Kärrhökar
| Kärrhökar | |
 Grå kärrhök (Circus cinereus) fotograferad i Brasilien | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Kärrhökar Circus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Circus | |
| Auktor | Lacépède, 1799 |
Kärrhökar (Circus) är ett släkte som består av ett tjugotal taxa av smäckra rovfåglar med smala långa vingar och lång stjärt. Könen har hos alla dessa arter mycket olika fjäderdräkter och ungfåglarna påminner mest om honorna. De jagar lågt över marken och glidflyger vingligt med grunt V-ställda vingar. Man ser dem sällan nyttja termik för att segelflyga. De placerar sina bon på marken i tät vegetation eller i anslutning till myrmark.
Blåhökar
[redigera | redigera wikitext]Ibland använder man samlingsnamnet "blåhökar" för de fyra arterna stäpphök och ängshök, blå kärrhök och amerikansk kärrhök. De tre första kan uppträda i samma områden och kan i flera dräkter vara mycket svåra att artskilja ifrån varandra. Ofta kräver det att man observerar en mängd karaktärer för att säkert kunna artbestämma en individ.
Taxonomi
[redigera | redigera wikitext]Tidigare betraktades kärrhökarna som en del av underfamiljen Circinae tillsammans med klätterhökar (Polyboroides) och tranvråk (Geranospiza caerulescens). DNA-studier indikerar att dessa inte alls är nära släktingar. Tranvråken är istället nära släkt med vråkarna medan klätterhökarna står närmast smutsgam, lammgam och palmgam.[1][2][3][4] Kärrhökarna har å sin sida visat sig vara mycket nära släkt med det stora höksläktet Accipiter och är till och med troligen en del av detta släkte, så som det är konstituerat idag. Exempelvis är duvhöken (Accipiter gentilis) sannolikt närmare släkt med kärrhökarna än med sparvhöken (A. nisus).[5]
Arter i släktet Circus
[redigera | redigera wikitext]Listan nedan följer IOC:s systematik:[6]
- Brun kärrhök (Circus aeruginosus)
- Brokig kärrhök (Circus spilonotus)
- Papuakärrhök (Circus spilothorax) – behandlas ibland som underart till spilonotus[7]
- Australisk kärrhök (Circus approximans)
- Grodkärrhök (Circus ranivorus)
- Réunionkärrhök (Circus maillardi)
- Madagaskarkärrhök (Circus macrosceles) – behandlades tidigare som underart till maillardi
- Långvingad kärrhök (Circus buffoni)
- Fläckig kärrhök (Circus assimilis)
- Svart kärrhök (Circus maurus)
- Blå kärrhök (Circus cyaneus)
- Amerikansk kärrhök (Circus hudsonius) – behandlades tidigare som underart till cyaneus
- Grå kärrhök (Circus cinereus)
- Stäpphök (Circus macrourus)
- Svartvit kärrhök (Circus melanoleucos)
- Ängshök (Circus pygargus)
Två arter som dog ut under holocen erkänns också:
- Hawaiikärrhök (Circus dossenus)
- Nyazeelandkärrhök (Circus eylesi)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
- ^ Oatley, G., R.E. Simmons, and J. Fuchs (2015), A molecular phylogeny of the harriers (Circus, Accipitridae) indicate the role of long distance dispersal and migration in diversification, Mol. Phylogenet. Evol. 85, 150-160.
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
|