Winfried Otto Schumann
| Winfried Otto Schumann | |
 Winfried Otto Schumann 1974. | |
| Född | 20 maj 1888[1] Tübingen[2], Tyskland |
|---|---|
| Död | 22 september 1974[3] (86 år) München[4] |
| Medborgare i | Tyskland |
| Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare, geofysiker |
| Befattning | |
| Professor | |
| Arbetsgivare | Stuttgarts universitet Münchens tekniska universitet Jenas universitet |
| Utmärkelser | |
| Bayerska förtjänstorden | |
| Redigera Wikidata | |
Winfried Otto Schumann, född 20 maj 1888 i Tübingen, död 22 september 1974, var en tysk elektroingenjör och fysiker.[5][6] Han är framför allt känd för att 1952 ha förutspått Schumannresonansen, en serie lågfrekventa resonanser orsakade av blixturladdningar i atmosfären.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Schumann var som till den fysikaliske kemisten Ernst Otto Schumann (1852–1898) och växte upp i Kassel, i Berndorf nära Wien och Karolinental nära Prag.[6] Han studerade elektroteknik vid Tekniska högskolan i Karlsruhe och doktorerade 1912 på en avhandling om starkströmsteknik.[5] Han arbetade därefter som chef vid Brown, Boveri & Cie:s högspänningslaboratorium i Baden fram till första världskrigets början. Under kriget tjänstgjorde han som radiooperatör.
1919 började han arbeta som forskningsassistent vid institutet för elektroteknik vid Tekniska högskolan i Stuttgart, där han 1920 habiliterade. Omedelbart efteråt erbjöds han en tjänst som extra ordinarie professor i teknisk fysik vid Universitetet i Jena. 1924 tillträdde han en befattning som ordinarie professor i teoretisk elektroteknik och föreståndare för ett nystartat elektrofysikaliskt laboratorium vid Tekniska högskolan i München. Laboratoriet omvandlades senare till elektrofysikaliska institutet, och Schumann stannade där till sin pensionering 1961, men fortsatte att undervisa även därefter.[5]
Från september 1947 till oktober 1948 var Schumann tjänstledig från sin professur och arbetade för USA:s flygvapen vid Wright Airfield i Dayton, Ohio.[6]
Schumann blev 1945 ledamot av Bayerische Akademie der Wissenschaften, blev 1957 hedersdoktor vid Tekniska högskolan i Darmstadt och tilldelades 1963 Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden (Großes Verdienstkreuz).[6]
Forskningsinsatser
[redigera | redigera wikitext]När han var verksam inom industriforskning och i Stuttgart arbetade han huvudsakligen med elektriskt genomslag i gaser, vätskor och fasta material. I München utökades hans forskningsområde till högfrekvensteknik och plasmafysik.[5] Han skrev bland annat en serie publikationer om jonosfärens beteende och experiment med plasma i laboratoriemiljö under liknande förhållanden.
Efter 1950 ägnade sig Schumann åt frågor gällande vågutbredning och elektromagnetiska vågor som induceras av blixturladdningar. Det var i samband med detta som han skrev om de resonanser som senare har fått namnet Schumannresonanser.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w68n00bb, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] 50 Years of Schumann Resonance, Kristian Schlegel och Martin Füllekrug; översättning till engelska av artikel publicerad i Physik in unserer Zeit, 33(6), 256‐26, 2002.
- ^ [a b c d] Synopsis of the historical development of Schumann resonances, B. P. Besser, Radio Science, 42, RS2S02, 2007.