Hoppa till innehållet

Margit Carlqvist

Från Wikipedia
Margit Carlqvist
Margit Carlqvist och Ernst-Hugo Järegård i en uppsättning av Jean-Paul Sartres Fångarna i Altona på Göteborgs stadsteater 1961
Margit Carlqvist och Ernst-Hugo Järegård i en uppsättning av Jean-Paul Sartres Fångarna i AltonaGöteborgs stadsteater 1961
Född11 februari 1932 (92 år)
S:t Matteus församling i Stockholm
Andra namnMargit Larsson
Utbildad vidDramatens elevskola
IMDb SFDb

Margit Carlqvist, född 11 februari 1932[1] i S:t Matteus församling i Stockholm, är en svensk skådespelare,[2] mest berömd för ett antal roller som vamp. Hon har även varit verksam under namnet Margit Larsson.[3]

Carlqvist kom från ett arbetarhem, upptäcktes i en amatörteatergrupp och började studerade ett år vid Gösta Terserus teaterskola. Hon kom in vid Dramatens elevskola redan som 17-åring. Hon filmdebuterade 1950 i Ingmar Bergmans Till glädje[4] som Nelly Bro, den unga hustrun till en äldre skådespelare (spelad av John Ekman). Hennes storhetstid var på 1950-talet då hon ofta hade roller som vackra kvinnor som förför män, ett fack hon snart tröttnade på. Efter en kort period då hon bodde i Mexiko sade hon upp sig från Dramaten och filmade mer sällan, men hon gjorde även en del filmroller under såväl 1960- som 1970-talen. Hennes senaste film var Birgitta Svenssons debutfilm Mackan 1977.[3] Hon kom att medverka i sammanlagt 33 filmer, varav fyra för regissör Arne Mattsson och de övriga för 23 olika regissörer[5]. Till Uno "Myggan" Ericson har hon uppgett att hennes favoritroll var i "Het är min längtan" (regi Bengt Logart 1956).

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1950 Julia i farten
Sigge Fischer
Sigge Fischer Tantolundens friluftsteater[6]
Gnomer Don Perlimplins kärlek till Belisa
Federico Garcia Lorca
Göran Gentele Dramaten
Medverkande Erik XIV
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1951 Bettan Det lyser i kåken
Björn-Erik Höijer
Ingmar Bergman Dramaten[7]
1958 Catherine, Beatrices systerdotter Utsikt från en bro
Arthur Miller
Alf Sjöberg Dramaten
1962 Cocolina Resan (Le voyage)
Georges Schehadé
Alf Sjöberg Dramaten
1963 Vivi Smith Teenagerlove
Ernst Bruun Olsen och Finn Savery
Ernst Bruun Olsen Oscarsteatern[8]
1965 Kattrin Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1967 Peer Gynt
Henrik Ibsen
Jerk Liljefors Riksteatern[9]
1968 Grevinnan Geschwittz Lulu

Frank Wedekind

Frank Sundström Stockholms stadsteater
  1. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1977, sid 173. P A Norstedt & Söner, tryck: William Clowes & Sons, London 1976. Läst 6 augusti 2018.
  2. ^ Bra Böckers Film och TV-lexikon, del 1, sid 73, Bra Böcker, Höganäs / Svenska Filminstitutet, Stockholm 1985
  3. ^ [a b] ”Margit Carlqvist”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=63302&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dMargit+Larsson%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 19 februari 2013. 
  4. ^ Bonniers Stora Film & Video-guide, tredje upplagan, sid 555, Bonniers, tryck: Fälth & Hässler, Smedjebacken 2002 ISBN 91-0-057848-7
  5. ^ Uno Myggan Ericson (redaktör): Myggans nöjeslexikon, band 3, sid 72, Bra Böcker, Höganäs 1989 ISBN 91-7752-255-9
  6. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 27. 14 juni 1950. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1950-06-14/157/27. Läst 15 februari 2016. 
  7. ^ ”Det lyser i kåken”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/det-lyser-i-k%C3%A5ken. Läst 17 oktober 2015. 
  8. ^ Folke Hähnel (22 september 1963). ”Pop-Kulle besegrade publiken: Sofistikerat och fräckt i Lars Forssells tolkning”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-09-22/258/24. Läst 31 augusti 2015. 
  9. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 42. 5 november 1967. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-11-05/300/46. Läst 30 maj 2018. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]