Hoppa till innehållet

Heilongjiang

Från Wikipedia
Denna artikel behandlar provinsen. För floden, se Amur.
Heilongjiang
Manchuiska :
Sahaliyan ula
kinesiska : 黑龙江省?
pinyin: Hēilóngjiāng shěng
Landsbygden i Shuangyashan, Heilongjiang.Landsbygden i Shuangyashan, Heilongjiang.
Förkortning: 黑   (pinyin: Hēi)
Typ av område: Provins
Huvudort: Harbin
Yta: 431 767 km²
6:e störst i Kina
Folkmängd: 38 312 224 (2010)
16:e folkrikast i Kina
BNP:* 27 076 ¥/inv.
Provins-
guvernör
:
Liang Huiling
Parti-
sekreterare
:
Xu Qin
Officiell webbplats
Heilongjiangs läge i Kina.
Heilongjiangs läge i Kina.
*Källa för BNP: http://thechinaperspective.com/topics/province/heilongjiang/

Heilongjiang, även känt som Heilungkiang, är en provins i nordöstra Kina som gränsar till Ryssland. Provinshuvudstad är Harbin.

Geografi och näringsliv

[redigera | redigera wikitext]

Heilongjiang är till övervägande delen ett slättland med åkerbruk som viktig näring. På provinsens berömda svarta jord odlas de viktigaste jordbruksprodukterna sojabönor, vete, majs och hirs. Provinsen är också känd för sin mejeriproduktion.

Ända sedan oljefältet i Daqing öppnades 1959 har provinsen varit haft stor betydelse för Kinas oljeförsörjning. Provinsen har också stora fyndigheter av stenkol, guld och timmer.[1]

Heilongjiang-provinsens utbredning under Manchukuo och Republiken Kina.

Heilongjiang är beläget i regionen Manchuriet, som är det manchuiska folkets ursprungsområde. Provinsens namn härrör från den kinesiska översättningen av Sahaliyan ula, det manchuriska namnet på gränsfloden Amur.[2]

Ända fram till 1800-talets andra hälft var invandringen av hankineser till Manchuriet starkt reglerad och Heilongjiang styrdes av en militärguvernör (將軍) i Cicigar som var skild från den civila förvaltningen i det egentliga Kina. Under militärguvernören lydde ställföreträdande militärguvernörer (副都統) som residerade på följande ställen:[3]

Efter det att Qingdynastin avträtt en stor del av sina anspråk i Manchuriet till Ryska imperiet 1860 började Qingdynastin uppmuntra invandring av hankineser, som vid 1900-talets början utgjorde regionens befolkningsmajoritet. 1907 omvandlades Heilongjiang till en vanlig provins med civil förvaltning.

Mellan 1932 och 1945 tillhörde Heilongjiang den japanska lydstaten Manchukuo. Efter det japanska nederlaget i andra världskriget införde nationalistregeringen i Chongqing en ny provinsindelning i Manchuriet, men Qiqihar förblev huvudstad i Heilongjiang.

Efter 1949 förenade Folkrepubliken Kinas regering Heilongjiang-provinsen med delar av Sungkiang, Nunkiang och Hokiang. 1954 flyttades huvudstaden till Harbin.

Under kulturrevolutionen (1966-76) utökades Heilongjiangs territorium med Hulun Buir som avskiljts från Inre Mongoliet, vilket innebar att provinsen fick en landgräns mot den sovjetiska satellitstaten Mongoliska Folkrepubliken. 1979 återställdes de tidigare provinsgränserna.

Huvudartikel: Politik i Heilongjiang

Den politiska makten i Heilongjiang utövas officiellt av provinsen Heilongjiangs folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och guvernören i provinsen. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvarar Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Provinsens guvernör sedan december 2022 är Liang Huiling.

I praktiken utövar dock den regionala avdelningen av Kinas kommunistiska parti den avgörande makten i Hubei och partisekreteraren i regionen har högre rang i partihierarkin än guvernören. Sedan oktober 2021 heter partisekreteraren Xu Qin.

Administrativ indelning

[redigera | redigera wikitext]

Heilongjiang har flyttat gränser och omorganiserats ett flertal gånger under 1900-talet. Idag indelas provinsen i 13 enheter på prefekturnivå, varav 11 är städer på prefekturnivå, en stad på subprovinsiell nivå och en är en vanlig prefektur.

Karta Nr Namn Kinesiska Pinyin Administrativt centrum Typ
1 Harbin 哈尔滨市 Hā'ěrbīn shì Daoli Subprovinsiell stad
2 Daqing 大庆市 Dàqìng Shì Sartu Stad på prefekturnivå
3 Hegang 鹤岗市 Hègǎng shì Xingshan Stad på prefekturnivå
4 Heihe 黑河市 Hēihé shì Aihui Stad på prefekturnivå
5 Jiamusi 佳木斯市 Jiāmùsī shì Qianjin Stad på prefekturnivå
6 Jixi 鸡西市 Jīxī shì Jiguan Stad på prefekturnivå
7 Mudanjiang 牡丹江市 Mǔdānjiāng shì Aimin Stad på prefekturnivå
8 Qiqihar 齐齐哈尔市 Qíqíhā'ěr shì Longsha Stad på prefekturnivå
9 Qitaihe 七台河市 Qītáihé shì Taoshan Stad på prefekturnivå
10 Shuangyashan 双鸭山市 Shuāngyāshān shì Jianshan Stad på prefekturnivå
11 Suihua 绥化市 Suíhuà shì Beilin Stad på prefekturnivå
12 Yichun 伊春市 Yīchūn shì Yichun Stad på prefekturnivå
13 Daxing'anling 大兴安岭地区 Dàxīng'ānlǐng dìqū Jiagedaqi Prefektur
  1. ^ The China Perspective - Heilongjiang Arkiverad 6 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Endymion Porter Wilkinson, Chinese History: A New Manual (Cambridge, MA: Harvard University Asia Center, 2012), s. 233; Erich Hauer och Oliver Corff, Handwörterbuch der Mandschusprache (Wiesbaden: Harrassowitz, 2007).
  3. ^ William Frederick Mayers och G.M.H. Playfair, The Chinese Government: A Manual of Chinese Titles, Categorically Arranged and Explained, with an Appendix, 3 upplagan (Shanghai: Kelly & Walsh Limited, 1897), s. 49.
  • Elliott, Mark C. "The Limits of Tartary: Manchuria in Imperial and National Geographies." Journal of Asian Studies 59, no. 3 (2000): 603-46.
  • Lee, Robert H. G. The Manchurian Frontier in Ch'ing History. Cambridge, MA: Harvard University Press, 1970.
  • Mayers, William Frederick. The Chinese Government: A Manual of Chinese Titles, Categorically Arranged and Explained, with an Appendix. 3rd edition revised by G.M.H. Playfair ed. Taibei: Ch'eng-Wen Pub. Co., 1966.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]