Huvudvägar i Finland
Finlands huvudvägar utgörs av riksvägar (vägnummer 1–29), stamvägar (nummer 40–98), regionalvägar (nummer 100–999) och förbindelsevägar (nummer 1000–9999). Majoriteten utgörs av längre trafiksträckningar. Innan dessa vägar började kallas riksvägar benämndes de i Finland som chaussér.
Vägnumrens historiska bakgrund
[redigera | redigera wikitext]År 1918 antog riksdagen en reform där byggandet och underhållet av allmänna vägar övergick på statens ansvar. Reformen var genomförd år 1921 då staten ansvarade för 23 800 km landsvägar. År 1932 föreslog en kommitté att man skulle klassificera landsvägarna i riksvägar och stamvägar. År 1938 togs sedan i bruk ett system där landsvägarna delades in i riksvägar samt stamvägar av klasserna A, B och C. Samtidigt fick riksvägarna och stamvägarna av klass A nummer. Sedan dess har systemet inte förändrats. En reform skedde först år 1996 då några riksvägar numrerades om och flera landsvägar upphöjdes till stamvägar.
I vägnummersystemet år 1938 upprättade man 21 riksvägar (numren 1–21) och 32 stamvägar av A-klass (numren 51–82). Riksvägarna nummer 1–7 utgick från Helsingfors, 8–10 från Åbo, 11–12 från Tammerfors och 13–15 från Viborg. Övriga vägar gick mera oregelbundet. Till en början var numren 50–99 reserverade för stamvägar, men på 1960-talet började man numrera stamvägar från nummer 40.[1] Samma system används fortfarande, men landavträdelserna efter Fortsättningskriget påverkade numreringen av vägarna då Viborg och Petsamo inte längre hör till Finland. Före gränsändringen på 1940-talet gick Riksväg 4 till Petsamo och riksväg 13–15 gick ända till Viborg. Riksväg 15 utgår numera från Kotka.
Riksväg nr 1–29
[redigera | redigera wikitext]
1 Helsingfors - Nummela - Salo - Åbo, äldre sträckningen skyltas som Nr 110
2 Palojärvi - Forssa - Vittis - Björneborg, äldre sträckningen skyltas som Nr 120
3 Helsingfors - Tavastehus - Tammerfors - Parkano - Jalasjärvi - Vasa
4 Helsingfors - Lahtis - Heinola - Jyväskylä - Uleåborg - Rovaniemi - Utsjoki (Gränsövergång mot Norge); äldre sträckningen Helsingfors - Lahtis skyltas som Nr 140.
5 Heinola - S:t Michel - Kuopio - Kajana - Kuusamo - Kemijärvi - Sodankylä
6 Forsby - Kouvola - Villmanstrand - Joensuu - Kajana
7 Helsingfors - Borgå - Kotka - Vaalimaa, gränsövergång mot Ryssland. (äldre sträckningen skyltas som Nr 170)
8 Åbo - Björneborg - Vasa - Nykarleby - Karleby - Limingo
9 Åbo - Loimaa - Tammerfors - Jyväskylä - Kuopio - Outokumpu - Joensuu - Tohmajärvi - Niirala (gränsövergång till Ryssland) fortsätter som A 130 mot Sordavala vid Ladoga
10 Åbo - Forssa - Tavastehus - Tulois
11 Nokia - Björneborg
12 Raumo - Vittis - Tammerfors - Lahtis - Kouvola
13 Nuijamaa (gränsövergång mot Ryssland) - Villmanstrand - S:t Michel - Jyväskylä - Kyyjärvi - Karleby
14 Jockas - Nyslott - Punkaharju - Parikkala
15 Kotka - Kouvola - S:t Michel
16 Ylistaro - Lappo - Kyyjärvi
18 Jyväskylä - Petäjävesi - Etseri - Alavo - Seinäjoki - Ylistaro - Laihela - Vasa
19 Jalasjärvi - Seinäjoki - Nykarleby
20 Uleåborg - Pudasjärvi - Taivalkoski - Kuusamo
21 Torneå - Pello - Muonio - Kilpisjärvi/(Treriksröset), gränsövergång mot Norge.
22 Uleåborg - Utajärvi - Kajana
23 Björneborg - Kankaanpää - Jyväskylä - Varkaus - Joensuu
24 Lahtis - Padasjoki - Jämsä
25 Hangö - Ekenäs - Lojo - Hyvinge - Mäntsälä
26 Fredrikshamn - Luumäki
27 Kalajoki - Ylivieska - Haapajärvi - Idensalmi
28 Karleby - Nivala - Mainua
29 Torneå (gränsövergång mot Sverige) - Keminmaa
Stamvägar nr 40–98
[redigera | redigera wikitext]
40 Omfartsväg runt Åbo: Nådendal – Pikis
41 Aura–Oripää–Vambula–Vittis
43 Nystad–Letala–Eura–Harjavalta
44 Kiikka–Kankaanpää–Kauhajoki
45 Helsingfors–Tusby–Hyvinge
46 Kouvola–Heinola
50 Ring III rundar Helsingfors på norra sidan.
51 Helsingfors–Karis
52 Ekenäs–Jockis
53 Tulois–Padasjoki
54 Forssa–Riihimäki–Hollola
55 Borgå–Askola–Mäntsälä
56 Jämsä–Mänttä
57 Tavastehus–Pälkäne
58 Kangasala–Keuru–Kärsämäki
60 Omfartsväg runt Tammerfors: Ylöjärvi–Birkala–Tammerfors
62 S:t Michel–Imatra
63 Kauhava–Ylivieska
65 Tammerfors–Kuru–Virdois
66 Lappo–Virdois–Orivesi
67 Seinäjoki–Kauhajoki–Kaskö
68 Virdois–Jakobstad
69 Äänekoski (Hirvaskangas)–Suonenjoki
71 Kerimäki–Kides
72 S:t Michel–Suonenjoki
73 Joensuu–Lieksa–Nurmes
74 Joensuu–Ilomants
75 Siilinjärvi–Kuhmo
76 Sotkamo–Kuhmo
77 Siilinjärvi–Kyyjärvi
78 Paltamo–Rovaniemi
79 Rovaniemi–Muonio
80 Sodankylä–Kittilä
81 Rovaniemi–Kuusamo
82 Rovaniemi (Vikajärvi)–Kemijärvi–Salla
83 Rovaniemi (Sinettä)–Pello
86 Eskola–Limingo
87 Idensalmi–Nurmes
88 Brahestad–Pulkkila–Idensalmi
89 Paltamo–Vartius (gränsövergång till Ryssland)
91 Ivalo–Raja-Jooseppiu (gränsövergång till Ryssland) (Murmansk)
92 Kaamanen–Karigasniemi(–Lakselv i Norge) – fortsätter i Norge som Riksvei 92
93 Palojoensuu–Hetta–Kivilompolo (–Alta i Norge) – (gränsövergång till Norge)
98 Finländska Övertorneå (gränsövergång till Sverige)
Regionalvägar nr 100–999
[redigera | redigera wikitext]
ett urval
100 Skogsbackavägen, tvärgående gatuförbindelse norr om Helsingfors centrum.
101 Ring I, omfartsväg i Helsingfors
102 Ring II, kortare del färdigställd väster om Helsingfors
110 Tidigare riksväg 1, landsvägen Helsingfors - Salo - Åbo
120 Tidigare riksväg 2, landsvägen Helsingfors - Vichtis
130 Tidigare riksväg 3, landsvägen Helsingfors - Tavastehus - Tammerfors
132 Landsvägen Luhtabacka - Klövskog - Loppis
140 Tidigare riksväg 4, landsvägen Helsingfors - Lahtis - Heinola
170 Tidigare riksväg 7, landsvägen Helsingfors - Borgå - Kotka
180 "Skärgårdsvägen", landsvägen S:t Karins - Pargas - Nagu - Korpo
749 "Sju broars väg", landsvägen Nykarleby - Jakobstad - Karleby
955 Korsningen E75/Rv 4, Enare - Stamväg 79, Sirkka.
959 Landsvägen Karesuvanto - svenska gränsen vid Karesuando, ca 800 m.
969 Tidigare riksväg 4, Landsvägen Ivalo - Virtaniemi
970 Landsvägen Karigasniemi - Nuorgam
971 Landsvägen Enare - norska gränsen (- Kirkenes, Norge).
Förbindelsevägar nr 1000–9999
[redigera | redigera wikitext]| Vägdistrikt | Nummer | |
|---|---|---|
| 01 | Nyland | 1000–1999 |
| 02 | Åbo | 2000–2999 |
| 04 | Tavastland | 3000–3999 |
| 03 | Sydvästra Finland | 4000–4999 |
| 08 | Savolax-Karelen | 5000–5999 |
| 09 | Mellersta Finland | 6000–6999 |
| 10 | Vasa | 7000–7999 |
| 12 | Uleåborg | 8000–8999 |
| 14 | Lappland | 9000–9999 |
Europavägar i och till Finland
[redigera | redigera wikitext]En del av huvudlederna hör till Europavägarna. Dessa är trafikmässigt betydande rutter i Europa. Här nedan listas de Europavägar som åtminstone delvis går igenom Finland.
E 4 Helsingborg - Jönköping - Norrköping - Södertälje - Stockholm - Uppsala - Gävle - Sundsvall - Örnsköldsvik - Umeå - Luleå - Haparanda - Torneå
E 8 Tromsø - Muonio - Torneå - Kemi - Uleåborg - Vasa - Åbo
E 12 Mo i Rana - Storuman - Umeå - Holmsund - (Färja) - Vasa - Tammerfors - Tavastehus - Helsingfors
E 18 Enniskillen - Belfast - (Färja) - Stranraer - Carlisle - Newcastle upon Tyne / Kristiansand - Drammen - Oslo - Karlstad - Örebro - Västerås - Stockholm - Kapellskär - (Färja) - Nådendal- Åbo - Helsingfors - Fredrikshamn - Viborg - Sankt Petersburg
E 45 Alta - Kautokeino - Hetta - Palojoensuu - Karesuvanto - Karesuando - Gällivare - Östersund - Mora - Grums - Trollhättan - Göteborg - (färja) - Frederikshavn - Århus - Flensburg - Hamburg - Hannover - Kassel - Nürnberg - München - Innsbruck - Brennerpasset - Bolzano - Verona - Bologna - Neapel - Villa San Giovanni - (färja) - Messina - Gela
E 63 Sodankylä - Kuusamo - Kajana - Kuopio - Jyväskylä - Tammerfors - Åbo
E 75 Vardø - Utsjoki - Ivalo - Sodankylä - Rovaniemi - Kemi - Uleåborg - Jyväskylä - Lahtis - Helsingfors - (Färja) - Gdańsk - Katowice - Bratislava - Budapest - Belgrad - Skopje - Thessaloniki - Aten - Sitia
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Finländska Vägförvaltningens Karta över Huvudvägarna i Finland (PDF)