Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens
Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens 中国人民政治协商会议 Zhōngguó rénmín zhèngzhì xiéshāng huìyì | |
Typ | |
---|---|
Utformning | Rådgivande församling |
Ledning | |
Ordförande i KFPRK:s nationella utskott | Wang Huning (KKP) sedan 10 mars 2023 |
Struktur | |
Antal platser | 2158 |
Mötesplats | |
Folkets stora hall, Peking |
Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens (KFPRK) är ett konsultativt politiskt organ i Folkrepubliken Kina som fungerar som ett slags överhus, dock utan lagstiftande makt. Ledamöterna i konferensen utses av Kinas kommunistiska parti, men både medlemmar och icke-medlemmar finns representerade i KFPRK, som sammanträder en gång varje år, oftast samtidigt med Nationella folkkongressen.[1] Sedan 10 mars 2023 är Wang Huning ordförande i konferensens nationella utskott.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Konferensen har sitt ursprung i de förhandlingar som skedde mellan kommunistpartiet och Kuomintang efter Japans nederlag i det andra kinesisk-japanska kriget i augusti 1945, då det fanns ett behov att skapa bred folklig sammanhållning mellan olika partier. Den första politiskt rådgivande församlingen sammanträdde 11-31 januari 1946 i Chongqing, men sammanbrottet i förhandlingarna mellan Kuomintang och kommunisterna och det kinesiska inbördeskriget satte stopp för fler gemensamma möten.[2]
I slutet på september 1949 sammankallade kommunisterna och åtta allierade partier Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens, vilken antog ett "gemensamt program" och beslutade att upprätta Folkrepubliken Kina den 1 oktober samma år.[3] Mellan 1949 och 1954 var KFPRK i praktiken den lagstiftande församlingen i Kina, men i 1954 års konstitution överfördes denna funktion till Nationella folkkongressen.
Politisk funktion
[redigera | redigera wikitext]Sedan dess har KFPRK mest haft ceremoniell betydelse och främst tjänat att förankra regeringens politik i bredare folkskikt i enlighet med kommunistpartiets politik att bilda "enhetsfront" med landets demokratiska partier och andra "progressiva" krafter.[4] Således finns de s.k. "demokratiska partierna" representerade i KFPRK samt representanter för Hongkong, Macao och Taiwan. En rad icke-kommunistiska nationella personligheter har också varit ledamöter i konferensen, som den siste kejsaren Puyi och Sun Yat-sens änka Soong Ching-ling.
Organisation
[redigera | redigera wikitext]KFPRK indelas i följande utskott:
- Motionsutskottet;
- Ekonomiutskottet;
- Utskottet för befolkning, tillgångar och miljö;
- Utskottet för utbildning, vetenskap, kultur, hälsa och sport;
- Utskottet för sociala och rättsliga angelägenheter;
- Utskottet för etniska och religiösa angelägenheter;
- Utskottet för kulturellt och historiskt material;
- Utskottet för förbindelser med Hongkong, Taiwan, Macao och utlandskineser;
- Utskottet för utrikes ärenden.
Småpartierna i "Folkets demokratiska enhetsfront"
[redigera | redigera wikitext]Förutom Kinas kommunistiska parti finns ett antal småpartier representerade i konferensen. Samarbetet med dem regleras av Centrala avdelningen för enhetsfronten, en avdelning som lyder under Kommunistpartiets centralkommitté.
- Kuomintangs revolutionära kommitté (Zhongguo Guomindang Geming Weiyuanhui)
- Kinas demokratiska förbund (Zhongguo Minzhu Tongmeng)
- Kinas demokratiska sällskap för nationell uppbyggnad (Zhongguo Minzhu Jianguo Hui)
- Kinas sällskap för främjande av demokratin (Zhongguo Minzhu Cujin Hui)
- Kinas demokratiska bonde- och arbetarparti (Zhongguo Nonggong Minzhu Dang)
- Kinas parti för allmänintresset (Zhongguo Zhi Gong Dang)
- Tredje september-sällskapet (Jiu San Xueshe)
- Taiwans förbund för demokratiskt självstyre (Taiwan Minzhu Zizhi Tongmeng)
Lista över ordförande i KFPRK
[redigera | redigera wikitext]- Mao Zedong, 1949-1954
- Zhou Enlai, 1954-1976
- Deng Xiaoping, 1978-1983
- Deng Yingchao, 1983-1988
- Li Xiannian, 1988-1992
- Li Ruihuan, 1993-2003
- Jia Qinglin, 2003-2013
- Yu Zhengsheng, 2013-2018
- Wang Yang, 2018-2023
- Wang Huning, 2023-
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Presentation från konferensens officiella hemsida (på engelska), läst 2008-08-31.
- ^ Suzanne Pepper, "The KMT-CCP Conflict 1945-1949," i The Cambridge History of China: Republican China 1912-1949, del 2, redigerad av John King Fairbank och Albert Feuerwerker (Cambridge: 1986), ss. 729-33.
- ^ The Common Program of The Chinese People's Political Consultative Conference, 1949.
- ^ Britta Kinnemark-Lander, Torbjörn Lodén, and Annika Söderman-Wirén. Stor oreda under himlen : politik, utbildning och kultur i Kina sedan kulturrevolutionen (Stockholm: Prisma, 1979), s. 15f.
- Seymour, James D. (1987) (på engelska). China's satellite parties. Studies of the East Asian Institute, Columbia University, 0588-5310. Armonk, N.Y.: M. E. Sharpe. Libris 6197871. ISBN 0-87332-412-9
|