Hoppa till innehållet

Williams F1

Från Wikipedia
Storbritannien Williams-Mercedes
2024 års F1-bil för Williams.
TävlingsnamnWilliams Racing[1]
HemvistGrove, Oxfordshire, England, Storbritannien
Aktivt1969(1977)–
StallchefStorbritannien James Vowles
Teknisk direktörStorbritannien Pat Fry
FörareThailand Alexander Albon[2]
Argentina Franco Colapinto[3]
ChassiFW45
MotorMercedes F1 M14 E Performance
DäckPirelli
BränslePetronas
Lopp812 (Anmälda till)
807 (starter)
Vunna lopp114
Pole position128
Snabbaste varv133
Konstruktörstitlar9 (1980, 1981, 1986, 1987, 1992, 1993, 1994, 1996, 1997)
Förartitlar(Alan Jones 1980 + Keke Rosberg 1982 + Nelson Piquet 1987 + Nigel Mansell 1992 + Alain Prost 1993 + Damon Hill 1996 + Jacques Villeneuve 1997)

Williams Grand Prix Engineering Limited, tävlar som Williams Racing,[4] är en brittisk formelbiltillverkare med ett formel 1-stall som debuterade i Spanien 1969 under namnet Frank Williams Racing Cars. Williams debuterade i sin nuvarande form i Spanien 1977.

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Sammanfattning

[redigera | redigera wikitext]

Stallet grundades av Frank Williams 1969 men började inte tävla med egna bilar förrän 1977. Williams etablerade sig som ett mästarstall under 1980- och 1990-talen då man erövrade nio konstruktörsmästerskapstitlar och då sju av stallets förare vann världsmästerskapet.

Williams mörkaste ögonblick var när den fenomenale formel 1-föraren Ayrton Senna omkom strax efter starten i San Marinos Grand Prix på Imola 1994. Det var Sennas tredje tävling för dåvarande Rothmans Williams-Renault.

Efter säsongen 2005 upphörde samarbetet med BMW, som etablerade ett eget stall, BMW Sauber.

Den tidiga karriären

[redigera | redigera wikitext]

Frank Williams skyddsling Piers Courage sattes i en köpt Brabham 1969. Williams var då chef i sitt lilla privata stall, som drabbades hårt då Courage avled efter en krasch på Zandvoortbanan 1970. Williams fick dock stöd av Philip Morris och kunde 1973 tävla med Iso Marlboro-bilar. Stallet nådde inga större framgångar, men lockade ändå kända namn som Jacky Ickx, Jacques Laffite och Chris Amon. 1976 köpte den kanadensiske oljemiljardären Walter Wolf upp stallet och döpte om det till Wolf. Det hade stora framgångar med Jody Scheckter under 1977, men som sedan upphörde efter ett par misslyckade säsonger. Williamsbilarna syntes inte till på banorna under 1977 och många trodde att historien var slut. Men inför säsongen 1978 hade Williams utsett Patrick Head till teknisk direktör och startade ett nytt stall i Didcot, med många lovande människor som senare blev stjärnor som ingenjörer i andra stall. Han satsade även på Alan Jones från Shadow som förare.

Alan Jones tid

[redigera | redigera wikitext]
Williams FW06 från 1979.

Frank Williams och Patrick Head förändrade Williamsstallet i grunden. Första säsongen var en uppbyggnadssäsong under vilken Alan Jones nådde en pallplats. 1979 började Williams tävla med två bilar; den andra körd av schweizaren Clay Regazzoni. I Storbritannien kom den första segern genom Regazzoni. Jones följde upp det genom att vinna fyra deltävlingar och körde under hösten enkelt ifrån Jody Scheckter och Gilles Villeneuve i Ferrari, men de hade skaffat sig ett ordentligt försprång under våren och slutade därför först i VM-tabellen, med Jones som trea och Regazzoni som femma. Inför 1980 flyttade Regazzoni till Ensign och Williams anställde Carlos Reutemann som ny förare. Jones lyckades dock förhandla sig till platsen som försteförare och tackade för förtroendet genom att vinna fem deltävlingar på sin väg mot mästerskapstiteln 1980, som var Williams första. Reutemann var dock aldrig något hot och han slutade trea. 1981 var däremot Reutemann sugen på att utmana på allvar. Han vägrade till råga på allt att lyda stallorder i Brasilien. Efter det var han och Jones bittra ovänner.

Williams, och framförallt Reutemann, var helt överlägsna i början. Under andra halvan av säsongen tappade dock båda mark, inte så mycket till den jagande Nelson Piquet i Brabham, utan snarare till Jacques Laffite och Alain Prost. De båda såg ut att kunna hota om VM-titeln, men ingen av dem nådde ända fram. I det näst sista loppet i Kanada föll Jones bort från striden och i Las Vegas, där avgörandet skulle ske, saboterade han för Reutemann genom att tävla med dennes bil, allt enligt sitt försteförarkontrakt. Jones meddelade att han skulle sluta, men kom tillbaka och körde sedan för Arrows och Lola. Reutemann missade mästerskapstiteln med en poäng och i början av 1982 fick han plötsligt nog och slutade. Rykten gjorde gällande att han som argentinare inte ville köra för ett brittiskt stall när Falklandskriget började.

Keke Rosbergs era

[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1982 kom finländaren Keke Rosberg från Fittipaldi-stallet. Han hade inte tagit några poäng där säsongen innan så valet av Rosberg var överraskande. De flesta hade väntat sig Eddie Cheever på platsen bredvid Carlos Reutemann, som slutade efter tre lopp och ersattes av Derek Daly.

Rosberg hängde med bra i början, men i mitten av säsongen började Didier Pironi och John Watson dra ifrån i toppen. I Tysklands Grand Prix kraschade emellertid Pironi i sin Ferrari och bröt båda benen varefter hans karriär var över. Nu handlade det om Rosberg, Alain Prost och Watson. Rosberg vann det viktiga loppet Schweiz Grand Prix 1982 vilket gav honom ett stort försprång som han förvaltade på bästa sätt och höll undan och vann mästerskapet med fem poäng före Pironi och Watson. Rosberg satte dock ett negativt mästerskapsrekord genom att enbart vinna en deltävling under säsongen. Eftersom Daly misslyckades kom Williams bara fyra i konstruktörs-VM, slagna av Ferrari, McLaren och Renault.

Nigel Mansell i en FW10 under träning i Tyskland 1985.

Säsongen 1983 innebar också den en seger för Rosberg, men den här gången blev han bara femma i förar-VM. De flesta var dock överens om att hans körning i Monaco var säsongens bästa. Säsongen 1984 vann Rosberg enbart i Dallas och slutade åtta i förar-VM. Hans stallkamrat Jacques Laffite hade inte lyckats något vidare varför han fick lämna stallet efter säsongen. Säsongen 1985 var Williams tillsammans med Honda redo för större saker och Rosberg vann två lopp och hans stallkamrat Nigel Mansell lika många. Det räckte till en tredjeplats för Rosberg och en sjätteplats för Mansell i förarmästerskapet. Efter säsongen gick Rosberg till McLaren.

Mansell, Piquet och Honda

[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1986 kom Nelson Piquet till stallet. Han och Mansell blev snabbt ovänner, på grund av att båda var så snabba och därmed blev bittra fiender på banan. Piquet sjönk så djupt att han hävdade att Mansells fru var ful. Mansell svarade med att dominera under kvalificeringarna. Piquet hängde genom sin jämnhet dock med till slutet av säsongen. Mansell såg ut att vinna mästartiteln när han punktering i finalen. Piquet kom tvåa i loppet och Alain Prost vann därmed förar-VM. Williams tog dock hem konstruktörs-VM.

Säsongen 1987 blev mer lyckad på förarfronten och Piquet kunde vinna mästerskapet, sedan Mansell haft problem med tillförlitligheten och skadat sig under kvalificeringen till Japans Grand Prix. Piquet vann endast tre deltävlingar, men tog sju andraplatser. Nyckeln till Williams framgångar var, förutom chassit, Hondas motorer. Man förlorade dock dem efter säsongen till McLaren, samtidigt som Piquet gick till Lotus.

Några mellanår

[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1988 hade Williams chockats av Nelson Piquets och Hondas avhopp. Honda ville att Williams skulle anställa Satoru Nakajima, men det vägrade man att gå med på. Toppförarna Alain Prost, Ayrton Senna och Gerhard Berger var redan kontrakterade och därför tvingades stallet leta utanför deras skara. Valet föll på Riccardo Patrese från Brabham. Han var arbetslös eftersom Brabham stod över säsongen på grund av ekonomiska problem.

Williams tvingades använda motorer ifrån Judd, som varken var snabba eller pålitliga och därmed hade Nigel Mansell och Patrese en så gott som omöjlig uppgift. Trots detta lyckades Mansell komma tvåa två gånger. Det var dock hans enda målgångar och han slutade bara elva i mästerskapet, en placering framför Patrese. Mansell var missnöjd med bilen och tvekade inte när han inför säsongen 1989 fick chansen att gå till Ferrari.

Mansell ersattes av belgaren Thierry Boutsen, som kommit fyra i det senaste mästerskapet. Boutsen vann under säsongens två lopp i sin Williams-Renault. Av förarna var dock Patrese den mest framgångsrike och han slutade trea medan Boutsen blev femma i förarmästerskapet.

Säsongen 1990 var svårare. Williams vann visserligen två lopp men halkade ner till fjärde plats i konstruktörs-VM. Inför säsongen 1991 lockade stallet tillbaka Nigel Mansell som ersättare för Thierry Boutsen. Den nya bilen med aktiv fjädring var inte så snabb i början, men efterhand kunde Mansell vinna fem lopp och Patrese två. De båda slutade tvåa respektive trea i förar-VM.

Total dominans

[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1992 chockade Williams sina motståndare. Nigel Mansell var fullständigt överlägsen och vann de fem första deltävlingarna, ofta följd av stallkamraten Riccardo Patrese. Den regerande världsmästaren Ayrton Senna var chanslös och använde tiden till att tjata på Frank Williams om en förarplats kommande säsong, vilket även Alain Prost gjorde.

När Mansell hade säkrat sin förartitel lät han bomben falla att han skulle lämna formel 1, därför att Frank Williams fört förhandlingar med andra förare bakom hans rygg. Prost fick till slut Williamskontraktet, medan Senna, på Prosts begäran, blev lämnad utanför. Patrese lämnade efter säsongen stallet, vilket gjorde att Williams testförare Damon Hill kunde ta platsen bredvid Prost.

1993 vann Williams ännu ett konstruktörsmästerskap. Prost körde elegant och stabilt till sig en överlägsen ledning i mitten av säsongen och körde därefter på säkerhet. Prost vann sju lopp och blev världsmästare medan Hill vann tre lopp och slutade trea.

Williams FW16 från 1994.

Sedan slutade Prost och lämnade över platsen öppen för Senna säsongen 1994. Senna tog pole position i de tre första loppen men hade inga poäng. Han kraschade sedan i det tredje i San Marino och omkom efter ett troligt fel på styrningen. Det var ett tungt slag för Williams, som blev åtalade i Italien. Under tiden tappade Hill mark mot den nye stjärnan Michael Schumacher i Benetton, som ett tag ledde med 37 poängs marginal. Efter ett par diskvalificeringar kom Hill i kapp och under de sista loppen kom Mansell tillbaka för att understödja Hill. Damons titeldrömmar tog slut efter att han och Schumacher kraschat i Australien, vilket gav Schumacher världsmästartiteln.

1995 blev ett tungt fall för Williams. David Coulthard, som körde sin första hela säsong för stallet, vann i Portugal. Men Hill, som var stallets främste titelaspirant, föll bort på grund av svaga insatser under slutet av säsongen, vilket gjorde att Schumacher relativt enkelt kunde vinna igen.

Williams gjorde nu klart med Heinz-Harald Frentzen, men berättade inget för Hill. Coulthard tackade nej till ett nytt kontrakt och gick till McLaren. Istället kom Jacques Villeneuve, som kört i IndyCar, och tog platsen bredvid Hill säsongen 1996. Det var Hills stora säsong.

Med Schumacher i en försvagad Ferrari kunde Hill relativt enkelt vinna förar-VM, 19 poäng före nykomlingen Villeneuve. Efter säsongen gav Frank Williams Hill sparken. Hill tog då med sig nummer 1 och gick till Arrows säsongen 1997.

Frentzens första säsong i Williams var inte lyckad. Han tippades som världsmästare, men Villeneuve hade inga problem med honom. Villeneuves enda hinder var istället Schumacher, som kommit tillbaka starkt och ledde inför den sista omgången. Dessa båda kolliderade i en hårnålskurva. Schumacher blev diskvalificerad ur förar-VM, medan Villeneuve rullade i mål som trea och världsmästare.

Efter sju goda år följde några svåra

[redigera | redigera wikitext]

Renault drog sig ur och lämnade Williams med 1997 års motorer, som märktes om till Mecachrome. Säsongen blev sedan mycket jobbig för Williams, som bara kunde titta på när McLaren och Ferrari drog iväg i konstruktörsmästerskapet. Williams hade till och med svårt att säkra tredjeplatsen före Jordan och Benetton.

Inför säsongen 1999 lämnade Jacques Villeneuve stallet, medan Heinz-Harald Frentzen fick sparken och bytte plats med landsmannen Ralf Schumacher i Jordan. Williams satsade också på italienaren Alex Zanardi. Schumacher övertygade redan från början, medan Zanardi hade problem. Schumacher tog sammanlagt 35 poäng, vilket var avsevärt bättre än vad Villeneuve nådde säsongen innan. Zanardi däremot blev den förste föraren som kört en hel säsong i Williams utan att ta poäng!

Ett problemfyllt äktenskap

[redigera | redigera wikitext]

Williams fick säsongen 2000 BMW-motorer men förväntningarna var ganska låga i början. Williams gav inte Alex Zanardi något nytt kontrakt utan erbjöd istället ett till fransmannen Olivier Panis, men han hade redan lovat att skriva på för McLaren, som testförare! Williams var nu inte ens attraktivt för medelmåttiga förare längre!

Britten Jenson Button fick då chansen, som han tog med den äran. Han tog 12 poäng, mot Ralf Schumachers 24 poäng som framstod allt mer som försteförare. Detta hotades dock när den aggressive colombianen Juan Pablo Montoya kom och ersatte Button säsongen 2001. Schumacher tog Williams första seger på fyra år när han vann San Marinos Grand Prix 2001. BMW-motorn hade mest hästkrafter i formel 1, men chassit verkade inte fungera så bra. Williams var därför ohotade på högfartsbanorna, där deras fyra vinster kom. Montoya vann till exempel i Italien, men på de långsamma banorna var Williams helt borta.

Ralf Schumacher i en FW25 i USA 2003.

Säsongen därpå var motorförsprånget borta, men bilen var bättre och Montoya kom trea i förarmästerskapet. 2003 kunde stallet på allvar utmana om mästerskapet och såg ett tag ut att vinna det, men mot slutet av säsongen gick allt fel och Michael Schumacher kunde vinna.

BMW började bli bekymrade och tyckte att Williams byggde för dåliga bilar.

När säsongen 2004 startade var bilen riktigt dålig och man skyllde på varandra. Efter säsongen valde både Schumacher och Montoya att lämna stallet och gick till Toyota respektive McLaren. Mark Webber och Nick Heidfeld kom och tog några pallplatser, men förhållandet mellan BMW och Williams var iskallt varefter BMW köpte Sauber.

F1-säsonger

[redigera | redigera wikitext]
Säsong Tävlingsnamn Bil Motor Däck Poäng[a] VM-plac.[b] Nr. Förare 1 Nr. Förare 2 Nr. Förare 3
1969 Frank Williams Racing Cars Brabham BT26A Ford Cosworth DFV 3.0 V8 D 16 2:a Storbritannien Piers Courage
1970 Frank Williams Racing Cars De Tomaso 505-38 Ford Cosworth DFV 3.0 V8 D 0 — Storbritannien Piers Courage Australien Tim Schenken Storbritannien Brian Redman
1971 Frank Williams Racing Cars March 701 Ford Cosworth DFV 3.0 V8 G 4 4:a Frankrike Henri Pescarolo Frankrike Max Jean
1972 Team Williams Motul March 711
March 721 		Ford Cosworth DFV 3.0 V8 G 3 6:a Frankrike Henri Pescarolo Brasilien Carlos Pace
Team Williams Motul Politoys FX3 [c] Ford Cosworth DFV 3.0 V8 G 0 — Frankrike Henri Pescarolo
1973 Frank Williams Racing Cars Iso Marlboro FX3B Ford Cosworth DFV 3.0 V8 F 2 10:a Nya Zeeland Howden Ganley Danmark Tom Belsø[d]
Italien Nanni Galli
Belgien Jacky Ickx
Nya Zeeland Graham McRae
Frankrike Henri Pescarolo
Sydafrika Jackie Pretorius
Australien Tim Schenken
Nederländerna Gijs van Lennep
1974 Frank Williams Racing Cars Iso Marlboro FW01
Iso Marlboro FW02 		Ford Cosworth DFV 3.0 V8 F 4 10:a Italien Arturo Merzario
Storbritannien Richard Robarts[e] 		Danmark Tom Belsø
Frankrike Jean-Pierre Jabouille
Frankrike Jacques Laffite
Nederländerna Gijs van Lennep
1975 Frank Williams Racing Cars Williams FW01
Williams FW02
Williams FW03 		Ford Cosworth DFV 3.0 V8 G 6 9:a Storbritannien Ian Ashley
Italien Lella Lombardi
Storbritannien Damien Magee
Italien Arturo Merzario
Frankrike François Migault
Schweiz Jo Vonlanthen
Italien Renzo Zorzi 		Danmark Tony Brise
Storbritannien Jacques Laffite
Sydafrika Ian Scheckter
1976 Frank Williams Racing Cars Williams FW04
Wolf-Williams FW05[f] 		Ford Cosworth DFV 3.0 V8 G 0 — Belgien Jacky Ickx Frankrike Michel Leclère[g]
1977 Williams Grand Prix Engineering March 761 Ford Cosworth DFV 3.0 V8 G 0 — Belgien Patrick Nève
1978 Williams Grand Prix Engineering Williams FW06 Ford Cosworth DFV 3.0 V8 G 11 10:a Australien Alan Jones
1979 Albilad-Saudia Racing Team Williams FW06
Williams FW07 		Ford Cosworth DFV 3.0 V8 G 75 2:a Australien Alan Jones Schweiz Clay Regazzoni
1980 Albilad-Williams Racing Team Williams FW07
Williams FW07B 		Ford Cosworth DFV 3.0 V8 G 120 1:a Australien Alan Jones Argentina Carlos Reutemann
1981 Albilad-Williams Racing Team
TAG Williams Team[h] 		Williams FW07C
Williams FW07D 		Ford Cosworth DFV 3.0 V8 M/G 95 1:a Australien Alan Jones Argentina Carlos Reutemann
1982 TAG Williams Team Williams FW07C
Williams FW07D
Williams FW08 		Ford Cosworth DFV 3.0 V8 G 58 4:a USA Mario Andretti
Irland Derek Daly
Argentina Carlos Reutemann 		Finland Keke Rosberg
1983 TAG Williams Team Williams FW08C Ford Cosworth DFV 3.0 V8
Ford Cosworth DFY 3.0 V8 		G 36 4:a Finland Keke Rosberg Frankrike Jacques Laffite Storbritannien Jonathan Palmer
TAG Williams Team Williams FW09 Honda 1.5 V6T G 2 11:a Finland Keke Rosberg Frankrike Jacques Laffite
1984 Williams Grand Prix Engineering Williams FW09
Williams FW09B 		Honda 1.5 V6T G 25,5 6:a Frankrike Jacques Laffite Finland Keke Rosberg
1985 Canon Williams Honda Team Williams FW10 Honda 1.5 V6T G 71 3:a Storbritannien Nigel Mansell Finland Keke Rosberg
1986 Canon Williams Honda Team Williams FW11 Honda 1.5 V6T G 141 1:a Storbritannien Nigel Mansell Brasilien Nelson Piquet
1987 Canon Williams Honda Team Williams FW11B Honda 1.5 V6T G 137 1:a Storbritannien Nigel Mansell
Italien Riccardo Patrese 		Brasilien Nelson Piquet
1988 Canon Williams Team Williams FW12 Judd 3.5 V8 G 20 7:a Storbritannien Martin Brundle
Storbritannien Nigel Mansell
Frankrike Jean-Louis Schlesser 		Italien Riccardo Patrese
1989 Canon Williams Team Williams FW12C
Williams FW13 		Renault 3.5 V10 G 77 2:a Belgien Thierry Boutsen Italien Riccardo Patrese
1990 Canon Williams Team Williams FW13B Renault 3.5 V10 G 57 4:a Belgien Thierry Boutsen Italien Riccardo Patrese
1991 Canon Williams Team Williams FW14 Renault 3.5 V10 G 125 2:a Storbritannien Nigel Mansell Italien Riccardo Patrese
1992 Canon Williams Team Williams FW14B Renault 3.5 V10 G 164 1:a Storbritannien Nigel Mansell Italien Riccardo Patrese
1993 Canon Williams Team Williams FW15C Renault 3.5 V10 G 168 1:a Storbritannien Damon Hill Frankrike Alain Prost
1994 Rothmans Williams Renault Williams FW16
Williams FW16B 		Renault 3.5 V10 G 118 1:a Storbritannien Damon Hill Storbritannien David Coulthard
Storbritannien Nigel Mansell
Brasilien Ayrton Senna
1995 Rothmans Williams Renault Williams FW17
Williams FW17B 		Renault 3.0 V10 G 112 2:a Storbritannien Damon Hill Storbritannien David Coulthard
1996 Rothmans Williams Renault Williams FW18 Renault 3.0 V10 G 175 1:a Storbritannien Damon Hill Kanada Jacques Villeneuve
1997 Rothmans Williams Renault Williams FW19 Renault 3.0 V10 G 123 1:a Kanada Jacques Villeneuve Tyskland Heinz-Harald Frentzen
1998 Winfield Williams Williams FW20 Mecachrome 3.0 V10 G 38 3:a Kanada Jacques Villeneuve Tyskland Heinz-Harald Frentzen
1999 Winfield Williams Williams FW21 Supertec 3.0 V10 B 35 5:a Italien Alex Zanardi Tyskland Ralf Schumacher
2000 BMW WilliamsF1 Team Williams FW22 BMW 3.0 V10 B 36 3:a Tyskland Ralf Schumacher Storbritannien Jenson Button
2001 BMW WilliamsF1 Team Williams FW23 BMW 3.0 V10 M 80 3:a Tyskland Ralf Schumacher Colombia Juan Pablo Montoya
2002 BMW WilliamsF1 Team Williams FW24 BMW 3.0 V10 M 92 2:a Tyskland Ralf Schumacher Colombia Juan Pablo Montoya
2003 BMW WilliamsF1 Team Williams FW25 BMW P83 M 144 2:a Colombia Juan Pablo Montoya Tyskland Ralf Schumacher
Spanien Marc Gené
2004 BMW WilliamsF1 Team Williams FW26 BMW P84 M 88 4:a Colombia Juan Pablo Montoya Tyskland Ralf Schumacher
Spanien Marc Gené
Brasilien Antônio Pizzonia
2005 BMW WilliamsF1 Team Williams FW27 BMW P84/5 M 66 5:a Australien Mark Webber Tyskland Nick Heidfeld
Brasilien Antônio Pizzonia
2006 Williams F1 Williams FW28 Cosworth CA2006 V8 B 11 8:a Australien Mark Webber Tyskland Nico Rosberg
2007 AT&T Williams F1 Williams FW29 Toyota RVX-07 B 33 4:a Tyskland Nico Rosberg Österrike Alexander Wurz
Japan Kazuki Nakajima
2008 AT&T Williams Williams FW30 Toyota RVX-08 B 26 8:a Tyskland Nico Rosberg Japan Kazuki Nakajima
2009 AT&T Williams Williams FW31 Toyota RVX-09 B 34.5 7:a Tyskland Nico Rosberg Japan Kazuki Nakajima
2010 AT&T Williams Williams FW32 Cosworth CA2010 B 69 6:a Brasilien Rubens Barrichello Tyskland Nico Hülkenberg
2011 AT&T Williams Williams FW33 Cosworth CA2011 P 5 9:a Brasilien Rubens Barrichello Venezuela Pastor Maldonado
2012 Williams F1 Team Williams FW34 Renault RS27-2012 P 76 8:a Brasilien Bruno Senna Venezuela Pastor Maldonado
2013 Williams F1 Team Williams FW35 Renault RS27-2013 P 5 9:a Venezuela Pastor Maldonado Finland Valtteri Bottas
2014 Williams Martini Racing Williams FW36 Mercedes PU106A Hybrid P 320 3:a 19. Brasilien Felipe Massa 77. Finland Valtteri Bottas
2015 Williams Martini Racing Williams FW37 Mercedes PU106B Hybrid P 257 3:a 19. Brasilien Felipe Massa 77. Finland Valtteri Bottas
2016 Williams Martini Racing Williams FW38 Mercedes PU106C Hybrid P 138 5:a 19. Brasilien Felipe Massa 77. Finland Valtteri Bottas
2017 Williams Martini Racing Williams FW40 Mercedes M08 EQ Power+ P 83 5:a 19. Brasilien Felipe Massa 18. Kanada Lance Stroll 40. Storbritannien Paul di Resta
2018 Williams Martini Racing Williams FW41 Mercedes M09 EQ Power+ P 7 10:a 18. Kanada Lance Stroll 35. Ryssland Sergej Sirotkin
2019 Rokit Williams Racing Williams FW42 Mercedes P 1 10:a 63. Storbritannien George Russell 88. Polen Robert Kubica
2020 Williams Racing Williams FW43[5] Mercedes M11 EQ Performance P 0 10:a 63. Storbritannien George Russell[6] 6. Kanada Nicholas Latifi[7] 89. Storbritannien Jack Aitken
2021 Williams Racing Williams FW43B Mercedes M12 EQ Performance P 23 8:a 63. Storbritannien George Russell 6. Kanada Nicholas Latifi
2022 Williams Racing Williams FW44 Mercedes-AMG M13 E Performance P 8 10:a 6. Kanada Nicholas Latifi 23. Thailand Alexander Albon 45. Nederländerna Nyck de Vries
2023 Williams Racing Williams FW45 Mercedes F1 M14 E Performance P 28 7:a 23. Thailand Alexander Albon 2. USA Logan Sargeant
2024 Williams Racing Williams FW45 Mercedes F1 M14 E Performance P 17 8:a 23. Thailand Alexander Albon 2. USA Logan Sargeant 43. Argentina Franco Colapinto

Segrar

[redigera | redigera wikitext]
  1. Storbritannien Storbritannien 1979
  2. Tyskland Tyskland 1979
  3. Österrike Österrike 1979
  4. Nederländerna Nederländerna 1979
  5. Kanada Kanada 1979
  6. Argentina Argentina 1980
  7. Monaco Monaco 1980
  8. Frankrike Frankrike 1980
  9. Storbritannien Storbritannien 1980
  10. Kanada Kanada 1980
  11. USA USA 1980
  12. USA USA West 1981
  13. Brasilien Brasilien 1981
  14. Belgien Belgien 1981
  15. USA Las Vegas 1981
  16. Schweiz Schweiz 1982
  17. Monaco Monaco 1983
  18. USA USA 1984
  19. Michigan Detroit 1985
  20. Europa Europa 1985
  21. Sydafrika Sydafrika 1985
  22. Australien Australien 1985
  23. Brasilien Brasilien 1986
  24. Belgien Belgien 1986
  25. Kanada Kanada 1986
  26. Frankrike Frankrike 1986
  27. Storbritannien Storbritannien 1986
  28. Tyskland Tyskland 1986
  29. Ungern Ungern 1986
  30. Italien Italien 1986
  31. Portugal Portugal 1986
  32. San Marino San Marino 1987
  33. Frankrike Frankrike 1987
  34. Storbritannien Storbritannien 1987
  35. Tyskland Tyskland 1987
  36. Ungern Ungern 1987
  37. Österrike Österrike 1987
  38. Italien Italien 1987
  39. Spanien Spanien 1987
  40. Mexiko Mexiko 1987
  41. Kanada Kanada 1989
  42. Australien Australien 1989
  43. San Marino San Marino 1990
  44. Ungern Ungern 1990
  45. Mexiko Mexiko 1991
  46. Frankrike Frankrike 1991
  47. Storbritannien Storbritannien 1991
  48. Tyskland Tyskland 1991
  49. Italien Italien 1991
  50. Portugal Portugal 1991
  51. Spanien Spanien 1991
  52. Sydafrika Sydafrika 1992
  53. Mexiko Mexiko 1992
  54. Brasilien Brasilien 1992
  55. Spanien Spanien 1992
  56. San Marino San Marino 1992
  57. Frankrike Frankrike 1992
  58. Storbritannien Storbritannien 1992
  59. Tyskland Tyskland 1992
  60. Portugal Portugal 1992
  61. Japan Japan 1992
  62. Sydafrika Sydafrika 1993
  63. San Marino San Marino 1993
  64. Spanien Spanien 1993
  65. Kanada Kanada 1993
  66. Frankrike Frankrike 1993
  67. Storbritannien Storbritannien 1993
  68. Tyskland Tyskland 1993
  69. Ungern Ungern 1993
  70. Belgien Belgien 1993
  71. Italien Italien 1993
  72. Spanien Spanien 1994
  73. Storbritannien Storbritannien 1994
  74. Belgien Belgien 1994
  75. Italien Italien 1994
  76. Portugal Portugal 1994
  77. Japan Japan 1994
  78. Australien Australien 1994
  79. Argentina Argentina 1995
  80. San Marino San Marino 1995
  81. Ungern Ungern 1995
  82. Portugal Portugal 1995
  83. Australien Australien 1995
  84. Australien Australien 1996
  85. Brasilien Brasilien 1996
  86. Argentina Argentina 1996
  87. Europa Europa 1996
  88. San Marino San Marino 1996
  89. Kanada Kanada 1996
  90. Frankrike Frankrike 1996
  91. Storbritannien Storbritannien 1996
  92. Tyskland Tyskland 1996
  93. Ungern Ungern 1996
  94. Portugal Portugal 1996
  95. Japan Japan 1996
  96. Brasilien Brasilien 1997
  97. Argentina Argentina 1997
  98. San Marino San Marino 1997
  99. Spanien Spanien 1997
  100. Storbritannien Storbritannien 1997
  101. Ungern Ungern 1997
  102. Österrike Österrike 1997
  103. Luxemburg Luxemburg 1997
  104. San Marino San Marino 2001
  105. Kanada Kanada 2001
  106. Tyskland Tyskland 2001
  107. Italien Italien 2001
  108. Malaysia Malaysia 2002
  109. Monaco Monaco 2003
  110. Europa Europa 2003
  111. Frankrike Frankrike 2003
  112. Tyskland Tyskland 2003
  113. Brasilien Brasilien 2004
  114. Spanien Spanien 2012

Pole position

[redigera | redigera wikitext]
  1. Storbritannien Storbritannien 1979
  2. Kanada Kanada 1979
  3. USA USA 1979
  4. Argentina Argentina 1980
  5. Belgien Belgien 1980
  6. Tyskland Tyskland 1980
  7. Belgien Belgien 1981
  8. USA Las Vegas 1981
  9. Storbritannien Storbritannien 1982
  10. Brasilien Brasilien 1983
  11. Frankrike Frankrike 1985
  12. Storbritannien Storbritannien 1985
  13. Sydafrika Sydafrika 1985
  14. Belgien Belgien 1986
  15. Kanada Kanada 1986
  16. Storbritannien Storbritannien 1986
  17. Australien Australien 1986
  18. Brasilien Brasilien 1987
  19. Belgien Belgien 1987
  20. Monaco Monaco 1987
  21. Michigan Detroit 1987
  22. Frankrike Frankrike 1987
  23. Storbritannien Storbritannien 1987
  24. Tyskland Tyskland 1987
  25. Ungern Ungern 1987
  26. Österrike Österrike 1987
  27. Italien Italien 1987
  28. Spanien Spanien 1987
  29. Mexiko Mexiko 1987
  30. Ungern Ungern 1989
  31. Ungern Ungern 1990
  32. Kanada Kanada 1991
  33. Mexiko Mexiko 1991
  34. Frankrike Frankrike 1991
  35. Storbritannien Storbritannien 1991
  36. Tyskland Tyskland 1991
  37. Portugal Portugal 1991
  38. Sydafrika Sydafrika 1992
  39. Mexiko Mexiko 1992
  40. Brasilien Brasilien 1992
  41. Spanien Spanien 1992
  42. San Marino San Marino 1992
  43. Monaco Monaco 1992
  44. Frankrike Frankrike 1992
  45. Storbritannien Storbritannien 1992
  46. Tyskland Tyskland 1992
  47. Ungern Ungern 1992
  48. Belgien Belgien 1992
  49. Italien Italien 1992
  50. Portugal Portugal 1992
  51. Japan Japan 1992
  52. Australien Australien 1992
  53. Sydafrika Sydafrika 1993
  54. Brasilien Brasilien 1993
  55. Europa Europa 1993
  56. San Marino San Marino 1993
  57. Spanien Spanien 1993
  58. Monaco Monaco 1993
  59. Kanada Kanada 1993
  60. Frankrike Frankrike 1993
  61. Storbritannien Storbritannien 1993
  62. Tyskland Tyskland 1993
  63. Ungern Ungern 1993
  64. Belgien Belgien 1993
  65. Italien Italien 1993
  66. Portugal Portugal 1993
  67. Japan Japan 1993
  68. Brasilien Brasilien 1994
  69. Japan Stilla havet 1994
  70. San Marino San Marino 1994
  71. Frankrike Frankrike 1994
  72. Storbritannien Storbritannien 1994
  73. Australien Australien 1994
  74. Brasilien Brasilien 1995
  75. Argentina Argentina 1995
  76. Monaco Monaco 1995
  77. Frankrike Frankrike 1995
  78. Storbritannien Storbritannien 1995
  79. Tyskland Tyskland 1995
  80. Ungern Ungern 1995
  81. Italien Italien 1995
  82. Portugal Portugal 1995
  83. Europa Europa 1995
  84. Japan Stilla havet 1995
  85. Australien Australien 1995
  86. Australien Australien 1996
  87. Brasilien Brasilien 1996
  88. Argentina Argentina 1996
  89. Europa Europa 1996
  90. Spanien Spanien 1996
  91. Kanada Kanada 1996
  92. Storbritannien Storbritannien 1996
  93. Tyskland Tyskland 1996
  94. Belgien Belgien 1996
  95. Italien Italien 1996
  96. Portugal Portugal 1996
  97. Japan Japan 1996
  98. Australien Australien 1997
  99. Brasilien Brasilien 1997
  100. Argentina Argentina 1997
  101. San Marino San Marino 1997
  102. Monaco Monaco 1997
  103. Spanien Spanien 1997
  104. Storbritannien Storbritannien 1997
  105. Belgien Belgien 1997
  106. Österrike Österrike 1997
  107. Japan Japan 1997
  108. Europa Europa 1997
  109. Frankrike Frankrike 2001
  110. Tyskland Tyskland 2001
  111. Belgien Belgien 2001
  112. Italien Italien 2001
  113. Brasilien Brasilien 2002
  114. Monaco Monaco 2002
  115. Kanada Kanada 2002
  116. Europa Europa 2002
  117. Storbritannien Storbritannien 2002
  118. Frankrike Frankrike 2002
  119. Italien Italien 2002
  120. Monaco Monaco 2003
  121. Kanada Kanada 2003
  122. Frankrike Frankrike 2003
  123. Tyskland Tyskland 2003
  124. Kanada Kanada 2004
  125. Europa Europa 2005
  126. Brasilien Brasilien 2010
  127. Spanien Spanien 2012
  128. Österrike Österrike 2014

Snabbaste varv

[redigera | redigera wikitext]
  1. Italien Italien 1971
  2. USA USA West 1978
  3. Kanada Kanada 1978
  4. Storbritannien Storbritannien 1979
  5. Italien Italien 1979
  6. Kanada Kanada 1979
  7. Argentina Argentina 1980
  8. Monaco Monaco 1980
  9. Frankrike Frankrike 1980
  10. Tyskland Tyskland 1980
  11. Italien Italien 1980
  12. USA USA 1980
  13. USA USA West 1981
  14. Belgien Belgien 1981
  15. Monaco Monaco 1981
  16. Spanien Spanien 1981
  17. Tyskland Tyskland 1981
  18. Nederländerna Nederländerna 1981
  19. Italien Italien 1981
  20. Frankrike Frankrike 1985
  21. Italien Italien 1985
  22. Sydafrika Sydafrika 1985
  23. Australien Australien 1985
  24. Brasilien Brasilien 1986
  25. Spanien Spanien 1986
  26. San Marino San Marino 1986
  27. Kanada Kanada 1986
  28. Michigan Detroit 1986
  29. Frankrike Frankrike 1986
  30. Storbritannien Storbritannien 1986
  31. Ungern Ungern 1986
  32. Portugal Portugal 1986
  33. Mexiko Mexiko 1986
  34. Australien Australien 1986
  35. Brasilien Brasilien 1987
  36. Frankrike Frankrike 1987
  37. Storbritannien Storbritannien 1987
  38. Tyskland Tyskland 1987
  39. Ungern Ungern 1987
  40. Österrike Österrike 1987
  41. Mexiko Mexiko 1987
  42. Storbritannien Storbritannien 1988
  43. Brasilien Brasilien 1989
  44. Tyskland Tyskland 1990
  45. Ungern Ungern 1990
  46. Portugal Portugal 1990
  47. Spanien Spanien 1990
  48. Japan Japan 1990
  49. Brasilien Brasilien 1991
  50. Kanada Kanada 1991
  51. Mexiko Mexiko 1991
  52. Frankrike Frankrike 1991
  53. Storbritannien Storbritannien 1991
  54. Tyskland Tyskland 1991
  55. Portugal Portugal 1991
  56. Spanien Spanien 1991
  57. Sydafrika Sydafrika 1992
  58. Brasilien Brasilien 1992
  59. Spanien Spanien 1992
  60. San Marino San Marino 1992
  61. Monaco Monaco 1992
  62. Frankrike Frankrike 1992
  63. Storbritannien Storbritannien 1992
  64. Tyskland Tyskland 1992
  65. Ungern Ungern 1992
  66. Italien Italien 1992
  67. Japan Japan 1992
  68. Sydafrika Sydafrika 1993
  69. San Marino San Marino 1993
  70. Monaco Monaco 1993
  71. Storbritannien Storbritannien 1993
  72. Ungern Ungern 1993
  73. Belgien Belgien 1993
  74. Italien Italien 1993
  75. Portugal Portugal 1993
  76. Japan Japan 1993
  77. Australien Australien 1993
  78. San Marino San Marino 1994
  79. Frankrike Frankrike 1994
  80. Storbritannien Storbritannien 1994
  81. Tyskland Tyskland 1994
  82. Belgien Belgien 1994
  83. Italien Italien 1994
  84. Portugal Portugal 1994
  85. Japan Japan 1994
  86. Spanien Spanien 1995
  87. Storbritannien Storbritannien 1995
  88. Ungern Ungern 1995
  89. Belgien Belgien 1995
  90. Portugal Portugal 1995
  91. Australien Australien 1995
  92. Australien Australien 1996
  93. Brasilien Brasilien 1996
  94. Europa Europa 1996
  95. San Marino San Marino 1996
  96. Kanada Kanada 1996
  97. Frankrike Frankrike 1996
  98. Storbritannien Storbritannien 1996
  99. Tyskland Tyskland 1996
  100. Ungern Ungern 1996
  101. Portugal Portugal 1996
  102. Japan Japan 1996
  103. Australien Australien 1997
  104. Brasilien Brasilien 1997
  105. San Marino San Marino 1997
  106. Ungern Ungern 1997
  107. Belgien Belgien 1997
  108. Österrike Österrike 1997
  109. Luxemburg Luxemburg 1997
  110. Japan Japan 1997
  111. Europa Europa 1997
  112. Italien Italien 1999
  113. Brasilien Brasilien 2001
  114. San Marino San Marino 2001
  115. Kanada Kanada 2001
  116. Europa Europa 2001
  117. Tyskland Tyskland 2001
  118. Italien Italien 2001
  119. USA USA 2001
  120. Japan Japan 2001
  121. Malaysia Malaysia 2002
  122. Brasilien Brasilien 2002
  123. Kanada Kanada 2002
  124. Frankrike Frankrike 2003
  125. Tyskland Tyskland 2003
  126. Ungern Ungern 2003
  127. Japan Japan 2003
  128. Malaysia Malaysia 2004
  129. Brasilien Brasilien 2004
  130. Bahrain Bahrain 2006
  131. Australien Australien 2009
  132. Kanada Kanada 2014
  133. Ryssland Ryssland 2014

Williams Driver Academy

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Williams Driver Academy

Organisation

[redigera | redigera wikitext]

Ledande befattningar

[redigera | redigera wikitext]

Ett urval av de ledande positionerna inom stallet.

Senast uppdaterad: 28 juli 2023.
Position Namn
Ordförande USA Matthew Savage[8]
Ledamot Storbritannien James Matthews[9]
Stallchef Storbritannien James Vowles[10]
COO Kanada Frédéric Brousseau[11]
Sportdirektör Tyskland Sven Smeets[12]
Teknisk direktör/CTO Storbritannien Pat Fry[13][14]
Raceingenjör (Albon) Storbritannien James Urwin[15]
Raceingenjör (Sargeant) Frankrike Gaëtan Jego[15]

Andra stall

[redigera | redigera wikitext]

Williams har också levererat bilar till andra formel 1-stall.

Stall Säsong Konstruktör Antal
lopp 		Poäng
Apollon 1977 Apollon-Ford 1 0
Brands Hatch Racing 1980 Williams-Ford 1 0
Emilio de Villota 1981 Williams-Ford 1 0
Mapfre-Williams 1976 Williams-Ford 1 0
RAM 1980 Williams-Ford 9 0

FIA Formel 2

[redigera | redigera wikitext]

2009–2012 levererade Williams bilarna JPH1 F2 och JPH1B F2 till FIA Formula Two Championship.

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Summan avser endast de konstruktörspoäng som stallet bidragit med.
  2. ^ Placeringen avser ställningen i VM för aktuell konstruktör.
  3. ^ Endast loppet i Storbritannien 1972.
  4. ^ Föraren startade inte.
  5. ^ Föraren kvalificerade sig inte.
  6. ^ Loppen i Brasilien 1976, Sydafrika 1976 och USA West 1976.
  7. ^ Loppen i Sydafrika 1976 och USA West 1976.
  8. ^ Från och med Spaniens Grand Prix 1981.

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Williams unveils new livery and sponsor for 2019 Formula 1 season”. Autosport. 11 februari 2019. https://www.autosport.com/f1/news/141427/williams-unveils-new-livery-and-sponsor-for-2019. Läst 11 februari 2019. 
  2. ^ ”Alex Albon returns to F1 race seat with Williams in 2022 alongside Nicholas Latifi”. Formula1.com. https://www.formula1.com/en/latest/article.breaking-alex-albon-returns-to-f1-race-seat-with-williams-in-2022-alongside.46oM1Ffk7ngYX3yIpyciXC.html. 
  3. ^ ”Williams Racing announces that Franco Colapinto will race with the team for the remainder of the 2024 FIA Formula 1 World Championship season”. Formula1.com. 27 augusti 2024. https://www.williamsf1.com/posts/fd43d928-0914-42ff-b9ee-394342064dc4/williams-racing-team-statement?srsltid=AfmBOooSqAvclDh6ceY19B7HcYD9lWY5Aj8CNnAf6IRrI--9NvYo3m8c. Läst 27 augusti 2024. 
  4. ^ ”2024 F1 Entry list”. Fédération Internationale de l'Automobile. 24 januari 2024. https://www.fia.com/events/fia-formula-one-world-championship/season-2024/2024-fia-formula-one-world-championship-entry. Läst 26 januari 2024. 
  5. ^ Noble, Jonathan (17 februari 2020). ”Williams unveils 2020 FW43 F1 challenger in revised livery” (på engelska). autosport.com. Motorsport Network. https://www.autosport.com/f1/news/148285/williams-unveils-2020-challenger-in-revised-livery. Läst 20 februari 2020. 
  6. ^ Cobb, Haydn (11 november 2019). ”Russell: Changes promising for Williams heading into 2020” (på engelska). crash.net. https://www.crash.net/f1/news/933607/1/russell-changes-promising-williams-heading-2020. Läst 20 februari 2020. 
  7. ^ ”Nicholas Latifi chooses to race under No.6 in F1” (på engelska). ESPN. 20 januari 2020. https://www.espn.com/f1/story/_/id/28521320/nicholas-latifi-chooses-race-no6-f1. Läst 20 februari 2020. 
  8. ^ ”Matthew Savage”. Williams F1. https://www.williamsf1.com/team/matthew-savage. 
  9. ^ ”James Matthews”. Williams F1. https://www.williamsf1.com/team/james-matthews. 
  10. ^ Benson, Andrew. ”Williams appoint James Vowles as new team principal”. BBC. https://www.bbc.com/sport/formula1/64260044. 
  11. ^ ”Frederic Brousseau”. Williams F1. https://www.williamsf1.com/team/frederic-brousseau. Läst 28 juli 2023. 
  12. ^ ”Sven Smeets”. Williams F1. https://www.williamsf1.com/team/sven-smeets. 
  13. ^ van de Kleut, Cas (28 juli 2023). ”Pat Fry becomes new technical director at Williams”. GP Blog. https://www.gpblog.com/en/news/227733/pat-fry-makes-move-from-alpine-to-williams-as-technical-director.html. Läst 28 juli 2023. 
  14. ^ Cooper, Adam (28 juli 2023). ”Pat Fry lands top technical role at Williams F1 team”. Motorsport.com. https://www.motorsport.com/f1/news/pat-fry-to-join-williams-f1-team/10500995/. Läst 28 juli 2023. 
  15. ^ [a b] Braybrook, Rebecca (20 maj 2024). ”F1 race engineers: Who works with each driver and what is their role?”. Autosport. https://www.autosport.com/f1/news/f1-race-engineers-who-works-with-each-driver-and-what-is-their-role/10580876/. Läst 3 augusti 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Formel 1-VM 2024
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Williams_F1&oldid=55836959”