Hoppa till innehållet

Wacław Sierpiński

Från Wikipedia
Wacław Sierpiński
Wacław Sierpiński, 1928.
FöddWacław Franciszek Sierpiński
14 mars 1882
Warszawa[1]
Död21 oktober 1969[2][3][4] (87 år)
Warszawa[5]
BegravdPowązki[6]
kartor
Medborgare iPolen
Utbildad vidUniversitetet i Warszawa, doktorsexamen, [7]
Jagellonska universitetet, [7]
SysselsättningMatematiker[8][9], universitetslärare, topolog, lärare[8]
ArbetsgivareLvivs universitet (1908–1914)[7]
Universitetet i Warszawa (1919–1960)[7]
Noterbara verksierpinskitriangel, Sierpińskis konstant, Sierpińskimängd och Mengers tvättsvamp
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Sorbonne (1939)[10][11][12]
Stefan Banach Prize (1946)
Hedersdoktor vid Universitetet i Bordeaux (1947)[13]
Storkors av Polonia Restituta
Arbetets baners order, första graden
Hedersdoktor vid Lvivs universitet
Hedersdoktor vid Universitetet i Wrocław
Kommendör med stjärna av Polonia Restituta
Redigera Wikidata
En sierpinskitriangel.

Wacław Franciszek Sierpiński, född 14 mars 1882, död 21 oktober 1969, var en polsk matematiker som arbetade inom mängdteori, talteori, funktionslära och topologi. Han var mycket produktiv och skrev totalt över 700 avhandlingar och 50 böcker.

Siperpinski föddes i Warszawa. Han studerade matematik och fysik vid universitetet i Warszawa där han tog examen 1904 och vann en guldmedalj för en uppsats i matematik. Han tog efter detta arbete som lärare, men då skolan stängdes vid en strejk bestämde han sig för att doktorera. Han flyttade till Kraków, där han vid Jagellonska universitetet hade Stanislaw Zaremba som föreläsare i matematik. Han studerade även astronomi och filosofi, och fick 1908 doktorsexamen samt en tjänst vid universitet i Lviv.

Intresset för mängdteori uppkom 1907 då Sierpinski stötte på en sats om att en punkt i ett plan kan specificeras med en enda koordinat. Då han skrev till Tadeusz Banachiewicz för att få veta hur detta var möjligt fick han ordet "Cantor" till svar, syftandes på Georg Cantor.

Under första världskriget reste han till Ryssland där han samarbetade med Nikolai Luzin. Han återvände till Polen efter krigsslutet 1918, och kom under 1919-1921 att tjänstgöra som kodknäckare åt polska Biuro Szyfrów.

Han blev 1919 professor vid universitetet i Warszawa och grundade 1920 tiddskriften Fundamenta Mathematica tillsammans med Zygmunt Janiszewski och Stefan Mazurkiewicz. Förutom mängdteorin, inom vilken han gjorde viktiga bidrag gällande urvalsaxiomet och kontinuumhypotesen, undersökte han under de efterföljande åren bland annat Sierpinskikurvan och Sierpinskitriangeln.

Förutom sin produktivitet som forskare var Sierpinski engagerad i flera organisationer. Han utnämndes för sina förtjänster bland annat till dekanus vid universitet i Warszawa, ordförande för flera vetenskapliga samfund, och hedersdoktor vid nio universitet. Han gick i pension 1960, men fortsatte under ytterligare åtta år att hålla seminarier och arbeta som redaktör för matematiska tidskrifter. Han avled i Warszawa och ligger där begravd på kyrkogården Powązki.

  1. ^ Sejm-Wielki.pl profil-ID: psb.29410.1.[källa från Wikidata]
  2. ^ MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Waclaw Sierpinski, Biografisch Portaal (på nederländska), Biografisch Portaal-nummer: 46325596.[källa från Wikidata]
  4. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6r51ggt, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0010842, läst: 15 april 2024.[källa från Wikidata]
  6. ^ Find a Grave, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d] MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 167109, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0010842, läst: 28 september 2023.[källa från Wikidata]
  10. ^ Jérôme Fenoglio (red.), RENTRÉE SOLENNELLE DE L'UNIVERSITÉ DE PARIS, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 17 oktober 1959, s. 16 .[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, books.google.fr .[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, gallica.bnf.fr .[källa från Wikidata]
  13. ^ Jérôme Fenoglio (red.), Nouvelles brèves, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 12 februari 1959, s. 16 .[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]