The J. Geils Band
The J. Geils Band | |
The J. Geils Band, 16 mars 1973. | |
Bakgrund | Worcester, Massachusetts, USA |
---|---|
Genre | |
År som aktiva | 1967–1985, 1999, 2005, 2006, 2009–2015 |
Skivbolag | Atlantic, EMI America |
Webbplats | jgeilsband.com |
Tidigare medlemmar | |
J. Geils Stephen Jo Bladd Magic Dick Danny Klein Seth Justman Peter Wolf |
J. Geils Band är ett amerikanskt rockband bildat 1967 i Worcester, Massachusetts. Gruppen hade sin storhetstid under 1970-talet och under det tidiga 1980-talet. De var till en början en bluesrockgrupp med starka R&B-influenser. På 1980-talet märktes istället en successiv dragning åt new wave. De var ett populärt konsertband, men endast ett fåtal av deras album blev riktiga storsäljare. Originalmedlemmarna i gruppen inkluderade Peter Wolf (sång), J. Geils (gitarr), Harold Stone (keyboard), Richard "Magic Dick" Salwitz (munspel), Danny Klein (bas) och Stephen Bladd (trummor). Stone ersattes snabbt av Seth Justman som sedan var med i gruppen under alla dess aktiva år.
Deras hitlåtar inkluderar "Give It to Me" (1973), "Must of Got Lost" (1974), "Love Stinks (1980), "Freeze Frame" samt "Centerfold" (båda 1982). "Centerfold" blev gruppens största hit och toppade Billboard Hot 100 i sex veckor.[1] Den blev också deras enda noterbara brittiska hitsingel med en tredjeplats på brittiska singellistan.[2]
Peter Wolf lämnade sedan gruppen 1983, och 1985 splittrades den. En första återförening skedde 1999, och sedan en andra 2006. Från 2009 är gruppen permanent återförenad, J. Geils själv lämnade gruppen 2012 och avled 11 april 2017.[3]
Medlemmar
[redigera | redigera wikitext]- Tidigare medlemmar
- J. Geils – sologitarr (1967–1985, 1999, 2005, 2006, 2009–2012; död 2017)
- Magic Dick – munspel, trumpet, saxofon (1967–1985, 1999, 2005, 2006, 2009–2015)
- Danny Klein – basgitarr (1967–1985, 1999, 2005, 2006, 2009–2015)
- Seth Justman – keyboard, körsång (1968–1985, 1999, 2005, 2006, 2009–2015)
- Peter Wolf – sång (1967–1983, 1999, 2005, 2006, 2009–2015)
- Stephen Bladd – slagverk, trummor, sång (1967–1985, 2006)
- Harold Stone – keyboard (1966–1967)
- Turnerande medlemmar
- Sim Cain – trummor (1999)
- Marty Richards – trummor (2005, 2009–2011)
- Duke Levine – gitarr (2011–2015)
- Kevin Barry – gitarr (2012–2015)
- Tom Arey – trummor, slagverk (2012–2015)
- Andricka Hall – körsång (1999, 2010–2015)
- Catherine Russell – körsång (1999)
- Nichelle Tillman - körsång (2010, 2013)
- Mitch Chakour – körsång (2009–2010)
Diskografi, album
[redigera | redigera wikitext]- The J. Geils Band (1970)
- The Morning After (1971)
- Full House Live (1972)
- Bloodshot (1973)
- Ladies Invited (1973)
- Nightmares...and Other Tales From the Vinyl Jungle (1974)
- Hotline (1975)
- Blow Your Face Out,live (1976)
- Monkey Island (1977)
- Sanctuary (1978)
- Love Stinks (1980)
- Freeze Frame (1981)
- Showtime!, live (1982)
- You're Gettin' Even While I'm Gettin' Odd (1984) med sången "Californicatin"
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Sneum, Jan, m.fl. (2005). Bonniers Rocklexikon (3:e uppl.). ISBN 978-91-0-011575-3 (sid 609-610)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161023185835/http://www.billboard.com/artist/276549/j-geils-band/chart. Läst 22 september 2016.
- ^ http://www.officialcharts.com/artist/3307/j--geils-band/
- ^ ”Guitarist J. Geils Dead at 71” (på engelska). Rolling Stone Magazine. 11 april 2017. http://www.rollingstone.com/music/news/guitarist-j-geils-dead-at-71-w476279. Läst 22 april 2017.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör The J. Geils Band.
- Officiell webbplats
- J. Geils Band på Allmusic
|