En aritmetisk funktion (eller talteoretisk funktion) f(n) är inom talteorin en funktion med definitionsmängd alla positiva heltal och målmängd de komplexa talen. Med andra ord är en aritmetisk funktion en följd av komplexa tal.
De viktigaste aritmetiska funktionerna är de additiva och de multiplikativa.
En viktig operation på de aritmetiska funktionerna är Dirichletfaltning.
En aritmetisk funktion a är
En aritmetisk funktion a är
- additiv om a(mn) = a(m) + a(n) för alla relativt prima naturliga tal m och n;
- multiplikativ om a(mn) = a(m)a(n) för alla relativt prima naturliga tal m och n.
φ(n), Eulers fi-funktion, är antalet positiva heltal mindre än n som är relativt prima till n.
μ(n), Möbiusfunktionen, är viktig eftersom den förekommer i Möbius inversionsformel. Den definieras som
τ(n), Ramanujans taufunktion, definieras som
λ(n), Liouvilles lambda-funktion, definieras som
Funktionen ω(n), definierad som antalet skilda primtal som delar n, är additiv.
- c4(n) - antalet sätt som n kan uttryckas som summan av fyra kvadrater på icke-negativa heltal, där man gör skillnad på summandernas ordning. Till exempel:
- 1 = 12+02+02+02 = 02+12+02+02 = 02+02+12+02 = 02+02+02+12,
- dvs c4(1)=4.
- P(n), Partitionsfunktionen - antalet representationer av n som summan av positiva heltal där man inte skiljer på summandernas ordning.
Till exempel: P(2 · 5) = P(10) = 42 och P(2)P(5) = 2 · 7 = 14 ≠ 42.
- π(n), Primtalsfunktionen - antalet primtal mindre än eller lika med ett givet tal n. Det gäller att π(1) = 0 och π(10) = 4 (primtalen under 10 är 2, 3, 5 och 7).
Λ(n), Mangoldtfunktionen, är 0 förutom då argumentet är en primtalspotens, då den är logaritmen av primtalet:
rk(n) är antalet representationer av n som summan av k kvadrater, där representationer som skiljer sig enbart i ordningen av termerna eller deras tecken räknas som skilda
Givet en aritmetisk funktion a(n) definieras dess summafunktion A(x) som
A kan ses som en funktion av en reell variabel. Givet ett positivt heltal m är A konstant i det öppna intervallet m < x < m + 1 och har en diskontinuitet vid varje heltal n för vilket a(n) ≠ 0.
Summafunktioner representeras ofta med hjälp av serier och integraler. För att få summafunktionerna kontinuerliga definieras de vanligen vid diskontinuiteter som medelvärdet av värdena till höger och vänster om diskontinuiteten:
Individuella värden av aritmetiska funktioner kan variera mycket. Summafunktionerna varierar i allmänhet mindre. I flera fall går det att hitta asymptotiska formler för summafunktionen för stora x.
- där λ är Liouvilles funktion.
-
- Möbiusinversion
- Möbiusinversion
-
-
-
- Möbiusinversion
-
- Möbiusinversion
-
- Möbiusinversion
-
- där λ är Liouvilles funktion.
-
- Möbiusinversion
- (Lagranges fyrakvadraterssats).
- där χ är den icke-principiella karaktären (mod 4).
- där ν = ν2(n).
-
Definiera funktionen σk*(n) som
Då är
-
Definiera τ(x) = 0 om x inte är ett heltal.
-
Om vi definierar p(0) = 1 är
- .
1965 bevisade P. Kesava Menon
Några generaliseringar är:
där a1, a2, ..., as är heltal, gcd(a1, a2, ..., as, n) = 1.
där m1 och m2 är udda, m = lcm(m1, m2).
Om f är en godtycklig aritmetisk funktion är
där * betyder Dirichletfaltning.
Notera att
- Jämför med 13 + 23 + 33 + ... + n3 = (1 + 2 + 3 + ... + n)2
http://www.math.kth.se/~laksov/gymnaset/prosjekter/backman.pdf