Hoppa till innehållet

Réunionkärrhök

Från Wikipedia
Réunionkärrhök
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteKärrhökar
Circus
ArtRéunionkärrhök
C. maillardi
Vetenskapligt namn
§ Circus maillardi
AuktorVerreaux, 1862
Utbredning

Réunionkärrhök[2] (Circus maillardi) är en utrotningshotad hökfågel som är endemisk för ön Réunion i Indiska oceanen.[3]

Réunionkärrhöken är en relativt stor kärrhök, 54 cm lång. Hanen har huvudsakligen svart huvud, mörk rygg och kontrastrerande ljusgrå arm- och handpennor. Stjärten är ej bandad och undersidan av vingen vit. Hona och ungfågel är mörkbruna, med bandad stjärt. Alla individer har vit övergump.[1]

Utbredning och levnadsmiljö

[redigera | redigera wikitext]

Réunionkärrhöken förekommer enbart som namnet avslöjar på ön La Réunion i västra Indiska oceanen.[3] Där häckar den i ursprungliga skogsområden, dock ej där den här som högst och tätast, oftast mellan 300 och 700 meter över havet. Boet byggs på marken. Under födosök påträffas den framför allt i skogsområden, men också över sockerrörsplantage, fält, betesmarker och savann. Ursprungligen levde den troligen enbart på fåglar och insekter, men födan utgörs numera till hälften av råttor, möss och tanrekar, liksom reptiler som Calotes versicolor.[4][5][1]

Madagaskarkärrhök (C. macrosceles) betraktades tidigare ofta som en underart till maillardi. Réunionkärrhöken behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Genetiska studier visar vidare att kärrhökarna är inbäddade i höksläktet Accipiter så som det är traditionellt är konstituerat. De står faktiskt närmare duvhöken genetiskt än vad den senare står nära sparvhöken. Det medför att antingen bör de distinkta kärrhökarna inkluderas i Accipiter eller så bör Accipiter delas upp i flera mindre släkten. Inga internationella taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat resultaten från studierna i deras taxonomier.[6][7][8][9]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Värdspopulationen för arten uppskattas till endast mellan 260 och 530 vuxna individer. Kombinerat med pågående habitatförstörelse i dess begränsade utbredningsområde föranleder internationella naturvårdsunionen IUCN att kategorisera arten som starkt hotad.[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Louis Maillard (1814-1865), fransk ingenjör och botaniker på La Réunion.[10]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Circus maillardi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  4. ^ Bretagnolle, V.; Ghestemme, T.; Thiollay, J.-M.; Attié, C. 2000. Distribution, population size and habitat use of the Réunion Marsh Harrier, Circus m. maillardi. Raptor Research 34: 8-17.
  5. ^ Clouet, M. 1978. Le Busard de Maillard Circus aeroginosus maillardi de l'ile de la Reunion. L'Oiseau et la Revue Française d'Ornithologie 48: 95-106.
  6. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  7. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  8. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  9. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]