Ur (runa)
Namn | Urgermanska | Fornengelska | Fornnordiska | ||
---|---|---|---|---|---|
*ūruz / *ūrą | ūr | ȳr | úr | ||
”uroxe” / ”vatten” | ”uroxe” | ? | ur(väder) / slagg | ||
Fuþark | Äldre | Anglofrisisk | Yngre | ||
24-typig fuþark | 28/33-typig fuþorc | 16-typig fuþark | |||
Runtyp | – | – | – | Normal | Stungen |
Ordningsföljd | 2 | 2 | 27 | 2₁ | 2₂ |
Ätt | Frejs ätt | 1:a ätten | 4:e ätten | 1:a ätten | |
Form | |||||
Unicode | ᚢU+16A2
|
ᚢU+16A2
|
ᚣU+16A3
|
ᚢU+16A2
|
ᚤU+16A4
|
Translitteration | u | u | y | u | y |
Transkription | u, ū | u, ū, o | y | u, o, y, ö w / v |
y, ö v |
IPA | [uː] | [uː] | [yː] | [uː] [øː] [yː] [œː] [v] [w] |
[yː] [øː] [v] |
ᚢ [ur] eller [u-runan] är den andra runan i futharkerna, återfunnen i äldre futharken, anglofrisiska futharken och yngre futharken, samt i de medeltida runorna, och hör till Frejs ätt (1:a rungruppen). Det motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven u men bär även andra ljudvärden, särskilt i yngre futharken, där det motsvarar vokalerna: u, o (/u/), y och ö, samt konsonanterna: v (/v/) och w (/w/) i det svenska alfabetet. Alternativa ljudvärdet /v/ delades även med runan ᚠ [fyr].
Ursprunget för runan är oklart. Det förekommer redan på det äldsta runfyndet, Svingerudsstenen, vilken daterats till runt första århundradet efter Kristus (ca. 25–120 e.Kr.). Runan uppträder också som 16:e bokstaven i det gotiska alfabetet (𐌿).
Varianter
[redigera | redigera wikitext]ᚣ [yr] – anglofrisiska runraden
[redigera | redigera wikitext]Den anglofrisiska futharken hade en modifierad ᚢ-runa där ett vertikalt friliggande streck placerats i runans innandöme: ᚣ [yr], vilken höll ljudvärdet /y/ och motsvarade bokstaven y i det latinska alfabetet.
Dess position i den anglofrisiska runsekvensen skiljer sig mellan källor och standardiserades förmodligen aldrig, men idag är den generellt placerad på position 27.
ᚤ [stungen ur] – stungna runraden
[redigera | redigera wikitext]På 1000-talet infördes en ny skrivregel för yngre futhark i form av stungna runor, vilket innebar att prickar (”sting”) kunde läggas till på runor för att ange ett sekundärt ljudvärde. Stungna runor är inte separata runor från sin grundform i futharksekvensen och har därmed samma ordningsföljd som sin omodifierade motsvarighet. I det medeltida runalfabetet, som följer den latinska sekvensen, har de istället positionen för sin motsvarande latinska karaktär.
ᚤ [stungen ur] bar i första hand ljudvärdet /y/ och motsvarar bokstaven y i det latinska alfabetet, men den bar också ljudvärdet för ö (/œ/) och stundom v (/v/), det senare delat med ᚡ [stungen fyr]. Under denna sena yngre Futhark-period bars ljudvärdet /y/ även synonymt av runan ᛦ [yr], eftersom dess tidigare ljudvärde, /ʀ/, gavs till runan ᚱ (reið). I det följande medeltida runalfabetet täcktes ljudvärdet /œ/ av en egen runa, en omvänd ᚯ [oss].
Unicode
[redigera | redigera wikitext]Unicode | ᚢU+16A2
|
ᚣU+16A3
|
ᚤU+16A4
|
---|---|---|---|
HTML | ᚢ ᚢ
|
ᚣ ᚣ
|
ᚤ ᚤ
|
Namn | Runic Letter Uruz Ur U |
Runic Letter Yr |
Runic Letter Y |
Runa | [ur] | [yr] | [stungen ur] |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ur (rune), 22 juli 2024.
|