Hoppa till innehållet

Lilla björnen

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ursa Minor)
Lilla björnen
Ursa Minor
Lista över stjärnor i Lilla björnen
Latinskt namnUrsa Minor
FörkortningUMi
SymbologiLiten björn
Rektascension15[1] h
Deklination75[1]°
Area256 grad² (56:e största)
Huvudstjärnor7
Bayer/Flamsteedstjärnor23
Stjärnor med exoplaneter1
Stjärnor med skenbar magnitud < 32
Stjärnor närmare än 50 ljusår0
Ljusaste stjärnanPolstjärnan, Ursae Minoris[2] (2,02[3]m)
Närmaste stjärnanPi Ursae Minoris (70,8 )
Messierobjekt0
MeteorregnUrsiderna
Närliggande stjärnbilderCepheus
Giraffen
Draken
Synlig vid latituder mellan +90° och −10°
Bäst synlig klockan 21:00 under Juni (New York).

Lilla björnen (latin: Ursa Minor; 'Liten björnhona') är en stjärnbild på den norra stjärnhimlen[4][5], där bland andra stjärnor Polstjärnan ingår[6]. Lilla björnen var en av de 48 konstellationer som listades av astronomen Klaudios Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest och är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[7]

Lilla björnen är en av de mest kända stjärnbilderna[8].

I babyloniska stjärnkataloger var Lilla björnen känd som MAR.GID.DA.AN.NA, Himlens vagn, Damkianna. Den fanns med i MUL.APIN det babyloniska verk som behandlar olika aspekter av babylonisk astronomi och astrologi och räknades upp bland Enlils stjärnor — dvs. Stjärnorna på den norra stjärnhimlen.[9]

Stjärnbilden Lilla björnen (Ursa Minor) som den kan ses med blotta ögat.

Det babyloniska namnet kan förklaras med att stjärnbilden verkar rotera runt norra himmelspolen som ett hjul.[10]

Det första omnämnandet i grekiska texter var på 600-talet f.Kr. av den grekiske astronomen Thales från Miletos, som pekade ut Lilla björnen som en bättre vägledning för att navigera mot norr, än Stora björnen. Det var med säkerhet något som sjöfarare då redan gjort i århundraden, bland annat av feniciska sjömän som kallade stjärnbilden term Phoinikē.[11]

Liksom svansen hos Stora björnen kan de sju stjärnor som huvudsakligen bildar Lilla björnen ses som en vagn med handtag och kallas ibland Lilla karlavagnen.

Lilla björnen har också setts som en del av stjärnbilden Draken och kallades då Drakens vinge. Drakens vinge som asterism är nu sedan länge glömd.

Om Stora björnen föreställer Kallisto, så föreställer Lilla björnen hennes son Arkas. Men ibland är det i stället Björnvaktaren, som anses föreställa Arkas.

I stjärnbilden ingår Polstjärnan, som varit ett livsviktigt navigationsmedel under flera tusen år. Stjärnorna bildar asterismen ”Lilla karlavagnen”.[12]

  • α - Polstjärnan (Alfa Ursae Minoris, Polaris) har den sammanlagda ljusstyrkan av magnitud 2,02.[3] Den är den nuvarande norra polstjärnan med ett avstånd av endast ca 0,74 grader från himmelspolen. Som viktigt navigationsmedel har den fått många andra namn, som till exempel Cynosura (gammelgrekiska), Alruccabah, Boahjenásti och Boahjenávli (sydsamiska för Himlapluggen och Himlaspiken), Mika Em Thi Ashi (omahaindianska för "Stjärnan som inte vandrar"). Polstjärnan är en multipelstjärna med åtminstone fem komponenter.
  • β - Kochab (Beta Ursae Minoris) är en jättestjärna av spektralklass K4 III och magnitud 2,08. Stjärnans namn är kortform för arabiska ”Norra stjärnan”. Kochab var polstjärna före den nuvarande polstjärnan.
  • γ - Pherkad (Gamma Ursae Minoris), är en variabel stjärna av spektralklass A3 och magnitud 3,05.
  • δ -Yildun (Delta Ursae Minoris, Pherkard) är en vit dvärg i huvudserien av spektraltyp A1 V och magnitud 4,35.[13]
  • ε - Epsilon Ursae Minoris är en trippelstjärna som varierar i ljusstyrka 4,19-4,23 med en period av 39,48 dygn. Den är en variabel av typen RS Canum Venaticorum.
  • ζ - Alifa (Zeta Ursae Minoris, Akhfa al Farkadain) är en dvärgstjärna i huvudserien av spektralklass A3 Vn och magnitud 4,32. Den är på väg att förvandlas till en jättestjärna.
  • η - Alasco (Eta Ursae Minoris, Anwar al Farkadain) är en gulvit dvärgstjärna i huvudserien av spektralklass F5 V och magnitud 4,95.
  • θ - Theta Ursae Minoris
  • λ - Lambda Ursae Minoris

Djuprymdsobjekt

[redigera | redigera wikitext]
Galaxen NGC 6217 fotograferad med Hubbleteleskopet.

Landskapsstjärnbild

[redigera | redigera wikitext]

Lilla björnen är svenska Lapplands landskapsstjärnbild, förmodligen därför att Lappland är Sveriges nordligaste landskap.

  1. ^ [a b] ”Leo, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/themes/constellations/#umi. Läst 15 juni 2015. 
  2. ^ Bonniers Compact Lexicon. Bonnier. 2000. sid. 639. ISBN 9163201615 
  3. ^ [a b] ”Basic data: * alf Umi – Classical Cepheid (delta Cep type)” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alpha+Ursae+Minoris&submit=SIMBAD+search. Läst 15 juni 2015. 
  4. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007) (på engelska). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  5. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 15 juni 2015. 
  6. ^ Barnens bästa, band 8. Leipzig: Interdruck. 1990. sid. 148-149 
  7. ^ ”Ursa Minor Constellation” (på engelska). http://www.constellation-guide.com/constellation-list/ursa-minor-constellation/. Läst 15 juni 2015. 
  8. ^ Rymden. Rebus. 2014. sid. 14 
  9. ^ John H. Rogers (1998). ”Origins of the ancient contellations; i The Mesopotamian traditions”. Journal of the British Astronomical Association 108: sid. 9–28. http://adsabs.harvard.edu/abs/1998JBAA..108....9R. Läst 8 maj 2014. 
  10. ^ Wagman, Morton (2003) (på engelska). Lost Stars: Lost, Missing and Troublesome Stars from the Catalogues of Johannes Bayer, Nicholas Louis de Lacaille, John Flamsteed, and Sundry Others. The McDonald & Woodward Publishing Company , Blacksburg, Virginia. sid. 312, 518. ISBN 978-0-939923-78-6 
  11. ^ Albright, William F. (1972). ”Neglected Factors in the Greek Intellectual Revolution” (på engelska). Proceedings of the American Philosophical Society 116 (3): sid. 225–242. 
  12. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 472-473. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  13. ^ ”Basic data: * del Umi – Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Delta+Ursae+Minoris&submit=SIMBAD+search. Läst 15 juni 2015. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]