Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 2012

Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 2012 räknas som den 72:a nyårskonserten från Wien och ägde rum den 1 januari 2012 i Wiens Musikverein. Dirigent var för andra gången Mariss Jansons, som även dirigerade konserten 2006.

Historia

Strikt räknat var det Wienerfilharmonikernas 67:e nyårskonsert, eftersom det inte var förrän 1946 som namnet introducerades. Dessutom var det den 73:e Årsskifteskonserten, då det vid årsskiftet 1939/40 gavs en Außerordentliches Konzert (extraordinär konsert) av Wienerfilharmonikerna, som dock ägde rum på nyårsafton 1939. Från 1941 dirigerades nyårskonserten av Clemens Krauss, med undantag för åren 1946 och 1947 då Krauss förbjöds att dirigera på grund av sin närhet till nazistregimen och ersattes av Strausspecialisten Josef Krips.

Efter Clemens Krauss död 1955 följde Willi Boskovsky, konsertmästare i Wienerfilharmonikerna, som dirigerade konserten 25 gånger i rad. Från 1980 till 1986 följde sju konserter med dirigenten Lorin Maazel, som tjänstgjorde som chef för Wiener Staatsoper från 1982 till 1984. Därefter beslutade Wienerfilharmonikerna att bjuda in en ny dirigent varje år.^[1]^[2]

Som har varit fallet varje år sedan 1980 var blomsterdekorationerna en gåva från den italienska staden San Remo.^[3]

Konserten

I år stod sex kompositioner på programmet som aldrig tidigare spelats i nyårskonserten, bland annat två verk av Pjotr Tjajkovskij.

Program

1:a delen

Johann Strauss den yngre och Josef Strauss: Vaterländischer Marsch, o. op.^*
Johann Strauss den yngre: Rathhaus-Ball-Tänze, Vals, op. 438^*
Johann Strauss den yngre: Entweder – oder! Polka schnell, op. 403^*
Johann Strauss den yngre: Tritsch-Tratsch, Polka schnell^**, op. 214 (Bearbetning: G. Wirth) – framfört av Wiener Sängerknaben
Carl Michael Ziehrer: Wiener Bürger, Vals, op. 419
Johann Strauss den yngre: Albion-Polka, op. 102
Josef Strauss: Jokey-Polka (schnell), op. 278

2:a delen

Joseph Hellmesberger junior: Danse diabolique ("Teufelstanz")
Josef Strauss: Künstler-Gruß. Polka française, op. 274
Johann Strauss den yngre: Freuet euch des Lebens, Vals, op. 340
Johann Strauss den äldre: Sperl-Galopp, op. 42
Hans Christian Lumbye: Københavns jernbanedampgalop^*
Josef Strauss: Feuerfest. Polka française, op. 269 (Bearbetning: G. Wirth) – framfört av Wiener Sängerknaben
Eduard Strauß: Carmen-Quadrille, op. 134
Pjotr Tjajkovskij: Panorama från baletten Törnrosa, op. 66^*
Pjotr Tjajkovskij: Vals från baletten Törnrosa, op. 66a^*
Johann Strauss den yngre och Josef Strauss: Pizzicato-Polka
Johann Strauss den yngre: Persischer Marsch, op. 289
Josef Strauss: Brennende Liebe. Polka française, op. 129
Josef Strauss: Delirien. Vals, op. 212
Johann Strauss den yngre: Unter Donner und Blitz, Polka schnell, op. 324

Extranummer

Johann Strauss den yngre: Tik-Tak-Polka, Polka schnell, op. 365
Johann Strauss den yngre: An der schönen blauen Donau, Vals, op. 314
Johann Strauss den äldre: Radetzkymarsch, op. 228

Verkförteckningen och verkens ordning finns på Wienerfilharmonikernas webbplats.^[4]
Verk markerade med ^* spelades för första gången vid en nyårskonsert.
^** Tritsch-Tratsch-Polka är ingen "Polka schnell" (Snabbpolka) i egentlig mening, den beteckningen användes av Johann Strauss den yngre först med op. 281 (Vergnügungszug (Polka schnell)).^[5]

Balettinslag

Nyårskonsertens traditionella balettmellanspel dansades live i Övre Övre Schloss Belvedere, och italienaren Davide Bombana stod för koreografin i sin debut. På programmet stod valsen Freuet euch des Lebens, den traditionella Donauvalsen av Johann Strauss den yngre och polkan Brennende Liebe av Josef Strauss. För första gången kunde baletten dansa i utställningssalarna i Belvedere framför verk av bland andra Gustav Klimt, vars målning Kyssen Bombana också inkluderade i sin koreografi och utvecklade en pas de deux baserat på den. Dansarna var medlemmar av Wiener Staatsoper.^[6]

Pausfilm

Pausfilmen hade titeln "Musik liegt in der Luft", regisserad av Werner Boote. Över Wiens torg svävade människor genom luften och musiken framfördes av "The Philharmonics", varav de flesta kom från Wienerfilharmonikerna. Spektrumet av inspelade musikaliska verk varierade från Claude Debussy till Chick Corea. Boote sa: "Staden Wien är vacker och dess musik är vacker - så vacker att den får människor att lyfta och de flyger!" Utmaningen för honom var "att producera allt annat än en skärmsläckare, utan en film som är en fest för ögon och öron och fylld med överraskningar". Att filma i Wien var ingen lätt uppgift. Det var svårt att få tag på en 60-meterskran och den fick till exempel inte uppföras på Stephansplatz.^[6]

Inspelningar

Inspelningen av konserten var ett av de mest sålda albumen 2012 i Österrike.

Weblänkar

Neujahrskonzert 2012 mit Mariss Jansons auf wienerphilharmoniker.at
Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 2012 på Youtube

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

^ Ein neuer Abschnitt in der Geschichte des Neujahrskonzerts. Wiener Philharmoniker.
^ Elisabeth Theresia Fritz-Hilscher, Helmut Kretschmer (Hrsg.): Wien Musikgeschichte: Von der Prähistorie bis zur Gegenwart. LIT Verlag, Münster 2011, ISBN 978-3-643-50368-8, s. 439.
^ Blumenschmuck beim Neujahrskonzert seit 25 Jahren aus San Remo Arkiverad 11 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Rathauskorrespondenz vom 21. Oktober 2005.
^ Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 2012.
^ Programme der Wiener Philharmoniker auf wienerphilharmoniker.at, bis 1996 auch Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996, ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.
^ [a b] Pausenfilm für Neujahrskonzert fertig vom 18. Dezember 2011. Online.

[WrPhil-1] Ein neuer Abschnitt in der Geschichte des Neujahrskonzerts. Wiener Philharmoniker.

[2] Elisabeth Theresia Fritz-Hilscher, Helmut Kretschmer (Hrsg.): Wien Musikgeschichte: Von der Prähistorie bis zur Gegenwart. LIT Verlag, Münster 2011, ISBN 978-3-643-50368-8, s. 439.

[sanremo-3] Blumenschmuck beim Neujahrskonzert seit 25 Jahren aus San Remo Arkiverad 11 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Rathauskorrespondenz vom 21. Oktober 2005.

[4] Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 2012.

[5] Programme der Wiener Philharmoniker auf wienerphilharmoniker.at, bis 1996 auch Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996, ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.

[PF-6] [a b] Pausenfilm für Neujahrskonzert fertig vom 18. Dezember 2011. Online.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]