Wifstavarfs AB

Wifstavarfs AB [vi:'vstavarvs] var en skogsindustrikoncern med ursprung i skeppsvarv och rederirörelse vid Vivstavarv, i Timrå, anlagd år 1798. 1966 förvärvades bolaget av Svenska Cellulosa AB (SCA). Vid samgåendet med SCA hade Wifstavarfs AB 1350 anställda. Verksamheten vid Wifsta pappersbruk upphörde 2007.

Historia

År 1798 bildades det ursprungliga varvsföretaget Wifsta Varfs Skeppsvarfs Bolag, och ett skeppsvarv anlades vid Indalsälvens mynning. Initiativtagare var lektor Pehr Hellzén (1744–1811) från Härnösand, som året innan (1797) köpt ett stycke mark av Wifsta by. Den 28 juli 1800 kunde det första skeppet sjösättas i närvaro av landshövdingen i Härnösand, ortens ståndspersoner och de flesta aktieägarna. Varvsverksamheten upphörde 1870 och rederirörelsen 1883. Från 1820-talet kom istället en sågverksrörelse att växa fram. Bolagets skogstillgångar ökades också genom olika skogsköp. Det första sågverket låg vid Sillre, beläget några mil från kusten vid Indalsälven. Senare tillkom fler sågverk; Östanbäcks, Boda, Indals, Sunnås, Backebäcks, Unåsens, Sidsjö m.fl. Gemensamt för dessa var dock att de alla var vattendrivna, och för att koncentrera verksamheten anlades 1852 en ångsåg på Tuvholmen vid Vivstavarv.^[1] Den brann ned redan 1858. En ny ångsåg byggdes omgående upp på Bölesholmen, och den 1 oktober 1859 kunde den tas i drift. Flera sågar tillkom sedan vid Vivstavarv, den sista nedlades 1977.

Åren 1906–07 utökades verksamheten vid Vivstavarv med en sulfatfabrik, som kunde tas i drift 1908. En sulfitfabrik tillkom 1910–12. År 1961 började man tillverka säckpapper. SCA köpte företaget 1966, och verksamheten inriktades mot finpapper i början av 1980-talet. År 2000 såldes Wifsta finpappersbruk till finska M-real. I juli 2007 lades bruket ner.^[2] M-real sålde 2016 fabriksområdet till entreprenören Nicklas Nyberg som då tänkte sig att området hade en framtid som datacenter.^[3]

Verkställande direktörer

1855-1864: Olof David Weinberg
1907-1918: Knut Sundblad
1918-1921: Axel Wallenberg
1921-1948: J.W.R. Lilliestråle
1948-1961: Wilhelm Lilliestråle
1961: Gustaf Johnsonn (tillförordnad)
1961-1965: Erik Sundblad

Referenser

^ ”Industrisamhället Wifstavarf - En resa genom Industrihistorien”. https://www.wifstavarf.com.
^ ”M-real beslutade att lägga ned Wifsta”. Sveriges Radio Västernorrland. 1 februari 2007. Arkiverad från originalet den 11 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070311015635/http://www.sr.se/cgi-bin/vasternorrland/nyheter/artikel.asp?artikel=1178176.
^ Susanna Odraks (27 januari 2016). ”Nicklas Nyberg köper Wifstavarv: "Det är som gjort för datacenter"”. Sundsvalls Tidning. https://www.st.nu/artikel/nicklas-nyberg-koper-wifstavarv-det-ar-som-gjort-for-datacenter-1. Läst 29 april 2020.

Vidare läsning

Althin, Torsten (1948). Wifsta Varf 1798-1948: jubileumsskrift om Norrlands äldsta träförädlande företag, på uppdrag av Wifstavarfs Aktiebolag. Stockholm. Libris 428488
Attelid, Tore (1960). ”Norrlands äldsta träförädlande företag: Wifstavarf : några anteckningar från de första hundra åren”. Svensk trävaru-tidning, Svensk pappersmassetidning = The Swedish timber journal, The Swedish wood pulp journal 1959/60:årsnummer,: sid. 187-189. Libris 11890302
Barnskallran: tidning för Vivstavarvs-tjärn med omnejd årgång 1919 och 1920,[ kopierade och sammanbundna till en tidning] (Faksimiluppl.). Timrå. 2004. Libris 10399961
Dahlin, Börje (1998). Produktion med tradition: från skeppsvarv till finpapper. Sundsvall: Accidenstr. Libris 2559584
Fryxell, Gustaf (1979). ”Mitt liv på Wifstavarf”. Sia 1979:8,: sid. 12-13. 0346-1033. ISSN 0346-1033. Libris 12294447
Kjellson, Christina (2004). ”Hushåll, arbete och genus vid Wifstavarf under den tidiga industrialiseringen”. Historiens mångfald : presentation av pågående forskning vid Institutionen för historiska studier, Umeå universitet (2004): sid. 123-138. Libris 9828854
Lazarus (1898). Svenska millionärer: minnen och anteckningar. 2. Stockholm. sid. 139-145. Libris 68700. https://runeberg.org/millionar/2/0147.html - Behandlar Olof David Weinberg.
Olofson, Allan (2012). ”Skeppsbyggmästare vid Wifsta Varf under varvsepoken 1798-1890-talet”. Lubrikatorn 2012:3,: sid. 6-9 : ill.. 0282-4671. ISSN 0282-4671. Libris 13819870
Olsson, Reinhold (2004). Fackligt arbete i Wifstavarf under 60 år: historik över träindustrins avd.430. Libris 9638026
Orientering över anläggningar och industrier vid Wifsta varvs AB.. Timrå. 1961. Libris 1461462
Rosman, Holger (1899). Wifsta varf 1798-1898: minnesskrift med anledning av bolagets hundraårsjubileum. Stockholm: Norstedt. Libris 1752360
Svensk, Rune (1984). Wifstavarf 1982: en industrihistorisk dokumentation. Sundsvall: Sundsvalls mus. Libris 8380076. ISBN 91-85942-04-9
Wifstavarf. [Sundsvall]: [Sv. cellulosa AB]. 1965. Libris 1461467
Wifstavarf: ett levande kulturarv. Timrå: Timrå kommun. 2002. Libris 8837460. ISBN 91-631-3026-2

[1] ”Industrisamhället Wifstavarf - En resa genom Industrihistorien”. https://www.wifstavarf.com.

[2] ”M-real beslutade att lägga ned Wifsta”. Sveriges Radio Västernorrland. 1 februari 2007. Arkiverad från originalet den 11 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070311015635/http://www.sr.se/cgi-bin/vasternorrland/nyheter/artikel.asp?artikel=1178176.

[3] Susanna Odraks (27 januari 2016). ”Nicklas Nyberg köper Wifstavarv: "Det är som gjort för datacenter"”. Sundsvalls Tidning. https://www.st.nu/artikel/nicklas-nyberg-koper-wifstavarv-det-ar-som-gjort-for-datacenter-1. Läst 29 april 2020.

[1]

[2]

[3]