Befälskåren definierades som "den som är anställd tills vidare som militär tjänsteman i Försvarsmakten enligt Officersförordningen (2007:1268) och som tjänstgör kontinuerligt".
Före 1972 användes begreppet yrkesofficer för att skilja stamanställda från reservofficerare och värnpliktiga officerare. På motsvarande sätt skilde man yrkesunderofficerare från reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare. Mellan 1972 och 1983 användes yrkesofficer som en samlande benämning för regements-, kompani- och plutonsofficer, i motsats till reserv- och värnpliktsofficer. Efter införandet av 2009 års befälsordning används yrkesofficer som benämning på officerare och specialistofficer are.
Med fänrik som den lägsta tjänstgöringsgraden i yrkesofficerskåren motsvarade systemet med grader i princip de som funnits i den före 1972 existerande officerskåren. Det förelåg dock en signifikans i att yrkesofficerskåren var ett enhetsbefälssystem, medan den tidigare officerskåren varit en del av ett trebefälssystem tillsammans med underofficers- och underbefälskårerna. Även de yrkesanställda gruppcheferna som hade blivit en egen personalkategori på 1970-talet fasades ut före 1983, vilket innebar att samtliga grader under fänrik istället kom att bestå av värnpliktiga.
Befälen i plutonsofficerskåren vilka tjänstgjort i graderna sergeant och fanjunkare fick i och med införandet av den nya enhetsbefälssystemet se sig befordrade till fänrik och löjtnant.
