Världsmästerskapet i fotboll 1982
| Världsmästerskapet i fotboll | |||
 | |||
| Evenemangsfakta | |||
|---|---|---|---|
| Datum | 13 juni–11 juli 1982 | ||
| Arrangör | Fifa och RFEF | ||
| Värdnation |  Spanien | ||
| Spelplatser | 14 | ||
| Deltagare | |||
| Nationer i kval | 107 | ||
| Nationer | 24 | ||
| Statistik | |||
| Matcher | 52 | ||
| Mål | 146 (2,8 per match) | ||
| Flest mål |  Paolo Rossi (6 mål) | ||
| Bäste spelare | Paolo Rossi | ||
| Fair play |  Brasilien | ||
 Mästare | Italien (3:e titeln) | ||
 Finalist |  Västtyskland | ||
 Trea |  Polen | ||
| Fyra |  Frankrike | ||
| |||
| |||
Världsmästerskapet i fotboll 1982 spelades i Spanien, mellan 13 juni och 11 juli.[1] Efter ett knapert gruppspel med enbart oavgjorda matcher lossnade det för Italien som tog sitt tredje VM-guld genom seger mot de regerande Europamästarna Västtyskland i finalen.
Förlopp
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund och arrangemang
[redigera | redigera wikitext]Det var det första VM-arrangemanget med 24 deltagande lag, att jämföra med de 16 lagen från fyra år tidigare i Argentina. Detta var också ett avspeglande av den ökande mängden lag under kvalspelet, med sammanlag 103 lag (jämfört med 57 inför föregående turnering). Inte minst märktes utökningen genom fler afrikanska och asiatiska lag.[1]
Argentina var regerande mästare. Mario Kempes, målkungen från fyra år tidigare, var inte i samma form. Istället hoppas man på den unge talangen Diego Maradona. Maradona blev dock en besvikelse, efter ojämnt spel och en utvisning.[1]
En nyhet till denna turnering var straffsparksavgörande under utslagsmatcherna i den senare delen av mästerskapet. Dessa avgjorde matcher som var oavgjorda både efter full tid och den efterföljande förlängningen.[1]
Turneringen spelades på 17 olika arenor i sammanlagt 14 städer. Camp Nou i Barcelona – i Katalonien – hade den största läktarkapaciteten, men finalen avgjordes i den något mindre Santiago Bernabéu-station i huvudstaden Madrid.[1]
Gruppspelet
[redigera | redigera wikitext]I gruppspelet svarade Algeriet för en stor skräll när man besegrade Västtyskland med 2–1. Inför sista gruppspelsomgången var förutsättningarna sådana att tyskarna behövde besegra Österrike med 1–0 för att de båda tysktalande lagen skulle avancera till nästa omgång på bekostnad av Algeriet.[2]
Detta var precis också just vad som hände i det som i efterspelet skulle kallas "Skammen i Gijón". Västtyskland tog ledningen efter tio minuter, varpå båda lagen i princip slutade spela fotboll. Anledningen till att man kunde spela på resultatet var att Algeriet redan hade spelat sina tre matcher.[2]
Denna händelse ledde till att man i framtida VM-turneringar lät de två sista matcherna i varje grupp spelas samtidigt.[2]
Fortsättningsspel och slutspel
[redigera | redigera wikitext]Semifinalen mellan Frankrike och Västtyskland tillhör VM-historiens mer dramatiska matcher med en högst kontroversiell incident. I andra halvlek löpte den franske backen Patrick Battiston på en boll i friläge mot det tyska målet och på väg att hinna först. Den utrusande tyske målvakten Harald Schumacher struntade dock i bollen och hoppade istället rakt in i fransmannen som blev liggande medvetslös på marken för att senare bäras ut på bår.[3] Trots överfallet blåste domaren inte ens frispark till fransmännen. Vid full tid var ställningen 1–1, och i förlängningen hämtade tyskarna in ett 1–3-underläge till 3–3 för att sedan vinna straffsparksläggningen. Än på 2010-talet hade Battiston huvudvärk efter händelsen,[4] medan Schumacher efter mordhot förseddes med livvakter under ett halvårs tid.[5]
Det italienska laget var utdömt av många före slutspelet, efter två oavgjorda matcher mot Peru och Kamerun,[6] och många av spelarna ansågs ha passerat bäst-före-datum för länge sedan. Laget visade mästarklass först i det andra gruppspelet, där en 2–1-seger mot de regerande mästarna Argentina gav en avgörande match mot Brasilien (med stjärnor som Sócrates och Zico) om semifinalplatsen. Via en stark 3–2-seger, där Paolo Rossi gjorde tre mål,[7] var Italien plötsligt en favorit till VM-titeln. Man kunde därpå triumfera via 2–0 i semifinalen mot Polen och 3–1 i finalen i Madrid mot Västtyskland. Rossi utsågs även till världsmästerskapets bästa spelare.[8]
Kvalspel
[redigera | redigera wikitext]Mästerskapet utökade från 16 till 24 lag i huvudturneringen efter VM 1978. 107 nationer deltog i kvalspelet.
| Afrika | Sydamerika | Europa | |
|
|
||
Spelorter
[redigera | redigera wikitext]  A Coruña Alicante Barcelona Bilbao Elche Gijón Madrid Málaga Oviedo Sevilla Valencia Valladolid Vigo Zaragoza |
Spanien 1982
|
A Coruña | Alicante | Bilbao | Barcelona | |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Riazor Kapacitet: 34 600 |
José Rico Pérez Kapacitet: 38 000 |
San Mamés Kapacitet: 47 000 |
Camp Nou Kapacitet: 120 000 |
Sarrià Kapacitet: 44 000 | ||
| Elche | Gijón | Madrid | Málaga | Oviedo | ||
| Nuevo Kapacitet: 40 000 |
El Molinón Kapacitet: 47 000 |
Santiago Bernabéu Kapacitet: 91 000 |
Vicente Calderón Kapacitet: 66 000 |
La Rosaleda Kapacitet: 44 000 |
Carlos Tartiere Kapacitet: 23 000 | |
| Sevilla | Valencia | Valladolid | Vigo | Zaragoza | ||
| Ramón Sánchez Pizjuán Kapacitet: 70 500 |
Benito Villamarín Kapacitet: 47 500 |
Luis Casanova Kapacitet: 55 000 |
José Zorrilla Kapacitet: 30 000 |
Balaídos Kapacitet: 31 800 |
La Romareda Kapacitet: 42 000 | |
Spelartrupper
[redigera | redigera wikitext]Omgång 1
[redigera | redigera wikitext]24 lag delades in i sex grupper om fyra lag i respektive grupp. De två bäst placerade lagen i varje grupp gick vidare till den andra gruppspelsomgången.
|
|
|
|
|
|
Grupp 1
[redigera | redigera wikitext]| Nr | Lag |
S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Polen |
3 | 1 | 2 | 0 | 5 | 1 | +4 | 4 |
| 2 | Italien |
3 | 0 | 3 | 0 | 2 | 2 | 0 | 3 |
| 3 |  Kamerun |
3 | 0 | 3 | 0 | 1 | 1 | 0 | 3 |
| 4 |  Peru |
3 | 0 | 2 | 1 | 2 | 6 | −4 | 2 |
| 14 juni, 17:15 | Italien |
0 – 0 | Polen |
Balaídos, Vigo | ||
| 15 juni, 17:15 | Peru |
0 – 0 | Kamerun |
Estadio de Riazor, A Coruña | ||
| 18 juni, 17:15 | Italien |
1 – 1 | Peru |
Balaídos, Vigo | ||
| 19 juni, 17:15 | Polen |
0 – 0 | Kamerun |
Estadio de Riazor, A Coruña | ||
| 22 juni, 17:15 | Polen |
5 – 1 | Peru |
Estadio de Riazor, A Coruña | ||
| 23 juni, 17:15 | Italien |
1 – 1 | Kamerun |
Balaídos, Vigo | ||
Grupp 2
[redigera | redigera wikitext]| Nr | Lag |
S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Västtyskland |
3 | 2 | 0 | 1 | 6 | 3 | +3 | 4 |
| 2 |  Österrike |
3 | 2 | 0 | 1 | 3 | 1 | +2 | 4 |
| 3 |  Algeriet |
3 | 2 | 0 | 1 | 5 | 5 | 0 | 4 |
| 4 |  Chile |
3 | 0 | 0 | 3 | 3 | 8 | −5 | 0 |
| 16 juni, 17:15 | Västtyskland |
1 – 2 | Algeriet |
El Molinón, Gijón | ||
| 17 juni, 17:15 | Chile |
0 – 1 | Österrike |
Estadio Carlos Tartiere, Oviedo | ||
| 20 juni, 17:15 | Västtyskland |
4 – 1 | Chile |
El Molinón, Gijón | ||
| 21 juni, 17:15 | Algeriet |
0 – 2 | Österrike |
Estadio Carlos Tartiere, Oviedo | ||
| 24 juni, 17:15 | Algeriet |
3 – 2 | Chile |
Estadio Carlos Tartiere, Oviedo | ||
| 25 juni, 17:15 | Västtyskland |
1 – 0 | Österrike |
El Molinón, Gijón | ||
Grupp 3
[redigera | redigera wikitext]| Nr | Lag |
S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 |  Belgien |
3 | 2 | 1 | 0 | 3 | 1 | +2 | 5 |
| 2 |  Argentina |
3 | 2 | 0 | 1 | 6 | 2 | +4 | 4 |
| 3 |  Ungern |
3 | 1 | 1 | 1 | 12 | 6 | +6 | 3 |
| 4 |  El Salvador |
3 | 0 | 0 | 3 | 1 | 13 | −12 | 0 |
| 13 juni, 20:00 | Argentina |
0 – 1 | Belgien |
Camp Nou, Barcelona | ||
| 15 juni, 21:00 | Ungern |
10 – 1 | El Salvador |
Nuevo Estadio, Elche | ||
| 18 juni, 21:00 | Argentina |
4 – 1 | Ungern |
Estadio José Rico Pérez, Alicante | ||
| 19 juni, 21:00 | Belgien |
1 – 0 | El Salvador |
Nuevo Estadio, Elche | ||
| 22 juni, 21:00 | Belgien |
1 – 1 | Ungern |
Nuevo Estadio, Elche | ||
| 23 juni, 21:00 | Argentina |
2 – 0 | El Salvador |
Estadio José Rico Pérez, Alicante | ||
Grupp 4
[redigera | redigera wikitext]| Nr | Lag |
S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 |  England |
3 | 3 | 0 | 0 | 6 | 1 | +5 | 6 |
| 2 | Frankrike |
3 | 1 | 1 | 1 | 6 | 5 | +1 | 3 |
| 3 |  Tjeckoslovakien |
3 | 0 | 2 | 1 | 2 | 4 | −2 | 2 |
| 4 |  Kuwait |
3 | 0 | 1 | 2 | 2 | 6 | −4 | 1 |
| 16 juni, 17:15 | England |
3 – 1 | Frankrike |
Estadio San Mamés, Bilbao | ||
| 17 juni, 17:15 | Tjeckoslovakien |
1 – 1 | Kuwait |
Estadio José Zorrilla, Valladolid | ||
| 20 juni, 17:15 | England |
2 – 0 | Tjeckoslovakien |
Estadio San Mamés, Bilbao | ||
| 21 juni, 17:15 | Frankrike |
4 – 1 | Kuwait |
Estadio José Zorrilla, Valladolid | ||
| 24 juni, 17:15 | Frankrike |
1 – 1 | Tjeckoslovakien |
Estadio José Zorrilla, Valladolid | ||
| 25 juni, 17:15 | England |
1 – 0 | Kuwait |
Estadio San Mamés, Bilbao | ||
Grupp 5
[redigera | redigera wikitext]| Nr | Lag |
S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 |  Nordirland |
3 | 1 | 2 | 0 | 2 | 1 | +1 | 4 |
| 2 | Spanien |
3 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 0 | 3 |
| 3 |  Jugoslavien |
3 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 0 | 3 |
| 4 |  Honduras |
3 | 0 | 2 | 1 | 2 | 3 | −1 | 2 |
| 16 juni, 21:00 | Spanien |
1 – 1 | Honduras |
Estadio Luis Casanova, Valencia | ||
| 17 juni, 21:00 | Jugoslavien |
0 – 0 | Nordirland |
La Romareda, Zaragoza | ||
| 20 juni, 21:00 | Spanien |
2 – 1 | Jugoslavien |
Estadio Luis Casanova, Valencia | ||
| 21 juni, 21:00 | Honduras |
1 – 1 | Nordirland |
La Romareda, Zaragoza | ||
| 24 juni, 21:00 | Honduras |
0 – 1 | Jugoslavien |
La Romareda, Zaragoza | ||
| 25 juni, 21:00 | Spanien |
0 – 1 | Nordirland |
Estadio Luis Casanova, Valencia | ||
Grupp 6
[redigera | redigera wikitext]| Nr | Lag |
S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Brasilien |
3 | 3 | 0 | 0 | 10 | 2 | +8 | 6 |
| 2 |  Sovjetunionen |
3 | 1 | 1 | 1 | 6 | 4 | +2 | 3 |
| 3 |  Skottland |
3 | 1 | 1 | 1 | 8 | 8 | 0 | 3 |
| 4 |  Nya Zeeland |
3 | 0 | 0 | 3 | 2 | 12 | −10 | 0 |
| 14 juni, 21:00 | Brasilien |
2 – 1 | Sovjetunionen |
Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla | ||
| 15 juni, 21:00 | Skottland |
5 – 2 | Nya Zeeland |
Estadio La Rosaleda, Málaga | ||
| 18 juni, 21:00 | Brasilien |
4 – 1 | Skottland |
Estadio Benito Villamarín, Sevilla | ||
| 19 juni, 21:00 | Sovjetunionen |
3 – 0 | Nya Zeeland |
Estadio La Rosaleda, Málaga | ||
| 22 juni, 21:00 | Sovjetunionen |
2 – 2 | Skottland |
Estadio La Rosaleda, Málaga | ||
| 23 juni, 21:00 | Brasilien |
4 – 0 | Nya Zeeland |
Estadio Benito Villamarín, Sevilla | ||
Omgång 2
[redigera | redigera wikitext]12 lag kvalificerade sig vidare från första omgången, och delades upp i fyra grupper om tre lag. Det lag ur respektive grupp som hade flest poäng kvalificerade sig till spel i utslagsspelet (semifinal).
Grupp A
[redigera | redigera wikitext]| Nr | Lag |
S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Polen |
2 | 1 | 1 | 0 | 3 | 0 | +3 | 3 |
| 2 | Sovjetunionen |
2 | 1 | 1 | 0 | 1 | 0 | +1 | 3 |
| 3 | Belgien |
2 | 0 | 0 | 2 | 0 | 4 | −4 | 0 |
| 28 juni, 21:00 | Polen |
3 – 0 | Belgien |
Camp Nou, Barcelona | ||
| 1 juli, 21:00 | Belgien |
0 – 1 | Sovjetunionen |
Camp Nou, Barcelona | ||
| 4 juli, 21:00 | Sovjetunionen |
0 – 0 | Polen |
Camp Nou, Barcelona | ||
Grupp B
[redigera | redigera wikitext]| Nr | Lag |
S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Västtyskland |
2 | 1 | 1 | 0 | 2 | 1 | +1 | 3 |
| 2 | England |
2 | 0 | 2 | 0 | 0 | 0 | 0 | 2 |
| 3 | Spanien |
2 | 0 | 1 | 1 | 1 | 2 | −1 | 1 |
| 29 juni, 21:00 | Västtyskland |
0 – 0 | England |
Santiago Bernabéu-stadion, Madrid | ||
| 2 juli, 21:00 | Västtyskland |
2 – 1 | Spanien |
Santiago Bernabéu-stadion, Madrid | ||
| 5 juli, 21:00 | Spanien |
0 – 0 | England |
Santiago Bernabéu-stadion, Madrid | ||
Grupp C
[redigera | redigera wikitext]| Nr | Lag |
S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Italien |
2 | 2 | 0 | 0 | 5 | 3 | +2 | 4 |
| 2 | Brasilien |
2 | 1 | 0 | 1 | 5 | 4 | +1 | 2 |
| 3 | Argentina |
2 | 0 | 0 | 2 | 2 | 5 | −3 | 0 |
| 29 juni, 17:15 | Italien |
2 – 1 | Argentina |
Estadio Sarriá, Barcelona | ||
| 2 juli, 17:15 | Argentina |
1 – 3 | Brasilien |
Estadio Sarriá, Barcelona | ||
| 5 juli, 17:15 | Italien |
3 – 2 | Brasilien |
Estadio Sarriá, Barcelona | ||
Grupp D
[redigera | redigera wikitext]| Nr | Lag |
S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Frankrike |
2 | 2 | 0 | 0 | 5 | 1 | +4 | 4 |
| 2 | Österrike |
2 | 0 | 1 | 1 | 2 | 3 | −1 | 1 |
| 3 | Nordirland |
2 | 0 | 1 | 1 | 3 | 6 | −3 | 1 |
| 28 juni, 17:15 | Österrike |
0 – 1 | Frankrike |
Estadio Vicente Calderón, Madrid | ||
| 1 juli, 17:15 | Österrike |
2 – 2 | Nordirland |
Estadio Vicente Calderón, Madrid | ||
| 4 juli, 17:15 | Nordirland |
1 – 4 | Frankrike |
Estadio Vicente Calderón, Madrid | ||
Slutspel
[redigera | redigera wikitext]Slutspelsträd
[redigera | redigera wikitext]| Semifinaler | Final
| ||||||
| Polen
|
0 | ||||||
| Italien
|
2 | ||||||
| Italien
|
3 | ||||||
| Västtyskland
|
1 | ||||||
| Bronsmatch | |||||||
| Västtyskland (str.)
|
3 (5) | Polen
|
3 | ||||
| Frankrike
|
3 (4) | Frankrike
|
2 | ||||
Semifinaler
[redigera | redigera wikitext]| 49 | 8 juli | Polen |
0 – 2 | Italien |
Camp Nou | |
| 17:15 |
(0 – 1) Rapport |
Rossi  22′, 73′ |
Barcelona Publik: 50 000 Domare: Juan Daniel Cardellino (Uruguay) |
|||
| 50 | 8 juli | Västtyskland |
3 – 3 (e.fl.) | Frankrike |
Estadio Ramón Sánchez Pizjuán | |
| 21:00 |
Littbarski 17′ Rummenigge 102′Fischer 108′ |
(1 – 1, 1 – 1) Rapport |
Platini 26′ (str.) Trésor 92′Giresse 98′ |
Sevilla Publik: 63 000 Domare: Charles Corver (Nederländerna) |
||
Kaltz  Breitner Stielike  Littbarski Rummenigge Hrubesch |
Straffsparksläggning 5 – 4 |
Giresse Amoros Rocheteau Six Platini Bossis |
||||
Bronsmatch
[redigera | redigera wikitext]| 51 | 10 juli | Polen |
3 – 2 | Frankrike |
Estadio José Rico Pérez | |
| 20:00 |
Szarmach 40′ Majewski 44′Kupcewicz 46′ |
(2 – 1) Rapport |
Girard 13′ Couriol 72′ |
Alicante Publik: 28 000 Domare: António Garrido (Portugal) |
||
Final
[redigera | redigera wikitext]| 52 | 11 juli | Italien |
3 – 1 | Västtyskland |
Santiago Bernabéu-stadion | |
| 20:00 |
Rossi 57′ Tardelli 69′Altobelli 81′ |
(0 – 0) Rapport |
Breitner 83′ |
Madrid Publik: 90 000 Domare: Arnaldo Cézar Coelho (Brasilien) |
||
VM-profiler
[redigera | redigera wikitext]
Italien vann VM-guldet. Övre raden: Zoff, Antognoni, Scirea, Graziani, Collovati och Gentile. Undre raden: Rossi, Conti, Cabrini, Oriali och Tardelli. - Västtyskland: Pierre Littbarski, Karl-Heinz Rummenigge
- Polen: Zbigniew Boniek
- Frankrike: Alain Giresse, Michel Platini, Jean Tigana
- Argentina: Diego Maradona, Daniel Passarella
- Brasilien: Éder, Falcão, Júnior, Sócrates, Zico
- Nordirland: Gerry Armstrong
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”Football World Cup 1982 in Spain”. www.footballhistory.org. https://www.footballhistory.org/world-cup/1982-spain.html. Läst 22 november 2024.
- ^ [a b c] Hedberg, Martin (26 juni 2014). ”Minidokument: Den stora VM-skandalen i Gijon 1982”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/5899917. Läst 22 november 2024.
- ^ Hjorter, David (4 juli 2014). ”MINI-DOKUMENT: ”Slaktaren i Sevilla” vid VM 1982”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/5905135. Läst 22 november 2024.
- ^ Stefan Feuk (7 juli 2016). ”34 år efter brutala överfallet: "Fortfarande ont i huvudet".”. Sportbibeln. https://www.sportbibeln.se/em2016/34-ar-efter-brutala-overfallet-fortfarande-ont-i-huvudet/. Läst 22 november 2024.
- ^ Hansson, Jonas (4 juli 2014). ”Frankrike vill ha revansch för Schumacher mot Battiston: "Mordhotade mina barn"”. fotbollskanalen. https://www.fotbollskanalen.se/vm-2014/frankrike-vill-ha-revansch-for-schumacher-mot-battiston-mordhotade-mina-barn/. Läst 22 november 2024.
- ^ Yngve, Martin (10 december 2020). ”VM-skyttekungen från 1982, Paolo Rossi död”. Hufvudstadsbladet. https://www.hbl.fi/2020-12-10/vm-skyttekungen-fran-1982-paolo-rossi-dod/. Läst 22 november 2024.
- ^ Karhu, Ann-Christine (10 december 2020). ”Italien sörjer fotbollslegendaren – Paolo Rossi blev 64 år”. Svenska Yle. https://yle.fi/a/7-1505592. Läst 22 november 2024.
- ^ ”Rossi rallies from a famine to a golden feast” (på engelska). fifa.com. 1 juli 2024. https://www.fifa.com/en/tournaments/mens/worldcup/articles/paolo-rossi-italy-golden-boot-1982. Läst 22 november 2024.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Världsmästerskapet i fotboll 1982.- ”RSSSF”. http://www.rsssf.com/tables/82f.html. Läst 18 juni 2011.
- ”RSSSF”. http://www.rsssf.com/tables/82full.html. Läst 18 juni 2011.
