Orienttalgoxe

	Orienttalgoxe; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Mesar; Paridae
Släkte	Parus
Art	Orienttalgoxe; P. monticolus
Vetenskapligt namn
	§ Parus monticolus
Auktor	Vigors, 1831
Utbredning
	Utbredningskarta för fem närbesläktade taxon, däribland orienttalgoxen.

Orienttalgoxe^[2] (Parus monticolus) är en asiatisk fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar, nära släkt med talgoxen.^[3]

Kännetecken

Utseende

Orienttalgoxen är en 12,5 cm lång mes, nära släkt med och mycket lik talgoxen med svart hjässa och haklapp och vit kind samt ett svart längsgående på bukens mitt. I färgerna är den mer lik europeiska talgoxar än geografiskt närmare grå talgoxe (ofta inkluderad i talgoxen), med olivgrön ovansida och gul undersida. Karakteristiskt är dock dubbla vingband. Populationen i södra Vietnam har mycket brett band på buken så att nästan hela undersida är svart.^[4]

Läten

Lätena är mycket lika talgoxens men är generellt gällare, ljudligare och klarare. I engelsk litteratur återges de som snabba och tunna "si-si-si-si-si-li", hårda "shick-shick-shick" och tretonigt "te-te-whee". Sången är mycket varierad.^[4]

Utbredning och systematik

Orienttalgoxe delas in i fyra underarter med följande utbredning:^[3]

Parus monticolus monticolus – västra Himalaya till västra Nepal och sydöstra Tibet
Parus monticolus yunnanensis – östra Himalaya till nordöstra Indien, Myanmar, västra Kina och nordvästra Vietnam
Parus monticolus legendrei – södra Vietnam (Da Lat Plateau)
Parus monticolus insperatus – bergsskogar på Taiwan

Orienttalgoxen är närbesläktad med talgoxen, grå talgoxen och östlig talgoxe, alla tre ofta behandlade som en och samma art.^[5]

Levnadssätt

Orienttalgoxen häckar i bergsbelägna tempererade eller subtropiska skogsområden upp till knappt 4000 meters höjd. Födan är dåligt känd, men omfattar små ryggradslösa djur och deras larver, blomknoppe, frukt, bär och frön. Fågeln häckar mellan februari och juli, på Taiwan möjligen året runt. Den lägger endast en kull per säsong. Arten är huvudsakligen stannfågel eller höjdledsflyttare.^[6]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig eller vanlig.^[4]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Parus monticolus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b c] Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.
^ Johansson, U.S., Ekman, J., Bowie, R.C.K., Halvarsson, P., Ohlson, J.I., Price, T.D. & Ericson, P.G.P. (2013) A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae). Mol. Phylogenet. Evol. 69(3): 852–860.
^ Gosler, A. & Clement, P. (2019). Green-backed Tit (Parus monticolus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59902 12 februari 2019).

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör orienttalgoxe.
Bilder & media
Wikispecies har information om Parus monticolus.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Parus monticolus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[harrap-4] [a b c] Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.

[5] Johansson, U.S., Ekman, J., Bowie, R.C.K., Halvarsson, P., Ohlson, J.I., Price, T.D. & Ericson, P.G.P. (2013) A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae). Mol. Phylogenet. Evol. 69(3): 852–860.

[hbw-6] Gosler, A. & Clement, P. (2019). Green-backed Tit (Parus monticolus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59902 12 februari 2019).

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]