Sjätte minröjningsavdelningen
(Omdirigerad från 6. minröjningsavdelningen)
| Sjätte minröjningsavdelningen (6. mröjA) | |
 Vapen för Sjätte minkrigsavdelningen tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Sjätte minröjningsavdelningen |
| Datum | 1959–1993 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Marinen |
| Typ | Fartygsförband |
| Roll | Krigs- och utbildningsförband |
| Del av | Kustflottan |
| Föregångare | Göteborgseskadern |
| Efterföljare | 2. minkrigsavdelningen |
| Storlek | Eskader |
| Högkvarter | Munkedalsbergen |
| Förläggningsort | Munkedal, Skredsvik |
| Valspråk | Prudentia et constantia ("Förstånd och uthållighet") |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
Sjätte minröjningsavdelningen (6. mröjA) eller 6. minröjningsavdelningen, var en minröjningsavdelning inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1959–1993. Förbandsledningen var förlagd i Munkedalsbergen i Munkedal.[1][2]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Sjätte minröjningsavdelningen bildades 1959 och övertog i fredsorganisationen den roll som den avvecklade Göteborgseskadern hade haft.[3] Sjätte minröjningsavdelningen kom att vara förlagd till Munkedalsbergen i Munkedal och till Gullmarsbasen i Skredsvik.[1] Under sommaren 1993 började Kustflottans minfartyg och minröjningsförband sammanföras till ett nytt förband,[4] vilket från den 1 juli 1994 blev 2. minkrigsavdelningen, vilken hade sin hemmabas i Gullmarsbasen och Musköbasen.
Ingående enheter
[redigera | redigera wikitext]1959
[redigera | redigera wikitext]Under minröjningsavdelningens första år bestod förbandet av stab i Munkedal.[5]
- 61. minröjningsflottiljen baserad i Grebbestadsbasen (GraB): HMS Örskär (62), HMS Koster (63), HMS M17, HMS M18, HS 661–HV 666, BV 661–BV 663
- 62. minröjningsflottiljen baserad i Lysekil: HMS Orust (M41), HMS Tjörn (M42), HMS Hanö (M51), HMS Tärnö (M52), HS 651–HS 656, BV 654–BV 656
- 63. minröjningsflottiljen baserad vid Marstrandsbasen (MarB): HMS Kullen (64), HMS Vinga (65), HMS M19, HMS M20, HS 641–HS 646, BV 651–BV 653
- 65. minröjningsflottiljen baserad i Åmål: Hv 611, HS 671 – HS 676, HS 681 – HS 686, BV 664 – BV 666
1971
[redigera | redigera wikitext]Under 1971 bestod Sjätte minröjningsavdelningen av nedan flottiljer och fartyg och med HMS Utö (M56) som stabsfartyg.[6]
- 21. minröjningsflottiljen
- 212. minsvepardivisionen: HMS Arkö (M57), HMS Spårö (M58), HMS Blidö (M68)
- 213. minsvepardivisionen: HMS Tärnö (M52), HMS Tjurkö (M53), HMS Sturkö (M54)
- 214. minsvepardivisionen: HMS Gillöga (M47), HMS Rödlöga (M48), HMS Svartlöga (M49)
- 41. minröjningsflottiljen
- 412. minsvepardivisionen: HMS Skaftö (M62), HMS Aspö (M63), HMS Hasslö (M64)
- 414. minsvepardivisionen: HMS Orust (M41), HMS Tjörn (M42), HMS Hisingen (M43)
- 415. minsvepardivisionen: HMS Blackan (M44), HMS Dämman (M45), HMS Galten (M46)
1989
[redigera | redigera wikitext]- 6.minröjningsavdelningen: lagfartyg HMS Utö (M56)
- 211. minröjningsdivisionen: minröjningsfartyg HMS Kullen (M74), HMS Vinga (M75), HMS Ven (M76), minsveparna HMS Nämdö (M67), HMS Blidö (M68).
- 411. minröjningsdivisionen: minröjningsfartygen HMS Arholma (M72), HMS Koster (M73).
- 61. minröjningsflottiljen:
- 616. minsvepardivisionen: minsveparna HMS Gåssten (M31), HMS Norsten (M32), HMS Viksten (M33), HMS Gillöga (M47)
- 1. röjdykardivisionen: minsveparna HMS Hisingen (M43), HMS Blackan (M44), HMS Dämman (M45), HMS Galten (M46), HMS Arkö (M57).
- 121. skoldivisionen: minsveparna HMS Tjurkö (M53), HMS Ornö (M55), HMS M21, HMS M22, HMS M23, HMS M24, HMS M25, HMS M26.
- Provturskommando: minröjningsfartyget HMS Landsort (M71) och minsveparen HMS Skaftö (M62)
Heraldik och traditioner
[redigera | redigera wikitext]Under 1970-talet infördes valspråket Prudentia et constantia ("Förstånd och uthållighet") för 6. minröjningsavdelningen. I vår tid så förs valspråket vidare av 42. minröjningsdivisionen vid Fjärde sjöstridsflottiljen.[7]
Förbandschefer
[redigera | redigera wikitext]Förbandschefen titulerades avdelningschef och hade tjänstegraden kommendör.
- 1959–197?: ???
- 197?–197?: Karl Andersson
- 1982–1983: Dick Börjesson
- 1983–1987: ???
- 1987–1989: Thomas Lundvall
- 1989–1993: ???
Namn, beteckning och förläggningsort
[redigera | redigera wikitext]
|
|
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Braunstein (2011), s. 35
- ^ ”6. Minröjningsavdelningen”. riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/arkiv/8culpy6AeYT8KQFiW6eel6. Läst 28 december 2024.
- ^ von Hofsten, Rosenius (2009), s. 382
- ^ von Hofsten, Rosenius (2009), s. 385
- ^ ”Marinens sjöoperativa doktrin 1958–1961”. alvsnabben.se. https://sjohistoriskasamfundet.se/wp-content/uploads/2017/08/fn67_a02.pdf. Läst 28 december 2024.
- ^ ”Med 1. jagarflottiljen till Hamburg 1971”. alvsnabben.se. https://alvsnabben.se/hamburg71/hamburg71.html. Läst 28 december 2024.
- ^ ”Handbok Parad 6: Traditionsvård”. forsvarsmakten.se. sid. 55. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/2-om-forsvarsmakten/dokument/handbocker/h-parad-6-2017.pdf. Läst 28 december 2024.
Tryckt skrift
[redigera | redigera wikitext]- Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9
- Hofsten, Gustaf von; Rosenius, Frank (2009). Kustflottan: De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet. Stockholm: Kungliga Örlogsmannasällskapet. Libris 11621245. ISBN 9789197797313
- Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris 10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 (inb.)
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
