Hoppa till innehållet

Operation Overlord

Från Wikipedia
Operation Overlord
Del av Andra världskriget

Landstigningsfartyg lossar proviant på Omaha Beach i förberedelse för utbrytningen från Normandie.
Ägde rum 6 juni – 25 augusti 1944
Plats Normandie, Frankrike
Resultat Allierad seger
Stridande
Västallierade

USA USA
Storbritannien Storbritannien
Kanada Kanada
Frankrike Fria franska styrkorna
Polen Fria polska styrkorna
Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien
Australien Australien
Nya Zeeland Nya Zeeland
Nederländerna Nederländerna
Belgien Fria belgiska styrkorna
Norge Norge
Kungariket Grekland Grekland
Luxemburg Luxemburg

Nazityskland Tyskland
Befälhavare och ledare
USA Dwight Eisenhower
(Supreme Allied Commander)
Storbritannien Arthur Tedder (Vice Supreme Allied Commander)
Storbritannien Bernard Montgomery (Ground Forces Commander in Chief)
Storbritannien Trafford Leigh-Mallory (Air Commander in Chief)
Storbritannien Bertram Ramsay (Naval Commander in Chief)
Nazityskland Gerd von Rundstedt (Oberbefehlshaber West)
Nazityskland Erwin Rommel (Heeresgruppe B)
Styrka
1 452 000 (den 25 juli)
2 052 299 (den 21 augusti enbart i norra Frankrike)
380 000 (den 23 juli) – 1 000 000+

2 200 – ~2 300 stridsvagnar och infanterikanonvagnar

Förluster
226 386 förluster
4 101 flygplan
~4 000 stridsvagnar
209 875–450 000 förluster
2 127 flygplan
~2 200 stridsvagnar och infanterikanonvagnar
13 632–19 890 franska civila

Operation Overlord[1] var kodnamnet för Slaget om Normandie, den operation som inledde invasionen av tyskockuperade Västeuropa under andra världskriget av allierade styrkor. Operationen inleddes den 6 juni 1944 med landstigningen i Normandie (allmänt känd som Dagen D). En amfibieattack (kodnamn operation Neptune) med nästan 7 000 fartyg föregicks av en 12 000 man stark luftburen anfallsstyrka. Nästan 160 000 trupper korsade Engelska kanalen den 6 juni och mer än tre miljoner soldater var i Frankrike i slutet av augusti.[2][3]

Allierade markstyrkor som deltog i striderna i Normandie på Dagen D kom från Kanada, Storbritannien och USA. Fria franska styrkorna och Polen deltog också i striden efter anfallsfasen, och det fanns också mindre kontingenter från Belgien, Grekland, Nederländerna och Norge.[4] Andra allierade nationer deltog i marin- och flygvapenstyrkorna.

När brohuvudet säkrats skedde en tre veckor militär uppbyggnad på stränderna innan Operation Cobra, operationen för att bryta sig ut från Normandie brohuvud, började. Slaget om Normandie fortsatte i mer än två månader, med fälttåg för att utöka fotfästet på Frankrike, och avslutades med stängningen av Falaisefickan den 24 augusti, befrielsen av Paris den 25 augusti, och den tyska reträtten över Seine som slutfördes den 30 augusti 1944.[5]

  1. ^ Churchill, Winston Spencer (1951) (på engelska). The Second World War: Closing the Ring. Boston: Houghton Mifflin Company. sid. 642 
  2. ^ Michael Blumenson (2005). I.C.B Dear, M.R.D. Foot. red. ss. 627–630. Läst 31 oktober 2007. 
  3. ^ ”The American invasion of Okinawa was the largest amphibious assault of World War II” (på engelska). Historynet.com. Arkiverad från originalet den 28 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080328064555/http://www.historynet.com/magazines/world_war_2/3035101.html. Läst 16 mars 2011. 
  4. ^ Williams, Jeffery (1988) (på engelska). The Long Left Flank. London: Cooper. ISBN 978-0850528800 
  5. ^ Stacey, C.P. (1956) (på engelska). Official History of the Canadian Army in the Second World War: Volume II The Victory Campaign. sid. 295 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]