2012 Being Flynn Jonathan Flynn
Red Lights Simon Silver
Freelancers Joe Sarcone
Du gör mig galen! Pat Solitano, Sr. Nominerad — Oscar för bästa manliga biroll
Nominerad — Satellite Awards för bästa manliga biroll
2013 The Big Wedding Don Griffin
Killing Season Benjamin Ford
Farväl till maffian Fred Blake / Giovanni Manzoni
Last Vegas Paddy
American Hustle Victor Tellegio Okrediterad
Grudge Match Billy "The Kid" McGuigan
2014 The Bag Man Dragna
2015 The Intern Ben Whittaker
Heist The Pope
Joy Rudy
2016 Dirty Grandpa Dick Kelly
Hands of Stone Ray Arcel
The Comedian Jackie
2017 The Wizard of Lies Bernie Madoff TV-film
2019 Joker Murray Franklin
The Irishman Frank "The Irishman" Sheeran
2020 Father of the Bride Part 3(ish) James Kortfilm
2020 I krig med morfar Ed Marino
2020 The Comeback Trail Max Barber
2022 Amsterdam Gil Dillenbeck
2022 Savage Salvation Sheriff Mike Church
2023 Killers of the Flower Moon William Hale Nominerad — Oscar för bästa manliga biroll

Nominerad — Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll – musikal eller komedi

2023 About My Father Salvo Maniscalco
2023 Ezra Stan
2025 Alto Knights Vito Genovese / Frank Costello Kommande

TV

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Roll Notering
2001 Sesam Sig själv Avsnitt: "Hurricane, Part 3"
2002 Saturday Night Live Värd Avsnitt: "Robert De Niro / Norah Jones"
2004 Saturday Night Live Värd Avsnitt: "Robert De Niro / Destiny's Child"
2006 Extras Sig själv Avsnitt: "Jonathan Ross"
2010 Saturday Night Live Värd Avsnitt: "Robert De Niro / Diddy-Dirty Money"
2011 30 Rock Sig själv Avsnitt: "Operation Righteous Cowboy Lightning"
2018-2019 Saturday Night Live Robert Mueller 7 avsnitt
2023 Nada Vincent Parisi 5 avsnitt

Teater

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Roll Teater
1986 Cuba and His Teddy Bear Cuba Longacre Theatre, New York

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Robert De Niro - American actor”. Britannica. Arkiverad från originalet den 16 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220316201402/https://www.britannica.com/biography/Robert-De-Niro. Läst 3 november 2024. 
  2. ^ [a b] ”From Robert De Niro to Daniel Day Lewis, these are the best actors of all time”. The Gentleman's Journal. 1 december 2022. Arkiverad från originalet den 1 december 2022. https://web.archive.org/web/20221201000306/https://www.thegentlemansjournal.com/article/best-actors-of-all-time-deniro-hoffman-bale-film-movie-brando/. Läst 11 november 2024. 
  3. ^ [a b] ”This theory on why Robert De Niro is making bad films is wildly depressing”. The Independent. 30 juni 2016. https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/films/news/this-theory-on-why-robert-de-niro-is-making-bad-films-is-wildly-depressing-a7111161.html. Läst 7 november 2024. 
  4. ^ [a b] ”The Shadow King”. Vanity Fair. 3 februari 2014. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160828224653/http://www.vanityfair.com/news/1987/10/robert-de-niro-life-story. Läst 3 november 2024. 
  5. ^ ”Robert De Niro: I Wish I’d Spoken to My Gay Dad About His Sexuality”. Time Magazine. 29 maj 2014. https://time.com/138702/robert-de-niro-father-gay/. Läst 3 november 2024. 
  6. ^ [a b] Levy, Shawn (2014). De Niro: A Life. sid. 22-50 
  7. ^ ”You Talkin’ to Me? 13 Facts About Robert De Niro in Honor of His SAG Life Achievement Award”. Parade. 17 januari 2020. https://parade.com/979157/walterscott/facts-about-robert-deniro/. Läst 3 november 2024. 
  8. ^ Dougan, Andy (2003). Untouchable: A Biography of Robert De Niro. sid. 12-18 
  9. ^ ”Alumni”. HB Studio. Arkiverad från originalet den 12 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190212150453/https://hbstudio.org/about-hb-studio/alumni/. Läst 3 november 2024. 
  10. ^ ”Robert De Niro: What keeps me awake at night? My children…”. The Guardian. 24 november 2012. Arkiverad från originalet den 24 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210624204145/https://amp.theguardian.com/theobserver/2012/nov/24/robert-de-niro-silver-linings-interview. Läst 3 november 2024. 
  11. ^ ”Trois Chambres à Manhattan (1964)”. BFI. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160817110203/http://www.bfi.org.uk/films-tv-people/4ce2b6b90373c. Läst 3 november 2024. 
  12. ^ ”Hi, Mom!”. The New Yorker. 30 maj 2016. Arkiverad från originalet den 14 april 2019. https://web.archive.org/web/20190414200803/https://www.newyorker.com/goings-on-about-town/movies/hi-mom. Läst 3 november 2024. 
  13. ^ ”‘The Wedding Party’: Brian De Palma’s Manic Origin Story”. The Film Stage. 8 september 2016. https://thefilmstage.com/the-wedding-party-brian-de-palmas-manic-origin-story/. Läst 3 november 2024. 
  14. ^ ”The Wedding Party Begins Its Run in Cinema Village”. The New York Times. 10 april 1969. Arkiverad från originalet den 26 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200326202720/https://www.nytimes.com/1969/04/10/archives/the-wedding-party-begins-its-run-in-cinema-village.html. Läst 3 november 2024. 
  15. ^ ”Bloody Mama, Gangster Film, Begins Its Run”. The New York Times. 7 maj 1970. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200819134844/https://www.nytimes.com/1970/05/07/archives/bloody-mama-gangster-film-begins-its-run.html. Läst 3 november 2024. 
  16. ^ ”Bang the Drum Slowly: THR's 1973 Review”. The Hollywood Reporter. 26 augusti 2018. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180827023357/https://www.hollywoodreporter.com/review/bang-drum-slowly-review-1973-movie-1129320. Läst 3 november 2024. 
  17. ^ ”The 46th Academy Awards | 1974”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1974. Läst 3 november 2024. 
  18. ^ [a b] Rausch, Andrew J. (2010). The Films of Martin Scorsese and Robert De Niro. sid. 7-40 
  19. ^ ”Librarian of Congress Names 25 New Films to National Film Registry”. The Library of Congress. 18 november 1997. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090811151201/http://www.loc.gov/today/pr/1997/97-200.html. Läst 3 november 2024. 
  20. ^ ”"The Godfather" turns 40”. CBS News. 15 mars 2012. Arkiverad från originalet den 31 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190531153509/https://www.cbsnews.com/pictures/the-godfather-turns-40/. Läst 3 november 2024. 
  21. ^ [a b] ”Ranking the Craziest Things Actors Have Done for Famous Roles”. Collider. 30 april 2019. https://collider.com/craziest-method-acting-for-famous-roles/. Läst 4 november 2024. 
  22. ^ ”The 47th Academy Awards | 1975”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1975. Läst 4 november 2024. 
  23. ^ ”The Inside Track On Oscars, Emmys, Grammys And All The Award Shows.”. Los Angeles Times. 28 september 2010. Arkiverad från originalet den 11 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170211155910/http://goldderby.latimes.com/awards_goldderby/2010/09/true-grit-oscars-academy-awards-movie-news.html. Läst 4 november 2024. 
  24. ^ ”The 49th Academy Award | 1977”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1977. Läst 4 november 2024. 
  25. ^ ”'There was a sense of exhilaration about what we had done'”. The Guardian. 31 augusti 2004. Arkiverad från originalet den 1 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170101000657/https://www.theguardian.com/film/2004/sep/01/features.extract. Läst 4 november 2024. 
  26. ^ ”The Last Tycoon”. Variety. 27 december 1976. Arkiverad från originalet den 21 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080221051152/http://www.variety.com/review/VE1117792492.html?categoryid=31&cs=1. Läst 4 november 2024. 
  27. ^ ”New York, New York”. Golden Globe Awards. Arkiverad från originalet den 11 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190711124936/https://www.goldenglobes.com/film/new-york-new-york. Läst 4 november 2024. 
  28. ^ ”The Vietnam Oscars”. Vanity Fair. 19 februari 2018. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180820072037/https://www.vanityfair.com/news/2008/03/warmovies200803. Läst 4 november 2024. 
  29. ^ ”The 51st Academy Awards | 1979”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1979. Läst 4 november 2024. 
  30. ^ ”Brutal Attraction: The Making of Raging Bull”. Vanity Fair. 22 februari 2010. Arkiverad från originalet den 9 november 2020. https://web.archive.org/web/20201109010720/https://www.vanityfair.com/news/2010/03/raging-bull-201003. Läst 4 november 2024. 
  31. ^ ”Robert De Niro in Raging Bull”. The New York Times. 14 november 1980. https://www.nytimes.com/1980/11/14/archives/robert-de-niro-in-raging-bull.html. Läst 4 november 2024. 
  32. ^ ”The 53rd Academy Awards | 1981”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1981. Läst 4 november 2024. 
  33. ^ ”Raging Bull (1980)”. BBC. 15 november 2000. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191023170545/http://www.bbc.co.uk/films/2000/11/15/raging_bull_2000_review.shtml. Läst 4 november 2024. 
  34. ^ ”10 Great Stephen King Movie Castings That Could Have Been”. Screen Rant. 23 januari 2024. https://screenrant.com/stephen-king-movie-character-castings-almost-happened/. Läst 4 november 2024. 
  35. ^ ”True Confessions (1981)”. AFI Catalog. https://catalog.afi.com/Catalog/MovieDetails/68240. Läst 4 november 2024. 
  36. ^ ”True Confessions with De Niro and Duvall”. The New York Times. 25 september 1981. Arkiverad från originalet den 17 april 2020. https://web.archive.org/web/20200417155319/https://www.nytimes.com/1981/09/25/movies/true-confessions-with-de-niro-and-duvall.html. Läst 5 november 2024. 
  37. ^ Naremore, James (1988). Acting in the Cinema. sid. 267 
  38. ^ Levy, Shawn (2014). De Niro: A Life 
  39. ^ ”The King of Comedy (1982)”. Time Out. 2 november 2007. Arkiverad från originalet den 2 november 2007. https://web.archive.org/web/20071102092631/http://www.timeout.com/film/reviews/78730/The_King_of_Comedy.html. Läst 5 november 2024. 
  40. ^ ”The 500 Greatest Movies of All Time”. Empire. 16 oktober 2012. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121016040847/http://www.empireonline.com/500/17.asp. Läst 5 november 2024. 
  41. ^ ”A-Ron’s Film Rewind Presents: Once Upon A Time In America – The 35th Anniversary”. Maui Watch. 27 maj 2019. Arkiverad från originalet den 14 november 2020. https://web.archive.org/web/20201114151429/https://mauiwatch.com/2019/05/a-rons-film-rewind-presents-once-upon-a-time-in-america-the-35th-anniversary/. Läst 5 november 2024. 
  42. ^ Frayling, Christopher (2012). Sergio Leone: Something to Do with Death. sid. 437-441 
  43. ^ ”Falling in Love”. Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/release/rl4182803969/weekend/. Läst 5 november 2024. 
  44. ^ ”Brazil”. The Criterion Collection. 22 april 2020. Arkiverad från originalet den 22 april 2020. https://web.archive.org/web/20200422004633/https://www.criterion.com/films/211-brazil. Läst 5 november 2024. 
  45. ^ ”The Mission”. Festival de Cannes. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120807031523/http://www.festival-cannes.com/en/archives/ficheFilm/id/833/year/1986.html. Läst 5 november 2024. 
  46. ^ ”Angel Heart”. Roger Ebert. 6 mars 1987. Arkiverad från originalet den 7 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200107092304/https://www.rogerebert.com/reviews/angel-heart-1987. Läst 5 november 2024. 
  47. ^ ”The stars of The Untouchables look back, 30 years later”. Entertainment Weekly. 5 juni 2017. Arkiverad från originalet den 7 september 2017. https://web.archive.org/web/20170907075319/http://ew.com/movies/2017/06/05/the-untouchables-kevin-costner-robert-deniro-sean-connery-look-back/. Läst 5 november 2024. 
  48. ^ ”30 years later, The Untouchables is still, well, untouchable”. Tampa Bay Times. 5 juni 2017. https://www.tampabay.com/30-years-later-the-untouchables-is-still-well-untouchable/2326201/. Läst 5 november 2024. 
  49. ^ Parker, John (1995). De Niro 
  50. ^ ”Midnight Run”. Box Office Mojo. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200807075841/https://www.boxofficemojo.com/title/tt0095631/?ref_=bo_rl_ti. Läst 5 november 2024. 
  51. ^ ”‘The Last Temptation of Christ’ : Scorsese Ends Long Quest to Film Kazantzakis’ Novel”. Los Angeles Times. 12 augusti 1988. https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1988-08-12-ca-332-story.html. Läst 6 november 2024. 
  52. ^ ”GoodFellas”. Rolling Stone. 19 september 1990. Arkiverad från originalet den 2 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200102171609/https://www.rollingstone.com/movies/movie-reviews/goodfellas-101206/. Läst 6 november 2024. 
  53. ^ [a b] ”The 63rd Academy Awards | 1991”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1991. Läst 6 november 2024. 
  54. ^ ”AFI's 100 GREATEST AMERICAN MOVIES 100 Years...100 Movies”. AMC Filmsites. 3 juni 2019. Arkiverad från originalet den 3 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190603182132/https://www.filmsite.org/afi100films_2007-summary.html. Läst 6 november 2024. 
  55. ^ ”'Backdraft' Burns 'Hawk's' Wings at the Box Office”. Los Angeles Times. 29 maj 1991. Arkiverad från originalet den 2 november 2012. https://web.archive.org/web/20121102183603/http://articles.latimes.com/1991-05-29/entertainment/ca-2570_1_box-office. Läst 6 november 2024. 
  56. ^ ”Robert De Niro paid thousands to have teeth ground down to look terrifying for Cape Fear”. Virgin Radio. 3 februari 2023. https://virginradio.co.uk/entertainment/93629/robert-de-niro-teeth-ground-down-cape-fear. Läst 6 november 2024. 
  57. ^ ”The 64th Academy Awards | 1992”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1992. Läst 6 november 2024. 
  58. ^ ”‘Mad Dog and Glory’ (R)”. The Washington Post. 5 mars 1993. Arkiverad från originalet den 29 november 2017. https://web.archive.org/web/20171129012339/http://www.washingtonpost.com/wp-srv/style/longterm/movies/videos/maddogandgloryrkempley_a0a360.htm. Läst 6 november 2024. 
  59. ^ ”Riding the Wave”. People. 26 januari 1998. Arkiverad från originalet den 9 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110109152809/http://www.people.com/people/archive/article/0%2C%2C20124329%2C00.html. Läst 6 november 2024. 
  60. ^ ”This Boy's Life”. Empire. 5 augusti 2015. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2015. https://web.archive.org/web/20150805163305/http://www.empireonline.com/reviews/review.asp?FID=14641. Läst 6 november 2024. 
  61. ^ ”Chazz Palminteri tells his ‘Bronx Tale’”. Miami Herald. 7 februari 2019. https://www.miamiherald.com/miami-com/miami-com-news/article225780520.html. Läst 6 november 2024. 
  62. ^ ”A Bronx Tale”. Austin Chronicle. 1 oktober 1993. Arkiverad från originalet den 3 januari 2005. https://web.archive.org/web/20050103095041/http://www.austinchronicle.com/gbase/Calendar/Film?Film=oid%3a139050. Läst 6 november 2024. 
  63. ^ ”Mary Shelly's Frankenstein”. James Berardinelli. 4 november 1994. Arkiverad från originalet den 20 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190620163538/http://preview.reelviews.net/movies/m/mary_shellys.html. Läst 6 november 2024. 
  64. ^ ”Film review: Casino”. The Globe and Mail. 22 november 1995. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2002. https://web.archive.org/web/20021008170535/http://www.theglobeandmail.com/servlet/ArticleNews/movie/TVCONNECT/00010101/100209. Läst 6 november 2024. 
  65. ^ ”Canned Heat”. Chicago Tribune. 15 december 1995. Arkiverad från originalet den 26 september 2018. https://web.archive.org/web/20180926171534/http://www.chicagotribune.com/news/ct-xpm-1995-12-15-9512150168-story.html. Läst 6 november 2024. 
  66. ^ ”Why Heat is the Greatest Heist Movie Ever Made”. Roger Ebert. 6 september 2020. https://www.rogerebert.com/far-flung-correspondents/why-heat-is-the-greatest-heist-movie-ever-made. Läst 6 november 2024. 
  67. ^ ”Sleepers”. Roger Ebert. 18 oktober 1996. Arkiverad från originalet den 15 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200215192336/https://www.rogerebert.com/reviews/sleepers-1996. Läst 6 november 2024. 
  68. ^ ”Marvin’s Room Review”. Empire. 1 januari 2000. https://www.empireonline.com/movies/reviews/marvin-room-review/. Läst 6 november 2024. 
  69. ^ ”A CALCULATED gamble”. SF Gate. 15 augusti 1997. Arkiverad från originalet den 7 december 2017. https://web.archive.org/web/20171207214248/http://www.sfgate.com/news/article/A-CALCULATED-gamble-3104890.php. Läst 6 november 2024. 
  70. ^ ”Wag the Dog Back In Spotlight”. CNN. 21 augusti 1998. Arkiverad från originalet den 15 september 2012. https://web.archive.org/web/20120915020805/http://articles.cnn.com/1998-08-21/politics/wag.the.dog_1_people-from-terrorist-activities-dogs-military-strikes?_s=PM:ALLPOLITICS. Läst 6 november 2024. 
  71. ^ ”Quentin Tarantino Dives Deep Into De Niro: ‘Jackie Brown’ Shoe Choice & Losing Role In Mike Nichols’ Rom-Com – Tribeca”. Deadline. 14 juni 2024. https://deadline.com/2024/06/quentin-tarantino-robert-de-niro-jackie-brown-tribeca-1235973895/. Läst 6 november 2024. 
  72. ^ ”FILM REVIEW; Real Tough Guys, Real Derring-Do”. The New York Times. 25 september 1998. Arkiverad från originalet den 9 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180509063002/https://www.nytimes.com/1998/09/25/movies/film-review-real-tough-guys-real-derring-do.html. Läst 6 november 2024. 
  73. ^ ”Analyze This”. Golden Globe Awards. Arkiverad från originalet den 7 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190707231146/https://www.goldenglobes.com/film/analyze. Läst 6 november 2024. 
  74. ^ ”Review of Men of Honor”. IGN. 10 november 2000. https://www.ign.com/articles/2000/11/10/review-of-men-of-honor. Läst 6 november 2024. 
  75. ^ ”Talks about his hit film Meet the Parents and spewing sewage on Robert De Niro”. Barnes & Noble. 5 mars 2001. Arkiverad från originalet den 1 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120301214110/http://video.barnesandnoble.com/search/interview.asp?CTR=753952. Läst 7 november 2024. 
  76. ^ ”Meet the new De Niro in 'Meet the Parents'”. Seattle Post. 6 oktober 2000. Arkiverad från originalet den 22 februari 2001. https://web.archive.org/web/20010222060857/http://seattlep-i.nwsource.com/movies/parntq.shtml. Läst 7 november 2024. 
  77. ^ ”Which movie marked the downfall of Robert De Niro’s career?”. Far Out Magazine. 11 april 2024. https://faroutmagazine.co.uk/movie-downfall-of-robert-de-niro-career/. Läst 7 november 2024. 
  78. ^ ”Godsend”. Rotten Tomatoes. https://www.rottentomatoes.com/m/godsend. Läst 7 november 2024. 
  79. ^ ”Review: Meet the Fockers”. Slant Magazine. 22 december 2004. Arkiverad från originalet den 12 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200612174406/https://www.slantmagazine.com/film/meet-the-fockers/. Läst 9 november 2024. 
  80. ^ ”Hide And Seek (2005)”. BBC. 24 februari 2005. https://www.bbc.co.uk/films/2005/01/28/hide_and_seek_2005_review.shtml. Läst 9 november 2024. 
  81. ^ ”Martin Scorsese recalls Robert De Niro’s blunt response when he tried to cast him in The Departed”. The Independent. 16 maj 2023. https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/films/news/martin-scorsese-robert-de-niro-the-departed-b2339647.html. Läst 9 november 2024. 
  82. ^ ”The 79th Academy Awards | 2007”. Oscars. Arkiverad från originalet den 17 april 2018. https://web.archive.org/web/20180417093206/https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/2007. Läst 9 november 2024. 
  83. ^ ”Baby, You’re a Star. No, Really. That’s Your Role.”. New York Magazine. 10 augusti 2007. https://nymag.com/movies/reviews/35810/. Läst 9 november 2024. 
  84. ^ ”Everybody's Fine”. The Guardian. 25 februari 2010. https://www.theguardian.com/film/2010/feb/25/everybodys-fine-review. Läst 9 november 2024. 
  85. ^ ”Red Lights (2012)”. Robert Eger. 25 juli 2012. Arkiverad från originalet den 15 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200215172901/https://www.rogerebert.com/reviews/red-lights-2012. Läst 9 november (2012). 
  86. ^ ”After His First Oscar Nomination in 21 Years, Robert De Niro Opens Up with Rare Interviews, Even Rarer Tears”. Vanity Fair. 5 februari 2013. https://www.vanityfair.com/hollywood/2013/02/robert-de-niro-academy-awards-talk-show-silver-linings-playbook. Läst 9 november 2024. 
  87. ^ ”Golden Globes to Honor Robert De Niro with Cecil B. DeMille Award”. Indiewire. 9 november 2010. https://www.indiewire.com/news/general/golden-globes-to-honor-robert-de-niro-with-cecil-b-demille-award-238126/. Läst 9 november 2024. 
  88. ^ ”Last Vegas”. The A.V. Club. 31 oktober 2013. Arkiverad från originalet den 23 november 2019. https://web.archive.org/web/20191123151711/https://film.avclub.com/last-vegas-1798178507. Läst 9 november 2024. 
  89. ^ ”Review: ‘The Intern’ is a Nancy Meyers comedy, for better or worse”. Los Angeles Times. 24 september 2015. Arkiverad från originalet den 22 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200322105550/https://www.latimes.com/entertainment/movies/la-et-mn-the-intern-review-20150925-story.html. Läst 9 november 2024. 
  90. ^ ”The 25 worst movies of 2016, according to critics”. The Independent. 7 december 2016. https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/worst-films-of-2016-metacritic-a7461611.html. Läst 9 november 2024. 
  91. ^ ”Big Little Lies, The Handmaid’s Tale Lead the 2017 Emmy Winners”. Vulture. 17 september 2017. https://www.vulture.com/2017/09/2017-emmy-award-winners-full-list.html. Läst 9 november 2024. 
  92. ^ ”71st Emmy Awards Nominees and Winners”. Emmys. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200817231420/https://www.emmys.com/awards/nominees-winners/2019. Läst 9 november 2024. 
  93. ^ ”When They See Us”. Emmys. Arkiverad från originalet den 6 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200506020342/https://www.emmys.com/shows/when-they-see-us. Läst 9 november 2024. 
  94. ^ ”The Joker Origin Story On Deck: Todd Phillips, Scott Silver, Martin Scorsese Aboard WB/DC Film”. Deadline. 22 augusti 2017. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170823003817/http://deadline.com/2017/08/the-joker-origin-movie-todd-phillips-martin-scorsese-scott-silver-batman-dc-universe-1202154053/. Läst 9 november 2024. 
  95. ^ ”The 92nd Academy Awards | 2020”. Oscars. Arkiverad från originalet den 10 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200210170545/https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/2020. Läst 9 november 2024. 
  96. ^ ”Attention, Hollywood: De-Aging Isn’t Working, So Please Stop Using It”. Variety. 19 maj 2023. https://variety.com/2023/film/awards/indiana-jones-5-harrison-ford-de-aging-not-working-1235618698/. Läst 9 november 2024. 
  97. ^ ”Oscar Nominations: ‘Joker’ Tops List With 11 Noms; ‘1917’, ‘Irishman’, ‘Hollywood’ Nab 10 Apiece”. Deadline. 13 januari 2020. https://deadline.com/2020/01/oscars-2020-nominations-list-academy-awards-nominees-1202828454/. Läst 9 november 2024. 
  98. ^ ”Robert De Niro Tracks Down an Ex-Addict Vigilante in Tense Trailer for 'Savage Salvation'”. People. 28 oktober 2022. Arkiverad från originalet den 5 november 2022. https://web.archive.org/web/20221105155458/https://people.com/movies/savage-salvation-trailer-robert-de-niro-john-malkovich-jack-huston-quavo/. Läst 9 november 2024. 
  99. ^ ”Martin Scorsese’s ‘Killers of the Flower Moon’ Set for Italy Release Via RAI Cinema”. Variety. 11 december 2019. https://variety.com/2019/film/news/martin-scorsese-killers-of-the-flower-moon-leonardo-dicaprio-italy-release-1203432663/. Läst 11 november 2024. 
  100. ^ ”Robert De Niro Got His Ninth Nomination For Playing Killers of the Flower Moon’s Historical Villain. Here’s the Scorsese Villain Role He Should Have Won For”. GQ. 8 mars 2024. https://www.gq.com/story/robert-de-niro-scorsese-villain. Läst 11 november 2024. 
  101. ^ ”Robert De Niro, Bobby Cannavale discuss new film about raising an autistic child”. NBC. 1 maj 2024. https://www.nbcnewyork.com/entertainment/entertainment-news/ezra-robert-de-niro-bobby-cannavale-william-fitzgerald/5371047/. Läst 11 november 2024. 
  102. ^ ”Robert De Niro: In Conversation”. The New York Times. 13 november 2012. Arkiverad från originalet den 28 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200528185623/https://www.nytimes.com/2012/11/18/magazine/robert-de-niro-on-the-art-of-the-long-career.html. Läst 11 november 2024. 
  103. ^ Brode, Douglas (1993). The Films of Robert De Niro. sid. 8-12 
  104. ^ ”Complete National Film Registry Listing”. Library of Congress. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://archive.today/20160305191832/https://www.loc.gov/programs/national-film-preservation-board/film-registry/complete-national-film-registry-listing/. Läst 11 november 2024. 
  105. ^ ”‘Citizen Kane’ still tops 100 greatest films list”. NBC. 8 september 2019. Arkiverad från originalet den 8 september 2019. https://web.archive.org/web/20190908234136/http://www.today.com/id/19350080/ns/today-today_entertainment/t/citizen-kane-still-tops-greatest-films-list. Läst 11 november 2024. 
  106. ^ ”Robert De Niro Donates Collection of Film Materials to Harry Ransom Center”. Harry Ransom Center. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200806190332/https://www.hrc.utexas.edu/press/releases/2006/robert-deniro-collection.html. Läst 11 november 2024. 
  107. ^ ”De Niro's Film Materials Collection Opens at Ransom Center”. Harry Ransom Center. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200807032226/https://www.hrc.utexas.edu/press/releases/2009/robert-de-niro-collection.html. Läst 11 november 2024. 
  108. ^ ”Raphael DeNiro”. Prudential Douglas Elliman Real Estate. Arkiverad från originalet den 2 maj 2007. https://web.archive.org/web/20070502175157/http://www.elliman.com/RAD. Läst 6 november 2024. 
  109. ^ ”Toukie Smith and actor Robert De Niro become parents of twins”. Ebscohost. 1 november 1995. Arkiverad från originalet den 19 december 2013. https://web.archive.org/web/20131219112106/http://connection.ebscohost.com/c/articles/9512093006/toukie-smith-actor-robert-de-niro-become-parents-twins. Läst 6 november 2024. 
  110. ^ ”Drug allegations hit De Niro custody battle”. The Guardian. 26 juli 2001. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141008194234/http://www.theguardian.com/film/2001/jul/26/news1?INTCMP=SRCH. Läst 9 november 2024. 
  111. ^ ”Robert De Niro & Wife Welcome Baby Girl”. People. 23 december 2011. Arkiverad från originalet den 25 december 2011. https://web.archive.org/web/20111225051052/http://www.people.com/people/article/0,,20556674,00.html. Läst 9 november 2024. 
  112. ^ ”Robert De Niro Splits from Wife Grace Hightower After Over 20 Years of Marriage”. People. 20 november 2018. Arkiverad från originalet den 21 november 2018. https://web.archive.org/web/20181121050001/https://people.com/movies/robert-de-niro-splits-from-wife/. Läst 9 november 2024. 
  113. ^ ”Robert De Niro - Robert De Niro Welcomes Granddaughter”. ContactMusic. 18 oktober 2012. Arkiverad från originalet den 10 september 2014. https://web.archive.org/web/20140910223419/http://www.contactmusic.com/news/robert-de-niro-welcomes-granddaughter_3332426. Läst 9 november 2024. 
  114. ^ ”Cause of death determined for grandson of Robert De Niro”. CNN. 9 augusti 2023. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2023. https://web.archive.org/web/20230809185720/https://edition.cnn.com/2023/08/09/entertainment/robert-de-niro-grandson-cause-of-death/index.html. Läst 9 november 2024. 
  115. ^ ”Tiffany Chen says Robert De Niro was "very supportive" when her face "melted on itself" after baby's birth”. CBS. 14 juli 2023. Arkiverad från originalet den 23 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230723175734/https://www.cbsnews.com/news/tiffany-chen-robert-de-niro-very-supportive-when-her-face-melted-on-itself-after-babys-birth-bells-palsy-diagnosis/. Läst 9 november 2024. 
  116. ^ ”Al Pacino surpasses pal Robert De Niro, 79, as oldest Hollywood dad, expecting child at 83”. Fox News. 31 maj 2023. Arkiverad från originalet den 22 september 2023. https://web.archive.org/web/20230922115446/https://www.foxla.com/news/al-pacino-surpasses-pal-robert-de-niro-79-as-oldest-hollywood-dad-expecting-child-at-83. Läst 9 november 2024. 
  117. ^ ”Gardiner in battle for Robert De Niro's dinero”. Times Herald-Record. 27 oktober 2014. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141031213912/http://www.recordonline.com/article/20141027/NEWS/141029487. Läst 11 november 2024. 
  118. ^ ”De Niro diagnosed with cancer”. The Guardian. 21 oktober 2003. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180808011427/https://www.theguardian.com/film/2003/oct/21/world.news. Läst 11 november 2024. 
  119. ^ ”De Niro: "I have an Italian passport, I have finally come home"”. International Rome Film Festival. 21 oktober 2006. Arkiverad från originalet den 30 december 2013. https://web.archive.org/web/20131230233200/http://www.romacinemafest.it/ecm/web/fcr/en/home/international-rome-film-festival/past-editions/2006/news/content/de-niro-i-have-an-italian-passport-i-have-finally-come-home.0000.FCR-352. Läst 11 november 2024. 
  120. ^ ”Joe Biden and Robert De Niro Are Latest Democrats Targeted by Suspected Pipe Bombs”. Time Magazine. 25 oktober 2018. https://time.com/5434429/robert-de-niro-suspicious-package-pipe-bomb/. Läst 11 november 2024. 
  121. ^ ”Big stars come out for Biden – but much of Hollywood wrestles with 2024 endorsements in a polarized world”. CNN. 30 maj 2024. https://edition.cnn.com/2024/05/30/politics/celebrity-endorsements-2024-election/index.html. Läst 11 november 2024. 
  122. ^ ”Can Political Endorsements From Stars Like Taylor Swift Make a Difference?”. US News. 14 juni 2024. https://www.usnews.com/news/elections/articles/2024-06-14/can-political-endorsements-from-stars-like-taylor-swift-make-a-difference. Läst 11 november 2024. 
  123. ^ ”Robert De Niro v Trump: a complete history of a (mainly one-sided) beef”. The Guardian. 20 november 2019. https://www.theguardian.com/film/2019/nov/20/robert-de-niro-v-donald-trump-history-quotes. Läst 11 november 2024. 

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Robert_De_Niro&oldid=56555514”