Hoppa till innehållet

Bell 412

Från Wikipedia
Bell 412
(Helikopter 11)
Beskrivning
RollTransporthelikopter
Besättning2 + 13 passagerare
Antal tillverkade900+
Dimensioner
Längd12,70 m
Höjd3,48 m
Rotordiameter14,00 m
Vikter
Tom3079 kg
Maximal startvikt5397 kg
Prestanda
Motor(er)2st Pratt & Whitney 6T-3Be Tam11
Effekt2 x 671 kW
Maximal hastighet259 km/h
Transporträckvidd650 km

Bell 412 är en helikopter tillverkad av Bell Helicopter. Bell 412 tillhör en helikoptergren som börjar med Bell 204 (I Sverige kallad hkp 3), därefter kommer Bell 205 (större kabin), Bell 212 (två motorer) samt slutligen Bell 412 (fyra rotorblad, istället för två). Utvecklingen av helikoptern började i slutet av 1970-talet och den första prototypen flög i augusti 1979. Helikoptern började levereras till kund i januari 1981.

Första versionen av helikoptern kallades 412 (Basic). Därefter följde 412SP (Special Performance), 412HP (High Performance), 412EP (Extended Performance) samt 412EPI (Extended Performance Integrated avionics). Helikoptern har även licenstillverkats av Augusta (Italien) samt IPTN (Indonesien). Totalt är över 700 exemplar tillverkade.

Användning i svenska försvarsmakten - helikopter 11

[redigera | redigera wikitext]
Helikopter 11 under förevisning i Halmstad år 2004

Helikopter 11 (hkp 11) var den svenska Försvarsmaktens typbeteckning på Agusta-Bell 412HP och användes (inledningsvis) som ambulanshelikopter och därefter som transporthelikopter. Hkp 11 var i tjänst fram till den 29 november 2004, då den sista flygningen i Försvarsmakten genomfördes i aktiv tjänst.[1]

Hkp 11 i Arméflyget

[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1970-talet hade frågan om en utökning av antalet civila ambulanshelikoptrar för det civila samhället diskuterades och utreddes. År 1990 avsatte regeringen 75 miljoner kronor avsedd för anskaffning av civila ambulanshelikoptrar. Då försvarsutskottet under många år pekat på bristande sjuktransportkapacitet med helikopter i händelse av krig, erbjöds Försvarsmakten att utnyttja dessa pengar för inköp av militära helikoptrar. En förutsättning var dock att chefen för Armén bidrog med samma summa pengar samt att dessa helikoptrar i fredstid skulle erbjudas landstingen (sjukvårdshuvudmännen) för ambulanshelikoptertransporter.

Försvarets avsikt var inte att påbörja anskaffning av en ny transporthelikopter. Istället var avsikten att avlasta användningen av hkp 3 i fredstid på grund av dess höga flygtimpris, att låta den ingå som transporthelikopter i krigsorganisationen samt erbjuda landstingen ambulanshelikoptertransporter. Detta skulle ske under en tioårsperiod, varefter hkp 11, i samband med att en ny transporthelikopter anskaffades skulle avyttras.

Avsikten var att finna sex hkp 3-lika, tvåmotoriga, helikoptrar. Under projektets gång steg dollarkursen och chefen för Armén tvingades minska antalet helikoptrar till fem. Offert begärdes in från Bell, Agusta, Eurocopter, Sikorsky samt Westland. De tre förstnämnda lämnade offert, av vilka Bell samt Augusta uppfyllde kraven. Valet kom att falla på Augusta, främst då offerten i huvudsak var bunden till den svenska kronan (på så sätt kunde man undvika valutarisken). Fem Augusta-Bell 412HP med utrustning, utbildning samt underhåll inhandlades till en kostnad av omkring 200 miljoner kronor, av dessa pengar stod regeringen för 87 miljoner kronor.[2] Helikopterindividerna namngavs efter italienska filmstjärnor; K 31 till Anna (Magnani), K 32 till Claudia (Cardinale), Z 33 till Gina (Lollobrigida), Z 34 till Sophia (Loren) och Z 35 till Isabella (Rosselini).[1] Namnen stod på helikopternosens högra sida.

Uppbyggnadsfas

[redigera | redigera wikitext]

Då beställningen av hkp 11 lagts, upprättades 1993 ett ambulanshelikopterkompani vid AF 1 i Boden. Där placerades de flygförare och tekniker som skulle utbildas på den nya typen. Verksamheten inleddes med att ett antal flygförare åkte till Italien för att lära sig flyga helikoptertypen. De flög därefter hem tre begagnade 412:or. Dessa interimsmaskiner hyrdes för att användas till att utbilda den övriga personalen samt att användas fram till dess de beställda helikoptrarna levererades.

Helikopterindivider (leasing)
[redigera | redigera wikitext]
Tillv.
serienr
Militärt
reg nr [a]
Fen-
nummer [b]
Operativ i
Försvarsmakten
Kommentar
25507 11337 37 1993–1994 Augusta-Bell 412
25602 11338 38 1993–1994 Augusta-Bell 412SP
25503 11339 39 1993–1994 Augusta-Bell 412
  1. ^ Det militärt registreringsnummer är ett unikt individnummer som Flygvapnets luftfartyg är registrerat med i det (svenska) militära luftfartygsregistret.
  2. ^ Fennumret står på skrovet på Flygvapnets luftfartyget i syfte att visuellt lätt kunna identifiera individen.

Operativ tjänst

[redigera | redigera wikitext]

I mars 1994 anländer den första hkp 11 till AF 1, under året anländer även de övriga fyra.[3] Huvudavsikten med att använda hkp 11 i fredtid var att Arméflyget skulle kunna sätta upp en till fyra ambulanshelikopterstationer i Sverige. Tanken var att de landsting som hyrde in en ambulanshelikopter av Försvarsmakten enbart skulle betala Försvarsmakts merkostnader för verksamheten. Så kostnaden för inköp av helikoptern, utbildning av personal och personalens grundlön med mera skulle landstinget inte behöva betala, då helikoptern användes för att träna Försvarsmaktens personal för krigsuppgiften.

På grund av de civila helikopteroperatörernas häftiga reaktion över att arméhelikoptrar skulle användas till att lösa civila uppgifter föreslog regeringen att Arméflyget skulle konkurrera på "lika" villkor. Det innebar att landstingen i princip belastades med hela kostnaden att driva en ambulanshelikopterbas och eftersom 412 är en betydligt större helikopter än många av de civila helikoptrarna blev kostnaden högre än vad de civila företagen kunde erbjuda. Västerbottens läns landsting blev därför det enda landsting att anta Försvarsmaktens anbud för ambulanshelikopter. AF 1 stationerade en hkp 11 i Lycksele åren 1995–2002.[4][5]

År 1995 omorganiserades ambulanshelikopterkompaniet istället till en pluton vid transporthelikopterkompaniet. Därmed var ambulansverksamheten inte längre huvudsysslan för hkp 11, istället började helikoptern användas som transporthelikopter. Helikoptern var bland annat tänkt att kunna transporteras sju jägarsoldater (grupp) med utrustning eller genomföra militär sjuktransport av sex bårfall.

Hkp 11 var i tjänst i Arméflyget fram till 1997, då alla helikopterindivider överfördes 1998 till det nybildade förbandet Helikopterflottiljen.

Helikopterindivider
[redigera | redigera wikitext]
Tillv.
serienr
Militärt
reg nr
Fen-
nummer
Operativ i
Försvarsmakten
Kommentar Bild
25801 11331 31 1994–2004 Såld till Spanien (EC-JTD)
25802 11332 32 1994–2004 Såld till Tyskland (D-HHAA)
25803 11333 33 1994–2004 Såld till Spanien (EC-JRY), havererad 2011
25804 11334 34 1994–2003 Havererad
25805 11335 35 1994–2004 Såld till Spanien (EC-JNP), havererad 2007

Hkp 11 i Helikopterflottiljen

[redigera | redigera wikitext]

År 1998 skapades ett försvarsmaktsgemensamt helikopterförband (Helikopterflottiljen) genom att slå ihop de olika helikopterresurserna i Försvarsmakten. I och med detta överfördes de fem hkp 11 från Arméflyget till Helikopterflottiljen. I denna organisation fick hkp 11 senare en ny roll som transporthelikopter. År 2000 flyttades två hkp 11 från Boden till Malmen. Hkp 11 var i tjänst i fram till 2004 och kom (indirekt) att ersättas av hkp 14.[6][7] Totalt flög systemet drygt 19000 timmar i Försvarsmakten.[8]

  • Den 25 mars 2003 förlorade förarna kontrollen över Z 34 som med hög sjunkhastighet slog genom Bottensjöns is (Karlsborg) och sjönk. En person omkom och helikoptern förstördes. [9] Se Helikopterolyckan vid Bottensjön.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”Helikopter 11 - Sista flygning”. Arkiverad från originalet den 7 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050307133221/http://www.hkpflj.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=25117. Läst 3 april 2018. 
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. TIFF (Försvarets materielverk) (3): sid. 6-7. 1993. Arkiverad från originalet den 8 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160208011644/http://tiff.mil.se/x-online/tiff_9303/index.html#/6/. Läst 7 februari 2016. 
  3. ^ ”Kronologi över flyget i Sverige 1990 - 1999” (PDF). Svensk Flyghistorisk Förening (SFF). sid. 6. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140821135959/http://www.flyghistoria.org/kronologi/1990_1999.pdf. 
  4. ^ ”Kronologi över flyget i Sverige 1990 - 1999” (PDF). Svensk Flyghistorisk Förening (SFF). sid. 7, 8. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140821135959/http://www.flyghistoria.org/kronologi/1990_1999.pdf. 
  5. ^ ”Kronologi över flyget i Sverige 2000 - 2009” (PDF). Svensk Flyghistorisk Förening (SFF). sid. 8. Arkiverad från originalet den 26 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140726084609/http://www.flyghistoria.org/kronologi/2000_2009.pdf. 
  6. ^ ”Kronologi över flyget i Sverige 2000 - 2009” (PDF). Svensk Flyghistorisk Förening (SFF). sid. 14. Arkiverad från originalet den 26 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140726084609/http://www.flyghistoria.org/kronologi/2000_2009.pdf. 
  7. ^ Gralén, Lars (2004). ”Ett helikoptersystem avvecklas”. Försvarsmakten. s. 15. Arkiverad från originalet den 25 september 2006. https://web.archive.org/web/20060925012903/http://www.sff.n.se/images_minnesten/Save_Fljnytt_20nr4_2004.pdf. Läst 7 april 2009. 
  8. ^ Ulf Petersson, red (2005). ”HKP 11 slutflugen efter 10 år”. Insats & Försvar (Försvarsmakten) (1): sid. 33. 1652-3571. Läst 22 december 2009. 
  9. ^ ”Rapport RM 2005:01 Olycka med en Hkp11 nr 334 över Bottensjön, Karlsborg, O län, den 25 mars 2003.” (PDF). Statens haverikommission. http://www.havkom.se/assets/reports/Swedish/486037039_rm2005_01.pdf. 


Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]