Wikipedia:Språkvård/Förslag från Centrum för lättläst

Detta är resultatet av diskussionen om lättlästhet som ledde till att Wikimedia Sverige lät Centrum för lättläst bearbeta tio artikelintroduktioner.

Följande har Centrum för lättläst gjort med texterna

1. Alla hyperlänkar är borttagna då de stör läsningen.
2. Informationen är nedkortad. Jag har valt att ta bort sådant som känns som för mycket överkurs samt sådant som kan skapa förvirring eller som riktar sig ut från texten.
3. Svåra ord är borttagna eller förklarade.
4. Passiva verbformer är utbytt mot aktiva.
5. Förkortningar är utskrivna i dess fulla längd.
6. I några fall är subjektet upprepat i texterna.
7. I något fall har vi ändrat i formen för att förenkla läsningen. Se listan i texten om vad som är utmärkande för människan.

Afrika

Ursprunglig version

Afrika är jordens näst största kontinent efter Eurasien och även jordens näst största världsdel efter Asien, både vad gäller area och folkmängd. Med världsdelens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km², vilket motsvarar 20,3 % av jordens landmassa eller cirka 6 % av jordens totala area. Omkring 22 miljoner km² av dessa ligger i tropikerna vilket gör den afrikanska kontinenten till världens varmaste kontinent. I Afrika bor det ungefär 1 miljard människor i 55 länder – en sjundedel av jordens befolkning. Dess längd i nordlig-sydlig riktning är omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 800 km.

Bearbetad version

Afrika är jordens näst största kontinent. Afrika är också jordens näst största världsdel. Räknar man med världsdelens öar är Afrika 30 244 050 kvadratkilometer stort. Det är 20,3 procent av jordens landmassa eller ungefär 6 procent av jordens totala area. Omkring 22 miljoner kvadratkilometer ligger i tropikerna. Det gör den afrikanska kontinenten till världens varmaste kontinent. Afrikas längd är ungefär 8 000 kilometer och dess största bredd är ungefär 7 800 kilometer. I Afrika bor ungefär 1 miljard människor i 55 länder. De är en sjundedel av jordens befolkning.

Överarbetad version (Yger (disk) 8 maj 2013 kl. 11.09 (CEST))

Afrika är jordens näst största kontinent. Afrika är också jordens näst största världsdel. Räknar man med världsdelens öar är Afrika 30 244 050 kvadratkilometer stort. Det är 20,3 procent av jordens landmassa eller ungefär 6 procent av jordens totala area. Omkring 22 miljoner kvadratkilometer ligger i tropikerna. Det gör den afrikanska kontinenten till världens varmaste kontinent. Afrikas längd är ungefär 8 000 kilometer och dess största bredd är ungefär 7 800 kilometer. I Afrika bor ungefär 1 miljard människor i 55 länder. Det är en sjundedel av jordens befolkning.

Överarbetad version2 (LPfi (disk) 14 maj 2013 kl. 09.57 (CEST))

Afrika är jordens näst största kontinent och jordens näst största världsdel. Det gäller både area och folkmängd. I Afrika bor ungefär en miljard människor i 55 länder. Det är en sjundedel av jordens befolkning. Afrikas längd är ungefär 8 000 kilometer och dess största bredd är ungefär 7 800 kilometer. En femtedel av jordens landmassa finns i Afrika, om man räknar med dess öar. Två tredjedelar av Afrika ligger i tropikerna. Det gör Afrika till världens varmaste kontinent.

Lärdomar

1. Undvik skriva om annat än ämnet (Vad som är största kontinent etc)
2. Skriv ut förkortningar km² (känt redan)
3. Kortare meningar

Frågor

Att dess längd går i nord-syd har tagits bort, är det att ta bort väsentlig info?

Människa

Ursprunglig version

Människa (Homo sapiens) är en art av släktet Homo (tillsammans med bland andra neandertalmänniskan, Homo floresiensis och Homo erectus) som tillhör familjen hominider och som i sin tur tillhör ordningen primater. Afrikas människoapor som föreställer människans förfäder tillhör familjen pongidae (jämför: hominoider, homininer). Den moderna människan tillhör underarten Homo sapiens sapiens. En annan underart är den utdöde Homo sapiens idaltu.

Det vetenskapliga namnet Homo sapiens översätts som "förnuftig människa", men betyder egentligen "vis människa", där latinets homo betyder "människa" och sapiens "vis".

Utmärkande för människan är artens kombination av bipedalism (tvåbenthet), anpassningsbarhet (kläder, verktyg etcetera), finmotorik (händer och fingrar), förmåga till abstrakt tänkande (att visa emotioner (känslor) och empati (medkänsla), urskilja kausalitet (orsakssamband), tolka språk, symboler etcetera) och, hävdar somliga, självmedvetande. Ingen av dessa egenskaper är egentligen unika för människan var för sig, utan återfinns hos olika djurarter – från insekter till andra primater och valar. Tillsammans har de gjort att människan kunnat utveckla samhälle, religion, vetenskap, teknik och konst.

Den här artikeln berör människan som art i förhållande till andra arter, hur denna relation utvecklats med tiden och historien om hur människor utvecklat sin kunskap därom. Människans kropp beskrivs i till exempel människokroppen, anatomi och fysiologi. Människan som social varelse i kultur, samhälle, historia etcetera. Individers beteende i till exempel psykologi, sociologi. Se även politik, religion, medicin, genetik, fortplantning.

Studiet av människan brukar delas upp i olika ämnesområden. Studiet av människan kallas antropologi och läran om den mänskliga evolutionen kallas paleoantropologi. Studiet av det mänskliga beteendet utifrån neutrala etologiska perspektiv kallas humanetologi. Studiet av människans hälsa med mera kallas humanmedicin.

Bearbetad version

Människa heter på latin Homo sapiens. Homo Sapiens är en art av släktet Homo där också Homo floresiensis och Homo erectus ingår. Alla tillhör familjen hominider som i sin tur tillhör primater. Homo sapiens översätts som förnuftig människa, men betyder egentligen vis människa, där latinets homo betyder människa och sapiens betyder vis. De här är utmärkande för människan:

1. Tvåbenthet: att vi går på två ben
2. Anpassbarhet: att vi kan skapa kläder och verktyg
3. Finmotorik: att vi kan arbeta med händer och fingrar
4. förmåga till abstrakt tänkande: att vi kan visa känslor och medkänsla, förstå orsakssamband, och tolka språk och symboler.

Ingen av dessa egenskaper är egentligen unika för människan, utan finns hos olika djurarter från insekter till andra primater och valar. Men tillsammans har de gjort att människan kunnat utveckla samhälle, religion, vetenskap, teknik och konst. Studiet av människan kallas antropologi. Läran om den mänskliga utvecklingen kallas paleoantropologi. Studiet av människans hälsa kallas humanmedicin.

Tredje version

Människan kan betraktas som en djurart, Homo sapiens. Den moderna människan tillhör underarten Homo sapiens sapiens. En annan underart är den utdöda Homo sapiens idaltu.

Homo sapiens ingår med bland annat neandertalmänniskan, Homo floresiensis och Homo erectus i släktet Homo. Släktet tillhör familjen människoapor (Hominidae) och ordningen primater.

Det vetenskapliga namnet Homo sapiens översätts som "förnuftig människa", men betyder egentligen "vis människa", där latinets homo betyder "människa" och sapiens "vis".

Det här är utmärkande för människan:

1. Tvåbenthet: vi går på två ben
2. Anpassbarhet: vi kan skapa kläder, verktyg och andra hjälpmedel
3. Finmotorik: vi kan arbeta med händer och fingrar
4. förmåga till abstrakt tänkande: vi kan visa känslor och medkänsla, förstå orsakssamband, och tolka språk och symboler.

Ingen av dessa egenskaper är egentligen unika för människan, utan finns hos olika djurarter från insekter till andra primater och valar. Men tillsammans har de gjort att människan kunnat utveckla samhälle, religion, vetenskap, teknik och konst.

Kommentarer

• Styckena blev onödigt korta, men jag ville inte ta med andra arter eller etymologiska detaljer i första stycket. Det finns antagligen annat som kunde införas där. Närmare utredningar om överfamiljer, underordningar och förlegad systematik hanteras bättre i Människoapor, varför också det stycket blev kort, men inte störande kort om det första stycket utvidgas.
• Neandertalmänniskan hade lämnats bort, knappast avsiktligt. Det kan hända att "bland annat" stör mer än det är värt, men utan det kan man tro att listan är fullständig.
• Meningen om människoapor i ursprungsversionen var förvirrad och stämde inte med den nuvarande artikeln.
• Länkningen vill vi knappast avstå från, men ursprungstexten var överlänkad.
• Punktlistan är tydligare än brödtexten och sammanfattar bra en del sådant som var förvirrat i ursprungstexten
• Olika vetenskapsgrenar som beskriver mänskan bör länkas, men de kan gott presenteras i ett senare avsnitt. Märkligt att humanetologin lämnats bort i den bearbetade versionen.
• Hänvisningsstycket länkade till flera mindre relevanta artiklar och de mest relevanta artiklarna sammanfattas längre ner, med hänvisning till huvudartikel. Jag tycker de sammanfattas elegant i den bearbetade versionen.

--LPfi (disk) 14 maj 2013 kl. 11.32 (CEST)

Poesi

Ursprunglig version

Poesi är konsten att skriva poem; litterära verk avsedda att läsas eller reciteras. Poesi kallas också skaldekonst, lyrik, dikt och vers eller, föråldrat, att kväda (kväden).

Poesi eller vers är, till skillnad från prosa, skrift eller tal som är bundet av till exempel versmått, rim eller bara uppställningen av ord. Där prosa försöker övertyga på ett innehållsmässigt plan försöker poesi övertyga på ett formellt.

Det finns också former av poesi som är helt improviserad och spontan; till exempel surrealistisk poesi. Avsikten är då att släppa ut känslor och drömmar "direkt ur hjärtat" utan att låta intellektet filtrera innehållet.

Läran om poesi kallas poetik.

Eftersom poesi ursprungligen var avsett att reciteras och prosa att läsas finns det anledning att anta att poesin är äldre än prosan. Att binda orden i ett regelbundet mönster gjorde det lättare att minnas texten.

Eller direkt ur en gammal gymnasiebok:

Ser ni, gossar, om jag säger så här: Jag stiger upp klockan åtta och tvättar mig och dricker kaffe, så är det prosa. Men om jag säger så här: Klockan åtta stiger jag opp, tvättar min kropp och dricker kaffe med dopp, då är det poesi.

Svensk blandning, 1981

Ordet poem används även för musikstycken som Poème för orgel och orkester av Charles Tournemire, Poème de l'Extase av Aleksandr Skrjabin eller tonpoem (det vill säga tondikt).

Bearbetad version

Poesi är konsten att skriva poem. Poesi kallas också skaldekonst, lyrik, dikt och vers eller med ett mycket gammaldags ord: att kväda. Poesi eller vers är skrift eller tal som är bundet av till exempel versmått, rim eller bara uppställningen av ord. Det finns också former av poesi som inte är bundna eller följer särskilda mönster till exempel surrealistisk poesi. Då vill man istället släppa ut känslor och drömmar direkt ur hjärtat utan att låta tankarna styra innehållet. Läran om poesi kallas poetik. Eftersom poesi från början skulle läsas upp högt kan man tro att poesin är äldre än prosan. Att binda orden i ett regelbundet mönster gjorde det lättare att minnas texten.

Norska

Ursprunglig version

Norska (no. norsk) är ett västnordiskt fastlandsnordiskt språk med stora dialektvariationer, som talas av ungefär 5 miljoner människor, främst i Norge, där det är officiellt språk (i vissa områden tillsammans med samiska). Norskan har två officiella skriftvarianter (målformer), bokmål och nynorska.

Bearbetad version

Norska är ett västnordiskt fastlandsnordiskt språk med stora skillnader mellan dialekterna. Ungefär 5 miljoner människor talar norska, mest i Norge. Norskan har två olika skriftformer: bokmål och nynorska.

Tredje version

Norska (norska: norsk) är ett västnordiskt fastlandsnordiskt språk med stora skillnader mellan dialekterna. Ungefär 5 miljoner människor talar norska, mest i Norge. Norskan har två olika skriftformer: bokmål och nynorska. Det är officiellt språk i Norge, i vissa områden tillsammans med samiska.

Sannolikhetsteori

Ursprunglig version

Sannolikhetsteorin är en matematisk disciplin som innefattar olika metoder för att beskriva och kvantifiera slumpmässiga händelser. Fundamenten för sannolikhetsteorin är Kolmogorovs axiom, mängdläran och kombinatorik.

I synnerhet studeras utfall och händelser i ett utfallsrum, ofta i termer av sannolikhetsfördelningar.

Bearbetad version

Sannolikhetsteorin är en matematisk lära som innehåller olika metoder att beskriva och räkna slumpmässiga händelser.

Tredje version

Sannolikhetsteorin är en matematisk lära som innehåller olika metoder att beskriva och räkna med slumpmässiga händelser.

Händelserna studeras som utfall i ett utfallsrum, ofta i termer av sannolikhetsfördelningar. Fundamenten för sannolikhetsteorin är Kolmogorovs axiom, mängdläran och kombinatorik.

Digerdöden

Ursprunglig version

Digerdöden, också kallad svarta döden eller den stora döden, var en pandemisk sjukdom under medeltiden som i genomsnitt dödade var tredje person i Europa och i stort sett alla som smittats. Den allmänt accepterade teorin är att digerdöden var ett mycket omfattande utbrott av pest.

Namnet "digerdöden" kommer från fornsvenskans digher som betyder ’stor’, belagt första gången på en gotländsk grav från 1300- eller 1400-talet. I andra delar av Europa benämns katastrofen ofta med en ordkombination som inkluderar ordet svart. Kanske syftade detta på någon av de fysiska förändringar som skedde efter att en person hade insjuknat – antingen på bölderna eller på fläckarna som kunde uppträda i ett senare stadium av sjukdomsförloppet.

Alla de tre formerna av pest – böldpest, lungpest och blodpest – förekom under digerdöden. Dödligheten i böldpest varierade mellan 30 och 70 procent medan den vid de båda andra formerna var nära nog hundraprocentig. Pesten började i Kina 1334 och spred sig sakta västerut via de handelsvägar som etablerats och som var en länk mellan öst och väst. År 1346 var pesten framme i Egypten och Syrien för att via Krim nå Europa. Våren 1347 anlände pesten till Konstantinopel och på hösten nådde den Messina på Sicilien, troligen tillsammans med två fartyg från Kaffa på Krim.

Bearbetad version

Digerdöden kallas också svarta döden eller den stora döden. Digerdöden var en sjukdom under medeltiden som i genomsnitt dödade var tredje person i Europa och i stort sett alla som smittats. Namnet digerdöden kommer från fornsvenskans ord digher som betyder stor. Alla de tre formerna av pest: böldpest, lungpest och blodpest förekom under digerdöden. Risken att dö i böldpest var mellan 30 och 70 procent. Men fick man de två andra formerna av sjukdomen dog man med hundra procents säkerhet. Pesten började i Kina år 1334 och spred sig sakta västerut över de handelsvägar som fanns mellan öst och väst. År 1346 var pesten framme i Egypten och Syrien för att genom Krim nå Europa. Våren år 1347 anlände pesten till Konstantinopel och på hösten nådde den Messina på Sicilien, troligen tillsammans med två fartyg från Kaffa på Krim.

Skatt

Ursprunglig version

Skatt är en lagstadgad skyldighet att betala ett belopp till staten eller annat samhällsorgan, som åläggs fysisk person eller juridisk person utifrån dennes förehavanden, utan direkt koppling till motprestationer från betalningsmottagaren. Det främsta syftet brukar vara att finansiera offentlig sektor. Skatten kan också ha andra syften, såsom att jämna ut inkomster eller påverka personers handlingar med hjälp av ekonomiska incitament.

Det finns dels direkt skatt som utgår till exempel på taxerad inkomst, förmögenhet och realisationsvinst, dels indirekt skatt i form av punktskatt och mervärdesskatt på varor och tjänster. Skillnaden mellan direkta och indirekta skatter är att med direkta skatter menar man oftast skatter som ska bäras av den som är skyldiga att betala den. En indirekt skatt är däremot en skatt som den som betalar in (ofta ett företag) förväntas vältra över på andra, till exempel kunder.

Både fysiska och juridiska personer kan betala skatt. Ett dödsbo är skattskyldigt för den dödes och dödsboets inkomster.

Förutom generella skatter, som inkomstskatt och moms, finns även vissa speciella skatter - till exempel fordonsskatt. I industrialiserade länder är inkomstskatt, moms och punktskatter viktiga inkomstkällor.

Bearbetad version

Skatt är pengar man ska betala till staten eller annat samhällsorgan. Pengarna går oftast till att betala det som alla använder i landet, så kallad offentlig sektor. Det kan vara skolor, sjukvård och omsorg om barn och äldre. Skatten kan också ha andra syften, som att jämna ut inkomster eller påverka personers handlingar. Som exempel är skatten hög på tobak och alkohol för att människor inte ska köpa så mycket av det. Det finns direkt skatt som man betalar på sin inkomst, förmögenhet och vinst. Det finns indirekt skatt i form av punktskatt och mervärdesskatt på varor och tjänster. Det kallas moms. Förutom generella skatter, som inkomstskatt och moms, finns även vissa speciella skatter, till exempel fordonsskatt.

Kungsfågel

Ursprunglig version

Kungsfågel (Regulus regulus) är en mycket liten tätting som numera oftast placeras i familjen kungsfåglar (Regulidae). Både dess vetenskapliga namn och dess svenska trivialnamn syftar på kunglighet och anspelar i förlängningen på kungsfåglarnas färgstarka gyllene hjässband. Arten delas in i en rad underarter med stor geografisk spridning som omfattar merparten av Eurasien och öarna i Makaronesien. Det råder inte konsensus kring hur beståndet av kungsfåglar på Kanarieöarna ska behandlas rent systematiskt. Vissa kategoriserar beståndet som en underart till kungsfågeln och andra behandlar det som en egen art. De norra och östliga häckningsbestånden av kungsfågel är flyttfåglar, och övervintrar längre söderut, medan de sydligare är stannfåglar. Under stränga vintrar minskar de nordliga stannfågelsbestånden kraftigt.

Kungsfågeln är Europas minsta fågel med en längd på cirka 9 centimeter och en vikt på 5-6 gram. Den har grönaktig ovansida, vitaktig undersida och dubbla vingband. Det grå ansiktet kontrasterar mot det svarta ögat och det färgstarka centrala hjässbandet, vilket är orange och gult hos hanen, men enbart gult hos honan. Hjässbandets korta fjädrar kan resas till en liten kam och används i uppvisningssyfte under häckningen. Kungsfågeln påminner om brandkronad kungsfågel och de båda arterna har till stor del överlappande europeiska utbredningsområden, men den senare skiljer sig ifrån kungsfågeln med sina bronsfärgade skuldror och tydliga huvudteckning. Kungsfågelns sång är ett antal upprepade tunna, höga toner som är något mer högfrekventa än de övriga släktingarnas sång.

Kungsfågeln häckar i barrträd, i skogar eller parker, och bygger ett kompakt bo som placeras på en gren. Den lägger tio till tolv ägg per kull, som ruvas av honan. Ungarna tas om hand av båda föräldrar och en andra kull per säsong är vanligt förekommande. Under födosöket efter insekter rör kungsfågeln sig oavbrutet och vintertid kan den uppträda i större flockar tillsammans med mesar och andra mindre tättingar. Den är bytesdjur för flera olika rovfåglar och utsätts även för parasitangrepp. Dess stora utbredningsområde, tillsammans med en stor global population gör att IUCN inte anser att arten är hotad utan kategoriserar den som livskraftig (LC).

Bearbetad version

Kungsfågel heter Regulus regulus på latin. Båda namnen handlar om kunglighet och kommer ifrån kungsfåglarnas färgstarka gyllene hjässband över huvudet som är orange och gult hos hanen, men enbart gult hos honan. Fågeln kan resa hjässbandets korta fjädrar till en liten kam och används för att visa upp sig under häckningen. Arten Kungsfågel delas in i en rad underarter som finns över stora delar av Europa och Asien. Kungsfågel finns också i Makronesien, som är ett samlingsnamn för flera ögrupper i norra Atlanten. De norra och östliga kungsfåglarna är flyttfåglar, och övervintrar längre söderut, medan de sydligare kungsfåglarna är stannfåglar som inte flyttar. Kungsfågeln är Europas minsta fågel med en längd på cirka 9 centimeter och en vikt på 5 till 6 gram. Kungsfågelns sång är ett antal upprepade tunna, höga toner. Kungsfågeln bygger sitt bo på grenar i barrträd, i skogar eller parker. Den lägger tio till tolv ägg per kull, som honan ruvar. Båda föräldrarna tar hand om ungarna och det är ganska vanligt att de får två kullar per säsong. Arten är inte utrotningshotad.

Överarbetad version (Averater (disk) 15 augusti 2013 kl. 20.29 (CEST))

Kungsfågel (Regulus regulus) är en mycket liten tätting. Kungsfågeln är Europas minsta fågel med en längd på cirka 9 centimeter och en vikt på 5 till 6 gram. Kungsfågelns sång är ett antal upprepade tunna, höga toner. Lätet är något mer högfrekvent än de övriga släktingarnas sång. Kungsfågeln bygger sitt bo på grenar i barrträd, i skogar eller parker. Den lägger tio till tolv ägg per kull, som honan ruvar. Båda föräldrarna tar hand om ungarna och det är ganska vanligt att de får två kullar per säsong. Kungsfågeln äter insekter och är bytesdjur för flera olika rovfåglar. Vintertid kan den vara tillsammans med mesar och andra mindre tättingar i större flockar.

Både dess vetenskapliga namn och dess svenska namn syftar på kunglighet och kommer ifrån kungsfåglarnas färgstarka gyllene hjässband. Arten delas in i en rad underarter som finns över stora delar av Europa och Asien samt Makaronesien. De norra och östliga bestånden av kungsfågel är flyttfåglar, och övervintrar längre söderut, medan de sydligare är stannfåglar som inte flyttar. Arten är inte utrotningshotad.

Termodynamik

Ursprunglig version

Termodynamik är läran om energi, dess omvandling mellan olika former och särskilt samspelet mellan värme och arbete. Den klassiska termodynamiken studerar kopplingen mellan makroskopiska egenskaper som temperatur, volym och tryck hos system samt hur dessa påverkas och förändras genom termodynamiska processer. Termodynamikens grundprinciper har under åren kommit att formuleras i fyra huvudsatser, vilka beskriver olika aspekter av energins natur och hur olika former av energi kan interagera. Historiskt har termodynamikens utveckling drivits av önskan att öka verkningsgraden hos tidiga ångmaskiner, framför allt genom det arbete som bedrevs av den franske fysikern Sadi Carnot, ofta kallad termodynamikens fader. Termodynamikens fortsatta utveckling och formuleringen av första och andra huvudsatsen skedde under 1800-talet, med Lord Kelvin, Rudolf Clausius och William Rankine som några framträdande bidragsgivare. Begreppet termodynamik formulerades först 1849 i ett verk av Lord Kelvin.

Termodynamiken är en bred vetenskap som ofta delas upp i olika grenar. Huvudsatserna och många av de centrala begreppen är de samma inom de olika disciplinerna, men angreppssätten och användningsområdena skiljer sig. Den klassiska termodynamiken är en makroskopisk disciplin, till stor del baserad på mätningar och erfarenheter. I motsats bygger den statistiska termodynamiken, med grund i kvantmekaniken, på den mikroskopiska naturen hos enskilda atomer och molekyler. Utöver dessa finns ett stort antal grenar och tillämpningsområden som exempelvis kemisk termodynamik, energiteknik, meteorologi, materialvetenskap och biomedicin.

Bearbetad version

Termodynamik är läran om energi, hur energin omvandlas mellan olika former och samspelet mellan värme och arbete. Historiskt har termodynamikens utveckling drivits av önskan att öka verkningsgraden hos tidiga ångmaskiner. Den franske fysikern Sadi Carnot, är ofta kallad termodynamikens fader. Termodynamikens fortsatta utveckling skedde under 1800-talet, med Lord Kelvin, Rudolf Clausius och William Rankine som några framträdande bidragsgivare. Begreppet termodynamik formulerades först år 1849 i ett verk av Lord Kelvin. Den klassiska termodynamiken är till stor del baserad på mätningar och erfarenheter. Den statistiska termodynamiken, är baserad på den mikroskopiska naturen hos enskilda atomer och molekyler. Utöver dessa finns ett stort antal grenar som exempelvis kemisk termodynamik, energiteknik, meteorologi, materialvetenskap och biomedicin.

Nikola Tesla

Ursprunglig version

Nikola Tesla (serbisk kyrilliska: Никола Тесла), född 10 juli 1856 i Smiljan i dåvarande Kejsardömet Österrike, dagens Kroatien, död 7 januari 1943 i New York, var en uppfinnare och maskin- och elektroingenjör. Han var etnisk serb och blev sedermera amerikansk medborgare. Det hävdas ofta att Tesla var en av de mest betydelsefulla bidragsgivarna vad gäller tillkomsten av kommersiell elektricitet. Han är mest känd för sina många revolutionerande bidrag inom elektromagnetism under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Stora delar av Teslas patent och teoretiska arbeten bildade grund för modern växelströmsteknik inklusive flerfasiga distributionssystem och växelströmsmotorer, vilka banade vägen för den andra industriella revolutionen.

Efter Teslas demonstration av trådlös kommunikation (radio) 1893 och efter att ha vunnit det så kallade "strömkriget" var han allmänt känd som en av de största elektroingenjörerna som arbetade i Amerika. Under denna period kunde få amerikanska uppfinnare och vetenskapsmän konkurrera med Tesla som den mest berömda, men på grund av sin excentriska personlighet och sina otroliga och ibland bisarra påståenden om möjliga vetenskapliga och tekniska genombrott blev Tesla till slut utfryst och betraktad som en galen vetenskapsman. Tesla var aldrig särskilt insatt i sin privata ekonomi och dog utfattig vid 86 års ålder.

Vid Conférence Générale des Poids et Mesures i Paris 1960 beslutades att Tesla skulle få SI-enheten för magnetisk flödestäthet eller magnetisk induktion (känd som det magnetiska fältet B) uppkallad efter sig. Även "teslaeffekten" är uppkallad efter honom. Teslaeffekten syftar på den trådlösa energiöverföringen till trådlösa kraftelektronikutrustningar som Tesla demonstrerade i liten skala med glödlampor så tidigt som 1893 och som var avsedd att användas för interkontinental kraftöverföring på industriell nivå i hans ofullbordade projekt Wardenclyffetornet.

Vid sidan av sitt arbete med elektromagnetism och elektromekanik har Tesla bidragit i varierande omfattning till skapandet av robotteknik, fjärrkontroll, radar- och datavetenskap samt utvidgat områdena ballistik, kärnfysik och teoretisk fysik. 1943 tillkännagav USA:s högsta domstol att det var Tesla som uppfunnit radion och inte Guglielmo Marconi. Några av hans bidrag till vetenskapen har, kontroversiellt nog, använts för att stötta olika pseudovetenskaper, ufoteorier och tidig new age-ockultism.

Bearbetad version

Nikola Tesla föddes 10 juli år 1856 i Smiljan i dåvarande Kejsardömet Österrike, dagens Kroatien. Han dog 7 januari år 1943 i New York. Nikola Tesla var en uppfinnare och maskin- och elektroingenjör. Han var serb och blev senare amerikansk medborgare. Många säger ofta att Tesla var en av de viktigaste personerna när det gällde att uppfinna elektricitet och radion. Få amerikanska uppfinnare och vetenskapsmän kunde tävla med Tesla om att vara mest berömd. Men på grund av hans ovanliga personlighet och sina konstiga påståenden blev Tesla till slut sedd som en galen vetenskapsman. Tesla dog utfattig , 86 år gammal. I Paris år 1960 beslutade man att Tesla skulle få det magnetiska fältet uppkallad efter sig. Även teslaeffekten är uppkallad efter honom. Teslaeffekten syftar på den trådlösa energiöverföringen till trådlösa kraftelektronikutrustningar som Tesla demonstrerade i liten skala med glödlampor så tidigt som år 1893. År 1943 bestämde en amerikansk domstol att Tesla uppfunnit radion. Vid sidan av sitt arbete med elektromagnetism och elektromekanik har Tesla bidragit till att skapa robotteknik, fjärrkontroll, radar- och datavetenskap.