Lis Nilheim
| Lis Nilheim | |
 Lis Nilheim i Hallå där! på Helsingborgs stadsteater 1968. | |
| Född | Karen Lis Nilheim 5 juni 1944 Stockholm, Sverige  |
|---|---|
| Andra namn | Liz Nilheim |
| Aktiva år | 1962–2008 |
| Föräldrar | Karl Nilheim |
| Betydande roller | |
| Maria i Maria (1975) Alva i Madicken (1979) | |
| IMDb SFDb | |
Karen Lis Nilheim (ibland skrivet Liz Nilheim), född 5 juni 1944 i Stockholm, är en svensk skådespelare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Tidiga år
[redigera | redigera wikitext]Lis Nilheim växte upp på Södermalm i Stockholm som dotter till kapellmästaren Karl Nilheim och debuterade 15 år ung som sångerska i hans orkester.
I barn- och ungdomsåren var hon med i ABF:s amatörteater och när hon 1962 slutade gymnasiet började hon på Calle Flygare Teaterskola, som på den tiden hade sina lokaler i Stockholmsförorten Björkhagen. På skolan undervisade, förutom Flygare själv, bland andra Ellen Rasch, Curt Masreliez och Jan Håkansson, blivande regissör på Stockholms stadsteater.
Herbert Stéen som var kapellmästare i Kar de Mumma-revyn på Folkan såg henne uppträda och rekommenderade henne för Kar de Mumma. Så samtidigt med studierna hos Calle Flygare blev hon engagerad i 1962 års revy och året efter i revyn För vänskaps skull. I ensemblerna syntes förutom Kar de Mumma-habituéer som Lars Ekborg, Stig Järrel, Hjördis Petterson och Inga Gill även Git Gay, Robert Broberg och Stefan Ekman.
Teaterroller och genombrott på TV
[redigera | redigera wikitext]Efter sejouren på Folkan ville både hon och Stefan Ekman byta spår ett tag och sökte sig till Riksteatern där de fick engagemang så på hösten 1964 reste de på turné med George Bernard Shaws Man kan aldrig veta.
Sommaren 1965 uppträdde Nilheim med Robert Broberg igen, nu i revyn Plank på Teater Narren vid Gröna Lund. Därefter var hon ett år vid Wasa Teater i Finland och hyllades i pressen för sin insats i wieneroperetten Den sköna lögnerskan av Just Scheu och Ernst Nebhut.
Åren 1967–1969 hade hon kontrakt på Helsingborgs stadsteater där hennes första uppgift var Fanny i Marcel Pagnols Marius med Lars Passgård, i regi av Lars Göran Carlson. Med i föreställningen fanns också 16-åringen Stellan Skarsgård som gjorde Eldarens roll. Nilheim medverkade bland annat också i Brechts Den kaukasiska kritcirkeln som tog hela ensemblen i anspråk, bland andra teaterchefen själv Per Sjöstrand och Gurie Nordwall, Rune Blomquist, Rut Hoffsten, Per Jonsson, Anna-Greta Bergman och många andra. Den viktiga rollen som Sångaren gjordes av den färgstarke gästen Cornelis Vreeswijk.
Samtidigt med engagemanget på stadsteatern i Helsingborg medverkade Nilheim i TV-produktionerna Något att tala om i framtiden (1968), Harold Pinters Källarvåningen (1969) och i Jan Hemmels TV-serie Frida och hennes vän med Ernst-Hugo Järegård och Gunn Wållgren (1970).
Stockholms stadsteater
[redigera | redigera wikitext]Efter ett att ha spelat i familjeföreställningen Guld på Dramaten våren 1970 blev hon på hösten samma år anställd vid Stockholms stadsteater. Men hennes egentliga debut på stadsteatern skedde redan 1966 när hon med kort varsel fick hoppa in för Axelle Axell i revyn Pyton och när denna tillfrisknat fick hon istället ersätta Lena Söderblom i samma uppsättning.
Den första rollen som anställd vid Stockholms stadsteater var som Jenny Eriksson i Hemmet av Kent Andersson och Bengt Bratt i Fred Hjelms regi. När teaterchefen Vivica Bandler sett henne i den uppsättningen bad hon Nilheim att stanna kvar i ensemblen "för evigt."[källa behövs] Det skulle fram till 2009 resultera i över sextio roller.
Hon har genom åren arbetat med de flesta av stadsteaterns regissörer och har fått visa prov på sin mångsidighet som skådespelare. Direkt efter Hemmet följde Johan Bergenstråhles uppsättning av Minns du den stad, som gick för utsålda hus 121 gånger på Stora scenen. Bland övriga roller kan nämnas Natasja i Ragnar Lyths uppsättning av Gorkijs Natthärbärget, Ruby Batone i Horace McCoys pjäs Maratondansen, Hustrun i Henning Mankells Antiloperna i regi av Stefan Ekman, Yvonne i Carin Mannheimers Rika barn leka bäst, Vicky Nichols i Terrence McNallys musikal Allt eller inget, Gertrud i Hamlet, Isolde i Rastplats eller Alla gör så av Elfriede Jelinek. Henne varmt om hjärtat ligger också de stora hustrurollerna i tre av Arthur Millers viktigaste pjäser: Beatrice i Utsikt från en bro, Linda Loman i En handelsresandes död och Kate Keller i Alla mina söner.
Nilheim, som gärna sjunger på scen, har också medverkat i kabaré- och musikföreställningar som Kabarett Verboten (1995), Bukowski & Jag (1998) och 50+ går till attack med Bengt Ernryd, Thomas Oredsson och Med Reventberg (2001).
Privatteater
[redigera | redigera wikitext]Teaterchefen och regissören Per Gerhard regisserade henne redan 1962 i Kar de Mumma-revyn och hon gjorde en mindre roll i hans uppsättning av Kaktusblomman, på Vasan 1966. Samarbetet med Gerhard återupptogs 1983 med Vasan-uppsättningen av Michael Frayns fars i teatermiljö: Rampfeber med Gösta Bernhard, Inga Gill, Siv Ericks och Martin Ljung. Nilheim hade i den stor framgång med rollen som den oerfarna Tess Ashton som hela tiden tappar sina kontaktlinser. Året därpå följde farsen Gamle Adam av Franz Arnold och Ernst Bach med Carl-Gustaf Lindstedt. Hon spelade även Lilly Atterbom i Ray Cooneys Hotelliggaren på Chinateatern med Suzanne Reuter, Peter Haber och Robert Gustafsson.
Film- och TV-roller
[redigera | redigera wikitext]1975 gjorde hon i filmen Maria rollen som den ensamstående modern Maria som tar sig an en frigiven fånge. För sin roll mottog hon en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll 1975.
För en bredare publik är hon känd som jungfru Alva i filmatiseringen av Astrid Lindgrens Madicken 1979. Bland andra filmroller kan nämnas Ann-Marie i Mats Arehns Mannen som blev miljonär och Agnes Bengtsson i Gunnar Hellströms film Raskenstam (1983).
Nilheim spelade 1976 på TV-teatern som Lucietta - som älskar den stilige Filippetto - i Lars-Göran Carlsons Karlar är karlar om sanningen skall fram. Carlsons uppsättning bygger på hans egen bearbetning av Carlo Goldonis venetianska komedi I rusteghi från 1670-talet. Kjell Bergqvist, Birgitta Andersson och Ingvar Kjellson gjorde de andra huvudrollerna.
En annan vilktig TV-teaterroll var som Curleys hustru i Steinbecks Möss och människor med Börje Ahlstedt, Lars Amble och Lars-Göran Carlson. 1985 spelade hon i TV-serien Lösa förbindelser, där Nilheims rollfigur Stina var med i 23 av seriens 30 avsnitt.
Nilheim har gästspelat i populära TV-serier som Rederiet, Snoken, Sjukan och Tre kronor och hon var 2007 med i Johan Klings film Darling.
Filmografi (urval)
[redigera | redigera wikitext]Film
[redigera | redigera wikitext]- 1964 – Åsa-Nisse i popform
- 1975 – Maria
- 1979 – Du är inte klok, Madicken
- 1979 – Jag är med barn
- 1980 – Mannen som blev miljonär
- 1981 – Tuppen
- 1981 – Varning för Jönssonligan
- 1982 – Gräsänklingar
- 1983 – Mot härliga tider
- 1983 – Raskenstam
- 1986 – Plötsligt skulle vi skiljas
- 1996 – Att stjäla en tjuv
- 1996 – Pinocchios äventyr
- 1997 – Selma & Johanna - en roadmovie
- 2003 – Paradiset
- 2007 – Darling
TV
[redigera | redigera wikitext]- 1970 – Frida och hennes vän (TV-serie)
- 1971 – Den byxlöse äventyraren (TV-serie)
- 1971 – Här ligger en hund begraven (TV-serie)
- 1972 – Bröderna Malm (TV-serie)
- 1973 – Då är man nog ganska rädd (TV-film)
- 1974 – Pang i bygget
- 1974 – Tjena Gary (TV-film)
- 1979 – Madicken (TV-serie)
- 1980 – Spela Allan (TV-serie)
- 1982 – Zoombie (TV-serie)
- 1983 – Spanarna (TV-serie)
- 1983 – Den tredje lyckan (TV-serie)
- 1983 – Distrikt 5 (TV-serie)
- 1985 – Lösa förbindelser (TV-serie)
- 1985 – Bombardemagnus (TV-serie)
- 1987 – Råsopen (TV-film)
- 1988 – Guld! (TV-serie)
- 1989 – Klassliv (TV-serie)
- 1990 – Destination Nordsjön (TV-serie)
- 1991 – Kopplingen (TV-serie)
- 1992 – En komikers uppväxt (TV-serie)
- 1995 – En nämndemans död (TV-serie)
- 1995 – Majken (TV-serie)
- 1995 – Sjukan (TV-serie)
- 1996 – Nudlar och 08:or (TV-serie)
- 1998 – Den tatuerade änkan (TV-film)
- 1999 – Jakten på en mördare (TV-serie)
- 2002 – Taurus (TV-serie)
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]Bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Lis Nilheim och Stefan Ekman 1964. -
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Teater på svenska i Finland”. Dagens Nyheter: s. 14. 2 oktober 1965. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-10-02/267/14. Läst 6 januari 2022.
- ^ Barbro Hähnel (12 oktober 1967). ”Hälsingborg: Lagom osentimentalt”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-10-12/277/22. Läst 10 juni 2018.
- ^ Ingvar Holm (4 mars 1968). ”Vitalitet i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-03-04/62/17. Läst 10 juni 2018.
- ^ Ingvar Holm (19 maj 1968). ”VänsterUbu blev spel om Båstad”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-05-19/135/14. Läst 7 januari 2022.
- ^ Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (28 september 1984). ”Slentrian på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 30. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-09-28/264/30. Läst 17 september 2016.
- ^ ”Hotelliggaren”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923202843/http://www.chinateatern.se/show/hotelliggaren/. Läst 23 juni 2015.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Nilheim, K Lis, skådespelare, Sthlm i Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1993 / s 792
- Lis Nilheim Svensk Filmdatabas
- Lis Nilheim på Stockholms stadsteaters webbplats